Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 17 april 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 ! DU N 127
mörka, armodiga hemmen oid den stora
stadens kvalmiga gränder att i Guds
fria natur hemta hälsa och krafter,
kanske af oändlig betydelse för ett
helt lif?
Varmhjärtade läsarinnor, hvad I
kunnen göra blir kanske ej så stort;
men af det lilla fröet kan växa ett
stort träd, som öfuerskygger tusentals
af ängens späda blomster; och, en god
gärning, om ock än så ringa, den har
en förunderlig kraft inom sig till att
kunna sträcka sina verkningar, längre
än mänskligt öga spanar, genom dagar
och år, genom mörker och ljus, genom
tid och evighet!
Förtröttens icke! Anna finnes det
helt visst otaligt många ibland eder,
som ömmen för de små fattigmansbar-
nens sommarhvila, som med ett ringa
bidrag både kunnen. och viljen i
Eder mån understödja »Iduns skollofs-
koloni».
De minsta bidrag mottagas med tack-
samhet! Ingen, som något kan offra,
skall draga sig undan — det är vårt
vissa hopp!
Insänden därför, ärade läsarinnor,
snarast Edra bidrag till Redaktionen af
Idun Stockholm, i postanvisning eller postspar-
märken (ej frimärken). Vid försändelsen
bör tydligt angifvas, att den är afsedd
för »Iduns sko/lofsko/oni».
Alla inflytande bidrag redovisas i Idun.
Redaktionen.
Tiden är inne.
Några ord om våra krukväxters omplantering.
För Idun af Viola.
B
mplantering är en vid krukväxtodling ofta äter-
___kommande, lika nödvändig som besvärlig
förrättning. Det kunde visserligen tyckas att, genom
att genast från början gifva växterna stora krukor,
man till en stor del kunde undvika den besvärliga
omplanteringen. Olägenheterna af att plantera små
växter i större krukor än nödigt är äro dock tlere.
Dels är det fult att hafva små växter i mycket stora
krukor, dels är det svårt att hålla jorden frisk, enär
den jord, som ej inom kort tages i anspråk af rötterna,
lätt blir unken och ohelsosam för växterna; synner-
ligast är detta fallet under vintern. Åtminstone ifråga
om mera långsamt växande arter måste man vid hvarje
omplantering taga de nya krukorna obetydligt större
än de växterna förut stå uti.
Lämpligaste tiden för omplanteringen infaller för
flertalet växter på våren, enär den bör företagas då
växterna efter bvilotiden, hvilken för de flesta in-
träffar under vintern, på nytt börja vegetera. Unga
exemplar af de flesta växter böra i allmänhet om-
planteras åtminstone en gång årligen, snabbväxande
sorter t. o. m. ytterligare en eller flere gånger under
loppet af sommaren, synnerligast om nian vill lägga
an på en mycket frodig utveckling. Äldre exemplar
i stora krukor eller baljor kunna dock i två eller
flere år kvarstå orubbade i samma kärl. Dessa bör
man dock bereda ett tillskott af näring genom att
årligen borttaga det öfre jordlagret så djupt som
möjligt utan att rötterna skadas och påfylla ny jord af
samma slag växterna fordra, hvilken jord, till dem
som fordra mycket fet sådan, bör till betydlig del
utgöras af sådana ingredienser som väl brunnen göd-
sel, benmjöl eller hornspån.
Till omplanteringen erfordras passande krukor,
hvilka, om de förut varit begagnade, böra omsorgs-
fullt skuras med sand och vatten både in- och ut-
vändigt så långt förut att de äro torra, då de skola
nyttjas, eller om de äro nya blötas i vatten — icke,
såsom någon en gång påstod i Idun, för att aflägsna
skadliga sand- ocb. askpartiklar, ty därmed har det
ingen fara, utan emedan brända, oglaserade och torra
lervaror, såsom litet hvar torde känna till, absorbera
ofantliga kvantiteter vatten, och krukorna därför, om
de ej förut blöttes, skulle under första tiden vid
vattningen tillegna sig en stor del af vattnet till men
iör växten. — Dessutom måste man hafva till hands
för de olika växtslagen passande jord, hvilken om
hösten bör föras under tak, för att i mån af behof
intagas, så att kälen går ur, ty frysa bör den tillåtas
göra. Flertalet växter äro i afseende på jorden ej
så nogräknade, utan trifvas i hvarje god, näringsrik
jord. Hufvudsaken är att den ej är alltför lerhaltig,
så att den mellan vattningarna hoptorkar till en hård
klump, efterlemnande ett tomrum kring krukans si-
dor, genom hvilket vattnet sedan rinner utan att
intränga i jorden.
