Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 5 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893
183
krokar eller spikar i väggarne, så att lakanet blir
lindrigt utspändt och fritt hängande. Härpå lägges
nu fjädern och omröres som oftast, tills den blir torr.
För att sedan få den yfvig och svällande, lägges
litet omsender däraf i en varm pannmur och röres
tills den blifvit väl genomhettad. Detta arbete for-
drar den yttersta försiktighet och påpasslighet och
bör aldrig öfverlemnäs åt tjänstfolket eDsamt. Blir
pannmuren för het, och detta inträffar lätt, så brän-
nes fjädern, hvarför man blott bör elda med torrt
ris, stickor, spånor eller kol, och en person måste
ständigt sköta elden, färdig att med en ugnsraka
genast rifva ut den, ifall den som rör i pannmuren
skulle märka, att det börjar »osa hett». Sedan fjä-
dern tagits ur pannmuren och fått kallna, är den
färdig att fyllas på varen och är nu lika mjuk och
fin, som om den vore ny. Mången nöjer sig med
att på detta sätt färska upp gammal fjäder, utan
att först tvätta den, och den blir äfven så behand-
lad mycket bra och lik gammal fjäder, ty dam, sön-
dersmulade stjälkar och annat skräp stannar pä bot-
ten i pannmuren, därifrån det bör aflägsnas mellan
hvarje ny iläggning, och fjädern blir mjuk och sväl-
lande. Sängkläder, som användts åt små barn eller
sjuka, är det dock skäl att underkasta den grundli-
gare rengöringen genom tvätt. Familjer, hvilka äro
i tillfälle att anlita en ångrensningsanstalt, tillrådas
att göra detta, särdeles om det gäller sängkläder,
som användts vid smittosamma sjukdomar.
Det säger sig ejälft, att rengöring af fjäder bör
företagas under den varma årstiden.
Annu ett ord angående fjäder. Som hvarje erfa-
ren busmoder vet, har fjäder en stor benägenhet
att krypa igenom äfven de tätaste bolstervar, och
svårast i detta hänseende äro de till utseendet oskyl-
digaste, nämligen hulldunen, hvarför till dem ofta
användes var af mjukt sämskskinn. Vanligt bolster-
var måste därför alltid klistras, och ett recept på ett
förträffligt klister torde för mången vara välkommet.
5 liter vatten kokas med | liter linfrö, tills det
blir som en tjock välling, silas och hälles åter i gry-
tan. 1,065 gram gult vax och 50 gram lim iläggas
att under ständig omröring smälta. Då vällingen
uppkokar, ivispas så mycket finsiktadt rågmjöl, att
det blir som en tjock gröt. Bolstervaret vändes af-
vigt, lägges på ett bord och bestrykes medels en
borste jämnt och väl med gröten. Borstningen fort-
sättes, tills det blir glatt, hvarefter varet uppbänges
öfver stänger i varmt rum, så att det ej klibbar
mot hvartannat. Då det blifvit halftorrt, vändes rät-
sidan ut och bolstervaret manglas tills det blifvit
fullkomligt slätt, hvarefter fjädern itömmes.
Nu återstår att redogöra för behandlingen af nytt
och gammalt tagel.
Tagel erhålles ej blott från hästens svans och man,
utan äfven från nötkreaturens svansar, och bör ej
tagas förr än sent på hösten, då flugor af alla slag
upphört att anfalla djuren. Att klippa deras svan-
sar, då sommaren tillstundar, är, lindrigast sagdt,
djurplågeri, ty naturen har icke ämnat dessa endast
till en prydnad för djuren, utan isynnerhet till flug-
viskor, och det är just under sommaren, som dessa
behöfva vara både långa och yfviga.
