Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 39. 26 september 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 IDUN 1890
Den, som hos alla vill stå väl, Den, som vill prisas af hvar själ,
Är icke någon till behag; Gör ingen människa i lag.
V. (ßODENSTEDT.
^^^¥^:
*^W¥4¥¥*;
4’4z
4¥4’*ia^¥¥^’*W’*’*¥^¥¥^¥¥¥¥¥fl¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥4^¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥*¥¥¥¥¥W
Nu äro diplomatiens glansdagar förbi. Men
kvinnan hat därför icke gått förlorad för po-
litiken. Det är endast den skillnaden, att nu
syns hon — hon strider med öppet visir. I
Nordamerika är hon redan hunnen till borg-
mästarinna — hvem vet, kanske går om 100
år en af »Iduns» medarbetare — pardon,
medarbetarinnor att interviewa en kvinlig
amerikansk minister . . .
Den, som lefver — nej, det är sannt, så
länge lefva vi inte!
* *
*
I amerikanska ministerhotellet. Mrs Wil-
liam Thomas’ »eget rum», möbleradt med en
artistiskrepublikansk lyx. Tunga, turkiska
portièrer, matta, i hvilken foten sjunker ned,
löst bredd öfver golfvet, räfskinn framför di-
vanerna, sekretär af ebenholz, bord med blom-
steruppsatser (jättelika solrosor), visitkortskorg
af brons. Korten representera medlemmar
af diplomatiska kåren : — m:me René Millet,
la baronne de Pfusterschmid, vicomte Soto
Mayor, Le Ministre d’Angleterre och lady
Plunkett prient etc. ... På bordet ligga för
öfrigt amerikanska revyer, August Blanche
med illustrationer, engelska romaner och
»Idun». Från fönsterna den härligaste ut-
sikt öfver Nybroviken, Skepps- och Kastell-
holmen, samt i fonden Skeppsbron med los-
sande och lastande ångare i klar september-
luft.
In från salongen hör jag engelska talas
— det är manliga, friska, glada röster och
en mjuk, melodisk stämma, som bryter, när
den talar engelska.
Så — farewell. .. thank you . . . very glad
to see you!
Man tar afsked.
De ottomanska portièrerna skjutas hastigt
undan, och in träder mrs Thomas.
Det är en lång, smärt, ovanligt välväxt
gestalt, ett barnsligt mjukt, intagande ansikte,
en hy, hvars färg en amerikansk tidning —
The Press — jämfört med den rosafärgade
hafssnäckans, och ett par blåa, trohjärtade,
svenska flickögon. Man förstår så väl, när
man ser henne, att de goda Portlandsborna
skulle entusiasmeras af denna »charming and
beautiful Swedish girl».
Mrs Thomas klär sig enkelt — nu var
hon klädd i svart — men i denna enkelhet
ligger ett visst något, som gör, att man ge-
nast är säker på, att man har en lady fram-
för sig. Och så det hjärtliga, otvungna, men
ändock tillbakadragna sätt, som aldrig åter-
finnes så förtrollande fulländadt som just
hos en kvinna af värld.
»Förlåt, att ni fått vänta, men de ameri-
kanska ofticerarne ta så mycken tid ifrån en.
De komma oupphörligen för att fråga en till
råds. Och hvad de ä’ förtjusta i Sverige
se’n . .. och i Stockholm. De ha inte ord
för sin beundran.»
»Nå, än ni själf, mrs Thomas, ni lär ju
hålla af Stockholm ofantligt?»
»Oh yes — awffully! Vet ni, när sista pre-
sidentvalet var i Amerika, bad jag till Gud,
att republikanarne skulle segra. Blef Harri-
son vald, hade min man utsikt att bli utnämnd
till minister. Och det betydde, att jag skulle
få återse Sverige. .. lefva i Stockholm, där
jag fått min uppfostran . . . där jag har mi-
na föräldrar och vänner. Amerika är så
besynnerligt i början. . . förhållandena äro
så olika våra — det tar tid att bli hemma-
stadd. För resten längtade också min man
tillbaka hit; han håller af Sverige nästan
lika mycket som jag.»
»Ministern har bevisat det. . . bevisat det
många gånger och på ett glänsande sätt. Han
är också populär hos oss.»
»Jag tror det, och det gläder mig.»
