Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 45. 7 november 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 571
före, att om Portugal blir republik, får det mindre
medhåll i Europa, och blir alltså lättare att plun-
dra. Det senaste uppslaget är emellertid, att tvi-
sten skall skjutas under påfvens skiljedom, — och
kanske går den så mycket förkättrade skiljedoms
tanken här en ny seger till mötes.
Emil Scensin.
Säiånotiser från kvinnovärlden.
Krnilie Carlen, den åldriga skriftställarinnan,
underkastade sig för någon tid tillbaka, såsom re-
dan omtalats, en allvarsammare ögonoperation.
Emilie Carléns många vänner i vårt land kunna
vi nu glädja med den underrättelsen, att denna
operation lemnat ett i förhållande till hennes höga
ålder — hon går nu på åttiofjärde året — öfver-
raskande lyckligt resultat. Hon kan nu skönja
ansiktsdragen hos dem, som äro i hennes närhet.
Härom dagen gjorde den vördnadsvärda gamla ett
besök till en plats, dit hon i helsans dagar ofta
styrde sina steg, nämligen till Östermalms kyrko-
gård, i hvars jord stoftet af hennes outsägligt äl-
skade son hvilar. Stor var den gamlas glädje,
när hon fann, att hon kunde se stenen å graf-
kullen.
Fru Carléns synförmåga torde framdeles blifva
bättre, när hon får anlägga glasögon, men hen-
nes operatör anser, att bon ännu bör dröja nå-
gon tid därmed.
I öfrigt är den gamla damens helsotillstånd godt,
ehuru — hvilket väl ej är att undra på — tanke-
verksamheten understundom icke är så klar och
snabb som fordom.
*
Kvinliga stenografer i Finland. I anled-
ning af en notis i Idun af den 24 dennes, om-
nämnande fröken Grundtvigs utnämning till ste-
nograf i Köpenhamn, vill jag lemna några upp-
lysningar angående fruntimmers deltagande i det
stenografiska arbetet i Finland.
I Finland, eller rättare sagdt, uti Helsingfors, ha
fruntimren redan länge tagit en verksam del uti
det stenografiska arbetet, såväl det privata som
det politiska.
Redan vid 1877 års landtdag var ett fruntim-
mer, fröken Hilma Aminoff, praktisk stenograf vid
borgareståndet och vid senare, eller 1888 års
landtdag voro tvänne fruntimmer anställda såsom
praktiska stenografer, den ena vid riddarskapet,
den andra vid borgareståndet.
Praktisk stenograf är väl en benämning, som
klingar besynnerligt här i Sverige, där det ej torde
användas andra än praktiska, likasom i Norge och
Danmark. Ja, vid stenografiska kongressen i Kri-
stiania 1885, voro de norska stenograferna till
och med så uppriktiga, att de sade åt vice ord-
föranden för stenografiska föreningen i Helsingfors,
sedan han omnämnt, huru fruntimren i Finland
deltogo i det stenografiska arbetet, att »detta
trodde de ej».
Ett faktum är dock, att i Finland ha fruntim-
ren redan länge anlitats för utskrifvande af steno-
grammer, och har det isynnerhet vid landtdagarne
mycket underlättat arbetet för herrar stenografer
samt äfven möjliggjort, att arbetet hastigt undan-
gjorts, så att vid landtdagens afslutande också
allt varit utskrifvet och färdigt att läggas under
pressen.
Vid den senaste landtdagen, då adelns steno-
grafkansli var inrymdt i samma våning som ple-
niisalen, hände det ofta, att herrar talare, under
förloppet af plenum, kunde erhålla sina andra-
ganden utskrifna till påseende, tack vare skrif-
maskinen.
Låtom oss besöka ett sådant stenografkansli
en pleniiafton.
När den första afdelningen af stenograferna
återvändt från plenum, blir det stor brådska, en
del déchiffrera sina stenogram, jämförande med
hvarandra, på det talen må blifvä så troget åter-
gifna som möjligt, och då detta är gjordt, börja
fruntimren skrifva ut dem. Andra åter göra ut-
drag af talen för tidningarnas räkning, och .så skall
det utskrifvas med hast, ty tidningarna telefonera,
den ena efter den andra, frågande, om de ej snart
få sända efter referaten. Nu höres ett ljudeligt
knäppande på maskinerna, fingren flyga öfver dess
tagenter, och länge står det ej på, innan tidnin-
garna blifva tillfredställda, ty maskinen levererar
5 à 6 exemplar på samma gång.
Äfven andra tider än landtdagarne anlitas frun-
timmer för dylikt arbete, ja, de ha till och med
anlitats af professorer att stenografera deras före-
läsningar m. m.
