Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 50. 12 december 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G50 I DUN 1890
Månadsrevy-
®
ovember månad har gifvit oss kännbara påmin-
nelser, att vi lefva i hyperboreernas landsän-
dar. Solen var tagen ifrån oss och ville
ej komma åter. Och dimma och mörker betäckte
allt landet, såsom stode den stora fimbulvintern for
dörren. Men dimman hade andra gäster i sitt följe
ock, — gamla bekanta för hvar och en, om ock ej
mycket kärare för det. Alla gamla sjukdomsfrön
tycktes ha fått nytt lif, äfven de som slumrat i
många år. Så kom det till sist ett litet stycke af
en ärlig nordisk vinter med nytt lefnadsmod och
jullik bjällerklang; men nu synes den redan åter på
väg att gå bort igen. Skola vi sa fa den hyper-
boreiska dimman åter? — Men Nifelhems välde
skall väl ej vara för evigt. Det blir väl vår ännu
en gång igen.
Det gick ej lör sig att få något resultat af val-
trasslet i Göteborg och Malmö den här gången.
Valen äro fastställda i högsta domstolen båda två,
och i then natten fick lagvrängeriet intet. Men hr
Lass Olof Laisson får hålla sitt högtidliga intåg i
den kraschanorsde första kammaren, sedan Vexjö
landsting försonat hvad valmännen i Leksand för-
brutit. o
Och potatistullen står fast. Missväxt a potatisen
i följd af mycken väta dref varans pris upp till det
orimliga, och den blef ej billigare genom tullen, som
skulle skydda den inhemska produktionen. Så bad
man kungl. maj:t att taga bort tullen, men. det
tyckte kungl. maj:t var öfverflödigt. Och nu tvistas
det om, huruvida kungl. maj:t ens har nagon rätt
att sätta ned eller taga tullar, utan att ha inhemtat
riksdagens samtycke. Den ene säger ja, den andre
nej, men under det de lärde tvista, är potatisen
lika dyr.
Försvarsrörelsen fortgår och vinner fart. Tre tjar-
dedelar militärer och civile ämbetsmän med deras
fruar, en fjärdedel öfrige medborgare — se där hvad
den obevekliga statistiken upplyser om försvarsföre-
ningens sammansättning. I Upsala har den stude-
rande ungdomen begärt föreläsningar i militära äm-
nen, hvilken önskan b. m.t konungen skyndat att
nå till mötes. Studenterna, som väntade sig före-
fäsningar i krigskonst, fingo dock i stället höra
föreläsas om 1813 års krig och »den fräjdade stam-
faderns» bedrifter, hvilket ju bör lända till konunga-
husets befästande.
Under det vi hålla oss redo mot möjliga fiendei
i öster, där vår finske broder vrider sig under kos-
sackens järnskodda häl, har en af våra norska brö-
der icke visat sig »synnerligen» broderlig af sig.
Men som alla öfverdrifter, har den begåfvade för-
fattarens tokerier blott åstadkommit motsatsen af
hvad han velat och för mången norrman ställt det
futtiga käbblet mellan broderfolken i dess rätta ljus.
Än mer det har från en framstående norsk histori-
ker som i dagarne gästat Sverige, framkallat den
upplysningen, att Tordenskiold sa litet var svensk-
hatare, att han tvärtom önskat under svensk flagga
få kämpa mot ryssarne. Det hade väl hr Kielland
aldrig drömt om.
* *
*
Från Amerikas Förenta Stater kommer^ helt plöts-
ligt underrättelse om en fredlig omhvälfning. Valen
till kongressens andra kammare ha förflyttat mak-
tens tyngdpunkt från det republikanska till det de-
mokratiska partiet. Republikaner och demokrater
— det låter icke, som om skilnaden vore stor. Men
faktiskt ställer den sig så, att republikanerna strängt
hålla på Unionens öfverhöghet öfver de särskilda
staterna, under det demokraterna lägga större vikt
på staternas själfstyrelse gentemot Unionen. Därför
höllo ock demokraterna med de förra slafstaterna,
emedan de ansågo, att hvarje stat ensam hade rätt
att utan Unionens inblandning förfoga öfver slafve-
riets vara eller icke vara. Men därtill kommer att
de långt mindre ifra för tullskydd än republikanerna,
som genom sina öfverdrifter i den Mae-Kinleyska
tullbillen framkallat det kraftiga bakslaget vid valen.
