Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 38. 19 september 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 I DUN 1890
Det var något outsägligt mörkt, dystert, förtvifladt
— och dock trotsigt.
Min Gud, Käthe», brister han ut; »är du sjuk?
Ditt ansikte är så hvitt och dina ögon feberaktiga.
Så säg, säg då något; vi kunna ju genast resa
vår väg.»
Men hon stirrar stum ut öfver arenan.
Den franske diplomaten inskrider och hviskar
till grefve Stjärne:
»Ni har visst rätt, madame har blifvit illamå-
ende. Det är helt säkert värmen här inne, som
tagit henne. Om ni behagar, skyndar jag ut och
skaffar hit er vagn, så behöfver ni ej lenma henne?»
Grefve Stjärne mottog tacksamt den erbjudna
tjänsten, och baron Furgeon lemnade genast logen.
* *
*
I samma ögonblick blir det dödstyst i den väl-
diga byggnaden. Den skrällande messingsmusi-
ken hör upp, hvarje åskådare håller ljudlöst andan.
Det är det stora »jättesprånget», som förestår.
Bosca skall springande i full karrier möta den
osadlade hästen och från marken i fritt språng
öfver djurets hufvud kasta sig upp på dess rygg.
Det är något hittills osedt, oerhördt!
Han spänner redan sina väldiga muskler till
språng ; man ser dem knyta sig som ormar under
den åtsittande dräkten. Han störtar fram.
Det finns ej ett öga, som icke följer honom.
Dock plötsligt, midt i språnget, hejdar han sig.
Som träffad af blixten blir han stående, orörlig,
stirrande upp framför sig. Det var midt framför
grefve Stjärnes loge.
Ett svagt mummel af förvånad undran går som
en susning öfver publiken.
Karl Stjärne reser sig upp; hans panna färgas
röd af vrede. Är denne man vansinnig eller hvad ?
Då ljuder som en rossling Boscas rop öfver
arenan, och han sträcker sina seniga händer ut
att gripa efter Käthe :
»Käthe — — min hustru ■— Käthe — så skulle
jag doek finna dig till sist — trolösa — •—»
Käthe trycker händerna för sitt ansikte, reser
sig upp, vacklar och faller sanslös tillbaka i grefve
Stjärnes armar.
En oerhörd uppståndelse följer bland publiken.
Man reser sig från sina platser, det blir ett ro-
pande och ett springande, och tvärs öfver bänk-
rader och barrierer vältrar mängden, omöjlig att
hejda, ned, som en lavin uppfyllande arenan.
Stallbetjäningen har redan störtat in och med
förenade krafter fått ut Bosca, hvilken gör mot-
stånd och hela tiden sträcker sina händer och
blickar emot Stjärnes loge, ropande sin hustrus
namn. Men den grefliga logen är redan tom.
Upprörd, mållös, skakande i hela kroppen som
af köld, har grefve Stjärne med den återvändande
Furgeons hjälp i sista ögonblicket fått ut den sans-
lösa kvinnan. I vestibulen utanför mötas de af
Stråle och Ruda, som skyndat till, och de få in
sin börda i buffetlokalen, hvars dörrar reglas bak-
om dem.
Alla männen äro bleka och upprörda. Karl
Stjärne känner sina beu svika sig. En redig tan-
ke kan han ännu icke tänka. Hvad är sannt —
hvad är lögn? Är Käthe hans hustru, eller är
hon det icke?
Förintad sjunker han ned på en stol.
Buffetbetjäningen egnar Käthe sin vård och sö-
ker uppväcka henne ur svimningen.
Stråle drar Ruda afsides.
»Detta är förfärligt», säger han; »hvilken oer-
hörd skandal ; hvilket grymt slag för den stackars
farbror! Vi måste genast ha honom härifrån, in-
nan hans hustr . . . denna kvinna åter vaknar till
sans. Han skall aldrig återse den ovärdiga. Bosca
är redan eftersänd, må han taga sin egendom
åter.»
Stum, viljelös, darrande som ett sjukt barn lät
Karl Stjärne sig föras ut af Kurt till vagnen.
Sedan detta ögonblick är icke Käthe Bentsons
namn nämndt inom den Stjärneska familjen. Hon
är död, utplånad för dem alla. Och de hemlig-
hålla för hvarandra, när i dystra stunder hennes
minnes skugga drar förbi.. .
M *
*
I en utkant af Menton, vid stranden af Medel-
hafvet, ligger en förtjusande villa, hvars solljusa
veranda är ymnigt klädd med guirlander af vin.
Det är en afton i slutet af juni. Efter dagens
tryckande värme har mot solens nedgång en ljuf-
lig svalka stigit upp från det mörkblå vattnet.
