Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 26 december 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702 I D U N 1890
Förmodligen
hafva de flesta af Iduns läsarinnor redan i
god tid förnyat prenumerationen för att för-
säkra sig om tidningens erhållande i rätt
tid på det nya året. Skulle någon emeller-
tid ännu hafva uraktlåtit detta, bedja vi få
erinra om, att sent ankommande prenume-
ranter löpa risk att alldeles gå miste om
de första numren i den nya årgången, eme-
dan upplagans storlek i god tid måste be-
stämmas, och om den blifvit utgången ej
utan alltför stora omkostnader kan nytryc-
kas. Skäl torde därför vara att oförtöfvadt
prenumerera och förmå edra bekanta att
göra det.
Prenumerationspriset å Idun och Iduns
Modetidning för det kommande året åter-
finnes i Iduns helsidesannons i julnumret.
Märkas bör, att prenumeranter å lunn jämte
Modetidningen för minst ett kvartal erhålla
som gratisbilaga med sista januarinumret
»Gösta Berlings saga», hvilken vid Iduns
senaste stora pristäfling belönades med hög-
sta priset 50Ö kr. Vi hafva nödgats vid-
taga denna lilla kombination på grund af
de stora kostnader, som framställandet af
denna gratisbilaga betingar.
Vid prenumerationen, som helst bör ske
å närmaste postanstalt, kan den beställ-
ningsblankett användas, hvilken finnes till
urklippning i det cirkulär, som medföljde
n:r 50 af Idun.
Med detta nummer följer ej blott titel-
blad och hufvudregister öfver tredje årgån-
gens innehåll, utan äfven ett fullständigt
sakregister, genom hvars hänvisningar Iduns
läsarinnor när som helst med lätthet kunna
få råd i snart sagdt allt, som rör kvinnan
och hemmet. Numrets innehåll har ock
på grund af dessa vidlyftiga register, som
naturligt är, måst inskränkas.
Under förhoppning att på det nya året
få helsa ej blott alla våra nuvarande pre-
numeranter välkomna åter, utan äfven en
stor skara nya med dem, tillönska vi alla
våra läsarinnor
ett godt slut på det gamla året!
Redaktionen.
Hennes arbetsfält.
Berättelse för Idun
af
Amanda Leffler.
(FortB. o. slut fr. n:r 50.)
4lid festen återsåg Märta flere af eleverna från
y sin förra vistelse i folkhögskolan. De flesta voro
gifta, men den trefligaste af dem alla, nämdeman-
nens Augusta, var ännu ogift. Hon berättade, att
doktorn lofvat hennes bror att nästa söndag hålla
föredrag i Husby skolhus. Frun och doktorn
skulle sedan äta kvällsmat hos dem. »Kunde ej
konsulinnan följa med?»
Skolsalen var till trängsel fylld af medelålders
män och kvinnor, nästan uteslutande allmoge, som
med spänd uppmärksamhet afhörde ett föredrag
om Geijers betydelse för svenska folket! Sedan
det var slut, kommo gamla elever fram och tac-
kade. En och annan gammal man gaf doktorn
ett kraftfullt handslag, men de flesta nöjde sig
med att hviska till hvarandra: »Den mannen för-
stå vi, ty han menar, hvad han säger.»
Den gamla bondgården låg en half mil från
skolhuset, undanskymd af ladugård och uthus.
Nämdemannen, som satt sig upp på doktorns trilla,
körde in genom den öfverbyggda porten. Strax
förut hade äldste sonen med mor och Augusta
stannat vid trappan. Där mottogo de nu sina gä-
ster. Under tiden kom den ena flocken in på går-
den efter den andra. Man ur huse hade varit på
föredraget, och hela släkten skulle nu upp och
helsa på herrskapet.
I stora salen satt doktorn i gungstolen och ta-
lade med nämdemannen. Sonen bjöd omkring
cigarrer. Nämdemannen tog fram sin pipa, och
snart voro alla männen i lifligt samtal. Kvinnorna
sutto rundt väggarne och hörde på, endast fru
Vide och nämdemansmor hade ett ord med i laget.
Man språkade om hvarjehanda. Religiösa och poli-
tiska frågor kommo fram vid sidan af landtbruk
och upplysning, och emellanåt framlockade ett
skämt eller en träffande anmärkning ett hjärtligt
skratt.
Märta gjorde en tyst jämförelse mellan de van-
liga sällskapen vid toddyglasen i hennes hem och
dessa friska, kraftfulla odalmän, som hemma, i
litet af hvarje, utan sprit voro så spirituella.
Nu kom Augusta med kvällsmaten, smör, bröd,
kallskuret och en äggkaka. Inga öl- eller bränn-
vinsbuteljer syntes till, endast en stor mugg mjölk.
Hon var en kraftfullt byggd kvinna med ljust hår,
frisk hy och blå ögon. Hvilken präktig hnsmor
skulle hon ej bli, när den rätte kom, men han
måste skynda sig, ty Augusta blef snart trettio år.
Märta följde hennes rörelser, medan hon bredde
ut den välmanglade duken med det prydligt bro-
derade namnet och satte fram glas och tallrikar.
Kakan var ovanligt väl lyckad. Fru Vide be-
römde den, och doktorn frågade, om ej Augusta
ville laga en enkom åt honom.
Det blef tid att bryta upp. Värden skulle na-
turligtvis nu ock se om påselningen. Mor kom
med schalar och filtar, den unga frun hade allde-
les för litet på sig, »Farväl!» Ett klatschande
med piskan, och i väg bar det.
Märta satt tyst vid fru Vides sida och såg på
landskapet, som i den ljusa sommarnattens half-
dunkel tedde sig så trolskt. Det var så olikt
hennes hembygd. Inga berg och dalgångar, inga
vattendrag, endast en vidsträckt slätt, där, så långt
ögat kunde skönja, ängar och böljande sädesfält
syntes. Här och hvar en välbyggd, rödmålad bond-
gård, omgifven af en liten hage eller en fager
björkdunge, och vid horisonten, hvart ögat vände
sig, mörka barrskogar.
I det samma kyrkan blef synlig, steg månen
upp, stor och blek, och vid en krökning af vägen
syntes på afstånd den präktiga folkhögskolan, där
flickorna så ofta i kvällsstunden brukade sjunga:
»Fullmånen glimmar mellan skyarne,
ljusen tindra uti byarne — —»
Sången och lifvet i folkhögskolan stodo för Märta
som det härligaste af allt. Det var skönt att få
arbeta för ett sådant folk, som hon här dagligen
hade tillfälle alt se, och med ett lätt slag af sin
parasoll fick hon doktorn att vända sig om.
»Kunde icke farbror låta mig få hiälpa till i
skolan?»
»Hvad! Vill du hjälpa mig att skaffa män åt
flickorna, det var omtänksamt af dig, Märta!»
Hon skrättade. »Nej jag vill hålla föredrag.»
»Såå, och hvad skulle det vara för slags?»
Hon nämnde sina gamla ämnen på institutet,
geografi och litteratur, och han gick in på för-
slaget. Hon skulle börja med Fritjofs saga. Det
kunde göra henne själf godt att för de unga fram-
hålla Tegnérs mening med teckningen af den tro-
fasta, högsinnade konungadottern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
