Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 10 oktober 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 507
Det känns, som det vore något i olag i vånin-
gen; man kan inte riktigt säga hvad, men nå-
got är det. Blicken irrar oroligt kring tak
och väggar; ibland finner man dekoreringen
for mörk, ibland för ljus, eller också får man
en fruktansvärd antipati för grannarne eller för
portvakten. Och det slutar alltid med att
man vill flytta. Så ökas febern. Den flytt-
sjuke får en underlig, obeveklig lust för tid-
ningar — inte för tidningar i allmänhet, utan
eget nog, bara för en: Stockholms Dagblad.
Han eller hon kan inte undvara detta; hon
bär det med sig, hvart hon går; det blir hen-
nes allt i allo, hennes ledstjärna, hennes tro,
hennes hopp — allt hoppas hon finna på de
sista sidorna i den under febertillståndet så
ödesdigra tidningen.
Och inte nog med att den sjukes första
fråga, när hon vaknar, gäller tidningen ; den
lemnar henne ingen ro. Den drifver henne
i yrsel ut på gatorna; hon stannar med en
betänksam min utanför alla möjliga och omöj-
liga hus i stadens centrum och i utkanterna.
En blick i tidningen, en blick på husnummern.
Och så i rasande fart, som af inter hejdas,
upp för trapporna. Hon verkställer i flygande
fläng, listig som en detektiv, en husundersök-
ning. Hon genomgår våning efter våning, följd
i hälarne af en vicevärd eller en portvakt.
Hon himlar sig öfver en spricka i taket, be-
klagar sig öfver det trånga köket, faller i extas
öfver utsikten och slutar med att gä sin väg,
sedan hon kastat en tillintetgörande blick på
några otvättade, glada barnungar, som gemyt-
ligt spela knapp mot förstuväggen.
Och värden säger med en betydelsefull gest
till sin trogne vapendragare, portvakten:
»Dm — hon borde på Konradsberg 1 »
Ja, det ligger verkligen något Konradsbergs-
mässigt i stockholmarnes evinnerliga flyttningar.
Små orsaker, stora verkningar!
Den minsta lilla obetydlighet kan ofta för-
må en familj att bryta upp, vända upp och
ned på det lugna, trefliga hemmet, lockade af
utsikten att komma till något nytt och bättre.
Det är som att springa efter lyckan ; man fin-
ner den aldrig. Lyckan kommer helt à propos
som en objuden, men efterlängtad gäst och
slår sig ned vid ens härd. Och egendomligt
nog har jag alltid funnit det hemtrefligast hos
familjer, som flytta mycket sällan.
Det behöfs en viss tid för att ett hem skall
få sin prägel — detta något, som skiljer det
ifrån andra, detta egendomliga behag, som gör,
att, fast man är borta, man känner sig som
hemma. Jag hatar dessa hem, som oupphör-
ligen skifta utseende, som alltid tyckas stå
under flyttning, där man alltid anar tapetse
raren undanstucken bakom ett draperi och fär-
dig att på värdens vink stiga fram och garan-
tera, att »det hela är riktigt modernt». Mo-
dernt! — hvad betyder modernt, när det är
fråga om ett hem ? Inte sannt, det är helt an-
dra egenskaper som skola till. Först och främst
lugn och ro.
Men flyttningar — är det inte att för en
tid af minst fjorton dar köra trefnaden ut på
gatan, göra mannen nästan hemlös och för-
vandla våningen till en auktionskammare, där
allt är trafvadt upp, huller om buller.
Och hvilka olyckor — jag menar nu inte
bara snufva och reumatism — kunna icke åt-
följa otidiga flyttningar! Men det är himlens
straff öfver flyttsjuka små hustrur, ty — han-
den på hjertat, min nådiga, — det är i de
flesta fall fruarna, som uttala de olycksaliga
orden: »vi måste flytta!» Herrarne säga van-
ligen endast upp, när plånboken säger stopp.
Men det var om olyckorna vi skulle tala!
Två skiljsmessor, mina damer, två skiljs-
messor! Ar det inte nog, för att ni ska’ tänka
er för två gånger, innan ni flytta.
Se här, den första!
Det var en ung, genomhygglig vice härads-
höfding, som gift sig med en ännu yngre, gräns-
löst söt liten blondin. Ingen olycka hade händt
på bröllopet, och alla tanterna spådde det bästa.
Men ändå —. Hon ville flytta . . . beständigt
flytta. Han låg och. rökte och mådde så godt
på sin soffa efter middagen, och så kom hon
in och talade om, att man borde flytta; det
var inte riktigt bekvämt, man kunde nog få
något ändå bättre. I början tog häradshöf-
dingen saken lugnt och flyttade från Söder till
Norr, från Norr till Söder. Men när lilla frun
ändå aldrig fick det riktigt bra, så sa’ han
till sist ifrån. Det var den första skärmyts-
lingen, så följde ordentliga bataljer; trefnaden
försvann, och nu var det häradshöfdingen, som
flyttade — flyttade för alltid. Ni tror det
inte? Fråga bara lilla fru S . . .! Hon börjar
alltid gråta, när man talar om flyttningar.
Den andra.
Också ett ungt, vackert och förmöget par.
Om jag minns rätt, var han kavallerist, stor
fruntimmerskarl och fin gourmet. Han hade
gift sig af tre orsaker: för att betala sina
skulder, för att bli stadgad karl och för att
han var kär. Och det är så sällan man får
tillfälle slå tre flugor i en smäll !
Pappa hyrde och möblerade en briljant vå-
ning, presten sa’ amen, och så flyttade de in
med föräldrarnes välsignelser och sina vänners
lyckönskningar.
