Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 20 juni 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 307
»Aldrig i världen,» brast den andre häftigt ut.
»Skall du då ej kunna gifva med dig ens nu,
då hon räddat mitt lif. Ty hon har räddat din
broders lif, Karl. Under den häftiga sjukdomen
har hon icke vikit en sekund från min sida, icke
unnat sig ett ögonblicks hvila, icke någon sömn.
Jag förstår ej, att hennes svaga fysik kunnat stå ut.»
»Hon ångrade bittert efteråt», fortsatte han om
en stund, då brodern fortfarande förblef tyst, »att
bon lät förmå sig att telegrafera. Ty hon vet, hur
oförsonligt du hatar vårt förhållande. Det är icke
utan, att äfven jag vid tanken härpå ibland ön-
skat det gjorda ogjordt. Men å andra sidan läng-
tade jag så att få se dig. — Hur mår det kära
barnet Sonja? Är hon nu ensam hemma?»
»Sonja är med mig.»
»Är hon !» Han reste sig intresseradt upp i sto-
len, men föll matt tillbaka igen. »Ack — hvarför
tog du icke henne med dig hit?»
»Sonja kommer aldrig med sin fot öfver sam-
ma tröskel som hon — Käthe Bentson — aldrig —
sä länge jag är hennes far», svarade Karl Stjärne
kärft.
Broderns ansikte blef högrödt, och han ryckte
häftigt till. Han hade ett hårdt svar på sina läp-
par. Men i samma ögonblick besinnade han sig.
»Du har rätt», svarade han sorgset ; »det anstår
ej fröken Stjärne — — icke ännu ...»
»Jc/ce ännu — hvad menar du därmed?»
En paus uppstod, innan Axel Stjärne svarade
med en ton, som han tydligen ansträngde sig göra
naturlig och lugn, men genom hvilken dock en
nervös brådska vibrerade i hvarje stafvelse.
»Du vet, Karl, att det är din envisa och^bestäm-
da fördom, som ända hittills hindrat mig att göra
Käthe, till hvad hon redan för allt för länge sedan
bort vara — min hustru. Det skulle vara en
messalians, säger du, en skamfläck, som aldrig
skulle kunna aftvås det Stjärneska namnet. En
messalians, en skamfläck — hon, som är så god,
så skön, så uppoffrande så renhjärtad! Jag har
varit nog svag att alltid till sist ge vika för dina
önskningar — — Ja — ja — du rynkar ögonbry-
nen min stolte, älskade broder! Men hvarför —
hvarför kan du då ej bönhöra mig därhän att
endast en gång, en enda gång själf träffa henne,
tala med henne! Om hennes börd är okänd, hen-
nes namn ej har anor och klang — hvad bety-
der detta för mig, för en varm, årslång kärlek ...»
»Det skall dock medges och är sannt — Gud
straffe mitt felaktiga hjärta», fortsatte han efter
en paus,» det har ej varit din myndighet allenast
såsom släktens hufvud, som afbållit mig från att
göra min plikt. Det har ock varit värdslig beräk-
ning.
Du känner lika väl som jag, att mitt giftermål
med en ofrälse kvinna enligt våra fideikommissbe-
stämmelser skulle göra mig förlustig Lindestorp,
mig och mina arfvingar till all tid. Denna snöda
hänsyn bar ock bidragit att hålla mig tillbaka.
Men nu, nu har jag fattat mitt beslut. Hon har
offrat sig för mig, offrat allt för mig — och jag
skulle längre svika henne. Det vore en fläck, som
skulle låda vid mitt namn långt skymfligare än
brottet mot någon trångbröstad fördoms förhatliga
lagar.
Jag eger dock alltid tillräckligt, för att vi i främ-
mande land kunna lefva ett bekymmersfritt lif
med hvarandra.
Jag ber dig i Käthe respektera din broders tro-
lofvade. Så fort min helsa tillåter det, blir hon
grefvinnan Stjärne.»
Med nedböjdt hufvud, med dystert sänkt blick
åhörde Karl Stjärne orörlig sin broders ord. Men
Jill sist, när ban talat till slut, steg han fram och
fattade hårdt om hans arm.
»Axel — du vet icke, du vet icke, hvad du säger;
du förstår ej dina ord. Du är sjuk — du är svag
—- denna kvinna har begagnat din sjukdom till
sina äfventyrarsyften — hon har förgiftat dig, för
att spinna dig i sitt nät. — Du är ej tillräknelig
för dina handlingar — nu, efter din sjukdom —
du är ej tillräknelig säger jag dig, och det får
aldrig hända.
