Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 10 oktober 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 ! DU N 18Ô0
Ora det sköna mal, som blicken blända»,
Än för âtrân tyckes vika stundligt,
Sannings haf, där ökenfärden ändar,
Ler i strålar, gränslöst, outgrundligt.
PARL pNOILSKY.
benhavn för att därstädes idka odontologiska
studier, hvilka kröntes med den framgång,
att hon den 8 februari 1870 inför därva-
rande medicinska fakultet undergick tand-
läkareexamen.
Några månader därefter blef fru Gällstedt-
Kronmann kallad till prinsessan Eugenie,
som tillkännagaf sin stora belåtenhet med
hennes arbete och rekommenderade henne
till sin moder, enkedrottning Josephine; och
till ytterligare bevis härpå fick fru G.-K.
mottaga en minnesgåfva, bestående af ett
dyrbart smycke med inskription.
Efter detta erhöll fru G.-K. legitimation
äfven som svensk tandläkarinna. I denna
egenskap har hon under de senaste nitton
åren varit bosatt i Lund, hvarest hon idkat
en synnerligen omfattande praktik.
Är 1874 inträdde hon i nytt äktenskap,
i det att hon sammanvigdes med danske
tandläkaren Georg Kronmann, med hvilken
hon njöt en sann äktenskaplig lycka i nära
sexton år eller till slutet af fjolåret, då hon
för andra gången blef enka
4#^
Den försvunna solen.
Af
Bamon de Campoamor.
Æ/jffàrJrån en vetenskapens målsman
döden
ur vaggan dottern tog,
att trösta ovan, som vid alla öden
sin lärdom fram han di^og:
»Hör, maka min, hvad kval! Af stjär-
nor klara
en grupp din blick där når;
den sol, de gingo kring i syskonskara,
tänk, slocknade i går.
Hur må föräldrar, barn i nattmörkt
vimmel
ha hjälplöst dött därvid,
då sol och värme flydde deras himmel
för all evärdlig tid!» —
Vid sådant tal hon ut med ögon våta
i rymden liknöjdt såg:
»Kan allt ditt vetande väl känslan
båta?» —
hon sade, cfof i håg —
»om nu en ljussvag stjärna mindre ly-
ser
där invid himlens pol,
aek, vaggan här ej mer vår dotter hy-
ser :
vi ha ock mist vår sol...
Dock, jämför fjärran världskropp ej
med henne,
som, från sin stoftskrucl fri,
har gått med oskuldsfägring på sått
änne
att himlens glädje bli!
En sol har släckts, men där den lilla
skrider
trolsk genom rymdens sal,
en strålglans snart i hennes spår sig
sprider
från solar utan tal.
Ack, från den dag, då hennes läppar
kalla
ej buro lifsfärg röd,
förmå åt våra läppar solar alla
ej återskänka glöd.
Och till en evig ensamhet oss dömer
vår vagga, stannad nu...» —
Af ångest då sin tröst den lårcle glöm-
mer :
»Ja, ve, sannt säger du!» —•
De två föräldrarne hvarandra sluta
mot osällt, sorgträngclt bröst.
På knä vid vaggan se’n de böner gjuta
i Herrens famn om tröst.
Göran. Björkman.
Tala vid din fästmö!
ti n:r 8 af Idun för i år finnes en ar-
, .-yj tikel med rubrik: »Tala vid din hustru»,
v2-’ hvars sanning af hvarje upplyst och
rättänkande människa måste medgifvas. Mig
ingaf den därjämte några vidare reflektioner
i ämnet, hvilka gifvit anledning till den upp-
maning, som synes öfver denna lilla uppsats.
Ja, tala redan vid din fästmö och gif hen-
ne en klar öfverblick af den ekonomiska ställ-
ning, som väntar eder i det blifvande, egna
hemmet. Det måste vara en ömsesidig rättig-
het så väl som skyldighet, att I icke i något
leken den barnsliga leken »blindbock», när I
stån inför ett så allvarsamt steg. En sådan
ärlig uppriktighet är, i händelse de ekonomi-
ska utsikterna äro strängt begränsade af små
inkomster, äfven en säker pröfvosten, huru
vida ni af er tilltänkta hustru kan vänta verk-
lig kärlek och tillgifvenhet, eller om hon valt
er af andra bevekelsegrunder, hvilka äro långt
ifrån att befästa lyckan i ett äktenskap, i
hvilket fall hon hellre gifver er friheten åter
än lefver ett indraget, arbetsamt lif vid eder
sida.