Man andas girigt kvällens lisande luft.
Sonja sitter ensam i ett hörd af verandan. Hon
har armbågen stödd mot barrieren och kinden lu-
tad i sin hand. En bok ligger uppslagen framför
henne.
Men hennes ögon kunna icke fängslas af typer-
nas räta råder: drömmande glida de ut öfver haf-
vets vida spegel framför henne, begränsad af him-
melens ram i glödande karmin och orange.
Spänstigt manliga steg höras från trädgårds-
gången. De nalkas och komma upp för veran-
dans trappa. Det är Kurt.
»Tst», varnar Sonja leende och lyfter ett finger;
»pappa slumrar visst ännu därinne.»
Kurt kastar en hastig blick mot de öppna glas-
dörrarne, som leda in i byggningen, och smyger
sig på tå fram till sin fästmö.
Mildt böjer han sig ned öfver henne och sme-
ker hennes mörka hår.
»Hur känner sig min älskling i kväll? Är ditt
hjärta gladt?»
»Ack, skulle icke jag befinna mig väl, som nu
har mina kära rundt omkring mig. Och särskildt
gläder jag mig i afton. Jag tycker, att pappa blif-
vit kryare och bättre på dessa sista dagar. Man
riktigt ser för hvarje timme, hur han läkes. Och
hans sinne har fått lugn och ro. Vet du, han
skrattade riktigt hjärtligt ett tag på eftermiddagen
i dag.»
»Du har rätt, det har jag också märkt. Den
sista veckan har gjort en ny människa af honom.
Du skall få se, Sonja, att vi när som helst kunna
företaga vår beramade Neapelresa.»
I detsamma lägges en arm öfver hvarderas skul-
dror, och Karl Stjärne står emellan dem. Helt
tyst på sina mjuka skor har han kommit ut.
Hans ansikte har åldrats mycket på denna korta
tid, hans hår och skägg äro nästan hvita. Men
det hvilar ett mildt och harmoniskt uttryck öfver
det, och när han talar dem till eller möter dot-
terns kärleksfulla blickar, lyser ett leende ibland
som en solglimt upp det, ett leende med denna
egendomliga skuggning af melankoli, som så sym-
patiserande berör våra hjärtan inför människor,
som mycket pröfvats:
»En härlig kväll», säger han; »jag tror att mina
barn rent af sitta och svärma.»
Sonja lutar sin kind intill hans.
»Nej, vi svärma icke, pappa, vi njuta af lifvet.
Och nu skall du komma och dela det med oss.»
»Ja, nu skola vi dela det, ljuft och ledt», sva-
var han med rörd stämma; »efter striden frid.»
Tysta, omarmande hvarandra, stå de tre och se
ut öfver solens sista färgspel på det klara vatt-
net. Men när den sista gnistan slocknat och det
blifvit natt, söderns tidiga, plötsliga, stjärngnistran-
de natt, säger fadern : »När solen går upp igen,
.packa vi in till Neapel. Och i Neapel fira vi ert
bröllop.»
Kurt, han listar sig till att kyssa Sonjas öra;
vid det han kysser det, hviskar han däri, så tyst,
att blott de två höra det, det enda lilla ordet :
»Segrarinna.»
Från Iduns läsekrets.
Känsloutbyte.
tt stilla tack ur tåradt öga till en
livar af de många fränder och vän-
ner, som med beklagande af den ömma
förlusten och med välönskningar pä den
71:sta födelsedagen ihågkommit den nyss
blifne enklingen i Strengnäs. (Se n:r
3d af Idun:)
Redogörelse
för insamlingen till Barnhemmet
i Bohuslän.
(Forts.)
Onämnd, Stockholm —: 50; Onämnd, Sundsvall
3: —; Gretchen 10: —; »Från Durken» 1: —;
Onämnd, Stockholm —: 30; Onämnd, Björsäter
—: 50; Onämnd, Stockholm —: 30; H. K. —: 50;
Onämnd, Stockholm — : 30; E. 1: 20; L. —: 50;
Ida —: 60; »Hopporna» —: 80; »Gör en god gär-
ning» 1: 20; H. E. 1: —; Onämnd, Finspång —:50;
Anna Tigerhjelm (född Åkerhjelm) —: 50; »Ett
lyckligt hem» 3: 25; En af Iduns prenumeranter
—: 40; »Okänd» —: 50; St. 2: 10; Fem läsarinnor
af Idun 2: 20; Onämnd, Katrineholm 2: —; Eda
Bengtsson 2: —; Barnvän, Nyköping 5: —; Iduns-
prenumerant 1: •—; Onämnd, Stockholm 1: 80;
Idunsprenumerant —: 50; M. P. 1: —; Onämnd,
Norrköping —: 75; C. C. C. 1: —; Prenumeranter
i Landsort 5: —; C. F. och B. 1: —; A. L. —: 10;
Onämnd, Stockholm —: 75; Gylfe, Gustaf, Herman
—: 75.
