Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 19 september 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I D U N 465
görande steg, ty en vacker dag uppenbarade
han sig i affären i en rikt broderad, dyrbar
sidendräkt med ett brinnande ljus i handen
och önskade fä tala med den blonda sköna,
som också strax tillkallades. Med högtidliga
steg gick han fram till henne, bugade sig och
hviskade:
»Gift dig med mig, medan detta ljus ännu
brinner! »
Flickan, i högsta grad förskräckt, blåste
ut ljuset och ville nu börja diskutera frågan.
Men detta afvaktade ej kinesen, utan så snart
ljuset var släckt, vände han ryggen till och
lemnade affären, så som han kommit. Från
denna stund har han varit totalt försvunnen.
Iduns
Mode- och Mönstertidning
har slagit så väl an, alt numera nästan alla,
som prenumerera på Idun, dårjö.mte också
taga Modetidningen. Skälet till dess fram-
gång — Iduns Modetidning år för närva-
rande den mest spridda i sitt slag i Skan-
dinavien — torde vara att söka dels i dess
ovanliga prisbillighet, men kanske ännu mera
däri, att den utgör en verklig hjälpreda för
hemmet, i det den ingalunda lägger an på
att uppamma modedockor, utan endast vill
vara en tillförlitlig rådgifoare för dem af
Iduns läsarinnor, hvilka sjålfva eller genom
andra vilja göra sig trefliga och klädsamma
dräkter för måttligt pris, och som genom
prydliga handarbeten vilja smycka sina hem.
Idun med Modetidningen erhållas tillsammans
för det billiga priset af
endast 1 kr. 65 öre för kvartalet.
Redaktionen.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Den nordamerikanska staten Kansas
gör ansatser till att bli en verklig härd för kvin-
noemancipationen, och man är där pä fullt allvar
af den åsikten, att inom få år bestyrelsen inom
hvarenda stad i staten skall hvila i kvinnohän-
der. Iduns läsarinnor ha redan gjort bekantskap
med mrs Salters, vald till borgmästarinna i Ara-
gonia, Kansas. Detta exempel har följts i stä-
derna Oskaloosa, Syracuse, Rosville och Colton-
wood Falls, som numera ha sina högsta embeten
besatta af fruntimmer.
Kvinliga journalister i England. I Lon-
don sökte nyligen en dam såsom referent vid en
dagligen utkommande kvinnotidning tillträde till
referentgalleriet i engelska underhuset, men neka-
des tillträde, ehuru några framstående parlaments-
medlemmar lade sig ut för henne. Denna myc-
ket omtalade händelse riktade den allmänna upp-
märksamheten på det faktum, att i England en
mängd fruntimmer nu egna sig åt det journalisti-
ska yrket. Deras antal uppgår i London ensamt
till omkring 200. Man kan efter arten af deras
skrifveri indela de londonska kvinliga journali-
sterna i tre olika klasser. Den första omfattar
damer af den s. k. fina societeten, som samlar allt
prat och alla skandalhistorier och sälja dem till
skandaltidningarna. Till den andra klassen höra
damer, som skrifva fackartiklar öfver modefrågor
eller andra frågor, som särskildt intressera det
kvinliga könet. Bland dessa finns det några verk-
liga förmågor, och det berättas, att en dam, som
lemnar en artikel i veckan till veckotidningen
»Truth», därför har en inkomst af omkring 9000
kr. Till de egentliga journalisterna får väl fram-
för allt räknas mrs Crawford, hvars närmare be-
kantskap våra läsarinnor just nyligen gjort, samt
ytterligare miss Lowe, redaktör för »Queen», och
miss Friedrichs, som är referent vid »Pall Mall
Gazette».
Teater och musik.
