Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 17 oktober 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 i DU N 1800
Fraga klokt men förtro dig till en,
och svara varsamt, icke till två;
om du klok vill kallas; världen vet, hvad tre veta.
niskonaturen ocli dess vexlunde karaktärer, här
fordras ännu något mer, ty här gäller det
främsta platsen i den drottnings liof, som s.jälf
burit lidandets krona och därför har sin vård
om dem, som lida. Äfven i detta hänseende
har drottningen träffat ett lyckligt val. Det
är godt för ett folk att till dem, som stå högt,
kunna blicka upp såsom till föredömen i sann
mänsklighet.
Om ärfda och förvärfda missförhållanden
sönderslita det moderna samhället, förefinnes
också en ädel sträfvan att söka bot för dem.
Vi tro, att orsaken hvarför man hittills så föga
lyckats med lösningen af de sociala frågor,
öfver livilka samhället grubblar, är den, att
mannen icke tagit hänsyn till den hjälp, hvar-
med kvinnan därvid skulle kunna bispringa
honom. I samma mån som gamla fördomar
icke längre hindra kvinnan att utveckla alla
de förmögenheter, naturen hos henne nedlagt,
i samma mån skall samhället också af henne
kunna påräkna större hjälp vid botande af dess
öfriga missförhållanden.
Friherrinnan Ebba Aurora Ulla Akerhielm är
född 1841 och dotter af riksmarskalken grefve Adolf
Fredrik Nils Gyldenstolpe och dennes maka i andra
giftet grefvinnan Ebba Eleonora Brahe. Sedan år
18G0 är hon i äktenskap förenad med den nuva-
rande statsministern friherre Johan Gustaf Akerhielm
af Margretelund.
Finsk erotik.
Tre öfversiittn i n gar af Fågel Blå.
I.
Mitt hjärta.
(JCramsu.)
Mitt hjärta vill för dig jag uppenbara,
Da mörka flicka, — och dess djup Jörklara:
Mång’ rosendröm det bär uti sitt sköte,
Och inånga gyllne tankar där stämt möte.
Där ha de spirat upp, och där de glöda
Och sprida kring sig fiammor purpurröda
Så klart är skenet, som dess lågor tända,
Att lätt det kunde världen all Jörblända.
Men nujeket mörkt, bor äfven i mitt hjärta:
Så mycken ängslan, sorg och bitter smärta,
Att all dess rikedom i skuggan stannat...
Din mörka bild. dåv finnes ock, bland annat.
II.
Det regnar!
(jSuONIO.)
Det regnar, sc, det regnar,
Det regnar rosenknoppar !
På mina läppar duggar
F.tt regn af söta droppar!
Och blixtar, ljungeldslågor
Igenojn regnet blicka ;
De tändes i ditt öga,
Du eldigt sköna flicka!
Och äfven åskans toner
Ur molnen fram sig leta . ..
Fort, skyndom alt oss gömma;
Re’n mor din höres träta!
III.
Vingårdsfliekan.
(jSuONIO.)
»Gorf morgon, du sköna flicka’
.
Hur går din syssla i day?»
Hon log och kastade till mig
En drufva med skälmskt behag.
Du stolla, härliga flicka,
Jag gärna din gåtöa tar;
Men säg mig, lwem tänker du gifva
Ditt strålande ögonpar?
Da ögon så fulla af kärlek,
Som drufoan af saft är röd . ..
Ack; hvem kan den lycklige vara,
Som tändt de ögonens glöd?
Om frågare och frågor.
Af Ave.
land de regler, som i vår tid uppställas
för barns uppfostran, fimies vanligen
också den, att man alltid skall vara villig
och redo till att svara barnet pâ alla de frå-
gor, som det framställer.
Meningen med denna regel är nog god, ty
den förestafvas otvifvelaktigt af den åsikten,
att barn allticl spörja af idel vetgirighet och
kunskapsbegär samt följaktligen ha kraf på
att få svar på alla sina frågor.
Men i ifvern att bibringa de små så myc-
ken kunskap som möjligt, kommer man lätt
att förbise det sakförhållande, att ett barn,
som aldrig hejdas i sin frågvishet, lätt råkar
in i en obehaglig, stundom rent af sjuklig
vana att oupphörligt fråga och fråga blott för
att frampressa något slags svar, stor sak hvil-
ket, ty en dylik spörjare bryr sig sällan om
att få någon upplysning.
