Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 11 juli 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 I DU N 1890
Men med ens ryckte han til!. Där — där un-
der den fina spetsklädningen vid hennes halsgrop
glänste på en enkel svart snodd ett nött litet silf-
verkors — Käthe Bentsons sifverkors!
Och nu mindes han plötsligt, hvad han kort
förut så ifrigt sökt i sitt minne. Det var ju hos
Sonja, hans egen dotter, i hvars gömmor han en
gång öfverraskat detta smycke.
Och hon hade, halft skälmskt, halft brydd, be-
rättat honom en bit flickromantisk historia, hur
hon fått det af den gamla fru Berg, trädgårdsdi-
rektörens moder, och hur hon noga förmanat hen-
ne att väl vårda och beständigt bära på sig denna
»bit af hennes eget hjärta.»
Det svindlade för hans tankar. Sonja — den
gamla fru Berg — Käthe Bentson — de två silf-
verkorsen — hvilket mystiskt samband fanns väl
mellan dessa, hvilken dunkel historia doldes bak-
om hemlighetens slöja.
Han kände en oemotståndlig beklämning gripa
sig, såsom aningar om en okänd fara, förstorad
inför fantasien genom sin hemlighetsfullhet, plä-
ga sammankrympa vårt hjärta med sin ångest.
Tyst, med nedböjdt hufvud och mörk blick,
gick han åter ut ur dotterns sängkammare, utan
att ha väckt henne.
Det var en tanke, som efter hand tog bestämd
form bland alla de fåfänga försöken att lösa hem-
ligheten — den att resa hem, genast resa hem,
träffa den gamla fru Berg och genom henne söka
få lösning på denna gåta, som hotande omsvepte
dem, som bland alla dödliga voro honom kärast.
Kärast — han ryste till vid aetta ofrivilliga
snedsteg af hans tanke. Sonja — ja, hon var ju
hans allt, hans hjärtas hela rikedom! Men denna
andra, denna obekanta unga kvinna, den han än-
nu i går hade hatat och förbannat med all sin
själs styrka, kunde det vara möjligt, att hon re-
dan fått ett tag om hans hjärtas rötter. Denna
lilla fina, genomskinliga hand, som skälfvande
tryckte hans till afsked, medan det ångande loko-
motivet skalf af ifver att slita den långt, långt
fjärran från vänners tryckning, hade den smittat
honom med någon trolldom, att hans öga såg,
som det aldrig sett tillförene, att hans känsla
kände, som den aldrig kännt tillförene ... ?
Ack, bevars, han var ju dock en mognad, all-
varsam man, och han skulle förvillas från det
rättas, det tillständigas väg af ett par gråtan-
de, blåa ögon! Han hånskrattade högt åt sig
själf.
Nej, nu skulle han resa, redan i dag skulle de
resa, och väl hemma redde sig nog den härfva,
som nu sökte spinna sig kring hans hjärta och
sunda förstånd.
Till Sonja skulle han om allt detta säga en-
dast kort och godt, att Käthe Bentson tagit sitt
förnuft till fånga och afstått.
Att de nu vände åter till Stjärneholm, då re-
sans syfte var uppnådt, borde ej alls förvåna
henne. Hon vore helt visst den första att af
hjärtat glädja sig däråt.
(Forts.)
Iduns skollofskoloni.
Slutredovisning.
Transport från sista redovisningen: 1203: 08; ny-
influtna medel: Maja 0: 50; Ella och Agnes 2: —;
Ragnhild 10: — ; Anna, Torsåker 3: — ; Bhz, Malmö
1: —; Fru Th. Edling 5: —; Elsa och Erik 1: —;
Fröken C. Björklund 1: —; S. Sölje 1: 50; Elsa och
Signe B—s 1: —; En barnvän 2: 50; S. C. 1: —;
Tre glada och lyckliga syskon 5: —; G. H. T. NT.,
Engelholm 3: — ; Cecilia Simonson 5: — ; Troll-
hättan 3: ;—.
Summa kr. 1248: 58.
Wt
Förslag till matordning för veckan
13—19 juli.
Söndag: Kräftsoppa; gösfilet; boeuf
à la mode; kalfbresskroketter ; chaufroix
på böns; punsch à la romaine; harstek;
kronärtskockor; beignets af jordgub-
bar; skumglace; frukt och konfektyrer.
Måndag: Buljong med selleri; ragu
på kött.
Tisdag: Stekt sill och stufvad po-
tates; mannagrynsvälling.