Kungl. operan. Reprisernas rad har ytterligare
ökats med »Vilhelm Teil» och »Martha», båda
gifna för en talrik och tacksam publik. Utförandet
under hr Hennebergs säkra ledning förtjänar ock
på det hela taget allt beröm. Titelrollen i »Vil-
helm Tell» torde höra till hr Lundqvists allra
bästa partier, särskildt nu då hr L. i ensemblerna
modererar sin väldiga stämma, så att äfven de
öfriga solisterna kunna göra sig gällande. Hr
Ödmann har öfvertagit Arnolds parti, som natur-
ligtvis ej kunnat annat ännat än vinna därpå.
Ett annat parti, som också fått ny innebafvare,
är prinsessan Mathildas, som i fru Edling’ funnit
en visserligen till det yttre något oansenlig, men
i vokalt hänseende så mycket värdefullare repre-
sentant. Fröken Karlsohns Jenny är både känd
och välkänd. Fru Strandberg kvarstår som Hed-
vig, men var åtminstone första aftonen ej riktigt
väl disponerad. Hrr Lundmark och Grafström
äro båda bra på sina platser som Ruodi och
Leuthold. Hr Lamberg däremot är alltför otymp-
ligt stel och tråkig som Gessler och förmår ej göra
sin stämma gällande. Om de öfriga är ej annat
än godt att säga. Utförandet väckte lifligt bifall
och särskildt framkallade ouvertyren en dubbel
omgång applåder. Att violoncellen i densamma
låg för högt hade bort kunna undvikas.
I »Martha» togs naturligtvis priset af fru Östberg,
hvilken såväl i spel som ännu mera i sång gaf
ett förträffligt utförande af titelrollen. Värdigt vid
hennes sida stod också fröken Jungstedt som
Nancy, en roll, som ypperligt passar för denna
begåfvade sångerskas skaplynne. Hr Lundmark
hade likaledes i Lyonel fått ett parti, som tycktes
lämpa sig särdeles väl för honom. Om vi undan-
taga hans Vilhelm Meister i »Mignon» kunna vi
ej erinra oss hafva sett honom så bra i något
parti som i detta. Hr Sellergren var också en
ingalunda oäfven Plumkett. Hans röst klingade
friskt, om ock föredraget af den bekanta portervisan
lät nästan för konsertmessigt.
-I tisdags gafs »Aida» som festföréställning med
anledning af amerikanska örlogsångaren Baltimores
härvaro. Ångarens officerare voro nämligen sär-
skildt inbjudna att öfvervara denna representation.
Salongen var naturligtvis fullsatt af en högtids-
klädd publik.
Svenska teatern. En teaterkritiker, som å plik-
tens vägnar kväll efter kväll måste bevista allsköns
nyheter från än den ena än den andra scenen,
som kanske under brinnande säsong blott under
loppet af en vecka jagas från en »stor opera» den
ena aftonen till en platt tysk fars den andra, för
att den tredje och fjärde tröttas ut vid en inne-
hållslös operett och ett dödande tråkigt skådespel,
att ett sådant ämbetets offer i längden skall bli
ganska blaserad gentemot sceniska njutningar, är
ej mer än naturligt. Så mycket större erkännande
— och framför allt: så mycket afsevärdare —
innebär då ock det yttrande, vi hörde en af våra
mest kritiska journalistbekanta fälla här om kvällen
efter åskådandet af Svenska teaterns »Salig Tou-
pinel»: »Jag har icke skrattat så godt på tio
långa år».
Ja, däri ligger det! Man skrattar godt. Hvad
frågar man då efter den »dramatiska byggnaden»,
efter den »konsekventa karaktärsteckningen»
med mera sådant. Den, som har roligt, kriti-
serar ej.
För öfrigt — hvad herr Bissons lustspel angår,
behöfver man visserligen icke alls lemna alla
estetiska pretentioner hemma. Det är kvickt —
det är väl också en estetisk form — dialogen är
ledig, intrigen, ehuru farsartad, gör sig osökt och
naturligt. Härtill kommer, att teatern genom sin
framställning, ger åt stycket en synnerligen god
dramatisk relief, synnerligen genom herr Holm-
quists teckning af Duperon, som, för att använda
ett godt ord, är dråplig, och fru Sternvalls ej oäfna
Valentine. Man lemnar föreställningen, utan att,
som dess värre ofta händer, ens behöfva tänka
på att kasta en melankolisk blick åt »luckan»,
där man offrade entréen.
