Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 19 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 197
1891
och Alonzo», »Athalie», »Acis», »Iphegenie i
Tauriden» m. fl. Samtida offentliga kritici
täflade om att kalla henne »skådeplatsens
smycke», »den af Melpomene och Polihymnia
uppammade» och kunde ej nog prisa »hennes
öfvernaturliga sång, förenad med sällsynt insikt
i tonkonsten och den lyckligaste lätthet att
fatta det finaste af en musikalisk tanke», »hen-
nes förträffliga spel, där behag i åtbörder,
styrka och liflighet i deklamation, eld och ut-
tryck i hvarje ögnakast, frambragte en full-
ändad konstbild», samt beundra hennes ut-
märkta fägring, »som ännu vid mogen ålder
bibehöll ungdomens tjusning, vårens prakt och
förmåner, och hvilken själfva tiden tycktes
vörda». Efter ett fall å teatern, därvid hon
skadat sitt knä, tog hon, vid några och fyrtio
års ålder, afsked. På Gustaf IY Adolfs ut-
tryckta önskan uppträdde hon ännn en gång
å Operan, nämligen 1797, då bon vid den unge
konungens förmälningshögtidligheter utförde
Sveas roll i en prolog till operan »Gustaf
Wasa». Allra sista gången fru Olin offentli-
gen lät höra sig var vid en konsert 1811 å
Riddarhuset, skådeplatsen för hennes ungdoms
konstnärstriumfer. Hon var då öfver 70 år
gammal, »men det oaktadt sjöng hon», skref
ett öronvittne — kormästaren Wikström —,
»en bravouraria, med många och svåra löp-
ningar, starkt och tämligen uthållande». En
annan person, hvilken kännt henne på hennes
äldre dagar — den af många i vår hufvud-
stad ännu lifligt ihågkomna, för blott några få
år sedan hädangångna gamla fru Spanier —
har muntligen omtalat, att fru Olin vid några
och åttio år föll omkull och slog ett bål i
hufvudet; hennes hår måste då afrakas å den
råkade fläcken, och då det återväxte, var det
— svart, korpsvart som i ungdomen ; den
gamla damen fick då ett anfall af behagsjuka
och funderade på att låta afraka hela sitt, då
snöhvita hår, något som emellertid af hennes
omgifning afböjdes. I sitt 88:de år afled hon
den 26/s 1828. Af Elisabeth Olins många
barn egnade sig åt scenen endast dottern
Elisabeth Stenborg,
född den (’/i2 1761, aktris vid Operan, men
endast några få år, samt 1793 gift med den
utmärkte sångaren, hofsekreteraren Carl Sten-
borg, samt död den a/e 1816. I olikhet med
sin snillrika moder och sin make, skildras hon
såsom obetydlig i sceniska uppgifter, men —
detta i likhet med sin make — såsom en i
det enskilda lifvet i hög grad aktningsvärd
person, en blygsam, älskvärd, god och huslig
kvinna.
Makarna Stenborgs enda barn, dottern Ca-
rolina Stenborg, lefde, en åldrig barnalärarinna,
äfven hon aktad och ärad, ända in i vår tid
i Stockholm: det är blott omkring 20 år sedan
hon vandrade hädan.
Nornan.
B
oman — så blir namnet på ett till
, förmån för kvinnor och barn afsedt
........ nytt försäkringsbolag, som f. n. är
under bildning i hufvudstaden, och hvars än-
damål är att, genom ett urval af de för kvin-
nan och barnen lämpligaste försäkringsformer,
göra äfven dessa delaktiga af de ekonomiska
fördelar, som en på riktiga grunder fotad
lif- eller annan personförsäkring visat sig med-
föra för det manliga könet. Det rastlösa
arbete våra nu existerande försäkringsinrätt-
ningar nedlagt på att gifva de olika slagen
af försäkringar allt större spridning bland
allmänheten, har närmast afsett det manliga
släktets beliof, och kvinnoförsäkringar, om de
också icke äro uteslutna från nämnda bolags
och föreningars program, utgöra dock en jäm-
förelsevis ringa andel af hela den -verksam-
het, som nu för tiden råder hos oss inom
personförsäkringsbranschen.
Att så är, torde nog bero på flere sam-
verkande orsaker, af hvilka dock såsom en
af de förnämsta väl bör anses den omstän-
digheten, att på grund af kvinnans olika so-
ciala ställning mot mannen de former för för-
säkring, som passa för mannen, icke äro lika
lämpliga för kvinnan, medan å andra sidan
försäkring kan ske till stor förmån få kvin-
nan under former, som ej ega någon mot-
svarighet för det manliga könet. Men då
så är förhållandet, inses lätt, att en utveck-
ling af kvinuoförsäkriugen till motsvarighet
med den för mannen förutsätter, att den så-
som ett hufvudsyfte handhafves af en egen
anstalt, som gjort till sin särskilda uppgift
att tillgodose kvinnans intresse i försäkrings-
väg, och där den ej riskerar att blifva be-
handlad såsom ett bihang till det mera prak-
tiserade och därför lättare skötta försäkrings-
väsendet för män.