Att fruntimmer vunnit sådan framgång på denna
bana, ha de i främsta rummet att tacka Steno-
grafiska föreningens nitiske och outtröttliga lärare
och vice ordförande, löjtnant August Fabritius,
hvilken är själen i denna förening, och som på
allt sätt söker främja och utbreda den stenogra-
fiska kunskapen.
En medlem af Stenografiska föreningen
i Helsingfors.
Vid Nya Iduns samkväm den 1 dennes upp-
läste fru Anna Norstedt en af fröken Elin Améen
författad skiss »Befriad»; »Hochzeitsmusik» af
Jensen samt en menuett af Bizet för piano utför-
des af fröknarna M. Kull och E. Lagergren. Frö-
ken Sigrid Wolf, ackompagnerad af fröken Maria
Rydberg, föredrog en aria ur »Herodiade» af Mas-
senet samt ett par romanser, och efter supén
sjöng fröken Ellen Nordgren några sånger af Grieg
och Kjerulf.
Aftonens konstutsällning utgjordes af följande
tailor :
Landskap, akvarell af Regina Kulberg-Bobeck,
genre, pastell af Anna Nordgren, pastellporträtt
af fru Strussenfelt af Kerstin Cardon, dito af ami-
ralskan Peyron af Elisabeth Keyser, 2 stilleben i
olja af Anna Nordstedt, genre af Clara Löfgren,
glasmålning af Cecilia Boklund, »Motiv ur Stock-
holms skärgård» af Julia Strömberg samt ett på
årets parissalong förut utställdt porträtt i olja af
fröken Magnet af fröken E. Olivecrona och en
skiss af fröken Eva Bonnier.
Literatur.
En välkommen handbok.
för enhvar vän af de nu så moderna, vackra
konstväfnaderna i allmogestil (specielt skånsk) blir
helt visst ett prydligt litet arbete, som helt nyligen
utgifvits på Ph. Lindstedts univ. bokhandels förlag
i Lund af Maria Collin under titel : Skånsk konslväf-
nad i allmogestil med beskrifningar och talrika mön-
ster. Att behofvet af en sakförståndig och uttöm-
mande lärobok i den vackra slöjden vida omkring
varit allmänt kändt är allra minst obekant för Idun,
som står i korrespondens med en så vidsträckt kvin-
nopublik, från hvilken tidt och ofta förfrågningar i
denna riktning till redaktionen ingått. Det nu före-
liggande arbetet synes ypperligt fylla sin uppgift att
gifva ledning såväl vid planläggningen och valet af
färger till dylik väfnad som vid själfva utförandet af
de olika väfnadsslagen : Rosengång, skälblad eller
»opphemta», Krabbasnår, Dukagångssnår, Munkabäl-
te, Rödlakan eller »halfgobelin» och Flossa. En
hel del klara och väl utförda planscher i färgtryck
med mönsterprof m. m. ger boken ökadt värde och
åskådlighet, och tro vi oss kunna förespå den liflig
framgång hos ej blott lärarinnor vid folk- och slöjd-
skolor, utan äfven hos alla idoga svenska husmödrar,
som intressera sig för utöfvandet af en vacker nationel
slöjd, hvars mångfaldiga alster högeligen egna sig till
nytta, prydnad och trefnad i deras hem. Arbetets
pris 1: 75 måste anses synnerligen moderat i be-
traktande af den verkligt gedigna utstyrseln.
%
Teater och musik.
Kungl. operan har erhållit ytterligare en gäst,
från gångna tider här välbekant, nämligen tenor-
sångaren Leonard, Labatt, hvilken vid måndagens
föreställning uppträdde som Tannhäuser. Gifvet
är, att åren ej kunnat gå den framstående konst-
nären spårlöst förbi; men af den mäktiga stämman
finnes ännu tillräckligt i behåll för att ät Tann-
häusers maktpåliggande parti förläna den rätta
kraften, det rätta uttrycket, präglad som framställ-
ningen här allt fortfarande blir af en uttrycksfull
dramatisk aktion. Sångaren rönte ock under af-
tonens lopp lifligt och välförtjänt erkännande af
den fulltaliga publiken och fick mottaga tvänne
lagerkransar.
Största intresset och lifligaste bifallet för afto-
nen skördades dock — och detta med full rätt —
af fru Caroline Östberg, hvilken nu för första gån-
gen sjöng Elisabets ytterst tacksamma, men for-
drande parti. För denna vår främsta sångerska
synes snart sagdt ingen uppgift vara omöjlig. Med
sin öfverlägsna sångkonst, med sitt musikaliska
geni anpassar hon sig med lätthet för de mest
skilda uppgifter och löser dem alltid med en sam-
vetsgrannhet och omsorg, som alltid leda till fram-
gång. Det bifall, som ständigt helsar denna sån-
gerskas prestationer är därför ock mer än välför-
tjänt. Genom sin framställning som Elisabet har
fru Östberg dokumenterat sig som en fullgod Wag-
nersångerska, värdig att ställas vid sidan af de
allra bästa. (Vi hoppas att i ett kommande num-
mer kunna meddela bilden af denna utmärkta
konstnärinna.)