För öfrigt, om hon älskar dig — hon skulle al-
drig själf tillstädja dig detta — nej, aldrig — men
hon älskar dig ej — det är ditt namn, den ställ-
ning, du kan bjuda henne, som lockar hennes
hänsynslösa äregirighet. Kärleken offrar sig, kär-
leken skulle, måste här offra sig.»
»Jag vet, att hon älskar mig,» svarade Axel
Sjärne till broderns våldsamt upprörda ord. »Men
just därför att hon så helt och hängifvet gör det,
kan hon ej längre afstå ...»
»Kan ej afstå! Ha ha — för att hon icke äl-
skar dig, ja! Godt — jag skall tala med henne;
nu, nu vill jag se henne, träffa henne — genast!
Jag skall göra dig till viljes! Och om den känsla,
hon hyser för dig, inom sig gömmer en gnista af
kärlekens renket, då vet jag, att hon afstår. Hvar
är hon — hvar döljer hon sig?»
»Du bifaller således att träffa henne,» säger
Axel Stjärne glad. »Jag tackar dig varmt där-
för !»
»Ja, men då skall du ock lofva mig, hör du,
svära mig, att om hon afstår — då är det slut
er emellan. I motsatt fall — — vid himlen jag
tvår mina händer. Jag kan då ej längre strida.
Axel — loftsar du mig detta?»
»Hon gör det aldrig ...»
»Men om ... Svär du mig ...?»
»Ja, jag svär. Hon — — afstå från vår kär-
lek — — aldrig, aldrig...»
(Forts.)
En kvinna kan alltid döma om, huru hon
uppskattas, af den konversation man ställer
till henne. M. Edgeworth.
Förslag till matordning för veckan
22—28 juni.
Söndag: Soppa på blomkål; kokt
makrill; lamstek med grönsaker; stuf-
vad sparris; äppelkaka.
Måndag: Oxrullader; vinsoppa.
Tisdag: Stekt flundra med lingon;
mannagrynsvälling.
Onsdag: Soppa med spenat; kokt
fårbringa med dillsås.
Torsdag: Stekt kalfbringa ; filbunke.
Fredag: Köttbullar, fruktsoppa.
Lördag: Soppa på grönsaker; pep-
parrotsgädda.
Recept.
Stufvad sparris: Sparris kokas med
litet vatten och måttligt salt, upptages
och lägges på en sikt att afrinna. Smör
smältes i en kastrull med | sked mjöl
och en knifsudd finstött muskottblomma
(till 25 mycket stora sparrisar)’; spadet
af sparrisen tillsättes, hvarefter allt Sr
ett uppkok och afredes med 3 äggulor
och saften från ) citron. Af sparrisen
användes blott de 3 tums långa topp-
ändarne, som läggas två minuter i så-
sen i täckt kastrull och därpå skynd-
samt serveras. En lika fin som enkel
anrättning.
Äppelkaka: Limpbröd rifves och ste-
kes i smör. En stekpanna bestrykes
med kallt smör och beströs tjockt med
rifvet stekt bröd. Kokt äppelmos eller
skalade och urtagna äpplen, skurna i
mycket tunna skifvor och blandade med
socker, lägges hvarftals med stekt rifvet
bröd, till dess att pannan är foil, öfverst
lägges ett hvarf stekt bröd samt några
små bitar kallt smör, och kakan gräd-
das i ugn.
Koktmakrill Makrillen urtages genom
så liten öppning som möjligt, lefvern
kvarleranas i fisken, som klyfves långs
ryggen, tvättas och får afrinna. Vatten
sättes på elden med salt ; när det kokar,
ilägges fisken.
Smör blandas kallt med en sked mjöl;
2 glas vatten, salt och 1 sked hackad
persilja tillsättas, och allt röres öfver
elden, till dess det kokar.
Med denna sås serveras fisken.
O. H. D.
»
och 28 cm långt stycke atlas, i samma
färg som plyschen eller i ljusare ny-
anser, äfven i ram. På denna yta
målar man nu efter föreliggande teck-
ning eller egen komposition med för
sådant ändamål preparerade bronsfär-
ger mönstret i naturlig schattering
och markerar sedan med fin metalltråd
de mest framstående partierna af det-
samma. När allt är så långt färdigt,
kringsyr man, såsom ses af afbildnin-
gen, atlasen på samma gång som gazen
Handarbeten.
Elegant borstväska med bronsmålning
och broderi. Den vackra väskan väl-
jes i rödt, blått och oliv, allt efter
hufvudfärgen på den vägg, den skall
pryda.
