Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 28 november 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614 I DU N 1890
******** *<**<<<<«<***<*<g«<««*«*««<<**<<*«<<**********iiÉ-****-****ÉÉÉÉÉÉ#-*ÉÉÉÉÉg*g***£
Exemplet, understödt af kärlekens förmaning,
Är främsta vilkoret för mänskoandens daning.
jS. p. y/ALLIN.
tare och bekvämare, än den varit för henne
själf.
Emilie Risbergs första station, sedan hon
på egen hand gifvit sig ut i lifvet, var Marie-
stad, där hon på 1830-talet öppnade en skola
för flickor. Antagligen var den mera primi-
tiv; fröken Risberg säger själf, att hon vid
upprättandet af sin skola i Mariestad sak-
nade insikt om, huru en läroanstalt egentli-
gen borde organiseras. Skolan fortgick emel-
lertid åtskilliga år, tills fröken Risberg 1850
lemnade samhället och såsom privatlärarinna
öfverflyttade till Örebro. Här blef snart hen-
nes undervisning högt uppskattad. Under ett
tiotal år verkade hon nu såsom lärarinna i
familjerna, däribland i så framstående famil-
jer som doktor Gumælii och doktor Hall-
bergs.
Men fröken Risbergs lifliga intresse för
flickornas uppfostran och undervisning kände
sig ej tillfredställdt med det gagn hon på
detta sätt uträttade. Hennes begåfning sträf-
vade efter vidsträcktare verkningskrets och
hennes år manade henne att söka sig ett
eget hem.
O , ,
Fröken R. började sålunda 1861 att i sitt
hem mottaga några flickor till undervisning.
Det förtroende, hon förvärfvat sig, bragte emel-
lertid denna lilla pedagogiska anläggning till
en långt snabbare och mera omfattande ut-
veckling, än dess grundläggarinna tänkt sig.
Redan innan första året gått till ända, var
elevantalet så stort, att fröken R. måste an-
lita två lärarinnor för att upprätthålla un-
dervisningen. Denna snabba utveckling och
fröken Risbergs egen nitälskan för den kvin-
liga undervisningen bragte henne snart på
den tanken att upprätta ett fullständigt läro-
verk för flickor. Planen mognade, och i sam-
råd med dugliga lärarinnor och åtskilliga lä-
rare vid Karolinska elementarläroverket i Öre-
bro satte fröken R. den i verket. Till höst-
terminen 1863 öppnades Örebro elementar-
skola för flickor, eller, som den allmännt kal-
lades, »Risbergska skolan». Den räknade
då 50 elever, 6 lärare och 6 lärarinnor.
»För:taget var djärft», säger fröken R.
anspråkslöst. Så till vida kunde hon ha rätt,
att pedagogik och metodik, två ämneD, som
då i allmänhet voro mindre kultiverade än
nu, antagligen icke alls ingått i hennss eljes
så omfattande själfstudier. Men i ersättning
hade fröken R. sitt brinnande intresse för
saken, föräldrarnes förtroende och framför
allt en praktisk erfarenhet, som pröfvat nä-
stan hvarje gren af kvinlig undervisning. Frö-
ken Risberg kunde med fullt skäl sägas ha
»passerat graderna», innan hon såsom före-
ståndarinna själf fick befäl.
Fröken Risberg fick också hufvudsakligen
lita till sig själf och sina medhjälpare, ty
någon förebild for den nya skolan fanns ej
att tillgå. Flickskoleväsendet låg ännu i sin
linda; statens normalskola för flickor, som
sedermera ofta tjänat såsom mönster för pri-
vata skolor, tillkom först året efteråt. Ett
läroverk för flickor, så omfattande och så
fast organiseradt, som det fröken Risberg
1863 upprättade, torde man knappt på den
tiden ha tänkt sig. Visserligen funnos förut
flickskolor i några städer (Stockholm, Göte-
borg, Upsala, Vesterås, Helsingborg m. fl.),
men, med undantag af Wallinska flickskolan
i Stockholm, torde de knappast haft den om-
fattning, att de kunnat tjäna fröken R. till
förebilder. Praktiska omständigheter försvå-
rade dessutom studiet af deras organisation,
och man kan därför utan öfverdrift påstå,
att Emilie Risberg själf efter egna idéer or-
ganiserade och skötte sin skola, och ur denna
synpunkt är hon ovedersägligen en af ban-
brytarne på den kvinliga undervisningens
område.
Ehuru strängt upptagen af sin befattning
såsom skolans föreståndarinna, hade dock
fröken Risberg tid öfrig för direkt undervis-
ning. Hennes hufvudämne var kristendom;
därjämte undervisade hon i franska och en-
gelska. Hennes kunskaper voro i öfrigt till-
räckligt mångsidiga för att låta henne in-
gripa, där lärare fattades.
I hvad mån fröken Risbergs undervisnings-
sätt skulle reda sig inför nutidens pedago-
giska erfarenheter vågar jag ej afgöra. Sä-
kert är, att hon i sin undervisning lade i
dagen sällsynta gåfvor såsom lärarinna. Dit
hörde en ovanlig noggrannhet, klarhet och
redighet i framställningssättet. Formen för
framställningen var icke blott ledig, utan
verkligt god, detta tack vare fröken Ris-
bergs ovanliga lätthet att uttrycka sig. På
samma gång förstod hon konsten att öfver-
skädligt och med logisk klarhet gruppera sin
framställnings olika delar.