På landet, i synnerhet vid de större gårdarne,
finnes vanligen kring ladugårdshusen ymniga lager
af en svartbrun, lös och myllrik jord bildad af mult-
nade växtlemningar och kreatursspillning som hopats
under åratal. Denna, blandad med sand och dess-
utom till de växter, hvilka fordra en något fastare
jord, såsom rosor m. fl., något lera, är en alldeles
ypperlig jord till ett stort antal växter. Till många,
i främsta rummet ljungväxterna — såsom varande
svåra att odla förekomma dock ej dessa mycket i
boningsrum — vidare Acasierna, Azaleorna, Camel-
lian, Rhododendron och några andra, tarfvas ljung-
jord, eller om ej sådan finnes dy- eller skogsjord.
Gödsel får endast undantagsvis, och då alltid i ytterst
små kvantiteter, ingå i jordblandningen till dessa
växter.
Själfva planteringen tillgår på sätt följer. Krukan
ställes i högra handen, den venstra lägges på öfre
sidan af krukan, så att stammen kommer mellan
pek- och långfingret, hvarpå den hvälfves upp och
ned. Genom att försiktigt stöta krukans kant mot
en bordskant eller dylikt, lossnar klimpen och kru-
kan aflyfles. Stora krukor kunna naturligtvis ej be-
handlas på detta sätt. Dessa lägges på sida, en sta-
dig pinne införes i afloppshålet och tryckes mot
skärfvan i bottnen, då jordklimpen likaledes lossnar.
Man bör ej, såsom en och annan plägar, med knif
skära loss rotklimpen, därigenom skadas lätt rötterna.
Skärfvorna i bottnen borttagas nu samt den öfre
skarpa jordkanten, jämte så mycket af ytan afjorden
som ske kan, utan att rötterna skadas, hvarefter
man med en spetsad pinne försiktigt uppluckrar
rötterna rundtomkring, hvarvid alla döda sådana
bortskäras. Skulle de genom felaktig vattning eller
andra omständigheter vara mycket skadade, bör det
oaktadt allt bortskäras, ända tills man kommer till
det som är friskt, äfven om jordklimpen därigenom
skulle blifva betydligt förminskad. Friska rötter
böra däremot i allmänhet aktas, hos somliga växter
skadar det dock ej att borttaga några af de gröfsta
rötterna. Palmernas rötter få dock aldrig beskäras
för såvidt de äro friska.
Ofta omplanteras äfven växter under den tid de
växa som lifligast, omflyttningen verkställes då utan
att rötterna på minsta sätt rubbas.
Växterna böra aldrig vara torra då de omplanteras.
Skulle, tvärt emot förmodan, jordklimpen vid utta-
gandet ur krukan befinnas torr inuti, bör den ned-
sättas i ett kärl med vatten, så att den blir genom-
vattnad, innan den insattes i den nya krukan.
Hvad storleken af dessa beträffar, har man att
taga hänsyn till växternas egenskaper att vara mer
eller mindre snabbväxande. Till långsamt växande
arter med mycket fina rötter är det ofta nog om de
nya krukorna äro 2 centimeter större än de gamla,
så att ett tomrum af en centimeter uppstår mellan
krukans väggar och rotklimpen. Till snabb-
växande arter kunna de däremot tagas ända till 12
à 15 centimeter större än hvad växten förut haft.
Växter som ej äro rotade i de gamla krukorna, eller
sådana hvilkas rötter äro sjuka, böra i de flesta fall
ej gifvas större krukor, det är för dem ofta nog
välgörande att få en mindre.
Öfver afloppshålet lägges en krukskärfva, men där-
jämte, om växten är ömtålig för väta, ett i förhål-
lande till krukornas storlek tunnare eller tjockare
lager sönderslagna tegelbitar eller träkolstycken, som
öfvertäckas med ett ej alltför tjockt lager mossa.
Uppå detta lägges nu så mycket jord, att växten
kommer att stå lagom djupt i krukan, tillika tillses
att den kommer att stå rätt upp och att stammen
kommer midt i krukan. Därefter påfylles den nya
jorden och tryckes med händerna eller, synnerligast
om tomrummet mellan krukans väggar och rotklim-
pen är obetydligt, med en passande träpinne. Noga
tillses att inga tomrum uppstå; till förekommande
af detta skakar man krukan några gånger, under
det jorden ifylles, samt stöter henne varsamt några
slag i bordet.
