Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 maj 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 IDUN 1891
slag, utan helst fullt utbildade, men af de först upp-
spirande. Saft, gelé o. d. går däremot an att koka
frampå sensommaren. Bland inläggningar förekom-
ma nu sparris och falsk kapris (af Caltha palustris).
Med ledning af en förut uppgjord trädgårdsplan
skrider man praktiskt till verket med vårarbetena.
Grönsaks- och kryddsängar komma först i ordnin-
gen (kållandet gräfves icke än); fröna sås med iakt-
tagande af regelrätt vexelbruk och passande läge.
Morotfrö skadas aldrig af frost och sås för ingen
del djupt (i hvilket fall grodden skulle kväfvas);
nyss uppkomna skott skyddas för foglar. Persilja
sås äfven så tidigt som möjligt, ty fröet behöfver
en särdeles lång tid, innan det kommer upp. Vi-
dare utsår man rädisor, sommarrätiikor, körfvel, träd-
gårds-fcrasse, lök, palsternackor, rödbetor etc.; äfven
på kalljord sallad, hvars enskilda plantor sedermera
böra omplanteras (gärna i kanten af andra sängar
eller emellan kål eller sparris). Sparrissängar hafva
tidigt påbredts med ett lager fin sand och snart nog
börjar sparrisskörden. »Stickningen» kräfver stor
skicklighet — egentligen borde man endast använda
s. k. sparrisknifvar. Nya sparrissängar kunna nu an-
läggas. Vid större torka böra kryddsängar (särskildt
också spenat och sallad) vattnas om kvällarna med
ej för kyligt vatten. Spenat sår man gärna på ny-
gödslad jord, dock har jag funnit, att den blifvit bäst
i de hårdt trampade gångarna mellan ärtsängar. Ra-
barberplantor, hvilka man sjelf uppdragit af frö, och
som nu uppnått 3:dje året, blekas, d. v. s. så snart
de första tjocka knopparna skjuta fram ur jordeD,
stjälpas större blomkrukor eller små kaggar öfver dem
för att afstänga både luft och sol. Babarbern blir
genom denna behandling betydligt finare till smaken.
På kallbänk sås kålfrö af de önskade slagen. Ärter
sättas antingen alla på en gång, fast då tidigare och
senare sorter, eller några sängar i sänder, med ett
par veckors mellanrum. I lådor uppdragen tidig po-
tatis utplanteras, äfvensom stångbönor (för att skydda
unga bönplantor för nattfrost rekommenderas att
öfverbreda tidningspapper). Jordgubbsängar, som, se-
dan de barlagts från vintersnön, betäckts med gran-
ris, befrias nu från torkade blad och rankor samt
rensas och gallras för öfrigt efter behof; därvid luck-
ras jorden kring hvarje planta och blandas med litet
aska. Till nyplantering äro de unga plantor värde-
fullast, som sitta närmast moderståndet på rankan.
Bätt snygga se jordgubbsängar ut, om man strör
tjockt med sågspån mellan plantorna; dessutom bi-
behållas frukterna därigenom renare. Nysådda gräs-
mattor skötas omsorgsfullt, vattnas flitigt och rensas
outtröttligt från uppspirandeogräs. Stenia.
Vårkriget mot malen.
Prisbelönadt svar på prisfrågan LIV
af D—y.
den kontinuerliga strid, som en ordningsälskande
husmoder året om har att föra mot allsköns
förstörande och upplösande makter inom hushåll
och hem, intager det stora vårkriget mot malen ett
viktigt rum.
Noggrann renhållning är det första och viktigaste
vilkoret för utrotandet af mal, likasåvisst som för
öfriga skadeinsekter.
I Europa finnas omkring 170 malsläkten; i Skan-
dinavien blott 5 arter af slägtet »Tinea».
Dessa, i det tysta, så svårt grasserande små fien-
der hafva hvar och en sitt olika »Geschäft». En
»gör i ylle», en annsn i »böcker», en tredje i »ta-
peter», en fjärde i »pelsvaror och fjäder» och den
femte i »säd och blommor».
Namnen på dessa våra gemensamma fiender, äro
kanske ej af Iduns läsarinnor kända, hvarför de här
nedan för fullständighstens skull ju kunna uppteck-
nas. Vi hafva då: -1- Kladesmalen, »Tinea Sarci-
tella». 2. Bokmalen, »lsocus pulsatorh.s». 3. Ta-
petmalen, »Tir.ea tapzella». 4. Fjädermalen, »Ti-
nea crinella» och 5. Kornmalen, »Tinea granella».
Alla vålla de stor skada på de af dem utsedda
skördefälten. Det är således ej endast vår »vinter-
garderob» vi böra förvara, utan mycket annat ock.
I allmänhet är man ganska lugn under den kalla
årstiden och tror sig vara väl bevarad för mal, där-
för att man ej »ser till någon».