För undervisningen förbisåg fröken Ris-
berg ingalunda skolans betydelse för ungdo-
mens uppfostran. Hon kunde så mycket
mindre göra sig skyldig till ett dylikt förbi-
seende, som hon, biträdd af en äldre, före
henne bortgången syster, hade hos sig inac-
korderade ett antal »helpensionärer», för hvil-
kas uppfostran hon under skoltiden skulle
sörja. Själf sanningskär och ordningsälskande,
ville hon också hos ungdomen inplanta dessa
egenskaper, liksom hon sökte meddela den
sin egen varma, men från alla öfverdrifter
fria gudsfruktan. Hennes nitälskan för flic-
korna och för sitt kall öfvergick dock aldrig
till flathet eller klemighet. I sitt sätt hade
hon något, som uppehöll respekten bättre än
starkare medel någonsin kunnat göra, och
det var ej utan, att någon gång de yngre ele-
verna, som ej kunde uppfatta yttringarna af
hennes nit och ordningssinne, funno »tant
Emilie» ganska sträng. Men dylika missför-
stånd ställdes lätt nog tillrätta. Den egna
erfarenheten korrigerade dem oftast utan yttre,
främmande medverkan.
Under denna ledning fortgick nu skolan ;
förtroendet till den växte och spred sig till
angränsande län, och elevantalet ökades. Ar
1868 inköpte fröken Risberg en för skolan
särdeles lämplig gård med stor tomt. Där
har skolan allt sedan dess verkat, och där
verkar den ännu. Under fröken Risbergs
tid nådde skolan sin högsta utveckling i början
af 1870-talel: den räknade då några och 80
elever.
Innan skolan började att helt och hållet
taga Emilie Risbergs tid och tankar i an-
språk, hade hennes begåfning riktat sig åt
ett helt annat håll: hon började syssla med
skönlitterärt skriftställeri. Impulsen härtill
gafs antagligen under hennes vistelse i dok-
tor Gumælii familj, där litterära intentioner
lågo så att säga i luften. Emilie Risbergs
första försök såsom författarinna höllo sig in-
om familjekretsens fridlysta område och ut-
gjordes af små dramatiska stycken, författade
vid lämpliga tillfällen. Men hennes tillför-
sikt och verksamhetsbegär växte, och 1856
framträdde hon första gången för oflentlig-
heten med berättelsen »En Karlsbaderskiss»,
som utgafs anonymt under signaturen E. R.
Därpå försökte sig fröken R. 1860 på en
historisk novell »Rolf och Alfhild» med ämne
från Ansgarii tid. Hennes hufvudsakliga för-
fattareverksamhet inföll under 1860-talet, och
hon utgaf då ytterligare »Varhems ros», en
skildring från frihetstiden med Emanuel Sve-
denborg såsom historisk person, »Ada, eller
hvar är ditt fäste?», en berättelse med täm-
ligen stark religiös tendens, minnesteckningar
ur svenska män och kvinnors lif samt 1869
diktcykeln »Beatrix». Af hennes hand blef
efter 1860-talet synligt endast ett arbete, en
berättelse för ungdom, benämnd »Barnen på
Strandvik». Med sin penna och sin poetiska
begåfning stod hon gärna till tjänst vid en-
skilda tillfällen i trängre kretsar.
Hennes poesi såväl som hennes prosabe-
rättelser företedde ingenting nytt, vare sig till
form eller innehåll. Några litterära reforma-
tionsplaner hyste ej fröken R. Med sin min-
dre men ingalunda obetydliga begåfning van-
drar hon troget i de spår, som förut gåtts
upp af Kiellman-Göransson och Marie Sophie
Schwartz. Oafsedt den vårdade formen fanns
det i hennes skriftställeri alltid något enkelt
och flärdlöst, som tilltalade läsaren. Hennes
arbeten saknade originalitetens kraft, men de
präglades i stället af en varm och liflig käns-
la, som den tiden förstod att uppskatta. Nu
äro hennes arbeten glömda. De senaste år-
tiondenas snabba litterära utveckling har lem-
nat dem långt bakom sig. Men såsom min-
nen af en god, varmhjärtad och rättänkande
kvinna ha de alltid sin betydelse.
Under sitt nitiska och verksamma arbete
i undervisningens tjänst såg emellertid fröken
Risberg år efter år förflyta. Skaror af ele-
ver gingo ut i lifvet, och nya skaror kommo
i stället, hvilka skulle beredas för samma
mål. Hur lätt än åren rört vid fröken Ris-
berg, voro krafterna ej desamma som förr,
och en ögonsjukdom gjorde, att arbetet kän-
des tyngre. Måhända märkte hon också, att
flickskoleväsendet inträdde i ett nytt skede,
hvars kraf fordrade nyare och yngre krafter.
År 1878 — fröken R. var då 63 år och
hade skött skolan i 15 år — samlade hon
vid vårterminens slut för sista gången sina
elever omkring sig och öfverlemnade skolan
till två lärarinnor, af hvilka den ena redan
förut tillhörde densamma.
Själf drog hon sig tillbaka till en liten
lägenhet i skolans byggnad, där hon åt sig
ordnade ett smakfullt och nätt hem, omgif-
ven af blommor, som hon mycket älskade,
samt sin värdefulla boksamling, ur hvilken
hon testamenterat en stor del till sin kära
skola. Under de första åren af sin hvilotid
skötte hon gåt- och charadafdelningen i tid-
ningen Nerikes Allehanda, men så blef äfven
detta för tungt; helsan blef nu vacklande, och
synen började försvagas. Sina sista år till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
