Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 29 maj 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
1891
IDUN
»Jag skall försöka att vara lugn.» Hon
vände hufvudet ät sidan och slöt ögonen,
men i nästa minut öppnade hon dem äter
och låg en stund tyst, stirrande på ampelns
grönaktiga kupa.
»Tänk, om han icke kommer!» sade hon
därefter sakta med ett ångestfullt uttryck i
de feberglänsande ögonen.
Doktorn reste sig från sin plats och lade
hennes oordnade hufvudgärd till rätta.
»Jag är viss om, att baron Heydenberg
snart är här,» sade han med en medlidsam
blick. »Om han ej kunnat komma, skulle
han ha besvarat friherrinnans telegram, och
svaret skulle för länge sedan ha anländt.
Hon slöt äter ögonen, ett uttryck af lugn
hvilade öfver hennes anletsdrag. Efter en
stunds förlopp reste hon sig till hälften i
sängen.
»Herr doktor, hörde ni bjällrorna?» frå-
gade hon ifrigt.
Läkaren lyssnade och böjde jakande på
hufvudet; han hade ingenting hört, men
ville ej tillintetgöra hennes förhoppningar ge-
nom ett nekande svar.
»Han skall snart vara här,» mumlade hon
med ett lyckligt leende, »snart, mycket snart!
Karin, sofver den lilla?»
»Ja, hennes nåd, hon sofver så godt.»
»Du skall inte störa henne, jag sade ju
henne god natt.» Hon sjönk med en lätt
suck tillbaka mot kuddarne.
»Nu komma de verkligen!» sade läkaren.
»Ser ni, jag hörde rätt. Gå ut och tag
emot honom, doktor Ström, och säg honom,
att han genast skall komma hit och att . . .
ja, ni vet ju att tiden är kort.»
Läkaren gick, och hon fäste sin längtans-
fulla blick på dörren, genom hvilken han
försvunnit. Minuterna tycktes henne ändlöst
långa; hon hörde steg och röster därute i
salen, men dörren förblef alltjämt tillsluten,
den väntade dröjde.
Ändtligen närmade sig stegen, dörren vred
sig på sina hakar, och baron Heydenberg in-
trädde. Han tycktes vara trött, ett uttryck
af kyligt lugn hvilade öfver hans anletsdrag.
Han gick fram till sängen och böjde sig ned
öfver henne.
»Hur står det till, Hélène?» frågade han.
Hon svarade ej, hon lade armarne om
hans hals och tryckte sina brännande läppar
mot hans panna.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
Husmoderlig almanack.
Juni.
bestämd panna, som dock ej bör vara lödd i botten,
utan af heldrifven plåt och försedd med handtag.
Vidare tillrådes att skaffa sig ej allestädes kända,
s. k. llugskåp, hvilka, fritt nedhängande från mat-
bodstaket, bibehålla maten frisk och oåtkomlig för
både flugor och råttor. Somliga anrättningar, t. ex.
hackadt kokt kött, få en unken lukt, om de förva-
ras i isskåp och somliga visa benägenhet att mögla
— ty frukt kan ej undvikas i isskåpet; i den luf-
tiga buren däremot står maten sig ovanligt bra.
Under sommaren tvättas det väl i alla hushåll of-
tare än under vintern, ty man hoppas kunna få tur
att kunna torka kläderna ute i fria luften. Till
detta senare ändamål vill jag påpeka fördelen att på
passande ställen på gården eller i trädgården upp-
sätta klädstreck af förzinkad järntråd (som i järn-
boden säljrs efter vikt = 40 öre per kg.) Dessa
kunna sitta kvar vinter och sommar och rosta ändå
ej. Utom bekvämligheten att ej vid hvarje smasak,
som man vill vädra eller torka, behöfva uppsätta
streck för tillfället, vinnes ju äfven tiden, som där-
till åtgår. Af oskäligt stora tyngder töjes trå-
den dock.
Bland inläggningar märkas: sparris, spenat, (som
alltid skulle tagas af första sådden till vinterförva-
ring), smör samt gröna krusbär och rabarberbitar
på buteljer.
