Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 24 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 IDUN 1891
Först efter gärningen människan döm;
Se ej pä sol, förr’n mot hafvet hon skridit.
Allt, hvad du gjort eller handlat, förglöm!
Minns, hvad du lidit.
Ji. fc. JhCANDER.
och äfven öfver hennes verk, hvilka ännu allt-
jämt äro högst populära.
Hennes första romaner — Dosia och UEx-
piation de Scavéli — utkommo bägge under
loppet af 1876 och grundläde med ens hennes
författarerykte. Den förstnämnda, hvilken först
stod intagen såsom följetong uti »Journal des
Débats», har nu upplefvat ej mindre än sex-
tioåtta upplagor.
Den och ännu ett tjugutal andra af hennes
romaner finnas öfversatta på svenska.
Stoffet till såväl denna som så många andra
af hennes arbeten har m:me Greville hemtat
från Kyssland, med hvars seder och bruk hon
är mycket förtrolig till följd af ett flerårigt vi-
stande därstädes såsom lärarinna i en förnäm
familj.
Den berömde ryske författaren Turgenjeff
var en bland dem, som uppmuntrade hennes
första literära försök, och i ett af sina bref
till honom kallar hon sig hans »lärjunge».
Härpå gaf Turgenjeff henne till svar: »Det
är icke utan en viss stolthet, som jag hör er
kalla er min lärjunge; men om än så vore,
så har ni nu dock redan länge och med ära
såsom »mästare» gått er egen väg.»
M:me Gréville besitter ej endast en stor
skriftställaretalang, hon är äfven mycket språk-
kunnig och en så skicklig »musicienne», att
hon spelar och transponerar de svåraste saker
à prima vista.
Men ej nog härmed. Hon är äfven begåf-
vad med en ovanligt stor portion godt sundt
förnuft och praktisk duglighet, och hennes hus
är ej blott ett »estetiskt», utan äfven ett ord-
ningsfullt hem. Denna hennes praktiska dug-
lighet kom i synnerhet väl till pass under den
första tiden af hennes äktenskap, då hennes
inkomster ännu voro helt små.
Då lär hon i bokstaflig mening, såsom en
af hennes äldre vänner sade mig, ha fått dela
sig mellan skrifbordet och matgrytan.
De af Iduns läsarinnor, som bebo Stockholm,
torde få tillfälle att innan årets slut göra
den celebra författarinnans personliga bekant-
skap, ty hennes sista ord till mig voro: »Vi
träffas i Stockholm 1891.»
Clamo.
Det gamla malboet.
(Samtal i tre afdelningar.)
Af Ave.
I.
Efter frukosten.
sâ, du läser tidningen, käre Karl. —
Wß Ack om du visste, hur trött jag är!»
»Lilla vän, hvad är det? -—• Se sä där,
uppror i Chile! Ja, de republikerna, de äro
härliga! —• Sa’ du något?»
»Vet du, Karl, det är rent för ledsamt
med den gamla liggsoffan i Idas rum, det
är ett riktigt malbo—»
»Kummet? — Åter igen mord och —»
»Nej, soffan. Nu har jag äter varit inne
och piskat, borstat och lefvat med den, sä jag
är rent förbi.»
»Har du det, stackars liten vän. Nä, då
slipper du tänka på den stygga soffan nu
på en tid. Har du läst det här om tyske
kejsaren?»
»Tror du jag kan tänka på sådant, när
vi ha ett sådant gammalt malbo i.ett af rum-
men. Skall jag inte tänka på soffan, när hon
är så full af mal, att det kommer sådana i
mattan, i stolarne, i yllegardinerna, i allt, och
det sker ändå, om jag så fäktar mig till döds
för att hindra det.»
»Snälla du, låtom oss flytta ut soffan i
pigkammaren; du ville ju ha en liggsoffa där
i stället för den fula sängen. — Strejkrörel-
sen — försnillning. —- Hedersgåfva. Hvem
har nu blifvit hedrad?»
»Pigkammaren, ja det har du rätt i, Karl!
— Men, det är sannt, där ha vi ju prånget,
hvaruti vi förvara de bästa sängkläderna och
de nya filtarne. Och få vi bara först det
gamla malboet ut i pigkammaren, och Lena
låter dörren däremellan och prånget stå ett
par gånger, så ha vi fullt af mal därinne.
Nej, det är nog bäst, att jag behållersoffan under
min egen uppsikt; jag kan då icke mer än
slita mig förderfvad på eländet. — Se, mina
händer skälfva ännu efter det arbete, som
jag nyss haft med den odrägliga malen.»
»Har du försökt med kamfert? — Se så,
nu är kung Milan ute och åker igen! Hör
på, du Ebba!»
»Ja, min vän, jag har läst det där. — Men
hvad säger du om att sälja det gamla för-
derfliga malboet, du Karl?»
»Hvilket bo? Ja så, soffan. Jo för all
del, gör du det bara!»
