Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 12 december 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646 IDUN iôôo
***tt***&****&^*******m&&*********&************ÉåÉååååäÉÉååÉÉÉÉåÉÉS£ÉÉåÉåÉÉÉÉÉÉSÉMMMÉ,
De tre stora grundvilkoren för lifvet äro : något att göra, något
att älska, något att hoppas-
jT- pHALMERS.
Gumælius, den berömde och framstående pedago-
gen och hans likaledes aflidna maka Eva
Christina, född Wester. Det var ett af dessa
gammaldags, goda hem, i hvilka barnen från
tidiga år vänjas vid arbete och flit, och där
det från början gjutes stål i viljan. Och
rikt var huset på barn, ty där funnos nio
syskon, tre söner och sex döttrar, men för-
synen hade också utrustat dem med goda
hufvud och energiska viljor, goda plogar
att röja undan hinder på iifvets väg. En
broder till Sofia Gumælius är den kända riks-
dagsmannen och tidningsmannen Arvid Gu-
mælius och d:t var på hans initiativ och ef-
ter hans råd fröken G. den 28 juli 1877
började en liten annonsaflar i huset n:r 1 A,
Myntgatan. Hon var då alldeles ensam, och
lokalen bestod endast af ett rum. Men hon
fann snart, att hon hade träffat det rätta.
Kunderna kommo från östan och vestan, in-
nan kort måste hon skaffa sig biträden för
den allt mer växande expeditionen, och redan
år 1878 flyttades affären till den betydligt
rymligare lokalen en trappa upp i n:r 18
Storkyrkobrinken, där den till nu haft sin
verksamhet i tolf år.
Men jag skall bedja få föra mina älsk-
värda läsarinnor ditupp. I träffen där nä-
stan endast individer af ert eget kön, ty frö-
ken G. använder endast unga damer i sin
affär. Jo, det är sannt, där finnes verkligen
tre unga subjekt af det otäcka släktet, men
jag tager för afgjordt, att de icke spela någon
roll bland femton unga damer, ty så stor är
fröken G:s stab för närvarande.
•Nåväl, allt där uppe ter sig som på ett
vanligt affärskontor, pennorna rassla, en del
af de unga damerna kopiera annonser, som
sedan sändas till skilda tidningar såväl i
Sverige som utlandet, ty i alla länder har
fröken G. agenter, till och med i Amerika. An-
dra gå igenom de tjocka räkenskapsböckerna
och skrifva räkningar, och i det elegant in-
redda mellanrummet, hvarifrån hon har en
öfverblick öfver sitt rike, sitter chefen — herr-
skarinnan själf vid sitt skrifbord, tidt och
ofta afbruten i sitt arbete af tidningsredak-
törer och affärsmän, hvilka med henne vilja
rådgöra om nya planer rörande annonseringen.
Men äfven denna lokal, som dock omfat-
tar en våning på 5 rum, har nu befunnits
för trång, och fröken G. har därför sett sig
om efter en ännu mer passande, hvilken hon
funnit i ett af hufvudstadens nyaste och prakt-
fullaste palats, nämligen i Adelsvärdska
huset n:r 2 Drottninggatan 1 tr. upp. Lo-
kalen har ju ett präktigt läge, nära posten
och samtliga tidningsredaktioner, med hvilka
byrån ständigt måste vara i gemenskap. Den
gamla lokalen kommer dock tillsvidare att
bibehållas som filial.
Trots den stora utveckling annonsaffären
rönt, har Sofia Gumælius år 1884 äfven öpp-
nat en annan affär, Gumælius & Comp., affär
för boktryckeridelar, tryckpressar, bokbinderi-
maskiner och papper, och afsikten är att äf-
ven denna affär skall förflyttas till den nya
lokalen.
Och i måndags den 8 decemher var det
som Nya annonsbyrån tog sin eleganta lokal
i besittning. Det var en bemärkelse — man
kan säga en jubileumsdag, ty Sofia Gumæ-
lius fyllde den dagen 50 år; hon är nämli-
gen, född 1840.
Naturligtvis kunde en sådan dag ej för-
flyta, utan att föremålet firades med en mängd
lyckönskningar och blommor. Redan tidigt
på förmiddagen infann sig den talrika per-
sonalen i fröken Gumælii hem, hvarvid den-
samma till sin omtyckta chef som ett minne
af dagen öfverlemnade en vacker briljantring
samt en praktfull blomsterdekoration.
På aftonen gaf fröken G. i sitt hem en
fest, hvarvid hon vid supén meddelade, att
hon, som ett varaktigt minne af dagens be-
tydelse, åt hvar och en af de båda affärer-
nas personal, inalles 26 personer, tilldelade
en »blandad lif- och kapitalförsäkring» af
1000 kr., å hvilken hon själf betalar premi-
erna, så länge hvar och en medverkar inom
affärerna. Att meddelandet framkallade varm
erkänsla hos samtliga hennes medarbetarin-
nor och medarbetare, är helt naturligt. Den
gifna gåfvan visar både hjärta och förstånd.
