- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1891 /
186

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 12 juni 1891 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 (DUN îsdî
Det största inflytande, som finnes på jorden, såväl till godt som ondt, är
doldt i kvinnans hand.
ft. fAoVlOD.
och vida däromkring allmänt aktade, driftiga
och varmhjärtade fru Maria Anderson â Sti-
gen på den tanken att söka inrätta en god
och passande fristad för sådana olyckliga.
Maria Anderson är en dotter till den på
sin tid högeligen bekante och framstående
riksdagsmannen Jansson i Ellene, en af lands-
höfding Sparres dugligaste män inom sitt län.
I detta hem lärde det vakna barnet tidigt
af fadern att intressera sig för allmänna frå-
gor och allmänt väl; en öppen blick för nä-
stans behof, ett själfständigt och rådigt tan-
kelif blefvo frukterna, och de fattiga och
nödställda i den unga flickans hembygd fingo
röna deras goda halt.
Maria Jansson ingick vid unga år äkten-
skap med sin nuvarande man, den kände
riksdagsmannen Magnus Anderson i Stigen
på Dal, hvilken i sin hemort bedrifver en om-
fattande väfveri- och färgerifabriksverksamhet.
När fru Anderson gick till sitt föresatta
värf, att grunda en asyl för sinnessvaga, in-
såg hon väl, att företaget skulle blifva svårt,
ty vid alla goda företag måste man under-
kasta sig den bittra erfarenheten att mötas
af tvifvel och misstroende. Men hon visste
också, att det behof hon ville tillfredsställa
var allmänt kändt och beaktadt, och hop-
pades därför, att hennes egen goda vilja
skulle elektrisera allmänheten och förmå
våra många kapitalister att öppna pungen
och skänka en skärf åt det behjärtansvärda
syftet.
Hon hade icke heller missräknat sig däri;
vänliga händer räcktes villigt till hennes
hjälp, och vår ädla drottning, hvars hjärta
aldrig är slutet för nöden, föregick allmän-
heten med godt exempel.
Icke mindre svårt var åliggandet att utse
en lämplig plats för hemmet, ty för en dylik
fristad fordrades ett på en gång naturskönt,
lifligt och afskiljdt läge, hvilket borde verka
lugnande på ett sjukt sinne.
Ett sådant hem fann fru Anderson slutli-
gen å Restad, hvilket ligger vid Göta elf,
femton minuters väg från Brinkebergs kulle
och en half mil från Yenersborg.
Svårligen kunde man påträffa ett bättre
ställe för det påtänkta ändamålet än just
detta gods, hvars skogsdungar erbjuda helso-
samma och uppfriskande promenader, på sam-
ma gång som den förbiflytande Göta elf möj-
liggör utfärder äfven till sjös.
Sedan godsets arrendator med berömvärd
tjänstaktighet upplåtit den stora hufvudbygg-
naden och trädgården till det människovän-
liga företaget, kallades framstående läkare
till platsen, och då de alla intygat ställets
lämplighet, utsågs en direktion, bestående af
traktens mest aktade män, att på ändamåls-
enligt och tilltalande sätt ordna och inreda
hemmet.
Den direktion, som åtagit sig detta upp-
drag, arbetade med ifver och intresse för att
inreda hemmet och förse det med allt, som
för ändamålet behöfdes. De ljusa, glada
samlingssalarne erbjuda tillfälle till olikartade
förströelser, såsom musik, sång, olika sorters
spel m. m., och trädgården med sina gräs-
mattor lemnar god plats för nöjen ute i det
fria.
Redan den första april detta år öppnades
hemmet för sjukas emottagande. En af pro-
fessor Kjellberg rekommenderad förestånder-
ska öfvervakar de sjukas vård, hvilken för
öfrigt är anförtrodd åt vana sjuksköterskor,
utom det att läkare från Yenersborg åtagit
sig att en eller tvänne gånger i veckan, och
för öfrigt när helst så önskas, resa ut till
hemmet.
Betalningen för de sjuka, som önska inta-
gas å hemmet, är ställd så billig som möjligt
och rättar sig dessutom efter patienternas för-
mögenhetsvilkor,men för att Mariahemmet skall
blifva till den vidsträckta nytta, som stifta-
rinnan och de öfriga gifvarne hoppades, samt
så småningom kunna öppnas äfven för man-
liga patienter, fordras ännu många och rik-
liga bidrag.
Önskligt vore därför, att alla, som ömma
för sina lidande medmänniskor, ville under-
hjälpa detta goda företag. Till eder, I sven-
ska kvinnor, som ännu sitten lyckliga och
glada i edra hem, vänder det sig först och
främst med bön om hjälp! Skänken, så vidt
I kunnen, en skärf åt detta hem, där män-
niskokärleken söker bereda en fristad åt edra
olyckliga medsystrar och medbröder! Skulle
denna skärf kanske tvinga eder att uppoffra
någon af edra önskningar, så skall dock med-
vetandet att hafva verkat i ett godt företag
rikligen ersätta denna uppoffring! Och kun-
nen I icke skänka penningar, så skänken åt-
minstone edert varma intresse, söken inverka
på andra för den goda saken, träden hvar i
sin stad den goda och dugande kvinna till
hjälp, som här tog det första steget, men som
visserligen icke skulle ha mycket förmått, om
ej genast vid detta ömmande hjärtans sym-
pati hade mött henne.
Må den följa en god gärning nu och
alltid !
£>
Stanzer.
i.
ter inne i kyrkans skymning
vi gå allena, vi två.
‘Vi säga livarann ej mycket;
vi forstå hvarandra ändå.
Vylen världens skvallrande tungor
de skulle få dubbelt brådt,
om en gång de fingo veta,
hur väl vi livarann förstått.
2.
fDa står bredvid mig, så späd och fin,
stödd emot kryckan på parasollet,
och blicken glänser som eldigt vin
i slipadt glas, emot ljuset hållet.
fDen blicken ständigt skall följa mig,
hvart än jag vandrar i världen vida;
i sorg, i fröjd skall jag minnas dip —
i stunder mörka, i stunder blida.
3.
3ag såg ej hos andra kvinnor
en blick, så farlig som din —
det är, som hade jag skådat
i drömmarnes riken in.
jDet göms i de mörka djupen
en gåta, jag än ej tydt —
en gåta som all min glädje,
i undrande vemod bytt.
fj\len om på den gåtan jag finge
från dina läppar ett svar,
jag gåfve gärna af lifvet
ett dussin år eller par.
4,
VVlin prinsessa, min prinsessa,
det är så jag vill dig kalla,
när af kärlek, när af längtan
blodets röda floder svalla.
jro mig, ingen så dig älskat,
ingen så dig skulle tjäna
som den man, som knä nu böjer
inför dig — för dig allena.
Stig då ned ur helgonhimlcn,
låt din hy af solen brynas —
skönare än du har anat
skall den stackars jorden svnas!
fMed en kyss gif riddarslaget,
din vasall mig sedan kalla,
och jag svär dig troget skydda —
du, den fagraste blajid alla.
Daniel Fallström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free