Det är dock ett Btort misstag. Malarne lefva, som
man vet, i rörlika hylsor, hvilka de konstförfaret
tillverka, utan »vederbörligt tillstånd», af allehanda
ämnen, såssm kläder, möbler, böcker, pelsvaror, mat-
tor, ja till och med i våra härliga blommor intränga
de, beröfva knoppen dess blad och växtstjälkarne
dess märg. De anlägga slingrande gaDgar mellan
bladens epidermisytor och kunna således omintet-
göra »glädjens blomster».
Därför måste vi ständigt vara på vår vakt. Låtom
oss lufta, borsta och damma såväl vår bostad, som
ock våra kläder, bohag m. m. Vi behöfva därför
ej få »städfeber» eller göra otrefligt och stökigt i
våra hem.
En eller två dagar i månaden kan man väl offra
till extra vård af så dyrbara saker, som. dem malen
åtrår. Genomses ett rum i sender i våningen, så
behöfver man hvarken förta sig själf ej heller öfver-
anstränga sitt biträde.
Det glädjande resultat, som visar sig vid vår-
rengöringen,, i det att intet enda malhål finnes hvar-
ken på kläder eller andra persedlar, är belöning nog
för det lilla besväret.
Hvad nu specielt beträffar frågan, hur man bäst
och säkrast bör sommarförvara sin vintergarderob,
så svaras: »väl rengjord, hermetiskt innesluten’»
Man anskaffar en ensamt för detta ändamål af-
sedd lår, som skall klistras såväl ut- som invändigt
med »järnkardus», ett läderartadt och läderfärgadt
papper i stora ark, finnes hos Svanström & C:o
och andra pappershandlare à 70 öre boken.
Klistret skall kokas af rågmjöl, rätt tjockt. Pap-
peret bestrykes först med en i vatten doppad svamp
(fäster bättre då), hvarpå klistret genast påpenslas,
papperet hvälfves och utslätas med en ren handduk,
från venster till höger, på det ej några luftblåsor
måite bilda sig. Locket klistras äfven, på båda si-
dor förstås.
När låren efter ett par dagar är torr, fastsättes
locket medels lädergångjärn, (härtill kan användas
vristen af gamla skodon). Hvarje vår måste man
se till, om pappersbeklädnaden blifvit något skadad,
och då genast laga den omsorgsfullt, innan den ånyo
användes.
Har man nu en gång lagt sig till en, eller om
så behöfves två sådana lårar, blir besväret de följande
åren ringa att säkert skydda sina yllekläder, sam-
mets- och sidenpersedlar, blott man före inpacknin-
gen, som bör ske för stängda fönster och dörrar,
ser noga efter, att alla plagg äro ytterst väl befriade
från damm och ludd i fickornas innersta hörn samt
under uppslag, kragar och ikring knapparne.
Nu strör man malen starkpeppar i botten på lå-
ren, hvarefter kläderna nedläggas, så slätt som möj-
ligt; öfver sista plagget åter en hand full peppar
samt två ark af eamma sorts papper som man klist-
rat med. Locket fälles omedelbart ned och bör va-
ra försedt med en liten fin haspe och märla, så att
låren kan låsas igen.
Man klistrar en remsa af 2 decimeters bredd, af
»järnkardus», rundt om alla fyra sidoöppningarna
mellan locket ocb. låren; remsans öfre kant vikes
öfver locket och den nedre strykes jämnt och sta-
digt ett godt stycke ner på låren, hörnen vikas väl
öfver och tryckas tätt till med en »däfven» handduk.
Vid »gångjärnen» och låset klistras öfver 2 gånger.
En sådan »varupacke» kan godt ha sin plats i
tamburen med ett öfverkast af blommigt cretonne
eller annars ett lakan.
Om vintern nedlägger man sin »sommargarderob»
däri, och är den då väl bévarad.
Pelsvaror skola alltid förvaras isolerade från andra
kläder. De piskas försiktigt, men länge, och kam-
mas lätt med en ny hornkam, skakas och synas väl,
enär minsta »tofva» i pelshåren förråder malens
tillvaro därstädes.
Förvaras i starka pappkartonger, som beströs med
nymalet kaffe, hvilket lätt cfvertäckes med en gles
gardin, hvarefter skinnsakerna nedläggas och kartong-
locket hermetiskt tillslutes med en pappersremsa.
Våra möbler, som ej lika lätt låta emballera sig,
piskas samt borstas med en styf målarborste i ma-
drasseringarne, emellan sitsen och ryggen samt om-
kring armstöden. När resårerna på soffor och em-
mor ej äro skyddade af väf, fastnar mycket dam
vid dem, när golfven sopas, vare sig dessa äro be-
lagda med mattor eller ej.
Därför må borste och rotting tjänstgöra äfven där.
Stoppade möbler böra om sommaren framflyttas
midt i rummet och öfvertäckas helt lätt med lösa
skynken, ej åtsittande öfverdrag. Under soffor och
länstolar sättas ett par djupa fat, fyllda till randen
med vatten, på det att de malar, som tilläfventyrs
blifvit afglömda bakom kakelugnen eller mellan pa-
nelningar, däri lätt må finna sin bane.