Nytt tagel kokas för att blifva rent i en sodalut
af en kilogram soda till 35 liter vatten. Sedan det
blifvit fullständigt torrt, företages spinningen. För
detta ändamål fordres en vef, i ändan försedd med
en stark krok, och så stadigt fästad, att snodden
kan göras rätt kraftig. Ett enkelt sätt att åstad-
komma en sådan apparat är att låta förfärdiga vef-
ven af en järnten, hvilken på midten förses med en
stos (påvänd järnring) och i ändan böjes till en sta-
dig krok. I ett bräde, hvilket är ett par fot längre
än bredden på dörren till det rum, bod eller
annat uthus, där man ämnar utföra arbetet, göres
en urskärning för stosen, hvarefter vefven fästes vid
brädet medels tvänne märlor, den ena mellan stosen
och kroken, helt nära stosen, den andra vid brädets
andra kant. Stosen är nödvändig för att få styrning
på vefven. Vidstående teckning visar närmare ap-
a. Stosen.
b. Märlor.
paratens utseende. Nu ställer man ett par stolar,
bockar eller hvad man vill använda inne i rummet
på ömse sidor om dörren och lägger brädet därpå,
IDUN
med kroken utåt gården, och så att det får stöd
emot dörrposterna, hvarefter ett par duktiga tyngder
läggas på brädets ändar. Spinnmaskinen är nu fär-
dig, och arbetet utföres af två personer, af hvilka
den ena sköter vefven, den andra taglet, hvilket
han bär framför sig i ett förkläde, så fästadt att
han får ha båda händerna lediga. Ett stadigt snöre
lägges först längs kioken, en liten knippa tagel läg-
ges omkring den, och snörets bägge ändar lindas
upp på ändan af vefven ofvanför krokhalsen för att
ej bli insnodda bland taglet. Vefven sättes i gång,
och den som spinner taglet går baklänges och dra-
ger ut snodden liksom en repslagare, eller som man
drager ut ändan vid garnspinning, dock med den
skillnad att ändan här spinnes grof som ett lillfin-
ger (omkring 1 eentimer i genomsnitt). Länken
måste snos så hårdt, att den alldeles knorrar ihop
sig, då man det ringaste släpper efter honom. Har
man snott så lång länk man anser lämpligt, så ny-
star man upp denna, och nystanet ombindes säkert
med snöret, som fastades vid begynnelseändan. En
ny länk snos och så undan för undan, tills man
ej har mera tagel kvar.
Taglet kan också i nödfall spinnas af en person
på en så kallad handvind, närmast lik en vef till
ett gäddrag, ehuru mycket större än en sådan, och
där yttre tvärslån är försedd med ett hak för att
hålla snodden kvar. (Se teckningen). Vinden svän-
a. Haudvlnd.
b Den yttre tvärslän sedd framifrån.
c. Här fästes början af snodden.
ges omkring med högra handen, under det utred-
ningen af taglet sker med den venstra, och länken
upplindas på själfva vinden, hvartefter den blifvit
snodd. Det fordrar dock öfning och styrka att med
denna apparat åstadkomma en tillräckligt fast snodd.
Sedan allt taglet blifvit spunnet, kokas nystanen
en timme i sodalut, till hvilken bör sättas något
litet tjära för att skydda taglet mot åverkan af mal
och andra insekter. Nu upptages det, sköljes och
får riktigt väl genomtorka ute eller i luftigt rum.
Därefter uppviras nystanen, taglet snos upp, plockas
isär och redes ut mycket omsorgsfullt och är sedan
färdigt att användas till stoppning af madrasser el-
ler möbler.
Gammalt begagnadt tagel, som blifvit hårdt ihop-
packadt och behöfver spinnas om, måste först ploc-
kas och redas ut, hvarefter det piskas med ett par
stadiga enpåkar för att blifva befriadt från dam.
Botting är mindre lämplig att använda, emedan tag-
let snor sig omkring de mjuka rottingarne för hvart
slag man slår. Sedan taglet blifvit piskadt, spinues
och kokas det på samma sätt som nytt tagel och
blir i alla afseenden lika godt som sådant.
3SL
Literatur.
Medicinska vägvisare. Under denna gemensamma
samlingsrubrik har den välkända förlagsfirman F. &
G. Beijer härstädes utgifvit en serie populära af-
handlingar öfver olika af vår tids allmänna sjuk-
domar, författade hvarje särskildt af framstående spe-
cialister inom vetenskapen. Detta företag synes oss
förtjäna all uppmärksamhet från vår allmänhets sida,
icke minst från den kvinliga, då det ju så ofta är
just makan, modern eller systern i hemmet gifvet
att som öm sjukvårderska framgångsrikt stå läkaren
vid sidan, och hon naturligtvis dess bättre rustad
går till sitt värf, om hon själf eger något djupare
insikt i arten af det onda, som behandlas, än hvad
den rent yttre sjukvården kan gifva henne. De
»medicinska vägvisarne», så säges ock i företagets
förord, »vilja ingalunda göra alla till läkare, men
väl försöka att utbilda dem till insiktsfullare med-
hjälpare vid sjukdomarnes förebyggande och hygi-
eniska behandling».
