Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 3 oktober 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 IDUN 18Ô0
Den människa, som vill varda verkligt lycklig, skäll ej
men att inskränka sina begär.
söka att föröka sina egodelar,
j^LATON.
dela några biografiska data om författarinnan
till »Högadahls prostgård».
Karolina Wilhelmina Isakson föddes den 7
september 1809 och var dotter till dåvarande
vice pastorn i Mogata församling i Östergöt-
land, sedermera kyrkoherden i Gårdeby P. Isak-
son och hans hustru Anna Hallberg. Efter
fadern, som tillhörde en för mindre vanlig be-
gåfning känd östgötasläkt, och hvars älsklings-
barn hon var, ärfde hon sin håg för läsning
och sin smak för literära sysselsättningar, och
af modern det ödmjuka, förnöjsamma sinne,
som utmärkte henne. Sedan hon afslutat sin
skolundervisning i Söderköping, egnade hon
sig mest ät husliga värf under sin erfarna mo-
ders ledning, men begagnade hvarje ledig stund
att förkofra sitt vetande. Redan nu började
hon på papperet nedskrifva sina tankar, före-
trädesvis i bunden form. I det egor om egor
med Gårdeby prestgård belägna herresätet
Åkerby, tillhörande lagman von Röök, vistades
hon några år, dels som sällskap till de med
henne jämnåriga och dels som lärarinna för
husets yngsta döttrar. Vid 21 års ålder fader-
lös, såg hon sig nödsakad att på fullt allvar
försörja sig själf och erhöll plats som lärarinna
hos friherre Falkenberg på Husby i Söderman-
land. Sin vistelse där har hon skildrat i en
liten novell, kallad »Min första kondition».
Härifrån flyttade hon till assessor Grewesmiihl
på Herrestad i Toresund, där hon stannade i
13 år. Med familjen, som tillbragte vintrarne
i hufvudstaden, deltog hon lifligt i umgänges-
lifvet, men fann ändock tid att förkofra sitt
eget vetande genom lektioner i språk och mu-
sik. Det var under sitt vistande på Herre-
stad som hon skref och anonymt utgaf sitt
första större arbete: »Högadahls prostgård»,
som snart efterföljdes af novellen »Anna», skil-
dring ur folklifvet. I det Grewesmtihlska hu-
set stannade hon, tills hon år 1846 ingick äk-
tenskap med församlingens kyrkoherde, kon-
traktsprosten och ledamoten af Nordstjärne-
orden, fil. d:r L. C. Grawallius. För f. d.
guvernanten började nu en helt annan verk-
samhet, åt hvilken hon med lust och fram-
gång egnade sig, och snart var prostgården i
Toresund vida bekant såväl för sin fria um-
gängeston som för sitt utmärkta bord och sin
gästfrihet. Under denna tid fick pennan i det
närmaste hvila, och intet af det lilla, som
skrefs, blef förrän efter många år synligt i
tryck. Vorden enka år 1861, flyttade hon föl-
jande år till hufvudstaden, och nu följde några
år af rastlös literär verksamhet. De senaste
fem åren af sin lefnad tillbragte hon hos sin
dotter och måg, bosatta i Tumba, där hon af-
somnade på sin dotters födelsedag den 22 no-
vember 1884. En med åren tilltagande sjuk-
lighet kunde dock icke hindra henne att i mån
af sina krafter fortsätta sin skriftställarverk-
samhet, — mest i Norrköpings Tidningars följe-
tongsafdelning —, och ända i det sista bibe-
höll hon sitt sinnes spänstighet ocb ett lef-
vande intresse för tilldragelserna i den yttre
världen.
Som ofvan nämndes, är den vidlyftiga ro-
manen »Högadahls prostgård» Wilhelmina Gra-
vallii förnämsta arbete, liksom den ännu i dag
tillhör svenska literaturens af den stora all-
mänheten mest omtyckta ocb lästa alster. Or-
saken härtill ligger i arbetets karaktär af ett
realistiskt sundt återgifvande af den bildade
medelklassens lif, detta återgifvande blandadt
med stänk af såväl äkta humor som hjärtats
poesi. »Högadahls prostgård» har utgått i två
svenska och ej mindre än tre tyska (i öfver-
sättning af ingen mindre än den ryktbare Hans
Wachenhusen) upplagor samt har beredt Wil-
helmina Grsvallius en blygsam, men icke dess
mindre hedrande plats i svenska vitterhetens
häfder.
Birger Schö/dsiröm.