Vattenfaten böra fyllas 2 gånger i månaden; man
har ju »matbud» till staden hvarje vecka, och kan
ju då jungfrun eller kanske t. o. m. »nådig frun
själf» åstadkomma detta.
Våra bokskåps innehåll genomgår äfven en grund-
lig handduksdamning och klappning på permarne
med en styf pappskifva, något bredare än en lineal,
handtaget smalare. Hyllor och hörn aftorkas med
en i terpentin doppad lapp (torkar strax), hvarefter
böckerna insättas och dörrarne stängas.
Har man öppna bokhyllor, lägges en 2 c. m. lång
talgljusbit på hvarje hyllrad, med en bit papp eller
handskskinn under, hvarefter hela hyllan täckes med
ett lakan.
Sängkläderna taga de som från städerna flytta ut
på »sommarnöje» väl i det närmaste med sig till
landet. De, som man vill lemna hemma, böra vä-
dras flere timmar, borstas och piskas väl, bestänkas
med terpentin och nedpackas i en rymlig säck af
tät väf. Bäst blir den af segelduk, ehuru tämligen
dyr, sys noga ihop och förvaras på svalt ställe.
Mattor och yllegardiner böra vädras flere gånger
före sommarinläggningen, piskas och borstas samt,
åtminstone de förra, bestänkas med terpentin och
föräras — ett talgljus. Sys in i säckar eller grofva,
men fullkomligt hela lakan.
Kuddar och broderier (de senare tåla ej alltid
borstning) rengöras med inkråmet af färskt hvete-
bröd. Förvaras i örngottsvar med lakan till ytter-
var, som igensys tätt. Terpentinstänk öfver det hela.
Innan man lemnar sin våning i staden för att
flytta till landet, bör en grundlig rengöring hafva
egt rum i alla »bål och vrår» minst åtta dagar förut,
på det att ej någon fukt måtte stanna kvar ocb
bilda mögel. Samma dag man ärnar afresa, böra
alla golfven sopas med fuktig, ej våt viska och, så-
vidt medhinnes, glatta ytor afdammas.
I det centralast belägna rummet i våningen urta-
ges ett af de små öfversta fönstren och ditsättes
en med gles domestik, ej hårduk, infattad träram.
Sedan kan man tryggt resa och behöfver alls ingen
som »ser efter våningen» och glömmer fönstren
öppna till efter midnatt, inom hvilken tid så väl
malfjärilar som andra »flygfän» passa på tillfället
att skaffa sig »våning till hösten».
Smånotiser från kvinnovärlden.
En parisiska om Sverige.
Till Bed. af Idun.
Då det torde intressera edra läsarinnor att se ett
vänligt omdöme om våra landsmän af en fransyska,
ställes till edert förfogande för införande i Idun hos-
slutna utdrag ur ett bref från en ung svenska, som
för närvarande vistas i Normandie:
Evreux d. 15 April 1891.
— — — — I lördags voro vi på en föreläsning,
som gafs af madame Thénard från Théeatre Fran-
çais. Som vi hörde henne i Stockholm våren 1888,
voro vi mycket angelägna om att få gå och blefvo
därför mycket belåtna, då madame Ch. lofvade att
åtfölja oss. Föredraget, som handlade om »Modet»
(La mode), var mycket intressant.
Bland mycket annat yttrade madame Thénard
härvid följande, som bör särskildt kunna intressera
oss svenskar.
»Vi kvinnor nu för tiden beklaga oss ofta öfver
herrarnes bristande aktning, men bära till stor del
själfva skulden därför. Om vi bemötte dem med
mera aktning, skulle vi själfva ock röna mer däraf.
Jag skulle vilja, att fransmännen toge exempel af
andra land, som vetat att i högre mått bevara gamla
enkla seder. Ett land vid Bottniska viken långt
upp i högan nord, ett land, som jag besökte för
några år sedan, och hvaraf jag bevarat ett angenämt
minne — dess namn är Sverige — vill jag nämna
för eder. Där kan man ännu få se gamla tiders
enkla seder och bruk bibehållna, och man finner
rörande bevis på tacksamhet ocb artighet. Stor
aktning bevisas mot alla äldre, och såsom något
särdeles ovanligt vill jag nämna, att det t. ex. är
allmänt brukligt att efter maten tacka värdinnan,
hvilket ej alls här kommer i fråga, där man hvar-
ken tackar Gud eller människor. Det förefaller oss
komiskt, löjligt, bête même si vous voulez, men det
är rörande».
När hon nämnde Sverige, klack det till i bröstet
på mig, ty som jag visste, att hon varit i Sverige,
väntade jag, att hon skulle säga någonting om det,
men man kunde ju ej veta, om det skulle bli godt
eller ondt. Jäg skulle ha velat taga madame Thé-
nard på ärligt svenskt vis i hand och tacka henne
därför, att hon talte så godt om mitt fosterland. —
Glömmen ej Iduns skollofskoloni!
Minsta bidrag emottagas taeksamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
