Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 19 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 I DUN 1891
han vet till och med, när han började för-
vånas öfver att ännu kunna hysa beundran
for något eller någon. Men denna fråga om
tid är ju egentligen så obetydlig, och han
tycker sig kunna ge noggranna upplysningar
om den.
Han svarar därför småleende och med ett
försök att skilja hennes händer, som hon
håller hopknäppta i knäet: »Det var den gån-
gen hos N—s».
»Inte förr?» Det kommer dröjande och
förvånadt, och hon drar sakta sin hand ur
hans.
»Nej, först, då var det ju bara lek.»
Han ser, hur hon rycker till, hur det kom-
mer ett uttryck af ångest i ögonen, hur hon
reser sig, blek och med skälfvande läppar.
Han ser, hur hon försöker säga något, men
då detta ej lyckas, går ut ur rummet.
Då far han upp! Han vet endast, att
detta ej kan vara sårad kvinlig fåfänga blott,
och att hon lemnat honom; mer fattar han ej.
Han ser, huru hon försvinner allt längre
bort i sträckan af rum.
Hvad är det då, som hejdar honom och
kommer honom att stanna där tankfull? Det
är en boktitel, som lyser röd på ljusgul bot-
ten; den påminner honom om, hur hon lyss-
nade till honom den gången, då han förde
kärlekens sak.
Och nu, nu har han vågat säga henne, att
den duger till lek, och hon har lemnat honom,
därför att hon är ren, därför att hon är sträng,
därför att hon är just sådan hon måste vara,
för att han skall älska henne.
Det finnes blott ett sätt att återvinna henne;
det är att göra hennes uppfattning af rätt
och orätt lik de andras. Han går med häf-
tiga steg fram och åter i det lilla rummet. Slut-
ligen stannar han tvekande framför den öppna
dörren.
Skall han?
Nästa ögonblick har han stigit öfver tröskeln
och går framåt, genom den långa filen af rum,
dit in, där han nyss sett henne försvinna.
M-
Halfårsprenumeranter
och
kvartalsprenmneranter
å
Idun o. Iduns Mode- och Mönstertidning
uppmanas att ofördröjligen förnya prenume-
rationen, enär upplagans storlek i god tid
måste bestämmas och senkommande löpa
risken att bli utan ett eller annat af kvar-
talets första nummer.
Prenumerationspriset ställer sig som kändt
på följande vis:
För Idun ensam;
halft är ................................................. kr. 2: —
kvartal...................................................... » 1: 20
För Idun med Modetidning:
Utan kolorerade planscher:
halft år.......... kr. 3: 25
kvartal_____ » 1:85
Med kolorerade planscher:
halft år–––- kr. 4: —
kvartal.......... » 2: 25
Förbiskymtande skuggor
ur förra seklets kvinnovärld.
För Idun
af
Birger Sehöldström.
III.
Mormor, mor oeh dotter
eller
De tre Elisabeth.
fåsom Sveriges första opera-sångerska bru-
kar fru Elisabeth Olin, primadonna under
tredje Gustafs älsklingsskapelses första
skede, nämnas, men granskar man närmare vår
teaterhistoria, torde fru Olin, äfven i först
nämnda egenskap, få lemna försteget åt sin
moder
Elisabeth. Lillström.
Fru, eller för att nämna henne vid den bor-
gerliga titel, hennes samtid tilläde henne, ma-
dame Elisabeth Lillström var född — för-
modligen i Stockholm — 1718 och hette i sig
själf Söderman. När hon i början af 1740-
talet ingick som skådespelerska och sångerska
vid Bollhu3teatern, var hon redan gift med
orgelnisten i Katarina församling, kongl. hof-
musikern Peter Lillström, hvilken var medlem
af teaterns orkester samt en tid dess kapell-
mästare. Som medlem af den nämnda scenen
var hon mycket framstående, efter hvad det
sägs, men om hennes repertoar vet samtiden,
i de tryckta källorna, nästan intet att tälja.
Post-Tidningen n:r 9 år 1751 annonserar en
recett till hennes förmån på följande, för nu-
tidens öron litet naiva sätt:
Gifves tilkänna at nästk. måndag, 4 Febr., blifver
uppå Kungl. Svenska Theatern för Actricen Ma-
dame Lillströms räkning uppförd operan Arachne
eller Den straffade förmätenheten, hvilken Piece
blifver på det alldrabästa upförd som man någonsin
kan åstadkomma, det blifver föret och främst et an-
nat Fruentimber, som kommer at föreställa Minerf-
was Partie dernti, äfven och en annan mansperson
som föreställer Herden Lycidas Rolle, jemte annan
omvexling uti Habiterna.
Utom i denna, af svenske tonsättaren Lalin
komponerade opera, vet man endast, att hon
utfört Salmonias roll i Houdart de la Motte’s
»Maccabeerne eller De sju martyrerne». Enka
1776, tillbragte hon sina återstående dagar i
sin dotter Elisabeths och dennes mans, asses-
sor Olins, hem, hvarest hon den i/i 1791 afled.
Nämnda hennes dotter var den stora sån-
gerskan
Elisabeth Olin.
Hon var född den s/n 1740. Redan som
litet barn väckte hon uppmärksamhet för sin
vackra röst och sina ovanliga musikaliska an-
lag, och ej mer än sju år gammal beträdde
hon scenen. Det var som Astrild i Sveriges
första opera-comique: Lalins »Syrinx eller
Then uti wass förwandlade wattunymphen », och
just lilla Astrild inledde sångstycket:
Gyllne pilen ljufligt sårat
wilde gudens hårda bröst.
Men tu,
som sofver nu
och öker gudens plåga,
skal, mot bans låga,
et is-kalt hjerta te
och utan ömkan all hans jämmer se . . .
Hon uppträdde därefter ofta på hofvet och
vid kavaljerkonserterna i Riddarhussalen. Vid
20 års ålder blef hon gift med hofsekretera-
ren, s. m. assessorn Gabriel Olin, en mycket
framstående embetsman och aktad personlighet.
Äfven därefter lät hon, ehuru mera sällan,
höra sig å konserter. Då Gustaf III ville
grundlägga en svensk operascen, fäste han sina
förhoppningar främst på fru Olin, men —
anmärker Ehrensvärd i sina memoarer — »fru
Olin var assessorska, hennes man såg riksråds-
stolen i perspektiv för sig; man tordes knappt
kasta tanken på henne», att nämligen få henne
till teatern. Men Gustaf III bar ej benäm-
ningen »tjusarekonung» förgäfves: för hans
öfvertalning gat fru assessorskan efter; hon
tilldelades också titel af »första hofsångerska»,
blef ledamot af Musikaliska akademien samt
fick den på den tiden ansenliga lönen af 666
rdr 32 sk. specie årligen (hon erhöll senare
samma belopp oafkortadt såsom lifstidspension),
hvarjämte skor, strumpor, band, blommor,
smink, påkläderska och hårfrisör, äfvensom
vagn till representationer och repetitioner er-
hölls gtatis. Hon var 33 år, då hon först
uppträdde å Gustaf III:s opera, spelande Thetis
mot den 20-årige Carl Stenborg såsom Pelée.
Under 10 år var hon därefter Kungl. teaterns
främsta prydnad och utförde de förnämsta
sångpartierna i den tidens favoritoperor: »Cora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
