Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 3 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 211
människa, och det fjärde djuret likt en flygande
örn». Där en modell till en bokdyna i renäs-
sans, korsstygnsbroderi och snörmakeri. Yidare
en massa kopior i färger, utförda pä utländska
studieresor, befruktande alltjämt den intresse-
rade och vakne med nya idéer, nya uppslag.
Ett namn, som naturligen icke saknas pä
denna afdelning, är Hanna Winge, målarin-
nan, den varma främjarinnan af särskildt höjan-
det af vår kyrkliga konst. För äldre prenu-
meranter af Idun äro hennes gärning och bild
välkända från det nummer för snart två år se-
dan, hvilket vi prydde med hennes porträtt. I
Göteborg utställer professorskan Winge den
praktfulla modellen till Tyska kyrkans ante-
pendium efter gothiska motiv, redan i denna
miniatyrbild ett verkligt jättearbete i guld- och
silkesbroderi, sidenapplikatioDer i olika fält och
färger, som hjärtbild pelikanen, närande sina
ungar med sitt eget blod, Yidare modeller
till altardukarne i Upsala domkyrka och Jo-
hannis nya kyrka, mästerverk af kombineradt
korsstygnsbroderi och knyppling, modeller till
kommunionsdukar, kalkkläden m. m.
På den motsatta flygeln af utställningen fin-
nes äfvenledes en särskild afdelning för gamla
arheten, tillhörande föreningens samlingar, bland
hvilka särskildt frapperar ett förundransvärdt
bibehållet, praktfullt klädningsbroderi från 1600-
talet, gult silke på ljusblått siden. Bänka-
dräll frän Blekinge, finsketäcke från Bohuslän,
flamska väfnader från Norge, schattersömsbro-
derier och fulländade hälsömsbroderier utfylla
denna afdelning, som ej saknar sitt stora in-
tresse.
Utom hvad som nu nämnts i den korta öf-
versikt af Handarbetets vänners utställning i
Göteborg, till hvilken här utrymme kunnat be-
redas, och i hvilken vi naturligen utförligast
dröjt vid de mindre vanliga numren, finnes
rikligt och vackert urval af de vanliga skån-
ska, nu allt mer bekanta väfnaderna, såsom
mattor i flossa, portièrer i dukagång och krab-
basnår samt »opphemta», hvilken sistnämnda
väfnad särskildt, tältlikt draperad öfver en af
utställningens hörngrupper, gör mycken effekt
och slår an för sin prisbillighet och dekorativa
verkan. J. N—g.
Ndgra gyllne regler.
çftfill hvarje flicka, som vill husmor hlifva,
Jag några gyllne regler har att gifva.
’Väl den, som tar till ledning deras ljus!
jDe lägga lyckans grundval i ett hus.
först: var ordentlig, flitigt gå och pyssla,
:Låt hvarje tid ha sin lestämda syssla,
:’Låt hvarje sak ha sitt lestämda rum,
Som icke öfverskridas får en tum.
jDärnäst, se vrår och skafferi så öfver,
iAtt rodna inför ingen da lehöfver;
Var alltid så leredd från topp till fot,
Som om en gäst du skulle ta emot.
:’Låt intet slammer ifrån köket höras —
fäst hlifva saker, som med tystnad göras. —
Var vänlig, ej förtrolig mot en hvar,
Var glad, men ock tillika sansad var.
Vid dina kläder, vid den mat, som lagas,
förståndig ”sparsamhet hör iakttagas” ;
Xy hvad man lefver upp i öfverflöd,
feröfvas någon, som är stadd i nöd.
®Barmhärtighet är kvinnohjärtats heder,
från himlafadern den sitt ursprung leder,
jag vet ej någon, som hlef arm till slut,
få hvad han till de fattige gaf ut.
fast du så mycket har att öfvervaka,
fåt icke själens vård få stå tillhaka,
för lärd hlef ingen, mången nog en tok.
Qlöm ej hort hiheln och hvar nyttig lok.
iDch stiger konstms genius till din sida,
fåt också honom någon stund få hida.
Skönt är att kunna sträcka ut sin färd
Jhland i rymder utom prosans värld.
0. A. Bäckman.
Från kvinnans arbetsfält.
Studier från Stockholms horisont
af G. Gullberg.
III*.
Kvinliga telegraflster.
ick —- tick-tick — tick !
Under fina, snabba fingrar hamrar tele-
grafapparatens »nyckel» sina mystiska tick-
tick, signalklockor klinga, de smala pappers-
remsorna i mottagaren glida snabbt fram, be-
täckta med dessa punkter och streck, som ut-
göra telegrafiens alfabet.
Tick — tick-tick — tick-tick — tick!
Med den elektriska gnistans snabbhet flyga
tecknen vidare öfver berg och dal, öfver .flod
och haf, från land till land, och det tusen-
trådiga nät, som spunnits kring jordens rund,
är som ett enda jättelikt, underligt djur, som
bär alla världens hemligheter på sin tysta
tunga...
* Bedan för ett par år sedan påbörjade vi un-
der denna rubrik en serie artiklar, som då endast
uppnådde n:r II, innan den måste afbrytas, på
grund af att de då på färre händer hopade redak-
tionsgöromålen ej medgåfvo all den tid, som fordras
för hopsamlandet af de vidt skilda uppgifterna för
planens fullföljande. Vi ha nu emellertid återupp-
tagit densamma, då den synes oss böra erbjuda våra
läsarinnor både gagn och intresse och vi erinra då
på nytt inledningsvis om följande ord, som vi då i
begynnelseartikeln yttrade: »Vår afsikt är helt en-
kelt den att gencm några korta skildringar från de
olika yrken och branscher, inom hvilka kvinnorna,
särskildt i hufvudstaden, vunnit ökad arbetsterräng,
för våra läsarinnor framlägga det rent praktiska re-
sultat, till hvilket striden i saken häruppe ledt; ett
resultat, som väl torde få anses något så när ty-
piskt för hela landet, då i hufvudstaden, det and-
liga och materiella arbetets centralpunkt, åfven de
flesta och mest varierande arbetstillfällen erbjuda sig.»
Hemligheter! Det påminner mig om en
anekdot.
Det berättas från Ryssland — naturligtvis
måste det vara från Ryssland — om en un-
derlig lag, som förbjuder kvinliga telegraflster
att gifta sig med någon annan än en telegrafist,
en invigd. Zaren tycks inte tro på kvinnor-
nas tystlåtenhet, och det är nog mången som
håller med honom. Men då är det underligt,
att kvinnor någonsin i Ryssland fått tillträde
till telegrafverkets tjänst. Eller kanske det
hela blott är en anekdot.
Sannt eller ej — kanske var det dylika
ryska farhågor som besjälade våra egna sven-
ska myndigheter den tid då fråga först på all-
var väcktes om att gifva kvinnan tillträde till sta-
tens tjänst, särdeles i vissa därtill synnerligen
lämpliga verk, såsom telegraf och post.
Kanske. Eller hvad fruktade man annars?
Nog af, striden härom var ganska långvarig
och bör icke glömmas nu, då nya strider
förestå, då röster höjas för nya landvinningar
åt kvinnan på olika områden, ända upp till
den politiska rösträtten.
* #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
