Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 23 januari 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 27
För att fullfölja den del af frågan, som
rör vår toalett, låt oss kasta en blick på
hattsömmerskans ställning till densamma ; hon
är, kanske oftast, till en början nödsakad att
anlita krediten till inköp af sitt lager, så
framt hon icke fått låna penningar därtill,
hvilket föga förbättrar saken, då skuld all-
tid är skuld.
När så hennes kunder komma för att be-
ställa hattar, måste hon vanligen genast be-
svara frågan: »hvad blir priset?» Hon bör
nu på en gång visa sig moderat och se till
att få så pass betaldt,- att hon kan lefva af
sitt arbete.
Yid inköpet af sitt lager har hon varit i
bryderi, hur mycket hon borde förse sig med,
ty det är illa, om varorna taga slut för tidigt,
och föga bättre, om något betydligt af dem
blir öfver, men den sista villan är värre än
den första: hur skall hon kunna vara billig
nog för att icke skrämma bort kunderna?
Om ändå hon vågade fråga, hur lång kredit
som önskas. Men nej, det vore ju icke ho-
nett. Eller om hon vågade lita på att
hvarje halfår få sina fordringar, åtminstone
af de flesta köpare, men sorgligt att säga:
krediten utsträckes på obestämd tid af ganska
många, hvilket för båda parterna är högst
obehagligt och för modisten därjämte en gif-
ven olägenhet, då hon står ute för sitt för-
brukade lager och måste köpa ett nytt.
Likaså förhåller det sig med klädsömmer-
skan, hon arbetar hela dagen och ofta ut på
natten, ty tid fås icke på kredit af dem, som
brådska med arbetet, utan måste betalas dyrt
med vaka och öfverarbete, som försvaga, ja
förstöra den bästa mänskliga fysik, men då
räkningen utskrifves, går det icke för sig att
upptaga någon punkt under rubrik: »kroppens
öfveransträngning», lika så litet som: »till lä-
kare och medicin», eller: »betalas genast, på det
att jag må kunna taga några dagars hvila
för att återhemta krafter till nytt brådskande
arbete». Nej, något sådant skulle bringa söm-
merskan i ohjälplig misskredit. Priset får ej
gå öfver märket, och kunden måste lemnas
frihet att betala, när det bäst lämpar sig för
denna, eller när det faller henne in.
Sömmerskan däremot måste betala sin föda,
som tages från torget, genast, sina skatter,
sin hyra m. m. på bestämda tider.
Det är för reflexionen och för känslan ett
upprörande faktum, att på flere områden
just de, hvilka föra ett i ekonomiskt afseende
lyckligt, ja lysande lefnadssätt, tillåta sig att
alldeles ignorera fattiga arbeterskors ställning
och begagna sig af ett brukligt, men för dem
alldeles obehöfligt kreditsystem, som visst icke
uppkommit på grund af god beräkning eller
behof, men likväl vidhålles blott af gammal
vana, utan att gifva någon fördel å ena eller
andra sidan.
Samma förhållanden ser man vid en stor
del uppköp för hushållet: specerihandlaren,
slaktaren, bagaren m. fl. äro äfven våra för-
lagsmän. Kunna vi rimligen begära, att desse
skola ligga ute med kapital för oss och vår
bekvämlighet, utan att genom högre pris å
sina varor, än som i annat fall betingats,
taga ränta för detta kapital? Kunna vi
fordra af dem, att de föra böcker och skrifva
ut räkningar utan någon ersättning för detta
besvär? Nej, men likväl klaga vi öfver, hur
»dyrt allting är», utan att betänka, hvad
kreditsystemet kostar säljaren af våra förnö-
denheter, eller att han äfven måste beräkna,
att en del kunder icke betala på utsatt dag,
samt att kunder kunna blifva för alltid in-
solventa att betala.
Jag har nu försökt visa, att alla varor
måste blifva dyrare genom att köpas på kre-
dit, men hvarför hålla vi då på den gamla
slentrianen ?
Är det då ett så oskattbart nöje att emot-
taga dessa krafbref, som kallas månads-
eller kvartalsräkningar, på hvad vi redan för-
brukat, att öfverraskas af skuldens storlek,
ty, hur det nu gått till, så blifva ganska
många »så öfverraskade», dels därigenom att
det är alldeles för vigt att blott behöfva
skicka ett bud: »skrif upp» till handlanden,
som lemnar varan, dels därför att man då ofta
tager litet mera än nödigt är och kanske oftare
också af ett och annat samt tänker: nåja, några
öre mer eller mindre betyda ju ingenting,
eller det kan man väl bestå sig för en gång,
hvilket senare upprepas gång på gång, utan
att man gör sig mödan beräkna, hur stor
slutsumman blir. Yid köp däremot, som ge-
nast betalas, synes allt för klart, hur pen-
ningpungens innehåll sammankrymper, och
följden blir, att man räknar efter, hvad som
finnes kvar, och huru länge det bör räcka.
Hur det må vara med männens kreditvä-
sen, det hör inte hit. .. man kan endast
misstänka, att det varit deras exempel, som
från början inverkat på kvinnor, hvilka tyc-
kas tro, att de böra likna »skapelsens herrar»
i både likt och olikt; men i sådana här miss-
tag torde det vara klokast, att vi emancipera
oss i motsatt riktning. Då vi nu, som jag
hoppas, blifva ense om, att krediten gifver
oss förluster och obehag, hvarför icke slå in
på en ny väg? Vår tid är reformernas gry-
ende dag för så mycket annat och att följa
med sin tid hör ju till upplysningens pro-
gram.