Serien omfattar redan elfva olika nummer, bland
livilka vi finna broschyrer om: »Lungsot, dess före-
byggande och botande», af d:r Karl Werner, »Sömn
och sömnlöshet», af d:r Vetlesen, »Nervsystemet», af
d:r Paul Berger, »Hysteri», af d:rBuhemann, »Kvinno-
sjukdomarne», af d:r J. Herm. Baas m. fl. Ofver-
sättningarne äro verkställda af män inom facket, hvil-
ket garanterar för deras pålitlighet, och de synner-
ligen moderata prisen böra i sin mån bidraga att
gifva spridning åt ett arbete, som redan på grund
af sin egen betydelse och värde bör kunna påräkna
vid läsekrets, hvarhelst ögonen öppnats för a,tt ge-
nom lektyren äfven då och då skaffa in i hemmen
ett reelare utbyte, än hvad den sedvanliga roman-
slukningen kan medföra.
Teater och. musik.
Kungl. operan. Danske kungl. kammarsångaren
Simonsen har uppträdt i sin andra gästroll såsom
Wilhelm Tell i Bossinis stora opera af samma namn.
Han gaf denna roll första gången förl. fredag vid k.
operans sista abonnementsafton inför en mycket tal-
rik publik. Konungen och kronprinsen öfvervoro
föreställningen, som leddes af direktör Nordquist, och
som gick särdeles raskt och jämnt. Hr Simonsens
Wilhelm Tell öfverträffade både i vokalt och drama-
tiskt hänseende hans Figaro. Hr S. inlägger allvar,
värdighet och kraft i sin framställning, hvilken, om
vi frånräkna några för vårt lynne främmande, men
utpräglade danska drag, väl motsvarar vår föreställ-
ning om den schweiziske frihetshjälten och låter icke
så litet af den historiska gestalten framträda. Lik-
som han i de viktigare scenerna väl häfdade sin
plats såsom dramatisk medelpunktfigur, så lät han
här också sin klangfulla, kraftiga stämma komma
till heders. Hans uppträdande i denna roll förkla-
rade i väsentlig del det stora rykte hr Simonsen
nått såsom konstnär.
Meddelanden till tidningen böra adresseras
till Iduns Redaktion eller Iduns
Expedition, Stockholm, ej till någon
person inom redaktionen.
Loretos madonna.
En skildring från Italien.
För Idun
af
^tlba ^tnfjr.
(Forts.)
^j^rcole har velat lemna fönstret, ja, äfven huset,
Çto-t men trots sin föresats blir han alltjämt kvar
cch betraktar Elena med så brännande blickar,
att hon, fastän hon ej ser åt honom, dock erfar
en nervös och obehaglig retning i sina egua ögon-
lock.
Den unge mannens våldsamma kärlek smärtar
henne, p_å samma gång det dock på botten af
hennes hjärta finnes en viss tillfredsställelse där-
öfver — det är ju alltid ljuft att vara älskad !–––
Likt myggan, som ständigt på nytt flyger ljuset
nära, är Elena, innan hon rätt vet af det, åter
vid Ercoles sida.
»Hör mig, signora Elena», bönfaller han. »Kom
hit och stanna några få sekunder, så att jag kan
få säga er, hvad jag har på hjärtat. Kom hit ut
till mig på balkongen.» Och han lägger sin hand
på hennes arm för att förmå henne att uppfylla
hans önskan.
Men redan är hon åter borta, är hos systern,
som med tårar i ögonen sitter i ett aflägset hörn
af rummet, där hon låtsar sig djupt försjunken i
betraktandet af ett planschverk, medan hennes-
blickar dock oafbrutet ha följt Elenas och Ercoles
rörelser.
»Kära lilla syster», ber den unga frun, »kom
och sjung för oss »The last rose of summer». Den
vackra sången ur operan Martha ljuder aldrig så
angenämt som från dina läppar.»
Flickan går motvilligt till pianot.
Tonerna klinga åter genom rummet.
Elena har rätt, den kompositionen tyckes enkom
skrifver för Lizzi, som i den vemodiga sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