^ Ett hem!
finns v^l högst -på denna jord ändå
om ej ett hem, en liten egen vrå,
där undan lifvets storm du söker hamn
i modersarmar eller hustrufamn.
j[är du som gosse riktigt trött dig lekt,
hur godt det kändes att till sömns hli smekt,
få somna, sen din aftonlön du sagt
och kära händer täcket kring dig lagt.
ftiur mången gång, när du har blifvit man
och du för sorg och tvifvel ro ej fann,
den visan i ditt öra gick igen,
med hvilken mamma en gång soft sin vän.
3 mörka stunder, när din ande höjs,
mot minnets stjärnor dina Hickar höjs —
en af dem klarast skall i natten stå,
det är ditt barndomshem, som vinkar då.
[Men hård är striden, jEnsam kämpar du —
ej någon delar dina sorger nu,
ej mera någon liten kvinlig hand
från pannan strpker molnet hort ibland.
djjch när du kommer hem om kvällen trött,
se’n du om dagen kalla hjärtan mött,
tom står din våning, inga glada skratt
och ingen mun, som kpsser ömt godnatt.
~Stt hem, ett hem — det är ditt drömda mål,
det ger din hjärna tankar, viljan stål —
ett hem, en famn, där da kan hvila ut
från stormarna, när mödans dag är slut.
Daniel Fallström.
Kvinnorna och försvars-
frågan.
et är en ömtålig sak, öfver hvilken vi
i dag vilja tala med våra läsarinnor,
ömtålig därför att den berör så många
mäktiga och vidt skilda intressen, ömtålig
därför att den gjorts till en politisk fråga och
häftiga politiska lidelser spela in, när helst
den bringas å bane.
Ömtålig — men hvarför i alla rena syf-
tens namn skall den vara det? Borde den
icke fastmer vara den enklaste, den naturli-
gaste, den öfver hvilken vi öppet, gladt och
frimodigt talade och slogo råd med hvaran-
dra — kärleken till vårt fädernesland och
månheten om dess värn.
Fosterlandskärlekens frö ligger förborgadt
i hvarje människas hjärta, den är kärleken
till hemmet, till fädernehuset. För enhvar af
oss är det ställe heligt och oförgätligt, där
han sett dagens ljus, där föräldraögon vaka-
de öfver hans späda svaghet, där han sorglöst
njöt ungdomens otaliga fröjder! Hemmet —
det är ett stort ord. Huru djupt det kan
växa fast i hjärtat, det bevisar en hemläng-
tan, som kan vara i stånd att bryta all lifs-
kraft. Ängar, berg, dalar, floder, människor,
det är den första lilla världen; men blicken
styrkes och går vidare: gemensamt språk,
klädedräkt, seder, kyrklig och borgerlig stats-
form, gemensamt statsöfverhufvud, gemensam-
ma lidanden, gemensam framgång ■—■ allt
detta klargör, att ett band omslingrar många,
och så utvecklar sig så småningom familje-
sinnet till samfundssinne, till fosterlandskärlek,
stark nog att i nödens stund bringa offer af
gods och blod.
Hvad man högst älskar, det värnar man
omsorgsfullast om. Sveriges kvinnor älska
sitt fädernesland, kan det då förmenas dem,
att de vilja se det på allt sätt skyddadt och
tryggt. Låt då i all billighets namn politiken
vara politik, där den i det offentliga lifvet
brytes i sina egna strider, låt sparsamhets-
partiets betänkligheter vid riksdagen ha sina
djupa goda skäl, låt den rena försvarsnihi-
lismen måhända utgå från en idealt erkän-
nansvärd synpunkt. Men låt då ock de sven-
ska kvinnornas kärlek till sitt fosterland vara
hvad den är; och är den nog stark och nog
villig att från tusen sinom tusen hem skjuta
sina frivilliga offer samman till dess skydd,
är den nog lefvande och vaken att i det ty-
sta så uppfostrande säde till kommande skör-
dar i barnahjärtan vid hemmens härd, kan
väl detta rättvisligen vändas till klander? Det
är icke politik, detta — det är äkta kvin-
liglnet!
Sverige är ett fattigt land, och en tung
militärbörda förmår det ej bära. Vår armé
är därför ock otillräcklig för landets försvar,
de värnpliktige få en öfning, som på intet
vis uppgår emot storstaternas långvariga vär-
nepliktstjänst, vår flotta finner ej medel att i
tillräcklig mängd bygga dessa millionslukande
pansarkolosser, som dock en dag, om faran
stode för dörren, kanske skulle afgöra rädd-
ningen. Faran? Vi göra oss väl icke alla
säkra, söfda af en sjuttioårig fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
