Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 29 maj 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 IDUN 1801
Han var borta en god stund. När han
kom hem igen, säg han allvarsam, nästan
förlägen ut. Om man kunnat misstänka nå-
got sådant om en så förståndig man, som
han var, så kunde den röda kanten kring
ögonen vittna om utgjutna tårar, men här
vid lag var det ju otänkbart. Troligen var
vinden orsaken därtill.
Den lilla knubbiga Ida kröp åter upp i
bans knä. Hans arm slöt sig ömmare än
vanligt omkring den späda lilla kroppen, och
då hon med det för barn egendomliga, hän-
gifvet förtroendefulla sättet lutade sitt hufvud
möt hans breda bröst, syntes åter en förrädisk
fuktighet i ögonvrån.
Frun såg förstulet på honom.
»Hör du, gumman?» sade han slutligen
och lekte förläget med lilla Idas hårfläta.
»Ja, hvad är det, gubben?» Pion såg
småleende upp.
»Talade du inte om, att Eriks grå jacka
var alldeles urväxt och Gerdas kappa och
hvad det var?»
»Jo, det gjorde jag visst det. Ville du,
att jag skulle försöka att få sälja dem för
några kronor? Plaggen är riktigt bastanta
och bra än.»
»Anej, prata inte så där nu,» svarade hen-
nes man, fullkomligt bragt ur fattningen, »jag
tänkte bara, att om du kunde plocka ihop
litet af hvarje, kläder och linne och matva-
ror, och låta Kristin följa med dig till de
där små barnens hem, så —»
»Så kunde de arbeta af det sedan, om du
går i borgen,» ifyllde frun oefterrättligt.
ȁnej, var inte retsam nu gumman. Ser
du, det här var ett alldeles särskildt fall.
Hustrun har nyss fått den sjunde och kunde
knappast stå på benen, och för mannen att
försörja hela den där bunten är väl kinkigt,
förstås. Och dessutom var han utan arbete
nu, och litet slarfvig är han förstås, och —-
barnen hade ett fat med någon grötröra i,
som de åto med svagdricka, till och — mo-
dern höll på att tvätta deras små linnen, och
de sutto där halfnakna, ungarne. Och då
kom jag att tänka på våra egna små och
— » Här stockade sig rösten för den för-
ståndige mannen, och han slutade sitt tal med
en eftertrycklig snytning.
»Och så kan du gärna erkänna, att du låtit
hjärtat springa bort med. förståndet,» ifyllde
hans hustru, småleende genom tårarna, och
smög sig intill honom.
»Och så skall alltid kvinnorna ha sista
ordet, det var gifven sak, det,» småmuttrade
han. »Men mina ord frångår jag i alla fall
inte, att man bör gifva med urskiljning och
förstånd och inte planlöst kasta ut sina al-
mosor. »
»Ja, det tycker ju jag med, då äro vi ju
af samma tanke,» svarade hustrun leende,
«och då duga vi nog i fattigvården till slut,
om du tänker rätt på saken.»
»Ja, det tål att tänka på, det,» svarade
revisorn och kysste sin hustru.
Aurore Lundqvist.
Meddelande till tidningen böra adresseras
till Iduns Redaktion eller Iduns
Expedition, Stockholm, ej till någon
person inom redaktionen.
Förbiskymtande skuggor
ur förra seklets kvinnovärld.
För Idun
af
Birger Sehöldström.
II.
En eclipserad actrice.
f
en Elsa Eougts samtida i Stockholm, hvars
täcka och pikanta fysiognomi Idun (efter
en bild i förflns teaterhistoriska samlin-
gar) här presenterar, förvärfvade sig på 1780-
talet ett lika stort rykte, ehuru inom en annan
sfer. Primadonna vid Gustaf III:s franska
teatertrupp var madame
Sophie Hus.
År 1784 bief Sophie Soullier-Hus engagerad
vid nämnda trupp och inom kort för sina ut-
märkta sceniska talanger både konungens, hof-
vets och i öfrigt den stockholmska teaterbesö-
kande publikens förklarade gunstling. Hon
var -— för att citera gamle Gjörwell, i ett i
hans, å Kungl. biblioteket förvarade, otryckta
bref — »uti sit kön det samma som hr de
Mouvel uti sit, kort sagdt en aldeles divine
actrice». Emellertid trifdes ej den franska
skådespelerskan i Stockholm; särskildt fann hon
— säger Gjörwell — »climatet så aldeles odrä-
geligt», hvadan hon ock 1786 begärde sitt af-
sked. Då detta af Gustaf III afslogs, beslöt
madame Hus att i hemlighet resa från Stock-
holm.