Det blir visserligen icke så lätt att göra
en brytning i vår lilla ekonomi och betala
allt kontant, men fatta vi bara ett raskt be-
slut, så går det. Svårare hinder än så har
kvinnan besegrat!
För de husmödrar, hvilkas män hafva goda
löner eller ock enskild förmögenhet, bör en
sådan reform gå lätt för sig, eller kan det
behöfvas mera än att gå till husets herre
och säga t. ex. så här:
»Hör du, min vän, vishetsgudinnan har
tillhviskat mig så och så: vill du gifva mig
hushållspenningar för så eller så lång tid i
förskott för en gång, på det att jag må
kunna genomföra min plan, så får jag se, om
jag sedan genom den kan bli î tillfälle att
bespara den summan för en månad eller ett
kvartal, som jag nu blir dig skyldig, ty jag
föreställer mig, att den obehagliga krediten
slutligen kan vålla oss gemensamma olägen-
heter. »
Helt säkert skall han lyssna till skälen
och svara: »Det där låter ju ganska förstån-
digt, håll bara ut och tag dina väninnor med
dig, så att reformen blir spridd, jag skall
verkligen framhålla den för de äkta männen
bland mina bekanta. Hvad den lilla sum-
man, vårt mellanvarande därvid, beträfiar,
så offrar jag den gärna på vishetsgudinnans
altare. Lycka till, gumman lilla!»
Mera bryderi blir det för hustrun till den
mindre bemedlade mannen, då denne väl kan
lemna penningar till familjens behof, men
icke, så som förut blifvit antydt, den dubbla
summan, ens för en gång, utan kännbar brist
i sin egen kassa.
Dock, det är ju rätt många husmödrar,
som när deras små ekonomiska beräkningar
råkat komma på sned, få ficklån af någon
god vän, tills nästa månadspenning utfaller,
och så anlita krediten på två sätt; med
mera skäl kunna dessa begära lånet i afsikt
att ställa sin hushållning på ett fördelakti-
gare sätt, mot en ringa, månatlig afbetal-
ning, och sålunda jämka sig till rätta så
småningom. och komma på »grön kvist». Det
finnes väl knappast något hushåll, där icke,
strängt taget, något, hur litet det än må sy-
nas, kan, åtminstone för en kortare tid, spa-
ras in, antingen genom mindre inköp eller
genom mera aktsamhet om det inköpta.
Här torde vara på sin plats att påvisa
ett af de fall, då brukbara födoämnen kastas
bort, ofta utan att det påaktas af husmodern,
nämligen genom det häfdvunna bruket att
kökspigan får betalningen för afskrädet, som
samlas från köket. Den där stadsseden
inleder onödigtvis kökspigan i frestelse
att tillöka sin inkomst genom att kasta i
diskämbaret en hel del, som kunnat användas
i hushållet. Så kan man t. ex. få se, att
då brödkorgen kommer ut från herrskapsbor-
det, alla äfven orörda brödskifvor genast
hamna bland afskrädet och pigan skär af
kakan till sig och kamraterna. Likaledes
då hon tömmer gröt eller stufningar ur kok-
kärlen, sker det så lättvindigt, att åtminstone
en portion lemnas kvar att göra sällskap
med det förkastade brödet, ty vatten hälles
genast i kastrullen och allt diskas bort; hvar-
på kökspersonalen serveras af det, som kom-
mer ut från bordet.
Genom att förekomma dylikt, skulle mån-
gen brödkaka sparas in och en husmoder
äfven med små resurser kunna jämka sig ur
beroendet så väl af kreditens ok som sina
vänners och sin mans mellankomst. Säg al-
drig ett ord om småsaker, som ingenting be-
tyda, o. s. v. Det är just uti det lilla en
husmoder måste se upp! Af brödskifvorna
blir, om ock endast en kaka i veckan, fem-
tiotvå kakor per år, och detta är ju blott en
artikel af alla de mångfaldiga vi förbruka i
ett hushåll. Ingenting bör af oss anses så
obetydligt, att det icke tillvaratages, ty då
hushålla vi illa.
I hvarje hem torde äfven finnas något,
som kan, med ringa försakelse, under en kor-
tare tid undvaras eller minskas, för att vinna
ett godt ändamål. Litet öfverflöd insmyger
sig lätt hos hvar och en, om man granskar
noga —- och noga måste man vara för att
åstadkomma något nytt och godt. Och in-
om kvinnovärlden är kreditsystemet ett stort
missgrepp och tillika en stor ovättvisa ; alltså
blefve en reform häri ett storverk på detta
område.
Svårast är det inom den fattiga arbetare-
klassen, där giftermålen oftast ingås, under
det att kontrahenterna blott ega »två tomma
händer», att undvika den äfven för dem
olyckliga vanan af skuldsättning för de dag-
liga behofven. Om de då därjämte måste
köpa sitt lilla bohag på lånade penningar,
hur skall det då gå, när hushållet sedan
ökas? Mycken nöd, som icke kan uteblifva
i framtiden om icke förr, borde man försöka
förekomma i tid; men huru? Om herrskaps-
klassen vore enig om att af sina tjänarinnors
löner afsätta något litet för hvarje år, nog
komme det att vid deras giftermål vara en
god hjälp uti ifrågavarande syfte, och våra
unga pigor kunde gärna, genom en enklare
klädedräkt än den de nu begagna, afstå en
liten summa då och då af lönen hellre än
att som gifta genast begynna taga hvarje
mål mat på kredit.
Då man sett, hur de i handelsbodarne »bor-
gat» dagens föda, bit för bit, och de pris, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