Bland de öfriga uppträdande må särskildt fram-
hållas hr Lundqcist, hvilken som Wolfram bar en
af sina bästa uppgifter. Denna sköna, mäktiga
och klangfulla stämma tyckes åren ej det minsta
beröra, cch vår k. opera är att prisa lycklig, så
länge den står bi. Hr Sellergren fylde äfven —
om man undantar några detoneringar — godt sin
plats som landtgrefven af Thüringen. De andra
mästersår.garne sina likaså. — Återstår att till
sist nämna, det hela operan nästan hotar att falla
på grund af det sätt, hvarpå Venus’ lilla, men vik-
tiga parti utföres af dess nuvarande representant
’ fru Heints. Det vore nästan bättre att alldeles
utesluta scenen i Venusberget än låta den utföras
på ett så underhaltigt sätt, som nu skedde. Fru
H. behöfver ännu länge gå i skola, innan hon
med hopp om framgång kan åtaga sig uppgifter
af någon betydenhet. Det är ej nog med alt
ha ett vackert yttre; sången får väl allt sättas i
första rummet, då det gäller att någorlunda fylla
en uppgift på en operascen. — Uvertyren utfördes
väl och blandades med lifliga applåder. —
Under inöfning äro bl. a. »Lohengrin», »Kärleks-
drycken», »Lakrné» och den nya italienska 1-akts
operan »Cavalleria rusticana», hvilken blir operans
första nyhet för säsongen. — »Faust» och »Mig-
non» med d:r Bottero som resp. Mefistofeles och
Lothario draga fortfarande fulla hus. Och detta
är ej heller underligt med den synnerligen goda
uppsättning dessa båda operer nu hafva.
Vi erinra ännu en gång om morgondagens sym-
fonikonsert.
K. Dramatiska teatern har under den gångna vec-
kan under fortfarande lifligt bifall gifvit Michaelsons
»Moln» samt den uppsluppna komedin »En ben-
galisk tiger». Till omvexling med dessa hafva gif-
vits åtskilliga andra stycken, däribland Frans Hed-
bergs förträffliga skådespel »Hårda sinnen», som
både för sin egen skull och för det synnerligen
förtjänstfulla utförande, som kommer det till del,
förtjänar att länge tillhöra repertoaren.
Under inöfning äro »Äran», skådespel i 4 akter
af Herman Sudermann; fri öfversättning från ty-
skan, och »Den nya pjesen», dram i tre akter af
Don Joaquim Estébanez; öfversättning från span-
skan. Dessutom förberedes en repris af Sardous
och Nanjacs treaktskomedi »Vi skiljas», där fru
Ellen Hartman kommer att utföra Cypriennes roll.
Svenska teatern har å sin spellista upptagit Sar-
dous synnerligen intressanta stycke »Fernande»,
hvilket för mer än tio år sedan gifvits å samma
scen. ehuru då naturligtvis med helt annan roll-
besättning. Vi hinna endast nämna, att samspe-
let var synnerligen förtjänstfullt och att det bland
hufvudrollernas innehafvare särskildt varfruarna
Hwasser-Engelbreht, Olson och Lundberg, samt
hr Engelbrecht, som med beröm böra omnämnas.
Den förstnämda var nästan alltigenom förträfflig,
och livad fru Olsson beträffar är det oss ett nöje
att kunna konstatera, att utförandet af titelrollen
i detta stycke betecknar ett anmärkningsvärdt
framåtgående hos denna begåfvade skådespelerska.
— Iscensättningen var god och bifallet mycket
lifligt. Ingen bör försumma att återknyta bekant-
skapen med detta stycke.
Studentkonserten i söndags hade till trängsel
fyllt Berns’ nya salong och äfven en del af den
gamla. Studentsången har af gammalt god klang
hos hufvudstadspubliken, och särskildt god klang
hade den i söndags. Den klingade friskt, och
samsjungningen var utmärkt. Särskildt var utfö-
randet af Södermans »Bondbröllop» och Lange-
Müllers Serenad förträffligt. Lifligt bifall helsade
hvarje nummer.
Filharmoniska symfoniorkestern gifver sin för-
sta konsert i Musikaliska akademiens stora sal
tisdagen den 11 november kl. |8 e. m. Program-
met till denna konsert kommer bl. a. att upptaga-
F. Mendelssohns konsertouvertur Hebriderna, sere:
nad för stor stråkorkester af V. Herbert samt Fr.
Schuberts ofulländade symfoni h-moll. Vidare
kommer hr Richard Andersson att föredraga Mo-
zarts pianokonsert i a-dur med orkesterackompag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0577.html
