- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1891 /
210

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 3 juli 1891 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210 I DU N 1891
Kärlek är den hufvudnyckel, som öppnar allt hos människan.
y. Y. jllPPEL.
en slående totaleffekt breda sig ut öfver hela
salens bredd, öfverst krönt af en väldig fris med
inskription i allmogestil: Konstnärligt — Fo-
sterländskt — Hemslöjdens förädling. Ett
program i fyra ord —• och ett det vackraste !
Handarbetets vänners utställning har ett be-
tydligt större omfång än Selma Giöbels i förra
numret beskrifna, och att sammanhålla alla
dess detaljer till något enhetligt bar ej varit
så lätt som i fröken G:s rumsinteriör, så myc-
ket hellre som å Handarbetets vänners utställ-
ning möbler endast sparsamt förekomma, under
det rent textila föremål utgöra flertalet. Sa-
ken är dock mycket skickligt löst. Genom en
bottenbeklädnad från golf till tak af mossgrönt
kläde och öfverst den nyssnämnda afslutande
frisen bar man lyckats rama in de mångfal-
diga och olikartade föremålen till ett harmo-
niskt helt, som redan vid första anblicken an-
genämt berör åskådaren genom sin »esprit
dlarrangementd.
Som rent af den stoltaste framgången af
allt sitt arbete att höja den fosterländska textil-
industrien räknar Handarbetets vänner med
skäl de helt enkelt lysande resultat, till
hvilka de senaste åren fört bemödandena att
väfva svenska gobeliner. Erån en primitiv
svensk allmogekonst, som, tynande både till
motiv och teknisk färdighet, ännu blott för
några år sedan kvarlefde i några skånska nej-
der, där så kallade flamska väfnader tillverkas,
har Handarbetets vänner kommit därhän att
i denna dag som sin utställnings förnämsta
perlor kunna framvisa gobeliner, som i skön-
het och fulländning näppeligen stå efter de
bästa från denna aristokratiska konstgrens klas-
siska storhetsdagar. Skånska väfverskor ha
tagits upp till Stockholm, de ha där fått stu-
dera de yppersta förebilder i mönstersamlingar
och muséer, den medfödda intuitiva smaken
har utvecklats och ledts i konstnärliga spår,
valet af färger och garner — allt detta har
bestyrts genom Handarbetets vänner.
Det finns bland dessa väfverskor en ung,
skånsk bonddotter från trakten af Lund, hvil-
ken som barn af mormodern lärde den enkla
flamska väfnaden, men som nu redan bär ett
namn, hvilket hon gjort ryktbart inom konst-
närligt intresserade kretsar; och det torde väl
blott vara en tidsfråga när talet om den unga
naturkonstnärinnans ovanliga talang tränger
ännu mycket vidare, liksom en gång fordom
familjen Gobelins från det anspråkslösa, lilla
pariserväfveriet eröfrade världen. Detta namn
är Karna Nilsson. Den rikaste naturliga be-
gåfning, en ren konstnärsinstinkt med en al-
drig felande träffsäkerhet ha kommit på hen-
nes del. Det prof på hennes utsökt fullän-
dade konst, som enstämmigt utmärkes som
Göteborgsutställningens vackraste smycke, en
liten bit gobelin, en meter knappt i fyrkant,
men representerande månaders rastlöst arbete
vid väfstolen — detta prof är väl egnadt att
glädja alla vänner af vår kvinnoslöjd. Själfva
mönstret, en läcker och ymnig grupp af fruk-
ter, blommor och blad i de mjukaste färger
på mörkgrön botten, ät . fröken Agnes Bran-
ting komponeradt efter en gobelin från 1500-
talet i statens historiska museum. Man vet
sannerligen ej, hvad man mest skall beundra,
den utsökta finheten i det rent textila utfö-
randet eller det öfverdådiga valet af färger och
förtoningar, hvilka gemensamt frambringa denna
illusoriska verkan af ett fulländadt penselns
verk.
I detta sammanhang kan nämnas, att vår
så konstnärligt anlagde konung med mycket
intresse och beröm fäst sig vid Handarbetets
vänners gobeliner och särskildt gifvit Karna
Nilsson beställning på en dyrbar gobelin med
riksvapnet, hvilken är afeedd till dörröfver-
stycke i det s. k. frukostrummet å Stock-
holms slott och för närvarande är under ut-
förande.
En annan vacker gobelin, en bård till por-
tière efter motiv från statens samlingar —
äfven här frukter och blommor — utställes af
den förras kusin, Karna Persson, hvilken dock
ej ernått samma höga fulländning.
Såsom hufvudpjäs i utställningen gör sig
ett -högsäte på en låg estrad i fondens midt
synnerligen väl. Såväl broderierna å själfva
högsätet som å den ytterst stilfulla väggbona-
den bakom detsamma äro komponerade af frö-
ken Oisberg. Väggbonaden är utförd i appli-
kation efter romanska motiv och verkar genom
sina väl afvägda färgmotsättningar både gediget
och dekorativt. Den upptager vapnet tre kro-
nor och tvänne sköldbärande lejon på rödbrun
botten, omgifven af en präktig ram i drak-
slingemotiv. Snickeriarbetet å högsätet är efter
norsk modell ä Nordiska muséet utfördt af
snickaren Almgren i Stockholm.