Onsdag: Bräckt skinka med tur-
ska bönor; grönsoppa.
Torsdag: Kalfkotlett med gröna
ärter; smultron med mjölk.
Fredag: Stekt ål med skarpsås;
puré på jordärtskockor.
Lördag: Biffstek med grönsaker;
krusbärskräm med grädde.
Recept.
1) Buljong med selleri. Buljong,
helst kalfbuljong användes. Selleriet
skäres i små tärningar, förvälles och
lägges i kallt vatten, får afrinna och
kokas helt sakta i buljongen under en
timme, sättes sedan på starkare eld
under en halfiimme, så att buljongen
inkokas och glaserar selleriet, som där-
på lägges i soppskålen, hvarpå åter-
stoden af buljongen tillredes.
2) . Gösfilet. Från ben befriade half-
vor af gös skäras som kotletter, beläg-
gas med fiskfärs på båda sidor, öfver-
penslas med ägglivita, garneras med i
faconer uthuggen tunga på öfre sidan,
stekas i smör utan att vändas och be-
gjutas med litet buljong. Uppläggas
på en bård af risgryn, som fylies med
en stufning af champignoner och kräft-
stjärtar.
Stufningen kan undvaras, i hvilket
fall fileten serveras med champignon-
sås eller kräftsås.
3) . KalfibresskroketUr. Stekt kallnad
kalfbress och tillsammans lika mycket
champignoner och tunga skäras i små
tärningar och blandas i den väl hop-
kokta såsen; häraf formas små aflånga
bullar, som rullas i rifvet bröd, doppas
i vispadt ägg, rullas åter i rifvet bröd
samt stekas i het flottyr, få afrinna på
linne, uppläggas högt på bruten servet
och garneras med stekt persilja.
Anm. I föregående nummer kallas
en rätt för kyckling å la Mallugo,
hvilket härmed rättas till kyckling à la
Marengo. Rätten har fått sitt namn
efter den ort, der Napoleon I såsom
förste konsul slog östrrrikarne. Efter
bataljen fans intet annat åt honom än
en kyckling, som i brist af smör stek-
tes i olja, hvilken anrättning sedermera
gått till eftervärlden under namn af
kyckling à la Marengo.
Handarbeten.
Liten ljusstake. Densamma förestäl-
ler såsom ofvanstående afbildning ut-
visar en äf kvistar och gräs omgif-
ven pump. Att detta föremål icke är
afsedt för praktiskt bruk, utan blott som
prydnadssak, faller af sig själft. Väl
utfördt motsvarar den äfven förträffligt
detta senare mål. Den runda foten
skäres af trä eller papp, till mellersta
delen tages en tjock hasselkäpp, i hvil-
ken ett litet vassrör insattes som ut-
loppsrör, den öfre för ljuset afsedda
pipan göres af en rak tjock fläderpipa.
Brunnsträget kan göras af näfver eller
andra barkstycken och fodras med
Stanniol ; det kan äfven urhålkas ur en
träbit. De öfriga materialierna utgöras
af torkade gräs, stenar och mossa.
Syltning-.
Kvittensylt. Jag vet knappast, om
man ens i södra Sverige odlar kvitten-
träd; jag får mina kvitten från Lübeck
och upskattar dem högst bland mitt
syltförråd; i smaken likna de päron
syltade i honung. Själfva frukten lik-
nar ju också päronet till fasonen, men
kan ej ätas rå, utan är alldeles bård
och kärf. Till sylt skalar man dem
och skär dem i 8 delar. Kärnhuset
och skalen kokas väl ur i vatten och
silas ifrån och i detta vatten får kvit-
tenbitarne kokas halffärdiga. Nu väges
! kg socker på 1 kg frukt, som löses i
kvittenvattnet, de afrunna bitarne läg-
gas i laget och kokas i flera timmar,
tills de fått vacker röd färg (denna
åstadkommes just derigenom att kär-
norna blifvit urkokta). Den för myck-
na saften (resp. vattnet) kan kokas in
till gelé, hvartill man dock bör taga
lika mot lika socker —• till geléer som
skola stå sig får aldrig begagnas gela-
tine. Stenia.
Syltade valnötter. Omogna, späda,
gröna valnötter tagas, innan det inre
skalet hunnit bli det ringaste träaktigt.
