Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 36. 5 september 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvet kräfver kvinnor med starka hjärtan.
JA. pOLBAN.
och Sverige, på hvilka lion redan vid unga år
medtogs af föräldrarne, torde det geografiska
sinne, som röjer sig i många hennes reseskil-
dringar och skisser, hafva väckts och odlats.
Sedan hennes fader dött 1872 och en elds-
våda ödelagt den vackra prestgården — ett
olyckstillfälle, vid hvilket den 15-åriga flickan
ådagalade så stor sinnesstyrka och själsnärvaro,
att hon rent af kunde sägas vara den, som ledde
räddningsarbetet — flyttade hon jämte sin mo-
der till Lund, där hennes broder A. U. Bååtb,
den fräjdade skalden, då studerade. I Lund
hade hon dock förut vistats. Hon genomgick
där en pension, ledd i strängt schartauansk
riktning, som ’ej torde varit lämplig och pas-
sande för hennes natur.
Vid 20 års ålder trädde hon i äktenskap
med den framstående folkhögskoleläraren d:r
Theodor Holmberg, som på hösten 1877 valts
till föreståndare för Tärna nybildade folkhög-
skola i Vestmanland. Äfven Holmbergs far
var prest i Sydskåne, granne till d:r Bååtb,
och de båda unga voro alltså barndomsvänner.
Det torde finnas få äktenskap, där förutsätt-
ningarna för verklig lycka äro så stora som i
detta. Jämnbördighet i begåfning och anlag,
bekantskap och ömsesidigt tycke från tidiga
barnaår samt en verklig entusiasm för samma
mål binda här man och hustru vid hvarandra
med oupplösliga band. Det gästfria hemmet
vid Tärna bär äfven den vackraste prägel af
ett kärleksfullt och ädelt familjelif samt är
kändt och värderadt vida omkring, särskildt
bland folkhögskolans lärare och vänner i hela
Norden, som ofta varit dess gäster.
* *
*
Cecilia Holmbergs yttre lif erbjuder, som
man kan finna af denna konturteckning, icke
så mycket ovanligt och omväxlande, men i
stället har det gestaltat sig synnerligen gyn-
samt för en harmonisk och sund utveckling
:af hennes anlag.
Den litterära begåfningen yttrade sig omiss-
känligt redan i barnaåren. Till julaftnarne
plägade den lilla Cecilia öfverraska sin far med
små skriftliga uppsatser, som buro vitne om,
huru hans undervisning grodde och spirade hos
dottern, och hvilka för honom voro de dyrba-
raste gåfvor han kunde få. Ett af dessa små
försök — hennes första — rönte utmärkelsen
att tryckas i Onkel Adams barntidning Linnæa
1868, och fru Holmberg kan sålunda sägas
redan vid 11 års ålder hafva gjort sin debut
inom pressen.
Hennes egentliga litterära verksamhet börjar
emellertid först 1883, och de, som närmast
förmått henne att söka göra sin litterära be-
gåfning fruktbringande för en större allmänhet,
äro hennes broder, skalden A. U. Bååth, samt
Holger Dracbmann. Nämnda år utkom »Från
del unga Danmark», en samling profstycken ur
Danmarks moderna litteratur, som sedan tjänade
till förebild för Otto Borclisenius’ »Fra Victor
Bydberg til A. U. Bååth». Kedan 1884 var
Cecilia Holmberg färdig med ett par , nya öf-
versättningsarbeten nämligen » Valda berättelser
af Holger Drachmann» och ett urval af M.
A. Goldschmidts märkliga »Neniesisnoveller»,
som utkommo nästan samtidigt det senare på
grund af personlig bekantskap med författaren,
den kände tänkaren och egyptologen.
Bland hennes många sedermera utkomna
öfversättningsarbeten nämna vi Sophus Schan-
dorphs •» Utan hållpunkt» samt »Från Alpernas
skogsbygden (1889), ett urval alpberättelser från
Steyermark af K. P. Bosegger, hvarigenom
denne Österrikes störste nu lefvande folkskald
för första gången presenterades för svenska
läsare. Hon har dessutom öfversatt talrika
berättelser och skisser af Carmen Sylva m. fl.,
hvilka finnas införda i en del tidningar och
tidskrifter såsom Hemvännen, Tidskrift för
Hemmet, Ny 111. Tidning o. s. v.
Jäm;e dessa öfversättningar har fru Holm-
berg under de 7 à 8 år hon sysslat med litte-
raturen äfven hunnit utveckla en omfattande
verksamhet såsom själfständig skriftställarinna.
1885 utgaf hon under signaturen L. B. en lif-
lig teckning öfver » Björnstjerne Björnson som
författare, politiker och personlighet», 1886 sina
»Sydskånska teckningar», fina, om god iakt-
tagelseförmåga och verklig skildraretalang vit-
nande berättelser och skisser från hembygden.
