Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 32. 7 augusti 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 I D U N 1891
Smånotiser från kvinnovärlden.
Kvinlig klockare. Regeringen har medgifvit,
att fröken Anna Karolina Leckström i Mariefred
må, utan hinder däraf att hon är kvinna och ännu
icke uppnått 21 års ålder, anmäla sig som sökande
till lediga organist-, kantors- och klockaretjänsterna
i Nyköpings östra stads- och Allhelgona församlin-
gar. I afgifvet yttrande hade församlingarna för-
klarat, att de icke hade något att invända, mot att
fröken Leckström finge en dylik rättighet.
Svensk gymnastiklärarinna i utlandet.
Fröken Gulli Öberg, förut anställd som gymnastik-
lärarinna i Göteborg, afreste i augusti månad sistl.
år till Baltimore för att tillträda en förmånlig an-
ställning vid The Woman’s College. Fröken Öberg
tillbringar sommarferierna hos sina anförvandter i
hemlandet. The Woman’s College är ett af de för-
nämsta undervisningsverk för högre kvinlig bildning
i Förenta Staterna,
y
Småstadslif.
En verklighetsskildring för Idun
af
C. 0. Gumælius.
(Forts.)
■f/jjQed vänligare ton, än Isabella någonsin
Jhört henne använda, utropade hon: »Kä-
raste Bella! Du gråter . . . hvad har
_ händt», och öppnade härvid ofrivilligt sina
armar för den stackars flickan.
Vid denna oväntade vänlighet brusto Isabellas
tårar åter löst, och hon gömde snyftande sitt an-
sikte vid Blendas bröst. I dettas inre rörde sig
stridiga känslor, och det var med osäker röst hon
sakta yttrade: »Förtro dig till mig... du vet, att
jag vill dig väl,»
Utan att förändra ställning svarade Isabella:
»Jag tror det. Till en början var jag nästan rädd
för dig, men nu förefaller det, som om du vore
den enda jag kunde lita på.»
Det var lyckligt för Blenda att den andra ej
kunde se hennes ansikte. Hon gjorde nu slut på
den för henne pinsamma situationen, i det hon
förde den unga flickan till soffan och satte sig
där bredvid henne. »Nå, berätta mig nu, hvad
somo kommit dig att gråta så bittert,» yttrade hon.
»Åh, det var blott...» började Isabella tvekan-
de, ty hon hade ännu aldrig talat med någon om
stridigheterna med fästmannen. »Det vill säga,»
fortsatte hon, »det var ju grufligt tanklöst af mig
att ej komma ihåg grefvinnans middagshvila, men
jag tyckte också, att Nils kunde sagt åt mig lite’
vänligare och inte rentaf befalla mig att sluta.
Jag har aldrig varit van vid ovänlighet, och där-
för smärtar det mig dubbelt, att det just skall
vara han, som.. .» och åter hotade tårarne att
bryta fram.
»Stackars liten,» sade Blenda. Hon var nu
åter lugn och såg sin väg klar; ja, hon tyckte
sig nästan stå vid målet. Ännu en ansträngning,
några klokt utkastade ord och ... Därför bort med
allt malplaceradt deltagande. Hon arbetade ju
för allas bästa, fastän de ej förstode det nu.
»Stackars liten! Det kan visst synas hårdt, men
på det hela taget är det bättre, ju förr du lär dig
att fördraga det. Nils är den bästa, raraste män-
niska i världen, men häftig och fordrande är han.
Och någon motsägelse tål han minst af allt, ty
då först blir han alldeles omöjlig. Du måste där-
för —• du förstår att jag säger det för din egen
skull — du måste lära dig att. gifva vika, cch
det utan att invända något. Får du blott detta
fullt klart för dig, kommer nog ert äktenskap att
bli lyckligt.»
Isabella såg på henne med stora ögon, i hvilka
förvåningen rent af torkat tårarne. »Är det din
mening ...» stammade hon häpen, »fordrar han,
att jag som en slafvinna skall blindt lyda honom...
aldrig få hafva någon egen vilja?»
»Åh, så illa är det väl inte,» svarade den an-
dra leende, »men att det är något ditåt, kan jag
ändå inte neka.»
»Nå, det borde han verkligen hafva upplyst
om, på samma gång han ...» Hon hejdade sig
förlägen och gaf därigenom Blenda tillfälle att
fortsätta sitt verk.
Under ett längre samtal utvecklade hon nu hela
sin verkligt stora tjusningsförmåga, och då Elsa
kom för att tillsäga att det nu var lid att gå,
hade Isabella två saker fullt klara för sig, först
att Blenda var den mest älskvärda och misskända
flicka hon visste, och för det andra att — en för-’
bindelse med Nils skulle göra henne olycklig för
hela hennes framtid.