Det kom så enkelt och okonstladt, att jag
blef riktigt varm om hjärtat.
I rätta ögonblicket inträder ministern själf
— med böljande brunt, aldrig så litet grå-
sprängdt skägg, axelbred, undersätsig, jovial
och tvärsäker som en vidtbefaren sjöbjörn.
Aldrig hade jag trott det så lätt att samtala
med en minister! Inte någon öfverlägsen min
— enkel, vänlig och rättfram.
»Så — en interview! Jag skall hjälpa er...
min hustru kan inte så bra som jag . , . jag
har själf varit tidningsreporter — svårt göra!»
Strax därefter befinna vi oss i ministerns
arbetsrum — ett stort rum med väldigt skrif-
bord, öfverhöljdt med handlingar och böcker,
kolossala ekskåp, i hvilka förvaras »Records
of U. S. Legation», och på golfvet — hvad
tror ni fanns på golfvet? — jo, ett helt för-
råd färdigladdade patroner, som endast vän-
tade på jakten vid Halleberg. Den ameri-
kanska ministern är passionerad jägare; det
är literaturen och jakten, som uppta hans fri-
timmar. Sitt lif har han en gång för alla
egnat sitt land och sin hustru.
Och om båda talar han i de varmaste
ordalag.
Han är stolt öfver henne, glad öfver att
ha vunnit henne, glad öfver det hjärtliga mot-
tagande hon rönt i hans hemland . . . hvarje
artighet, som kommer henne till del, är som
bevisad honom själf.
»Men också har jag hållit mitt ord», utbrast’
han med ett uttryck af omisskännelig, glad
tillfredsställelse. . »Jag sa’ till henne, när vi
gifte oss (den 11 oktober 1887): nu gå vi
öfver till Amerika . . . till mitt hem i Port-
land, men, pass på, att jag om två år för
dig tillbaka hit som ministerfru. Och nu
frågar jag, om jag icke uppfyllt mitt löfte?»
Jag kunde endast buga mig djupt till svar.
* *
Hustrun till en minister!
Mrs Thomas blef det vid unga år — hon
är nu knappt fyllda tjugu. Framför henne
ligger framtiden — en vacker framtid,
mänskligt att döma. »Sweet Sunshine» kal-
lar henne en amerikansk poet.. . Sweet Sun-
shine . .. solstrålen i det amerikanska minister-
hotellet, icke endast, när fest står för dörren,
utan äfven när sorgen, olyckan, nöden hjälp-
sökande klappa därpå.
»Sweet Sunshine!» Kan hustrun till en ame-
rikansk minister väl någonsin söka vinna ett
vackrare namn?
Daniel Fallström.
Yi frage och YÎ bäfYe...
Till fru Emilie Flygare-Carlén.
e ögon, som sågo så myçket,
så klart och segervisst,
dem hade aftonens skymning
fördunklat dock till sist:
de sågo ej vårens helsning,
när isen bröt från strand,
ej solig himmel hvälfva sig
kring sommarsmyekadt land.
Men ännu gömmer ju hösten
så mycken fägring kvar,
och ännu lyser solen
och himmeln år hög och klar.
Då gladde en dag oss budet,
att din var hösten ock,
att fjällen hade fallit
från dina ögonlock.
Nu skydda värnande händer
mot allt för plötslig dag,
må ej den sviktande kraften
befinnas blott för svag.
Yi fråge och vi bäfve,
vi vänner i ort och bygd:
skall synens gnista släckas
inunder bindelns skygd?
De älska dig, Sveriges kvinnor;
förmår deras hjärtans bön,
så blir en morgons ljusning
din aftons sköna lön,
ty ännu gömmer ju hösten
så mycken fägring kvar,
och ännu lyser solen
och himmeln är hög och klar.
Johan Nordling.
Förtroende.
an skall väl hysa intresse för sina
barn!» utbrast en moder, då en
gång en väninna varnade henne för att i
tid och otid utfråga barnen om allt de
togo sig före.
Att ej fråga utvisade enligt denna mo-
ders åsikt brist på intresse.
Och ändå var det inom denna familj
just förtroendet, som saknades mellan för-
äldrar och barn.
Som vanligt var orsaken härtill att söka
i en mängd små drag, hvar för sig af föga
betydelse, men som hvart och ett lade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0482.html