Syltningen inskränker sig till rabarbersylt, gelé
och kompott (jfr. årg. Il sid. 206, arg. III sid 856) ;
Krusbärssallad och sylt af omogna bär. Till saft-
kokning och vinberedning finns ej heller något an-
nat än nämnda frukter, ty hallon och smultron äro
ännu nästan för dyra att köpa till dylikt äDdamal.
I de trakter, där murklor växa, insamlas sådana
till torkning. Blad, knoppar eller blommor af vildt
växande örter insamlas efter ort och lägenhet till
te, medicinskt bruk o. d.
Trädgårdsarbetet består till största delen af att
flitigt rensa kryddsängarna från ogräs, hvarvid man
dock använder pålitliga personer; eljes kan det lätt
hända, att just det väsendtligaste af sådden försvin-
ner tillika med ogräset. Utplantering af kålplantor
infaller i denna månad. Den som vill göra försö-
ket, må. rundt om en fläck af kållandet så en ring
af hampfrö och gifva noga akt, om denna bit för-
blifver fri från kålmask, medan denna mask finns
på återstoden af landet. Ärtsängar kupas och sprö-
tas. Jordgubbsrefvor afklippas flitigt med sax ge-
nom att rycka bort dem kan lätt hela plantan ska-
das. De längsta refvorna torkas i solen och kunna
sedan begagnas i st. f. bast. Om unga selleriplan-
tor vattnas med utspädd kaffesump, blifva knölarna
särdeles stora.
Hvad de mångfaldiga fienderna till vår kultur
(maskar, skalbaggar, fluglarver, myror, jordloppor,
etc.) beträffar, så behöfves ett vaksamt öga för
att förgöra dem.
Trädgårdssoffor hafva väl redan i maj blifvit ut-
flyttade. Jag vill blott här erinra om nyttan af
trädgårdspallar till att skydda fotterna för direkt
beröring med den ofta fuktiga jorden (för att ej tala
om bekvämlighet). Sådana pallar bestå af ett bräde,
lika långt som soffan eller bänken, med ett par
tvärslåar inunder. Har man 2 å 3 stycken, kan
man godt reda sig och flytta dem till den bersa
eller plats, där man för tillfället tänker slå signed.
Stenia.
Nya moder och »magasins de
nouveautés».
Några anteckningar från Paris
för Iduns läsarinnor
I juni månad, medan fuktträden blomma, är bä-
sta tiden för blekning af linne. Och, medan det i
allmänhet ännu råder vapenstillestånd med syltning
och inläggningar, en lämplig tid att rensa och spritsa
den under året samlade fjädern. Äfven rengöring
och omstoppning af madrasser och gamla bolstrar
sker nu med fördel. Detta arbete grufvar husmo-
dern sig vanligen för och uppskjuter gärna därmed
år från år ; men det är ett ganska lättvindigt ar-
bete, blott man har kommit sig i gång därmed. —
Vintertäckena piskas och repareras, innan de läggas
undan. — En grundlig buteljsköljning företages nu,
för att, när saftkokning, krusbärsinläggning etc.
komma på oväntadt, rena och torra buteljer må
finnas till hands. Alla samlade hela korkar undergå
rengöring under husmoderns tillsyn : först läggas de
ett par timmar i en svag lösning af öfvermangan-
syradt kali för att möjligen vidlådande lukt må dra-
gas ur; sedan kokas de varligt, medan man meden
visp håller dem under vattenytan. Harts anskaffas
och hålles tillreds i en särskildt till dess smältning
af Cecilia Wærn.