Allt artade sig bra i början — tvärt emot
det gamla ordspråket: all början är svår.
Svärfar var hygglig i positivus, löjtnanten i
komparativ form och unga hennes nåd var det
personifierade adjektivet älskvärd i superlativus.
Solsken, bara solsken!
Men hennes nåd med tjugu år på nacken,
guldfärgadt hår, ramsvarta ögon och en den
lilla täckaste uppnäsa, svärmade för att flytta.
Hon ville ha parkettgolf, en budoar i ljusblått
med stoppade sidenväggar och en åttkantig sa-
long med växtfönster. Och allt det där fanns
nummer det och det vid gatan den och den.
Man måste därför flytta.
»Jag känner på mig, att det händer en
olycka», sa’ löjtnanten profetiskt inne i sina
blonda mustascher.
Man flyttade. Och olyckan hände.
Flyttningen medförde utelif för löjtnanten,
små glada middagar som förr i världen, spel-
partier på högvakten hos jourhafvande officern,
finfina ostronsupéer med strömmar af guldklar
Pommery. Det gamla otvungna kamratlifvet
med sin öfversvallande glädje sköljde bort de
goda föresatserna. Och när lilla hennes nåd
ändtligen hade sin budoar med stoppade siden-
väggar i ordning, fick hon aldrig höra sin mans
sporrar klinga i den; de klingade på annat
håll . . .
Han hade kommit i tillfälle att allt för ti-
digt fresta ungkarlslifvet på nytt. Den gamla
smaken satt kvar, och så gick det som det gick.
Men lilla hennes nåd med det guldfärgade
håret och de mörka ögonen daterar själf sin
olycka från flyttningsdagarne.
Ja, mina damer, flytten aldrig i otid, aldrig
för en nyck — det medför bara förluster.
Men vill värden på ett oförsynt sätt öka hyran,
tål han inte små snälla barn, och förbjuder
han er att ha ens den allra som sötaste lilla
turkiska mops, flytta då, men tag för all del
er man med er!
Daniel F—m.
Slutredovisning
öfver till Iduns skollofskoloni insamlade
medel.
Transport 1248: 58; Oskarshamn 2: 50; Pippi,
Enköping 3: —; Iduns prenumerant, Ferna 4: —■
Sex syskon, Borås 6: —; samt ytterligare från
red. af Idun 25: 21.
Summa kronor 1289: 29.
Dessa medel hafva användts sålunda:
Husgerådsartiklar för köket ....................... 90: 50
Sängkläder och linne.................................. . 342: 80
Hyra ............................................................... 65: —
Mjölk, ägg, smör, potatis m. m.............. 201: 98
Bröd och ost ............................................... 69: 86
Kött och fläsk........ -,........................... ...... 103: 97
Sill och kabeljo .......................................... 15: 75
Mjöl —.......................................................... 79: —
Specerier m. m..................... ....................... 96: 13
Kaffe och socker........................ ........... ...... 60: 23
Öfriga omkostnader...................................... 164: 07
Kronor 1289: 29
Vinterträdgården i hemmet.
Prisbelönadt svar å prisfrågan XXXII.
léj ör att med framgång kunna öfvervintra
l krukväxter i boningsrum, såväl som i
växthus, fordras i främsta rummet kännedom
om de olika växtarternas fordringar beträffan-
de temperatur, enär långt ifrån hvilka väx-
ter som helst med godt resultat öfvervintras
i boningsrum vid vanlig rumstemperatur. *
Af vikt är, att värmen hålles någorlunda
jämn och ej får betydligt variera, samt att
den, om möjligt, enligt naturens egen finger-
visning vid mulet väder och under natten
hålles några grader lägre än vid solsken och
om dagen. I rum, som ständigt bebos, torde
detta näppeligen kunna följas; i rum, där man
blott eldar för att utestänga kölden, låter det
sig däremot göra genom att elda tidigt om
morgnarne, hvarigenom en stigning af vär-
men undvikes för natten, hvilket eljes blefve
händelsen, om eldningen verkställdes om
aftnarne.
På vattningen bero till väsentlig del väx-
tens helsa och trefnad. Synnerligast under
den långa, mörka vintern är af vikt att den-
na verkställes med nödig omtanke och ur-
skilning. Att på bestämda dagar, som en
och annan plägar, vattna alla växter, vare
sig de äro i behof däraf eller ej, måste, som
enhvar torde medgifva, i hög grad vara skad-
ligt för desamma. Stuudom hör man frågas,
huru ofta den eller den växten behöfver vatt-
nas. Att detta heit och hållet beror af om-
ständigheterna och omöjligen låter sig bestäm-
mrs, skall nog litet hvar vid närmare efter-
sinnande inse. Hvar och en som med nå-
gon uppmärksamhet odlat växter har nog
funnit, att en och samma växtart under
olika förhållanden mer eller mindre ha-
stigt konsAmerat det erhållna vattnet. Så-
lunda kräfver växten oftare vatten, om den
står i solen, än i skuggan, på en varmare än
på en svalare plats, om den är hårdt rotad
i krukan eller nyss omplantad, vegeterar el-
ler befinner sig i hvila o. s. v. Som allmän
regel gäller, att växterna under den mörka
årstiden böra vattnas sparsamt, med undantag
af sådana, hvilkas vegetationstid då infaller,
samt växter, som »drifvas», såsom hyacinther,
tulpaner m. fl. Med sparsam vattning me-
* Vi skola i nästa n:r på småafdelningarna un-
der rubrik »Fönsterträdgården» lemna anvisning på
de växter, som fördelaktigast öfvervintras i bonings-
rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