Den 22 juli samma år hade hon spelat å
Drottningholm och, som vanligt, hänfört med
sin talang. Klockan två följande morgon körde
genom Hornstull ut en långvagn, försedd med
kur och dragen af tre hästar. Ini vagnen satt
den »divina», uppvaktad af en major Aminoff
och sin kammarjungfru Thérèse Charles. På
kuskbocken satt en »bock» och skötte töm-
marne, nämligen skräddaren Bauman, en, efter
hvad det tycks, för sitt fula utseende och ori-
ginella sätt mycket bekant personnage i Stock-
holm den tiden ; han hade, för att imponera,
prydt sig med väldiga lösmustascher. Färden
gick söderut. Ryktet om denna rymning ut-
bredde sig med blixtens hastighet öfver hela
Stockholm den 23. Madame Hus’ moder, hvil-
ken vistades vid Drottningholm, häktades, för-
modligen som ett slags gisslan, och infördes
till Stockholm. Gjörwell ansåg saken så vik-
tig, att han redan samma dags förmiddag satte
sig ned och till professor Liden i Norrköping
inrapporterade: »På theatern har timat en
mycket remarquable evenement, på den Fran-
syska nämligen, hvar Madame Hus natten
emellan i går och i dag anställde, kan icke
säga om en luft-, land- eller sjöresa härifrån
till icke ringa bestörtning för högre och lägre
Theaterdirektionen, men som ock genast satte
Policekammaren och Slotts-Cancelliet i veder-
börlig aetivitet, för at på alla vägar och segel-
leder återbringa Madame Hus under svensk
lydno och hindra heime spela samma rôle som
för några år sedan fru Müller, den divina sån-
gerskan vid SveDska Operan.» Gjörwell hop-
pades, att »efterjagande enspännare må hinna
damen och återbringa oss hennes sä ovärder-
liga person.» Två af dessa »efterjagande en-
spännare», polisbetjänterne Malmlin och Hell-
gren, insände snart rapport, att de spårat den
eftersökta i Nyköping, som hon passerat på
eftermiddagen. Och den 25:e, klockan mot
sex på morgonen, återkommo de till Stock-
holm med hela sällskapet, hvilket de gripit
på Lilla Åby gästgifvaregård i Nyköpbgs län
och nu aflemnade till stadsbäktet. Följande
dagen affördes madame Hus och kammarjung-
frun till Drottningholm med gevaldigern Auri-
villius. De öfriga båda deltagarne i den ro-
mantiska färden tyckas samma dag blifvit lös-
gifne.
Öfver den misslyckade rymningen utkom en
liten dramatisk pjäs: »Desertrice eller Rym-
merskan» [nu i hög grad sällsynt att öfver-
komma; man har på senare tiden för ett ex.
betalt ända till öfver 30 kr.], hvilken man t.ill-
skrifvit än lustspelsförfattaren Hallman, än
Gustaf III själf.
Den talangfulla skådespelerskan fick helt sä-
kert snart åter sin konungslige beskyddares
nåd, ehuru det ju kan vara möjligt, att han
roat sig och sin omgifning med dramatiserin-
gen af hennes »äfventyr på landsvägen». Hon
uppträdde å scenen till följande året, 1787. Då
bönföll hon hos Gustaf III för andra gången
om afsked, och det beviljades nu. Hon begaf
sig genast till Rysslands hufvudstad.
Och härmed försvinner »le Desertrice» från
våra efterforskningar. Må vi hoppas, att hon
fann S:t Petersburgs klimat ej »så aldeles
odrägeligt» som Stockholms samt att hon i
publikens ögon allt fortfarande var lika »divine»!
Redovisning för insamlingen
till lduns skollofskoloni.
(Forts.)
Transport 624: 4. Nyinflutna medel: E. v. P.
1: —; Fanny 1: —; Togemia 1: —; Ingeborg 1: —;
Lilla Gunhild 1: —; Fru H. L—g, Karlstad 5: —;
Vän till fattiga barn 1: —; H. E. 2: —; H. V. 2:
—; Samuel och Signe, Skåne 1: —; Fru Ch. von
Hofsten, Örebro 2: —; Fröken M, von Schantz,
Örebro 10: —; Några prenumeranter på Idun, Hjo
4: Signe 5: —; G. Rogstr. 1: —; Gunnar och
Anna 1: —; Svalor 4: —; Z., Piteå 2: —; L. och
M. 2: —; n— 10: —; Gordon och Astrid 5: —;
Milan 2: —; Hjalmar och Aina 1: —; Magna Sun-
nerdahl 10: — ; Hannie 0: 50; Anna J., Bläsgat. 4
3: —; Maria S. 5: —; F. och A. 1: —; L. i B.
pr Fjerdingslöf 10: —; Hanna R. 5: —; Anna och
Ninni G:n 2: —; Jentan 1: —; Onämnd, Sthlm 1:
—; Onämnd d:o 5: —; L. R. Sunne 2: —; Tor-
sten och Aina Luleå 2: —; Gossarne A. R. K.,
Malmö 2: —; E:a, Neder Kalix 10: —; Elisabeth,
Ragnar och Ingrid 6: —; Kurt F. 5: —; O. och
A. i Upsala 2: —; I., Venersborg 2: 25; Lille
Thorsten 2: —; Liten Astrid 2: —; Ellen och Hen-
ning 10: —; »Små kissar» 2: 10; L. Karlsborg 2: 50;-
Guttis, Klippan 1: — ; Lisa och Ernst 2: —; Anna
1: —; Augusta 3: —; G. S. Kalmar 10: —; En
barnvän 6: —; Jost. 1: 50; Ph. Borås 2: 25; Bengta
L. 1: —; M. E. F. 1: —; Alma A., Göteborg 5:
—; Onämnd, Dylta bruk 5: —; Summa 821: 16.
(Forts-l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