Vasateatern har inledt sitt nya spelår med en
repris af den populära operetten »Mikadon», hvil-
ken af sällskapet nu uppförts mer än hundra
gånger. Därjämte repeteras flitigt på »Den stackars
Jonathan» af Millöcker, hvilken blir teaterns första
nyhet för säsongen. Slår denna operett an lika
bra här som öfverallt i Tyskland, torde den komma
att varda ett nytt kassastycke för Vasateatern.
Kammarmusiksoaréer. Den vanliga serien af kam-
marmusiksoaréer, anordnad af hrr Aulin, Sjöberg,
Bergström och Carlson, tager sin början i slutet
af oktober. Abonnementsbiljetter erhållas hos alla
hrr musikhandlare. Programmet kommer att upp-
taga både äldre och nyare tonverk.
Med anledning af den popularitet dessa soaréer
tillvunnit sig under Here föregående år, tro vi, att
de äfven nu skola komma att af publiken omfattas
med den välvilja, de i hög grad förtjäna såsom
en betydelsefull insats i vårt musiklif.
»Alhambra» heter en ny opera af Ivar Hallström
med text af H. Christiernsson.
Vid soaréerna å slottet under den gångna vin-
tern lära Here stycken ur »Alhambra» kommit till
uppförande. Konungen själf lär därvid utfört ett
af principalpartien i den nya operan.
4^
33 o
af Iduns läsarinnor, som varit bortresta un-
der sommaren och sålunda af denna eller nå-
gon annan anledning försummat att prenume-
rera på ju/i-kvartalet af Idun med eller utan
Modetidningen, underrättas härmed, att de
kunna komplettera årgången genom att å när-
maste postanstalt i vanlig ordning prenume-
rera å såväl juli- som oktoberkvartalet å båda
tidningarna.
m-
Striden om hjärtan.
Ur ett kvinnolifs historia
af
Johan Nordling.
XX.
Katastrof.
(Slut från föreg. n:r.)
l|Jå småningom trängde sig vissheten in på
henne, vissheten af hennes ögons vittnes-
börd, af många små omständigheter från
dessa gångna år, som hvar för sig synts henne
betydelselösa och slagits bort med en lättsinning
axelryckning — nu senast miss Blys syn — men
som alla tydt mot sanningen och nu med ens
ställde sig fram för henne i skarpt ljus med väl-
dig öfverbevisningens styrka.
James lefde, det måste vara han, det var han !
Hennes lemmar voro som förlamade. Hon in-
såg, hvilken fara hvarje sekund innebar: en blick
åt rätta hållet, och han skulle igenkänna henne.
Hon insåg, att den enda räddningen var ögon-
blicklig flykt. Hon kunde ju skylla på ett hastigt
illamående, på hvad som helst, och med sin man
lemna föreställningen.
Men nej ! Hennes lemmar voro bundna af en
förtrollning; icke ett ljud får hon öfver sina hvita
läppar; hon förmår ej ens draga sitt hufvud till-
baka i logens skugga.
Framböjd öfver barriéren, med händerna kramp-
aktigt tryckta mot dess sammetsvall, med ögonen
stirrande framför sig i feberglans, sitter hon
ännu, när helsningsapplådens genljud dör bort
och Bosca stiger af sin häst och börjar sadla af
den för att göra de fria sprången från arenan upp
på hästryggen.
»Min vän», säger slutligen grefve Stjärne och
lutar sig leende fram emot henne, »du sitter så
uppmärksam och tyst; detta nummer tycks lifligt
intressera dig.»
Hon svarar honom icke, vänder blott på sitt
hufvud, och deras ögon mötas för en sekund. Han
ryggar tillbaka för hennes blick.
Detta uttryck däri hade han aldrig förr mött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