Eör dem, som något flitigare besökt de se-
nare årens textilutställningar, äro namnen Wi-
debäck och Wästberg i en viss oupplöslig för-
ening välbekanta. Dessa båda damer ha
slutit sig samman till något sorts bolag, en
firma, som arbetar gemensamt, utställer gemen-
samt, tar pris gemensamt. Ty frukterna af
detta vackra och trägna samarbete ha varit af
det goda slag, som ofta premierats. Äfven i
Göteborg möter oss den konstnärliga duon med
flere stilfulla och väl utförda arbeten. En
riktig liten läckerbit för finsmakare är så exem-
pelvis en skärm i gustaviansk stil. Inom en
lätt ram i hvitt och guld spänner sig ett ljus-
grönt siden med ett charmant silkesbroderi i
plattsöm och applikation. Kompositionen så-
väl som utförandet äro den nämnda firmans.
Af en mycket originel verkan är ett större
skrin, helt och hållet täckt af applikationsbro-
derier i renässans. Botten utgöres af stålblått
kläde, å hvilket infällts klädessirater i brons-
gult, hållna i stil utaf beslag. Det hela gör
sig, i synnerhet på något afstånd, nästan illu-
soriskt som ett gammalt skrin i stål, med be-
slag af brons. Återigen samma firma! På
ett annat ställe möta vi dess märke å en vac-
ker flossapall i orientalisk stil, allt bevis på
att såväl konstnärlig mångsidighet och fyndig-
het som en sällsynt flit känneteckna de nämnda
damernas arbete.
En äfven synnerligen nitisk utöfvarinna af
en stilfull och förädlad textilslöjd ha vi i frö-
ken Petre, som specielt satt sig som mål att
använda och utarbeta de originelt folkliga mo-
tiv, som gifvas i de s. k. allmogeblommorna,
de nog af litet hvar välkända, naiva — men
därför ingalunda stillösa — bjärta blomster-
målerierna från allmogeskåp och kistor. Erö-
ken Petre har tillämpat dessa sina stilstudier
i flere vackra arbeten, såsom i en afdelnings-
skärm i plattsömnsbroderi på rödbrunt fält å grön
schaggbotten, en hel del smakfulla kuddar och
dynor i olika storlek och format o. s. v. Vi-
dare utställer fröken Petre tvänne stolar, den
ena i ebenholz med flamsk beklädnad, den
andra en högryggad gammaltysk stol med ett
verkningsfullt korsstygnsbroderi i ett fantasi-
mönster, hållet i dämpade färger. En stor,
verkligt praktfull portière är af samma konst-
närinna komponerad i orientalisk stil; botten är
rödbrun, och öfverst och nederst löper en bred
bård af charmant effekt, utförd i klädesappli-
kation i ovanligt behagligt harmonierande fär-
ger, marinblått, mossgrönt och gulbrunt. Till
sin komposition förskrifver sig ock från fröken
Petre en dyrbar skärm i renässans, med all
önskvärd fulländning utförd af fröken Schrö-
der. På en mörkgredelin sammetsbotten är i
sidenapplikation pålagdt ett stiliseradt gripmo-
tiv. Silkets klara färger kontrastera utmärkt
mot sammetens matta yta.
En alltid gärna sedd bekant för dem, som
besökt de senare årens Stockholmsutställningar
eller — nationalmuseum! Vi syfta på den af
professor Julius Kronberg komponerade be-
kanta väldiga flossamattan i assyrisk stil. Den
genialiska färgkonstnären hade första gången
väft denna matta på sitt sätt, d. v. s. med
pensel och färger, när han målade sin berömda
bild David och Saul. Handarbetets vänner,
alltid vakna och påpassliga, gjorde en hemstäl-
lan, huruvida ej mästaren i mera detaljeradt
mönster ville gifva dem mattans komposition
till utförande. Han gjorde det, arbetet utför-
des och väckte allmän beundran. Det exem-
plar, som nu pryder Göteborgsutställningen, är
det sjätte exemplar som väfts, och betingar —
om man tar hänsyn till mattans storlek, dess dyr-
bara och gedigna utförande, dess utsökta elegans
— det förvånande måttliga priset af 375 kronor.
Eröken Agnes Branting har utfört komposi-
tionen till en stor skärm i applikation. Det
egendomliga motivet är hemtadt från ett tur-
kiskt tält från 1600-talet, nu befintligt i Dres-
dens museum. Vidare har fröken Branting
komponerat en dyna i gammalt norskt motiv,
utfördt i korsstygnsbroderi, hvilken under konst-
närsmötet nere i Göteborg väckte samtlige ar-
tisternas, enkannerligen prins Eugens, synner-
liga förtjusning för sin fina, men något däm-
pade färgverkan. En stor del af den besö-
kande publiken kommer dock nog att finna ef-
fekten allt för matt. I allmänhet gör sig
en viss förkärlek för bleka halftoner gällande
i många af Handarbetets vänners arbeten, där-
med ej alls sagdt, som ju ock framgår af hvad
ofvan skrifvits, att klara och glada färgeffek-
ter, där ändamålet så kräfver, få träda fram.
Selma Giöbels utställning är till färgen mera ly-
sande ; smaken för det ena eller andra är omtviste-
lig — eller rättare oomtvistlig som alla smaksaker.
På den ena flygeln af utställningen har an-
ordnats en särskild afdelning för kyrkliga mo-
deller, och inom den synes fröken Branting ha
offrat ett synnerligt intresse och flit med en
mängd i akvarell utförda skisser och modeller.
Här den vackra skissen till ett antependium
för Sköfde kyrka med Kristusmedaljongen om-
gifven i fyra medaljonger af de fyra djuren,
hvilka enligt Joh. Uppenb. 4 kap. stodo om-
kring stolen: »och det första djuret var likt
ett lejon, och det andra djuret likt en kalf,
och det tredje djuret hade ansikte såsom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free