Säkert har mången kvinna fått djupt be-
klaga, att icke i rätt tid verkligheten ohöljd
blifvit henne visad, då hon ej förmår eller
vill finna sig i ett anspråkslöst, stilla lefnads-
sätt, då hela hennes lust är att lysa för värl-
den, då ständiga försakelser — låt vara in-
billade, — möta henne, eller då efter en tids
briljant lif krisen kommer, hård, obeveklig,
krossande hvarje illusion . .. Därför: tala
först vid din fästmö och tveka sedan aldrig
att år efter år »tala vid din hustru», gif hen-
ne del af alla förändringar edra affärer under-
gå, och hon skall rätta sin hushållning där-
efter i stället för att blott följa sina infall och
tänka: »åh det lär ej vara så farligt, fastän
gubben pratar om att vi ej lia råd till —
snart någonting. Jag får allt ändå, det jag
vill, blott jag passar mig.. . och icke ger vi-
ka i första taget.» Alltså fullt förtroende
frän början till slut, äfven i detta viktiga
ärende!
Nu mera får man väl hoppas och antaga,
att den bildade mannen hvarken kan eller
önskar i sin maka se endast en salongsprydnad
eller en första tjänarinna i sitt hem och för
öfrigt behandlar henne som en nolla eller som
ett barn, stående under hans omedelbara upp-
sikt, och hvilket han bör affärda med: »det
begriper du inte», alldeles som vore hon o-
möjlig för någon allvarlig uppgift i lifvet,
anlagd för endast s. k. »kvinnopjoller». Är
det icke mannens såväl skyldighet som rättighet
att anse hustrun likställd med sig själf i hvad
som angår båda så nära som den affärsställ-
ning, på hvilken hela deras hemlif skall byg-
gas?
Äfven jag kan framställa en »lifsbild»,
men från ett hem, där mannen och hustrun
voro lika noggrant på det klara med debet
och kredit, där båda voro ense om, att det
icke fick gå tillbaka ... utan hellre arbete
och försakelse; där äfven barnen tidigt invig-
des i den ekonomiska ställningen, hvilket hade
till följd, att de senare aldrig fordrade mera,
än som kunde beviljas dem, att de invandes
i den gyllene lifsåskådning, som lär oss att
vara nöjda utan öfverflöd, att aldrig lefva
öfver våra tillgångar, utan med redligt arbete
förtjäna till våra behof.
Sedan barnen kommit ut, kunde deras för-
äldrar sammanspara något till sin ålderdom
och behöfde aldrig underkasta sig den föröd-
mjukelsen att taga allmosor af sina barn,
hvilka tvärtom vid föräldrarnes död fingo ett
litet, men kärt arf — kärt därför att det
åtföljdes af ömsesidig välsignelse.
Tala vid din fästmö, innan bandet är hårdt
tillknutet! Tala vid din hustru, förr än kon-
kursen står för dörren!
Inga Schenfelt.
Wt
Modernt nomadlif.
Några omoderna varningsord till våra flytt-
ningslystna damer.
tet är en ohygglig tid, slutet af septem-
ber och början af oktober. Halfva
Stockholm får feber — flyttningsfeber.
Och ingen läkare förmår någonting. Man sö-
ker dem inte heller, utan vänder sig i stället
till expressbyråar och hyrkuskar.
Den där febern är kronisk; den lemnar oss
aldrig fullkomligt; är lindrigare den första
april, mera elakartad den första oktober. Knap-
past någon stockholmare har undgått en släng
af den, och ingen stockholmsfru — det är då
säkert.
Till sin natur är den nervös, mycket nervös.
Första kännetecknet är, att man inte trifs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