Det naturliga band, som företrädesvis fäster
kvinnan vid barnet, gör, att hon oaflåtligen
är betänkt på dess trefnad och välbefinnande
och på allt sätt äfven i ekonomiska afseen-
den arbetar för dess bästa. En särskild an-
stalt med syftemål att hjälpa kvinnan till för-
bättring af hennes ekonomiska vilkor vore
därför mycket ofullständig, om den icke äf-
ven såge barnen till godo. Därför har Nor-
nan äfven räknat barnförsäkring såsom ett
af sina hufvudäudamål.
Yi kunna icke här i detalj redogöra för det
blifvande bolagets alla verksamhetsområden,
men skola, för att visa de ledande principer-
na däri, exempelvis omnämna ett par för vårt
land alldeles nya slag af försäkring, som
Nornan kommer att införa under benämnin-
gen : giftermålsförsäkringar.
Utgående från den tanken, att kvinnans
ekonomiska vilkor i en stor mängd fall, ja,
man kan säga i de flesta, är beroende af
huruvida hon blir gift eller icke, har man
tänkt sig, att en sparpenning, utfallande vid
ett visst skede af hennes lefnad, som be-
stämmes af den omständigheten, huruvida
hon blir gift eller icke, skulle kunna bidra-
ga att höja hennes ekonomiska ställning just
vid den tidpunkt, då detta som bäst behöf-
ves. Ett kapital, grundlagdt genom insättnin-
gar under barnaåren och förökadt dels genom
ränta på ränta, dels ock genom arfsvinster
och på annat sätt, skulle för mången kvinna,
om det utfölle vid hennes giftermål i form
af hemgift, skänka ett välbehöfligt bidrag till
makarnes bosättning eller till och med någon
gång möjliggöra ett äktenskap, som i annat
fall måste på obestämd tid uppskjutas. Af
ännu större vikt synes det vara, att en kvin-
na, som icke blifvit gift, vid uppnåendet af
viss ålder, då utsikt till giftermål, och så-
ledes till att »blifva försörjd», blifvit mycket
liten, genom insättningar af mindre penninge-
summor under unga år förvärfvat sig ett ka-
pital, fullt tillräckligt att ersätta de för fram-
tiden genom minskad arbetsduglighet nedsatta
inkomsterna. Dessa och därmed jämförliga
försäkringsarter komma att utgöra föremål
for Nornans verksamhet.
Det synes oss, som om man borde kun-
na ha grundad anledning till den förhopp-
ningen, att detta nya försäkringsföretag
skall helsas med glädje af svenska kvinnor
och bland dem vinna den anslutning, det
förtjänar.
Hvarför äro våra flickor så
opraktiska?
näst föregående numret af Idun lästes en
7* artikel med öfverskrift: »Medan vinden blå-
ser». Som den var af det allvarligare slaget,
antar jag, att en stor del af tidningens läsarinnor
efter ett flyktigt ögnande fann, att den »såg tråkig
ut», samt — »hoppade öfver den». Och dock var
den riktad just till denna del af Iduns publik,
särskildt till de unga döttrarna i familjen. Som
jag tror mig ha något att tillägga till de tänkvärda
ord, jag där med nöje läste, vågar jag nu bedja
damerna, såväl de äldre som yngre, att, ifall de
gjort som jag förmodat, vara goda och ånyo fram-
taga n:r 23 och titta igenom artikeln i fråga.
Sedan ber jag få ordet för några minuter,
Det blåser en vind af nya idéer i vår tid, som
rör upp dammet, säger förf., och därigenom gör
luften tjock och dunkel; men när vinden lagt sig
och dammet fallit ned, skola de rena fläktarne
bringa oss vederkvickelse. Detta tillämpas särskildt
för de i vår tid framstormande nya idéerna om
kvinnans likställighet med mannen på en mängd
områden. Häribiand är bildningens ett af de för-
nämsta. Men för att där kunna täfla med man-
nen, måste kvinnan förskaffa sig samma kunska-
per som han, och då är förf. inne på flickornas
mångläseri och däraf härflytande opraktiska an-
läggning.
AU denna sida i vår moderna kvinnouppfostran
måste s märta en husmoder af gamla stammen,
som anser kvinnans högsta dygd vara huslighet,
hvarmed här förstås ej blott förmågan att sköta
ett hushåll, utan ock att vara en god och förstån-
dig maka och mor — detta är ej att undra på.
Flickorna i våra dagar äro så upptagna med studier
under uppväxtåren, att de alldeles försumma att
lära sig huslighet — klagar hon. Det praktiska
sinne, den sparsamhet, den förmåga att ordna och
leda förvaltningen i ett hushåll, som så väl in-
hemtas genom alt från tidigare år deltaga i de
husliga bestyren, gå dessa flickor alldeles miste
om. Det förstånd i vården och handledningen af
barn från deras spädaste ålder, som kan inhemtas
i hemmet genom att dela moderns omsorger om
de yngre syskonen, få ej heller våra skolflickor
tid att tillegna sig. Den karaktärsutveckling, som
vinnes genom det husliga arbetet under en god
moders ledning, äfven den måste de umbära. Allt
detta därför, att deras skolstudier upptaga dem
från morgon till kväll. Och sedan flickan vid om-
kring 18 års ålder genomgått skolan, kan oftast
det förlorade ej tagas åter; ty då är hon en gång
för alla opraktisk, d. v. s. bon ej blott saknar in-
sikter i allt husligt, utan hon saknar också hågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