Man naggar dem med silfvergaffel
(hvarvid man aktar både fingrarna och
förkläde för fläckar, som svårt gå bort),
hvarpå man under några dagar lägger
dem i mjukt vatten, som flera gånger
bör ombytas (detta för att draga ur
den bäska smaken). Sedan kokas de
mjuka i vatten, somliga späckas med
näjlikor och kanelbitar och ett socker-
lag (| mot 1 kg nötter) hälles kokande
öfver. Denna sylt är ovanlig för sin
svartbruna färg och tar sig mycket bra
ut mellan röda och gröna syltskålar.
Konditorerna begagna den att garnera
tårtor med. Stenia.
Likör af svarta vinbär. (Svar på frå-
gan 443.) Väl mogna svarta vinbär
af aromatisk smak stoppas på buteljer,
franskt bränvin eller bästa vinsprit
hälles öfver (kryddor efter smak), kor-
kas och ställas i 4 veckor i solen att
destillera och omskakas dagligen. Se-
dan silas vinet och blandas med socker-
sirap. Stenia.
Björnhallon. I de trakter där det
finnes björnbär borde husmodern ej
försumma att sylta sådana ; de kräfva
ej så mycket socker, när de äro väi-
mogna. Särdeles godt smakar till plät-
tar och pannkaka en sylt, som består
af en blandning björnhallon och lingon
med brunt pudersocker.
Stenia.
Smörgå sbordet.
Persilje-omelett. En à två buntar
persilja hackas och brynas i smör’ samt
läggas i en smord form. Två ägg och
fyra skedar grädde vispas med en liten
tesked socker och slås öfver persiljan.
Gräddas i varm ugn.
Matlagning.
Sandost. I de trakter, där sandost
(mesost) brukar tillverkas och allmänt
förtäras, känner kanske hvarje husmo-
der till att »omgöra» sådan, som råkat
blifva torr och hård. Men sättet kan
dock vara olika. Jag rifver den på
rifjärn och blandar endast så mycket
söt grädde däri, att massan håller il op,
arbetar något pudersocker i och formar
en rund ost däraf, hvilken na mycket
begärligare ätes af man och barn än
förut. Stenia.
Bakning.
Goda smörgåsbordskäx. Sedan skorp-
degen blifvit »omgjord» och är färdig-
jäst för andra gången, väger jag 1 |
kg däraf och sätter ut det 1 timme i
kallrum. Därefter knådar och kaflar
jag \ kilo kallt smör i degen, kaflar
ut den först med slät-, sedan med krus-
kafveln så tunn som löf och sticker
ut runda kakor, hvilka ej böra stå vi-
dare på plåten, utan genast måste
komma i ugnen att stekas ljusgula.
Stenia.
Tvätten.
Svarfa silkesspetsar bli som nya, om
man försiktigt tvättar dem i sprit,
pressar ur dem väl och stryker dem
med varmt järn med silkespapper som
mellanlägg.
Fina, hvita ylleschalar eller halsdukar
rengöras på följande sätt. Schalen
lägges i ett fat och gnides försiktigt
med hvetemjöl, som om man tvättade
den därmed. Har schalen ej blifvit
alldeles ren, upprepar man förfarings-
sättet.
Att rengöra hvita stråhattar. Med en
mjuk borste tvålar man väl in den från
alla trådar befriade hatten både in-
och utvändigt, sköljer af den väl (helst
under vattenledningen) och upprepar
samma förfaringssätt några gånger.
Därpå lägges hatten på ett bord och
gnides duktigt med en ren handduk.
Sedan fuktar man en svamp i ättika,
doppar den lätt i mjöl och gnider hela
hatten ännu en gång grundligt. Till
sist bör den få ännu en gnidningmed
en nytagen ren handduk, hvarpå man
ställer hatten, med insidan ut, att torka,
likväl ej i solen. Hatten bibehåller
sin form och ser ren och hvit ut.
Kulörta glacéhandskar tvättas i mjölk
och hvit kärnsåpa och gnidas med ett
stycke ren flanell.
Fönsterträdgården.
Att försköna blomkrukor. Glaserade
kärl egna sig ej alls för blomsterplan-
tering, emedan de ej ha hål i botten,
och de vanliga röda blomkrukorna bli
snart genom mögel mycket fula. Man
skrapar då af de gröna fläckarne med
en gammal knif och anbringar på den
rengjorda yttersidan med en grof pen-
sel någon liflig röd färg, upplöst i
vatten. Den, som har tid och för-
måga, kan sedan pryda denna röda
yta antingen med grekiska kanter eller
etruskiska figurer medels svarta vatten-
färger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