Paris, som annorstädes, finns där för
» hvarje säsong en silhouett, som går af
sig själf på gatorna. Detta hindrar icke,
att man med olympiskt lugn kan promenera
på gatorna, ja, på både yttre och inre boule-
varder i en urmodig kofta, en taskig kläd-
ning eller en hatt, som gjort bekantskap med
klädståndet, det är den bärandes ensak. Det
är figurer af alla typer och klasser, i dräkter
från olika provinser och länder och från
modeperioder, som tyckas saligt hänsomnade,
hvilka man ser strömma förbi, när man sit-
ter på ett kafé vid någon af de större boule-
varderna. Men mellan dem alla uppdyker
oupphörligt den karaktäristiska Silhouetten
för året. I de vackra, glada offentliga träd-
gårdarne ser man den, mellan alla grupperna
af lekande barn, ammor i långa slängkappor
och breda brokiga mössband, bonner i svarta
ylleklädningar och hvita ryschgarnerade mös-
sor eller med bara hufvuden. Ingen målare,
som iakttager sin tid, målar en bild af pari-
siskt gatulif, utan att någonstädes sätta in
denna silhouett. Det är icke längre »la
haute mode», som den representerar. Den
kan nog ännu förekomma, förfinad och nästan
förvandlad, på vernissager, blomsterutställ-
ningar och promenader. Men den är där
icke den mest i ögonen fallande, utan bara en
bland mängden af dessa andra former, af
hvilka en, genom någon nyck hos smaken
för dagen eller Bon Marchés smakråd, nästa
år skall utgöra den typ. som man ser öfver-
allt på gator och torg — tills den förekom-
mer helt banal.
Nej, här i Paris, liksom hemma, ser man
moder, som bli banala och silhouetter, som
gå af sig själfva. Skilnaden är väl egentligen
den, att de här äro verkliga silhouetter, som
ge den karaktäristiska linien. Hemma kan
man nog visa modets kung tillbörlig aktning
och allt, som han behagar befalla, bära korta
lif eller långa lif, stora krinoliner eller hårdt
tillknutna kjolar och gå så långt som helst
i öfverdrift, blott alla andra göra detsamma.
Men den karaktäristiska linien, den har man
en instiktlik fruktan för; den skulle vara
påfallande. Jag vill anföra ett exempel; de
moderna höga ärmarne. Sedan nu ögat vant
sig vid dem och de högaxlade figurerna, slö-
sar man med tyg på skuldran, omsorgsfullt
anordnadt i de besynnerligaste knölar och
tunga »symetriska», hårdt fastsydda veck —
och det tycker man ser stiligt ut! Men man
vågar icke, om man icke syr hos en af de
förnämsta sömmerskorna, helt enkelt rynka
ärmen högt öfver skuldran, så att den står
upp som ett par små kycklingvingar. Det
vore ’extravagant’ —; men det hade åtmin-
stone karaktär, medan den nordiska klunsen
af tyg uppe på öfverarmen skämmer krop-
pens linier t. o. m. mera och är bara ful
och intetsägande. Ännu mindre vågar man
sig pä den vackra, duktigt vida ärmen, med
tyg och foder af samma vidd, som får falla
som den vill från skuldran till nedom arm-
bågen. Den ser ’kostymaktig’ ut, tycker man.
Men den ger dock bredd och värdighet åt
gestalten —- och skall man vara högaxlad,
bör man väl dock helst undvika att se upp-
körd ut!
Det finns två typer damer i Sverige, som
kläda sig väl. De fint stillsamma, som äro
konsekventa i sin skygghet för det, som kan
tyckas påfallande, — och de som höra till
fröknarna Lundins och några få andra stor-
sömmerskors kunder. Mängden af våra unga
damer går allt för snällt i stillösa sömmer-
skors ledband. De kunna nog som individer
se täcka och behagliga ut och ha vacker
växt, men när man blott ser på dem som
förgrundsfigurer, förvånas man öfver att så
sällan se en intressant kontur.
Här har t. o. m. den banala Silhouetten
alltid ändå något i konturen, som säger nå-
got. Hvem minns icke, från illustrerade tid-
ningar om icke annat, den särskildt parisiska
turnyr-silhouetten, med den stora hatten käckt
på sned, fingrarne instuckna i fickorna på den
halföppna jackan, kjolen en liten smula kor-
tare bak än fram, minen käck och trotsig,
glad, näsvis eller högdragen efter damens
lynne, men alltid karaktäristisk? Nu herrskar
pittoresk grace med allahanda former, lånade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