Det är icke svårt att föreställa sig, hvilken
omtanke, energi och uthållighet skötandet af
två så omfattende affärer skall fordra, men
Sofia Gumælius har visat sig vuxen sitt värf,
på ett sätt, som mången man kan afundas
henne. Det är också helt naturligt att hon
hyllar satsen om kvinnans likställighet med
mannen, och att hon intresserar sig för allt,
som rör kvinnans ställning i samhället samt
hennes berättigande att deltaga och rösta i
politiska och sociala frågor. Men med dessa
fordringar har Sofia Gumælius icke släppt
ifrån sig några af sina kvinliga företräden.
Är hon energisk i affärer, så är hon i salon-
gen den finbildade damen, i sitt komfortabla
hem den mest gästfria och charmanta värdinna,
hvilken intresserar sig för skönlitteratur, konst
och dramatik. En intelligent och med äfven
hjärtats godhet rikt utrustad kvinna.
Till sist bör nämnas, att Sofia Gumælius
är medlem af Publicistklubben och styrelse-
ledamot i Kvinnoklubben.
Adolf Hellander.
Vaggsång.
fÆjfllumra, späda mänskoknoppl
pfr När du se’n slår ögat opp,
skall din mammas blick det möta.
Ler då »liten», trygg ock nöjd,
hennes hjärta slår af fröjd,
och hon hviskar ord så söta.
Slumra ljuft, du mänskobarn,
ännu blott ett hjälplöst flarn
uppå tidens haf, det vida.
Ätt din ro ej något stör,
sörjer nog din mamma för,
där hon vakar vid din sida.
Slumra, lilla hjärtevänÏ
Pappa kommer snart igen,
skall sig åt ditt joller fägna.
När du sedan lekt dig trött,
må du åter somna sött,
ty Guds änglar »liten» hägna.
R. O.
Lysningsdagar.
et är söndag, och »det lyses» första
gången. Glädjen är stor, och det
är ju ej att undra på. De håda
unga äro naturligtvis öfverlyckliga; de båda
gamla — brudens far och mor — äro
också glada och lyckliga, men de ha så
mycket att bestyra och tänka på, ty alla
vänner och grannar komma naturligtvis
upp för att gratulera och öfverlemna lys-
ningspresenter. Vin och tårtor och silf-
ver och kristaller blänka på alla bord, i
alla rum; mamma själf har gåit sig trött
med allt stök, ty det skall naturligtvis blifva
festmiddag sedan — så där bortemot kloc-
kan fem, när alla presenter aflemnats och
tagits i betraktande.
Och nu börjas det.
Först komma stadsbuden med stora bör-
dor af blomkrukor och granna möbler.
Sedan komma damer och herrar med blom-
buketter och stora och små paket, som
vecklas upp i tamburen. Och så uppstäl-
las gåfvorna och betraktas och beundras.
Och den som gifvit en sockerskål, ångrar
att hon ej i stället köpt en kristallvas, som
var lika vacker och bestämdt mycket bil-
ligare, och kristallvasens gifvare beklagar
inom sig, att hon inte köpte något, som
mera »såg ut för hvad det kostade», och
så vidare i oändlighet.
Sedan dricker man Rüster och Sherry
och knaprar på tårtor, och festens föremål
förlora sig i tacksägelser. Bruden skän-
ker, noga räknadt, ungefär sex tjog
kyssar åt tanter och väninnor, och brud-
gummen utdelar lika många handtrycknin-
gar och varma tacksägelser, hvartill kom-
mer ett lika antal klingande af glas mot
glas och ett: »skål! tack du!» eller en sir-
lig bugning. Och så är ändtligen ståten
slut.
Nu blir det att beskåda härligheten. Den
unga bruden är hänryckt öfver alla de vackra
sakerna. Det mesta är »för-tju-san-de»,
somligt är »rys-ligt vackert», och alla vän-
nerna ha varit så »rys-ligt snälla», som
tänkt på dem med så många och dyrbara
gåfvor. Den blifvande äkte mannen där-
emot är icke alldeles så hänryckt. Han ser
på den broderade sammetsstolen och tindrar
i sitt stilla sinne, huru den skall få plats i
det lilla förmaket i den, hans tillgångar
motsvarande, anspråkslösa bostad, som han
hyrt, och om den inte skall alldeles slå
ihjäl den likaledes anspråkslösa möblering,
han tänkt sig och till en del redan anskaf-
fat. Icke heller är det med obetingad till-
fredsställelse han betraktar ateniennen med
spegelväggar, eller guéridonen med dyrbara
ljusstakar. Med dyster min skådar han tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