(Forts.)
Förslag till matordning för veckan
21—27 sept.
Söndag: Spansk soppa ; hafstunga ;
stekt and med sallad ; äppelkaka.
Måndag: Hvitkål; Roast beef med
pepparrot.
Tisdag: Soppa på fisk; kokt torsk
med ostronsås ; oxfilet mignon ; sava-
rin med rom.
Onsdag: Puré af ärtskidor; ång-
stekia kalftungor med madeirasås ; äp-
pelkompott med grädde.
Torsdag: Potatispuré; stoekfisk-
pudding; rödgröd med grädde.
Fredag: Kräftsoppa; stekt svan ; ris
med äpplen.
Lördag: Stekt kalfsadel med grön-
saker; sagovalling.
Recept.
Pure af ärtskidor. Späda ärtskidor
rensas och sköljas väl, kokas med några
skorpor och hela persiljekvistar i vatten.
Då skidorna äro kokta, drifves massan
genom härsikt, litet smör, salt och,
om man så vill, socker tilläggas ; blan-
das med ljus buljong och serveras med
rostadt bröd.
Ostronsås. Ostron förvällas med hvitt
vin (ett dricksglas till 3 dussin), upp-
tagas med skumsked, så att ingen skärfva
af skalen kvarlemnas, och få afrinna,
hvarefter skäggen bortrensas och spadet
silas. Smörsås hopkokas till en tredje-
del under långsam tillblandning af
buljong och slutlig tillsättning af en
del af ostronspadet, hvaraf icke för
mycket bör tillsättas, enär det är salt.
Såsen silas och nedsättes i vattenbad.
Då den skall serveras, vispas den och
tillsättes med litet smör samt ostronen ;
serveras i en varm såsskål.
Anm. Smörsåsen bör kokas med
spadet af den fisk eller det kött, hvar-
till den skall serveras.
I stället för af ostron kan en sås
beredas af 30 gram smör, 30 gram
ostronpulver, salt och 6 matskedar
mjölk, hvilket allt får koka på sakta
eld under jämn vispning. En förträff-
lig sås till kött- och fiskrätter.
Ostronpulfver. Ett antal ostron öpp-
nas försiktigt, rifvas med litet salt och
drifvas genom hårsikt, tillsättas med
litet fint mjöl, att det hela blir som
en deg, hvilken utkaflas tunn och ånyo
hoplägges Here gånger, slutligen till en
kopparslants tjocklek, då den skäres i
2’/» cm. stora bitar, som långsamt
torkas i svag ugnsvärme och ofta vän-
das. Då de torkat, stötas och siktas
de samt förvaras på väl korkade och
hartsade flaskor.
Angstekta kalftungor. Kalftungor
putsas, späckas fint och ångstekas i
buljong (stekas i kärl med tätt slutande
lock), glaseras med sin sås och serveras
med madeirasås. O. H. D.
Allmännyttig-1.
Ett råd för smultronvänner. Det må-
ste vara en allt annat än angenäm
känsla att vara en vän af smultron och
vid bordet sitta midt framför en stor
skål med dessa doftande bär, utan att
på grund af brunnsdrickning eller då-
lig mage våga röra dem. Om man häl-
ler öfver de friska smutronen med varmt
vatten, låter dem rinna af och sedan
åter afkyler dem i kallt vatten, bli de
likväl alldeles oskadliga. De små osmält-
bara kärnorna i bären ha då lossnat
och bortfallit. X. X.
Föremål af brons rengöras lättast ge-
nom att man bestryker dem med ter-
pentin och torkar dem väl torra med en
yllelapp.
Handarbeten.
Att förfärdiga pappersblommor. (Forts.)
Stor ros. Denna tager sig bra ut i
alla matta färger och är särdeles effekt-
full i ljus laxfärg med mörkare, i rödt
öfvergående kalk-
blad. Efter när-
stående afbildning
klipper man bla-
den i olika stor-
lekar. Man bör-
jar med 15—18
stycken af de min-
sta kalkbladen, som kunna vara 3 cm.
långa, viker tillsammans hvart och ett
för sig på midten utefter bladets längd
och krusar det sedan tvärsöfver i små
täta skarpa veck. Därpå böjer man
det åter lätt utåt och gör på midten
med ett rundt föremål en skarp för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0474.html