Ett 18 cm bredt och 38 cm långt
stycke plysch utklippes i ena ändan i
9 cm breda och 12 cm långa uddar
enligt afbildningen och fästes därefter
medels gelatinlösning på styfgaze, som
på alla sidor sidor är så mycket större,
att den kan med tråd och nål spännas
öfver ett bräde, eller hälst i en ram.
För öfrigt spännes ett 15 cm bredt
med kordonger innehållande guld- eller
silfvertrådar och applicerar atlasen på
plyschen med iakttagande af lika stort
afstånd på sidorna samt upptill och
nedtill. Upptill bör man beräkna 2
cm mera plysch, för att kunna fästa
den kring den lilla tvärkäppen. De
båda uddarne böra likaledes utfyllas
med broderad atlas. Väskans monte-
ring kompletteras af sniljpomponer,
sammansatta tre och tre, samt dubbla
kordonger till dess upphängande.
Syltning\
Jordgubbsaff (utmärkt). 1 1/2 kg jord-
gubbar tvättas och därpå hälles 1 1|2 kg
källvatten med tillsats af 20 gram vin-
stensyra, som försiktigt doppas under
vattenytan. Bären få stå 24 timmar,
därefter blandar man det hela med
drygt 1 1/2 kg strösocker, hvarmed det
bör stå 12 à 24 timmar. Sedan slås
det på porslinsdurchslag (klämmes ej)
och den vunna saften får ett hastigt
uppkok. Tappas kallnad på buteljer,
som korkas och hartsas. (Af bären, som
blifvit temligen ljusa, kan kokas soppa,
eller använder man dem till kallskål
eller kaka). Stenia.
Morötter, syltade. 1 kg morötter ren-
sas, sköljas väl, skäras i smala strim-
lor och kokas halfmjuka i vatten med
en nypa salt. Medan de afrinna, kokas
*/4 kg socker klart i 3 matskedar ät-
tika, hvarefter tillägges citronsaft (eller
så mycket som en ärta citronsyra) samt
mycket fint skurna citronskal, hvari
rötterna färdigkokas. Stenia.
Inläg-g-ning-.
Drufvor förvaras länge färska: 1) på
hyllor mellan halm; 2) hängande på
. spjälor i en tunna, som fylles med
sand ; 3) doppade i sågspån och fritt
hängande på ett streck i ej allt för
luftigt rum; 4) när man lackar igen
stjälksnitten; 5) då man stoppar ett
saftigt drufbär på snitten och ombyter
vid behof; 6) forvarade i vin; 7) mellan
puloriserad kork m. m. Af halfmogna
vindrufvor, hvaraf det blir godt om
då september och oktober äro njugga
på sol och värme, brukade min mor
koka sur saft, som var utmärkt god
till krämer, soppor och såser. Druf-
bären kokades först möra i vatten, ty
eljes gifva de för litet saft. Det hela
pressades genom hårsikt ; nästa dag af-
häldes den klara saften, som fick koka
utan socker omkring 1/2 timme, hvar-
efter den fyldes på buteljer, korkades,
hartsades och förvarades i källaren.
(Jfr Falsk vindrufsaft. Iduns II årgång
pag. 217.)
Vill man vinna ättika af omogna
vindrufvor, så tillsätter man något litet
socker till den utpressade saften, ställer
krukan i värmen till att jäsa och låter
den äfven en tid efter jäsningens slut
stå kvar i varmt rum.
Om hemgjordt vin af drufvor ej vill
jäsa ordentligt, hjälper det att upp-
värma en del af saften och hälla den
varm tillbaka i fatet.
Stenia.
Toaletten.
För att bevara håret glänsande, mjukt
och jämnt i färgen bör man hvarje
morgon och afton grundligt kamma
det och sedan i några minuter borsta
det med en mjuk borste. Mycken
borstning ger håret en utmärkt vacker
glans.
Bakning\
Grahambröd. Det mellangroft sik-
tade hvetemjölet röres i ljumt vatten,
knådas duktigt och får sedan stå på
en varm plats, bäst i närheten af het
spis, att själfjäsa så länge, tills den
öfre skorpan börjar bli sprickig. De-
gen delas nu i stycken på 425 grams
vikt, som formas till runda eller af-
långa bröd och ofvaupå stickas här och
där med en gaffel. Efter en kvarts
timmes jäsning gräddas bröden i varm
ugn I), timma. Hvad man först och
främst måste iakttaga är, att ugnen är
väl varm, och att man väntar med brö-
dens inskjutning i ugnen, tills de af
jäsningen börja spricka.
Källaren.
Emot sniglar i källare är salt ett godt
medel. Det strös på golfvet och väg-
garne bestänkas med saltvatten. Dju-
ren skola snart helt och hållet för-
svinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