Än så länge medför detta dock ringa resultat, da
emot en jämförelsevis mera frihandelsvänlig. andra
kammare står en tullvänlig senat och regering —
alldeles som hos oss.
Det har varit oroligt bland börsernas guldjättar.
Revolutioner äro dyrbara nöjen och oroligheterna i
Argentina, där det annars varit lugnt i hela femton
år, ha vållat oreda i de argentinska statspapperen
och varit nära att bringa ett af Europas största ban-
kirhus, Baring Brothers, på fall. Till ali lycka kom
verksam lijälp i rättan tid, anDars vet ingen, hvad
ända det tagit med många tusen människors små
besparingar.
Åter går den gamla sagan om Simson och Delila
igen. Åter igen har en kvinna bragt en stor kämpe
på fall. Charles Stuart Parnell, den okrönte ko-
nungen af Irland, hvars minsta vink det gröna Erin
lydt i snart femton år, har som en vanlig simpel
hjälte i en realistisk roman gått och trasslat in sig
i en kärleksaffär med sin nästas hustru. Den äkte
mannen var länge nog beskedlig att tiga med saken,
men till sist bar det till rättegång, och det stod ej
bättre till, än att den store partihöfdingen blef fast,
trots alla försäkringar om sin oskuld. Hade det nu
varit i det moderna Frankrike, skulle en sådan där
liten historia endast gjort honom så mycket mera
intressant. Men den gamle tvärviggen John Bull
har nu en gång sitt hufvud för sig, och han står i
dylika fall på den ståndpunkten, att han envist hål-
ler fast vid någonting så omodernt som budorden,
det tionde icke till förglömmandes. The grand old
man, gamle Gladstone själf, lät sin omutliga rätts-
känsla nu som alltid segra öfver alla små politiska
hänsyn och slog med kraftig hand det afgörande
slaget. Nu ligger afguden fallen, och osäkert är,
om ej det irländska partiet för lång tid ligger kros-
sadt under spillrornas tyngd.
Från politikens eviga äflan kasten en blick öfver
till vetenskapens stilla värld. Därifrån har mänsk-
ligheten vederfarits en stor glädje. Hela den civili-
serade världen jublar nu vid Robert Kochs namn,
och i tallösa skaror strömma från alla håll sjuke till
Berlin för att hos honom hemta bot för sina lidan-
den. Det är som om något blifvit lättadt af den
börda vårt släkte fått att bära, och en suck af lätt-
nad vidgar millioner bröst. Sa far vårt släkte under
sin ökenvandring en gång då och då stanna for att
andas ut och vederkvicka sig vid en ny stor tankes
friska källsprång. Godt att så är, ty det gar lättare
sedan att med friskt mod vända åter till lifvetsA&g-
]j„a i,p Emil Svenscn.
Industrien och kvinnofrågan.
jfveringeniör S. André höll i tisdags af-
(n/ ton i Vetenskapsakademiens hörsal ett
föredrag öfver detta ämne och lemnade
däri en högst intressant kulturbild.
Tal. uppehöll sig en längre stund med en
skildring af det betungande hushållsarbete, som
fordom var lagdt pä kvinnans axlar. I
hvarje hushåll ålåg kvinnan brygd, bak, slakt,
spånad, väfning, bränvinsbränning, den senare
i stor utsträckning (Kajsa Warg beskrifver
sålunda icke mindre än 27 sorter af bränvin),
såpsjudning, tillverkning af tvålspiritus och
tvålpulver, färguing m. m. Man kan få en
tydlig föreställning om den mängd af ålig-
ganden, som en husmor hade att bestrida,
om man ger sig tid att bläddra igenom den
ofvännämnda Kajsa Wargs digra handledning
för husmödrar. När man besinnar, att kvin-
norna på den tiden voro alldeles i saknad af
de fulländade hjälpmedel, som nu stå dem
till buds, exempelvis järnspisar, isskåp, kon-
serveringsmedel och dylikt, är det förvånans-
värdt, huru de kunde på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina åligganden. En följd af
denna öfveransträngande verksamhet blef
masstillverkning af lifsförnödenheter; så t. ex.
måste man baka så mycket, att förrådet
skulle räcka halfva år o. s. v.