* *
*
Den första repetitionen gick, som dylika vanli-
gen bruka gå. Ingen kunde sin roll, men man
skrattade och hade obeskrifligt roligt. Ett undan-
tag bilda »Lam och lejoninna». Isabella, hvilken
allt sedan sitt samtal med Blenda, visat en ner-
vös liflighet, skämtade och koketterade med sin
på samma gång lycklige och olycklige medspe-
lare på ett sätt, som höll på att göra denne all-
deles yr i hufvudet. Lyckligtvis hade äfven han
satt en ära i att lära sig sin lexa, och pjäsen
gick därför con amore och inbragte de spelande
iifligt bifall. Alldeles förtrollad af sin sköna dams
liflighet, höll den unge doktorn sig äfven efter
pjäsens slut i hennes närhet, och hon lät detta
gärna ske, ty det var ju ett sätt att komma ifrån
sina egna dystra tankar. Måhända ville hon visa
Nils, att hon ej ännu var oåterkalleligen i hans
våld, utan kunde få vara glad, dansa och koket-
tera så mycket hon ville. Att hon därvid ej kom
att tänka på alla de ögon, hvilka med fasa och
häpnad betraktade hennes, i den lilla gammalmo-
diga staden så ovanligt fria sätt, kan lätt förkla-
ras genom den öfverretning, hvari hon befann sig.
Nils hade med någon oro motsett mötet med
fästmön efter scenen vid pianot, ty han måste
vid lugnare eftertanke medgifva, att han varit
ganska ovänlig. Så mycket angenämare öfver-
raskad blef han af att se henne lika glad, ja, lif-
ligare än på länge. Att hon höll sig undan från
honom, fann han ganska naturligt och hoppades,
att allt skulle bli godt och väl igen, då de träf-
fades mellan fyra ögon. Han slog därför bort
alla bekymmer och dansade och var glad med de
andra.
Fram på aftonen kom Blenda till honom och
tog honom med sig till ett ensligt höra af salen.
»Snälle Nils», började hon, »det är rysligt obe-
hagligt för mig att göra dig uppmärksam på en
ledsam sak. Hur är det? Har du talat med Isa-
bella i afton?»
»Nej», svarade han färvånad. »Hon håller sig
lite’ undan för mig, och orsaken förstår jag myc-
ket väl.»
»Nå, det var då bra, det. Men har du icke
observerat, huru hon koketterar med den unge
doktorn?»
»Nej, det kan jag inte säga.»
»Jaså. Ja, det brukas kanske så i de där kret-
sarne, och du har blifvit van därvid. Men här
bland oss äro vi ännu icke så framskridna i... i
hvad beträffar unga flickors och framför allt fäst-
mörs frihet, och Isabellas uppförande väcker där-
för stort uppseende. Men är du nöjd därmed, så
är ju allt godt, i synnerhet då icke mamma är
här, ty hon skulle lida däraf.»
Nils hade under systerns tal blifvit allt allvar-
ligare, och vid de sista orden reste han sig ha-
stigt upp och gick direkt bort till den plats, där
Isabella satt, underhållande ett Iifligt samtal med
den unge doktorn. Han bjöd henne armen, hvil-
ken hon med någon tvekan mottog, och förde
henne framåt golfvet. Med leende uppsyn, för att
vilseleda alla dem, som nu slukade det vackra
paret med ögonen, sade han sakta: »Vore det ej
lämpligt, att du delade dina gracer en smula? Ditt
utmärkande af den unge mannen väcker verkli-
gen uppseende.»
»Nå, än sedan?» frågade hon, äfven med ett
leende, men den blixt, som träffade honom ur
hennes mörka ögon, borde hafva manat honom
till försiktighet.
Nu svarade han i stället: »Jag önskar, att du
ej längre utsätter dig för hela sällskapets prat.»
»Och jag önskar språka med den enda hyggliga
och bildade människan i hela samlingen.»
»Men jag fordrar, att icke min fästmö kompro-
metterar sig,» sade grefven med låg, men marke-
rad röst.
»Ja, i kväll är jag ännu din fästmö och måste
väl lyda dig för att ej genom en skandal glädja
alla de här skvallersystrarna. Men jag lofvar, att
du ej någon mer gång skall behöfva blygas för
mig såsom din fästmö», tillfogade hon, ännu
leende, men med darrande läppar, »och för mig
nu bort till flickorna... Jag vill inte längre gå
här och begapas som ett underdjur.»
Lyckligtvis kom i detsamma bud, att supén var
servered, så att han fick föra fästmön in i mat-
salen, där han kunde utan uppseende lemna henne
åt sig själf.