Det ligger ganska mycken vikt uppå att jorden
packas lagom hårdt vid planteringen. Som en allmän
regel härför gäller att den vid växter med fina och
späda rötter ej få packas hårdt, men däremot till-
tryckas ganska fast vid dem som ega hårda och
grofva sådana. Många undantag gifvas dock. Noga
måste iaktagas vid omplantering af Azalea, Rhodo-
dendron m. fl. att den nya jorden packas tillräckligt
fast, enär det eljes vid vattning lätt kan hända att
vattnet rinner igenom den nya, lösa jorden utan att
intränga i den gamla, hårda jordklimpen.
Efter verkstäld omplantering vattnas växterna,
beskäras, om de tåla vid och behöfva det, och upp-
bindas samt ställas på en något skuggig plats och
hållas, där sådant låter sig göra, under den närmaste
tiden efter omplanteringen i en något förhöjd tem-
peratur, emedan de då fortare rota sig. Tills detta
skett vattnas de med försiktighet.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Handarbetets vänner hade under tisdagen
och onsdagen anordnat en ny utställning af åt-
skilliga nya textilföremål.
Denna utställning var den första i den så be-
tydligt tillökade och förbättrade lokalen i n:r 18
Brunkebergstorg, i hvars många olika rum före-
ningen nu utöfvar sin betydande verksamhet, dels
i försäljningslägenheten, hvilken alltid kan påräkna
talrika besök, dels i det rum, som innehåller ut-
ställning af nya föremål, och musei-rummet, hvil-
ket i skåp, montrer m. m. visar gamla intressanta
arbeten och modeller, eller i den sal, där åtskil-
liga väfstolar äro uppställda för olika slags väf-
nader, eller i de två rum, där elever äro syssel-
satte med broderier o. s. v. Till alla dessa lägen-
heter komma flere lagerrum med stora förråd af
materialier.
Det hela utgör ett glädjande bevis på, till hvil-
ken utsträckning Handarbetets vänner genom ihär-
dighet, omtanke och en intelligent uppfattning af
kvinnans arbete lyckats fullfölja en verksamhet,
som för något mer än halft annat årtionde sedan
började så anspråkslöst i det lilla, mörka och
otrefliga rummet bakom vexelkontoret i n:r 36
Drottninggatan, den tid då föreningen hade endast
beställningen på en flossamatta som grundplåt.
Teater och. musik.
Kungl. operan arbetar så att säga under högtryck
— detta väl till hufvudsaklig del beroende på
härvaron af de trenne gästerna Oselio, Moe och
Bottero. Sålunda gafs i fredags och söndags
»Mefistofeles» med fröken Oselio som Margareta-
Helena och d:r Bottero som Mefisto. I måndags
uppfördes »Carmen», hvari titelrollen af fröken
Oselio utfördes på ett sätt, som beträffande upp-
fattningen ganska betydligt afviker från öfriga här
kända framställarinnors. Hr Botteros Escamillo
är den bästa toreador vi någonsin haft här. I
går (abonnementsafton) skulle »Mignon» gifvas
med fru Moe i titelrollen. Om denna fru M:s
andra gästroll kunna vi sålunda ej yttra oss förr
än i nästa nummer.
I dag fredag gifves galaspektakel med anledning
af det danska kronprinsparets och dess barns
härvaro. På programmet står »Mefistofeles» med
fröken Oselio som Margareta, fru Östberg som
Helena, hrr Bottero och Ödmann som resp. Mefi-
stofeles och Faust. Biljetterna slutsåldes genast
i tisdags morgon, sedan köbildning egt rum redan
tidigt på natten.
K. Dramatiska teatern gaf den 9 dennes för första
gången Echegarays 3-akts-drama »Bernardo Mon-
tilla». Stycket, bekant från Svenska teatern, där
det för ungefär ett år sedan uppfördes, erhöll ett
på det hela taget förträffligt utförande. Särskildt
förtjänar hr Elmlund loford för sitt måttfulla
och väl genomtänkta utförande af den hederlige
uppkomlingen-»reaIisten» Montillas roll. Då det
ju allt för sällan inträffar, att man får tillfälle se
hr E. i någon mera betydande uppgift, var det ej
att undra på att den fulltaliga publiken denna gång
med stigande intresse följde den aktade skåde-
spelarens framställning och vid upprepade tillfällen
egnade honom det lifligaste bifall. Öfriga roiler
sköttes förtjänstfullt af fruarna Bceckström och
Rundberg samt hrr Palme, Hillberg och Hartman.
Iscensättningen af stycket var ytterst elegant och
väl gjord af hr Hillberg.
Till efterpjäs gafs Turgenjevs 1-akts-lustspel
»Arfskiftet», som framkallade stormande munterhet.
Bland de spelande böra särskildt nämnas fröken
Åhlander samt hrr Bceckström, Personne och
Hamrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