Af dessa är det flere, som beröra hennes eget
barndomslif, såsom berättelserna »J kråka och
bahytt», »Rosor och flöjtspel» samt delvis »På
Söderslätt» äfvensom »Borta» och »/ solned-
gången», hvilka beröra hennes vistelse vid den
ofvannämnda pensionen.
I fjol utkom på Bonniers förlag hennes hit-
tills omfångsrikaste originalarbete: »Frihetens
sångarätt i Sverige på 1840-talet», och för när-
varande är under utgifning ett sannolikt ännu
större biografiskt arbete, »Karl XV som en-
skild man, konung och konstnär», ett arbete
efter till stor del alldeles nya källor, som icke
äro tillgängliga för någon annan än författar-
innan. Dessutom må nämnas, att hon i för-
ening med sin man utgifvit en förtjänstfull
sångbok »400 sånger», att hon varit den fliti-
gaste medarbetaren i det af Th. Holmberg och
H. Odhner 1884-86 utgifna »FolkhögskolebladeU,
tillsammans med sin man utgifvit »Folkets tid-
skrift» och äfven i en mängd andra tidningar
och tidskrifter strött omkring sig talrika no-
velletter, biografier, uppsatser, kritiker och
reseskildringar.
Det kan icke här blifva fråga om att ingå
i någon detaljerad granskning af fru Holmbergs
författareskap, men såsom allmännt omdöme må
det sägas, att hennes skrifter bära vitne om
en snabb och god iakttagelseförmåga, ett klart,
på sak gående framställningssätt samt en kärn-
sund lifsåskådning.
* *
*
Huru pass betydande hennes skriftställare-
verksamhet än varit, torde dock fru Holm-
bergs betydelsefullaste arbete varit det, som
hon nedlagt på folkhögskolan. Själf i ovanlig
grad törstande efter vetande och genomträngd
af varm medkänsla för de små kom hon redan
vid unga år att fästa sina sympatier vid folk-
högskolan. Genom sitt giftermål med en af
högskolesakens talangfullaste och bäst rustade
förkämpar i vårt land blef hon satt i tillfälle
att själf verka som lärarinna och föreständerska.
I 10 år har hon förestått Tärna folkhögskola
för vuxna kvinnor, som ledes af henne i god
och sannt kvinlig anda och med vaken blick för
utvecklingen af elevernas såväl andliga som
rent praktiska begåfning. Troget och oförtru-
tet har hon i detta arbete stått vid sin mans
sida, och hennes mod har icke sviktat under
kampen för folkhögskolesaken, hvilken icke
heller inom hennes verkningskrets saknat sina
mäktige och inflytelserike motståndare. Det
torde kunna med visshet sägas, att hon och
hennes följeslagare genom lifvet och i skolan
nu stå såsom segrare. Det allmänna omdömet
i den trakt, där hon har sin verksamhet, ett
omdöme som nog mången gång fått kämpa sig
fram tum för tum i striden mot kortsynthet
och okunnighet, skall för framtiden bilda ett
ointagligt bålverk till skydd för hennes kära
skola.
Fru Holmberg är icke blott besjälad af
ett varmt intresse för sin skola och utrustad
med en betydande fond af kunskaper för hen-
nes ledning, hon har egnat folkhögskolan och
folkhögskolesaken ett verkligt studium och har
sannolikt djupare än någon annan svensk kvinna
lyckats intränga däri. Talrika besök vid Dan-
marks och Norges folkhögskolor hafva gifvit
henne en noggrann kännedom om, huru dessa
arbeta, och frukterna af denna sin erfarenhet
sträfvar hon med största ifver att tillgodogöra
den skola, hvars föreständerska hon är.
Man skulle tro, att med en så omfattande
och energisk verksamhet som skolförestånderska
och skriftställarinna fru Holmberg skulle få
föga eller ingen tid öfrig för husliga värf.
Detta vore emellertid ett stort misstag. Hen-
nes sunda och praktiska anläggning, som snart
spåras äfven i hennes skriftställeri, hafva räd-
dat henne frän ödet att blifva endast en gäst,
en »inackordering» i sitt eget hem. Hon är
maka och husmoder på samma gång som för-
fattarinna, och hon är en förträfflig sådan.
Bilden af henne, som Idun i dag bringar sina
läsarinnor, visar oss, att sykorgen och tråd-
rullen finna plats bredvid böckerna och manu-
skripten på hennes arbetsbord.
Bilden är för henne betecknande, och, hvad
mera är, den är icke arrangerad utan fullkom-
ligt sann.
L A. A—n.
4*ttf
John Ericsson.
mmfrån fjärran vester i sorgetåg
ett fartpg plöjer ^Atlantens våg -
Hur sällsamt högtidlig är färden!
Det stprer sin kosa hit upp mot nord,
’et förer en dvrlar »laddning» omlord
ill oss från den npa världen.
fMånri guld? — JZej! fattigt är visst-
vårt land,
dock ega vi kraft i arm och hand
och hafva oss lärt alt försaka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0442.html