På hemvägen gingo de förlofvade som vanligt
arm i arm, men utan att vexla ett ord förr än
vid hemkomsten, då Nils sakta sade: »Vill du
vara god komma ned ’i trädgården i morgon före
frukosten, klockan åtta till exempel. Då du upp-
löst vår förening, måste vi ju komma öfverens,
huru vi skola tillkännagifva detta. Det blir svårt
för oss att stanna här båda, och jag har därför
tänkt styra om så, att jag får telegram, som kal-
lar mig hem genast, så kan jag resa med mid-
dagsbåten i morgon.»
»Eller också jag», svarade Isabella med kväfd
röst.
»Ja, vi kunna ju tala därom i morgon. Kom-
mer du?»
»Ja.»
Därpå togo de godnatt af syskonen och begåfvo
sig till hvila.
Hurudan denna hvila blef för de båda, som så
brådstörtadt tagit ett så viktigt steg, kan man
lätt tänka sig; Nils kunde knappast fatta, hvad
som händt. Ännu för några timmar sedan låg
hans framtid leende och ljus framför honom, och
nu var allt kullkastadt, förintadt. Hon, som han
älskade högre än sitt lif, hade med leende min
sagt honom, att de skulle skiljas, vara främlingar
för hvarandra. Han skube aldrig mera få trycka
henne i sina armar, aldrig höra hennes älskade
röst hviska kärlekens ord i sitt öra! Och för
hvad? Han hade bedt henne ej åt en annan
gifva de ljufva leenden, den uppmärksamhet, som
ju blott tillkom honom. Drömde han? Var väl
allt detta möjligt? Och efter hennes bestämda
förklaring var det oförenligt med hans manliga
ära att bedja henne om ändring. Plågad af dy-
lika tankar, kastade han sig af och an på sitt
läger, medan brodern i rummet bredvid sof ung-
domens djupa, ostörda sömn.
Och Isabella? Hon hade nu tagit det afgöran-
de steget, beslutsamt slitit sönder de band, som
hotade att göra henne olycklig, hon skulle ej mer
tvingas att vistas i en krets, där hon ej trifdes,
och som hon fann löjlig, hon skulle få komma
hem igen till de gamla förhållandena. Var hon
nöjd? Hon intalade sig själf, att hon var det, men...
hvarifrån kom då denna obeskrifliga ångest, som
sammanpressade hennes hjärta? Älskade hon ho-
nom ännu så högt? Ja, hon medgaf det, men
kände på samma gång, att hon handlat rätt. En
mans slafvinna? Aldrig! Hellre en svår smärta
nu än en hel lefnads olycka. Och hon dolde
gråtande sitt ansikte i kuddarne och tänkte i det-
samma, att hon ej i hela sitt lif gråtit så mycket
som under dessa dagar.
I den lummiga löfsal, som förr bevittnat deras
kärlekslycka, sammanträffade de båda unga för
sista gången. Deras bleka ansikten och matta
ögon skvallrade om den sömnlösa natten, men
till det yttre voro de lugna, och lugn var också
den röst hvarmed Nils, sedan han med en lyft-
ning af hatten helsat, öppnade samtalet.
ÖForts. och slut i nästa n:r.)
Björnsnäs’ Hushållsskola
(f. d■ Torshags) för utbildande af husmödrar
har ett längre tillkännagifvande infördt i detta
nummers annonsbilaga, på hvilket vi vilja fästa
våra läsarinnors synnerliga uppmärksamhet.
Skolans föreståndarinna är doktorinnan Hedv.
Haglund, hvars namn är en borgen för, att
skolan i alla afseenden fyller sitt ändamål.
Innehållsförteekning;
Agnes Kjellberg ; af Karl Wåhlin. (Med porträtt.) — Du
var stjärna i sky ; poem af Daniel Fallström. — UBga bem ;
för Idun af A. W. — Vår grefvinna; af Ave. — Huru »vil-
darne» uppfostra sina barn. — Kvinnoarbeten på industriut-
ställningen i Göteborg ; af Scævola. II. — Våra vänner ; för
Idun af Helena Nyblom. (Forts.) — Något om dagböcker ; af
G. Å. — Smånotiser från kvinnovärlden. —Småstadslif; en
verklighetsskildring för Idun af G. O. Gumælius. (Forts.)
Förlofnings- oolx vigselringar ?
ständigt lager hos
Juvelerar HALLBERG Stockholm. !
Order frän landsorten expedieras omgående. V
_ i v. «3 gammalt guld, silfver och juveler uppköpas kon-
feriilälä DS.X1.U..; tant eller tagas 1 utbyte mot moderna arheten.
Om gamla saker insändas från landsorten, sändes likvid pr omgående.
Juvelerar HALLBERG Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0264.html