Det är föga mer än 60 år sedan detta
hushållssystem var gällande i familjer så väl
på landet som i staden. Efter hand lättades
dock de bördor, som hvilat på husmödrarna,
och som gjorde dem likställda med deras
tjänarinnor. Nu ha de ju i boden allt, hvad
de fordom måste åstadkomma genom an-
strängande slakt, brygd m. m. Rostadt och
malet kaffe, bitsocker, färskt bröd stå dem
dagligen till buds. Och nu gifves för kvin-
norna rikligt tillfälle till intellektuell syssel-
sättning och till nöjen. Huru stor skillnaden
i detta hänseende är mellan ett fordom och
nu kan man finna, om man får veta, att
medan på trettiotalet handarbetsundervisnin-
gen i flickskolorna upptog cirka 20 timmar
i veckan, åt den samma år 1887 egnades
endast mellan en och tre timmar i veckan.
Frågar man sig nu hvad det är, som åstad-
kommit denna förändring af förhållandena
inom kvinnovärlden, så måste man svara:
industrien, som öfvertagit en stor del af det
arbete, som förut hvilat på husmödrarnas
axlar. Nu ha kvinnorna tillfälle att utveckla
sig till likställighet med mannen i intellek-
tuell hänseende, nu kunna de organisera sig.
Det är visserligen sannt, att de moderna skrift-
ställarne bidragit till kvinnans frigörelse, men
talaren ville påstå, att uppfinnarne gjort
det i ännu högre grad.
Talaren helsades med lifliga bifallsyttrin-
gar efter föredragets slut. O. N,
Yctr julhandel.
En liten praktisk julkrönika af — er.
S
a, nu är det jul igen och barnahjärtan
klappa af fröjd, och de små räkna på
fingrarna, hur många dagar som återstå,
innaD den härliga aftonen är inne, då julgranen
och julbordet med all sin drömda prakt skola
stråla i ljus. Men hemmens goda vårdarinnor,
våra husmödrar, hafva mycket att tänka på
innan dess. Hemmen skola fejas och prydas,
skafferierna fyllas och julklappar uppköpas, och
det ger mycket att tänka på och drar mycken
tid.
Våra praktiska husmödrar tänka nog i första
rummet på, hvad helgerna fordra rörande mat
och dryck, och därför företaga vi, med mina
älskvärda läsarinnors tillåtelse, en liten förmid-
dagspromenad med vår noggrannt uppgjorda
promemoria i fickan.
Jag tror, vi börja med det mest omfattande,
specerierna, och det är skönt att kunna få dessa
artiklar på ett håll och af bästa kvalitet.
I hören då helt visst gå till Percy F. Luck &
G:os Handelsaktiebolags storartade etablisement,
n:r 18 Jakobsgatan (eller till filialen n:r 8 Siu-
regedan). Denna firma har alltsedan den grun-
dades 1875 rönt det största och mest berätti-
gade anseende. Firman har för öfrigt filialer
både i Sundsvall och Örebro. Som Percy F.
Lucks etablissement är det mest omfattande i
sitt slag i vårt land, så göra vi ett besök i
hufvudlokalen 18 Jakobsgatan. Huset byggdes
särskildt och är från grund till tak inredt för
affären. Våningen 3 tr. upp är afsedd för kaffe-
rostning, och där finnas nutidens bästa rostnings-
apparater, medels hvilka kaffet fullständigt be-
handlas, så att det bibehåller sin fina arom. I
samma våning finnes också en särskild afdel-
ning för alla orientens kryddor, hvilka här för-
malas och paketeras.
I våningen två tr. upp äro kontorslokalerna
belägna, och hela våningen en tr. upp är nu
till julen inredd till en elegant exposition af
varor, särskildt passande till nyttiga julpresen-
ter. På nedre botten är den vanliga försälj-
ningslokalen, hvarest biträdena på det mest fö-
rekommande sätt betjena de köplystna, expedie-
rande denna otaliga mängd af artiklar, bland
hvilka kaffe, te, chocolad, viner, biscuits, frukter
och konserver äro de mest synbara. Under
hela s. k. Forssellska huset, sträckande sig ända
ned till Drottningatan, återfinnas firmans lager
och magasin, och i närheten en stor särskild
vinkällare med de utmärktaste viner.
Te är hos firman en specialitet, och importen
af denna vara har på några år tredubblats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0652.html