»Och du ångrar det ej efteråt, Karl?»
»Ångra, hvad, hvilket? Hvem, säger du,
ångrar? — Förlåt, jag hörde ej! Här är något
intressant om socialisterna.»
»Jo, jag bara frågade, om det var ditt verk-
liga allvar, att jag får sälja soffan. Du skäm-
tade väl ej?»
»Nej, lilla vän, sälj du bara det gamla
eländet!—Aha, splittring i socialistlägret—»
»Så innerligt snällt af dig, Karl, att jag får
befria mig från allt det där fäktandet mot
mall Snickaren Olsson vill köpa soffan. Hör
du, Kari, snickaren Olsson vill köpa det gamla
otäcka malboet.»
»Ja jag hör. Nå, så är den saken afgjord.»
»Ack så roligt att du samtycker! — Men
om vi sälja den usla soffan, hvar skola vi
då lägga Ida? Det har jag först nu kommit
att tänka på. —- Ja så, du läser, förlåt mig,
Karl! — Nå, så sannerligen om icke där är
en mal på din rockkrage!»
»Fy tusan! Se till att det där malboet
kommer ur huset, och det i dag!»
»Det skall jag visst, när du önskar det,
Karl. Men så fattas det liggplats till Ida.»
»Vi ha ju järnsängen, vet jag.»
» Järn-sän-gen! Men min käre, snälle vän,
det är ju att vilja taga lifvet ur flickan!
Järnsängar äro ju så iskalla, att det är döds-
fara att ligga i en sådan, och så måste vi dess-
utom ha någon stans, där vi kunna lägga
någon de af gäster, som kunna komma att bo
här».
»Hm.»
»Nej, då är det bättre, att jag sliter ut mig
med fäktandet mot malen, än att Ida skulle
ådraga sig lifsfarlig förkylning i järnsängen.
— Jag har nu blåsor i handen efter rottin-
gen, som jag piskade henne med.»
»Piskade — Ida? Är du tokig. — Nå-så-
så, soffan! Ja, sälj den bara, kära Ebba!»
»Du vill då, att jag skall köpa en ny ligg-
soffa i stället!»
» Vill jag? »
»Ja, käre du, när malboet måste bort, så —»
»Nå — och hvad kostar en ny soffa då?»
»Ja, ser du, Karl, när man beräknar, hur
dyrt det blir, om mal får förstöra —»
»Förstås, förstås! Men hvad skulle en ny
liggsoffa kosta?»
»Det bli ingen svår utgift, ty Olsson
vill ju ta den gamla.»
»Du har således redan inledt affären, hva?»
»Men käre Karl, hur kan du tänka, att
jag skulle göra något sådant, utan att du vore
med! — Men Olsson har färdiga soffor. -—»
»Och priset, priset, Ebba?»
»Jo, nu få vi afdraga priset för vår egen
soffa, som han tager. —»
»Hvad tror du väl, att han betalar för det
där eländiga gamla rucklet, fullt af ohyra,
som det är ! »
ȁ, vet du hvad, Karl, soffan ser ej illa
ut, och man både sitter och ligger godt i den!
Under trettio kronor bjuder han ej. —»
»Hm, och den nya?»
»Det är inventionssoffor, och när man så
räknar trettiofem för vår gamla — så —-»
»Ebba! Priset för den nya?»
»Ja ser du, en sådan soffa fås aldrig, aldrig
under hundra femtio kronor.»
»Hundrafemtio, är du splitt galen! Och
du har naturligtvis redan köpt den!»
»Snälle Karl, hur kan du bara tänka något
sådant! Inte hade det fallit mig in, att du
skulle vilja sälja vår gamla; jag har aldrig
tänkt annat, än att jag finge dragas med mal-
boet i hela min tid. Men hvad kostnaden
för den nya beträffar, så betänk först, hvilken
förlust det är att få filtar och mattor uppätna,
och när så de trettiofem eller fyrtio kronorna
dragas från, så är det mycket billigt. Bara
sjelfva mekanismen, du —»
»Meka-nismen? Hvar, hvar?»
»I den nya soffan, vet jag. Man har säng-
kläderna liggande kvar fastspända, och när
man bara. tar ett litet tag i sitsen, så vänder
den rakt i vädret, gaflarne falla ned och bäd-
den är färdig.»
»Å tusan! Det är något nytt!»
»Ja visst, men jag är ej riktigt säker på,
om mekanismen är god. — »
»Men det förstår jag mig på. Skynda dig
och tag på ytterplagg och hatt, så gå vi till
Olsson! -— Det är troligtvis en konstruktion,
som tarfvar förbättring, och det ser jag genast.
Skynda på, Ebba!»
II.
Hos snickaren.
»Jag råkade att nämna för min man, att
herr Olsson hade en af de där inventions-
sofforna till salu, och så ville han gärna se
på den.»
»Det är bara mekanismen, som intresserar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