Vår landtallmoge, som för ett halft sekel
sedan knappast anade, att man skref och
tryckte böcker öfver barnuppfostran, hade
dock ett säkert öga för barnens själslif. Jag
autager, att fäder och mödrar i den tiden,
då lifvet var mindre jäktande än nu, hade
bättre minne för siu egen barndoms och ung-
doms tankar och föreställningar, och bland
denna kropps- och själsfriska samhällsklass
hördes månget ordspråk och ordstäf, vittnande
om skarp inblick i barnets inre värld.
»Den som frågar efter sitt eget vett (efter
det som man redan vet), blir aldrig klokare
än ban är», lydde det ordstäf, hvarmed fråg-
visheten antingen hejdades eller tvangs att
pröfva orsaken till att en fråga framställdes.
Hvarje barnuppfostrare och undervisare,
som fäst uppmärksamhet vid detta hejdlösa
spörjande, finner lätt, att det hvarken är de
skarpaste hufvudena eller de bästa karaktä-
rerna, som angripas af frågvishetens ande.
Mången gång ligger däri ett begär att kom-
ma från ett föreliggande undervisningsämne,
stundom är det ett sätt att göra sig viktig,
och någon gång fattas dylika hejdlösa frå-
gare af en elak lust att föra äldre personer
in i svårigheter vid att gifva svar.
Så gagnande det är att gifva barn tillför-
litliga svar och upplysningar på allvarligt
menade frågor, de må synas viktiga eller
oviktiga för oss äldre, lika nödvändigt är det
att hejda den osunda frågvisheten genom att
vädja till barnets eftertanke och samvete.
Därigenom bibringas barnet sund takt samt
får tillika smaka den ovärderliga glädjen af
att själf finna lösningen på mången fråga,
som uppstått för barnatanken.
Af barn, hvilka ohejdadt tillåtas att odla
en tom frågvishet, blir ofta en tanklös och
framfusig ungdom, hvilken utan försyn hand-
skas med de mest svårlösta frågor och pro-
blem, som om dessa vore bollar och bollträn.
Man klagar öfver katekeslexor, men man slår
själf omkring sig med lika tanklöst inlärda
frågor och svar, i hopp att därmed göra upp-
seende bland den ännu okunnigare åhörare-
flocken.
Och hvilken af oss känner ej herr X., fru
Y. och fröken Z., hvilkas hela samtalsför-
mSga består i en massa frågor om enskilda
saker och personer, hvilket allt ej angår spör-
jaren och därför väcker ovilja eller löje hos
den, som har att bestå ett sådant taktlöst
förhör.
När jag tänker på den stora flock barn
ocli ungdom, som fått och får ohejdad öfver-
lemna sig åt en tank- och taktlös frågvishet,
frestas jag tro, att en sådan osed, som att
»interviewa» folk — det är, utfråga på ett
oförsynt sätt — aldrig skulle kunna införts
hos oss, om vi ej redan blifvit förslöade af
en tilltagande frågvishet i det dagliga lifvet
och i umgänget med herr X., fru Y., fröken
och unge herr Z. Ty om ej det är slapphet,
att hederliga människor icke allenast tala, att
yrkesfrågare — män och kvinnor — intränga
i våra hem eller tillfälliga bostäder i afsikt
att anställa förhör rörande den eller den per-
sonens görande och låtande, tankar, afsikter
och familjeförhållanden, utan äfven resigneradt
underkasta sig förhöret, så vet jag ej, hvad
detta sjukliga tillstånd skall kallas. Och nog
är det, i hvarje fall, något slags moraliskt illa-
befinnande, som å ena sidan förestafvar det
utsedda offrets svar till dylika spörjare, ocli
å andra sidan låter dem mottagas af allmän-
heten som — mycket viktiga ocli trovärdiga
sanningar.
Jag vill öppet erkänna, att dels de per-
sonliga erfarenheter jag inhemtat, då jag un-
dervisat barn samt afvisat enskilda och offent-
liga utfrågare, dels afdelningen; Frågor i
Idun förmått mig att här yttra mig i detta
ämne.
Oaktadt redaktionen nödgas begrafva en
massa rent betydelselösa eller ock, lindrigast
sagdt, obetänksamma frågor, hotar frågefloden
med öfversvämning, och denna afdelning ger ej
så sällan eftertänksamma läsare underliga
föreställningar om kvinnors tankeförmåga.
En och annan af dessa frågor visar spår
af den här påpekade sjukliga lusteu att fråga
om likt och olikt oeh att sätta under offent-
lig debatt frågor af så enskild natur, att
endast vederbörandes eget samvete, förstånd
och känsla, möjligen i samråd med nära an-
höriga, kunna fälla utslaget.
Oftare förekommer det dock, att frågorna
äro af den art, att en adresskalender, en ord-
bok, en möstertidning, en förfrågan på post-
kontor eller hos vederbörande bekanta o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
