Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 4 september 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 I DUN 1891
min dårskap. Det är så, att jag allt måste
försöka få lemna tillbaka den nya hatten
igen.»
»Hvad nu?» frågade Tage, ytterst förvånad,
»är förtjusningen redan öfver?»
»Nej, visst inte,» genmälde Elise lifligt,
»men ser du, hm, den passer inte till min
kappa ...»
»Huuui!» hvisslade mannen. »Eller kan-
ske kappan inte passar till hatten?»
Småningom återtagande sitt vanliga glada,
öppna sätt, svarade hon: »Hvad jag har för
en klok gubbe! Ja, det var just det. Den
gamla kappan såg verkligen afskyvärd ut,
när den sågs tillsammans med den vackra
hatten. Förut såg man bara på den och
tänkte ej på kappan, men då det nu blef all-
var af, tog det hela sig förskräckligt ut.
Jag får därför bedja fröken Forsblad att
få byta ut den mot en simplare, och så är
allt bra igen,» tillfogade hon med en half-
kväfd suck. »Men nu måste vi äta.»
Tage sade ej ett ord, utan satt försjunken
i djupa funderingar under hela middagen.
Då de lemnat bordet, frågade han tvärt: »Hvad
kostar en snygg sommarkappa?»
»Åh, kära Tage,» svarade Elise, »tänk inte
på det... det blir så bra som jag nyss
sade. »
»Hvad kostar en snygg sommarkappa?»
upprepade han lugnt.
»Hm... jag skulle mycket väl kunna
hafva en kofta, ty klädningen är ju bra
nog , .. och en kofta ... ja, den tror jag man
nog kan få för en femton kronor, riktigt snygg
som du säger.»
»Femton och åtta gör tjugutre och åttio
öre för vinet och femtio för cigarrerna . .. ja,
då låta vi hela den första löneförhöjningen
gå, och så hoppas jag att aldrig mer behöfva
se dig gråta.»
Invändningar, som stranda mot manlig
fasthet, förtjusning, smekningar, val af modell
och tyg, profningar och så en liten af glädje
strålande, elegant fru, som bars liksom af
luften öfver de knaggliga gatorna. Det för-
stås, att hon måste taga den bästa klädnin-
gen för att blifva i stil, men den var ju re-
dan gammal, ehuru knappast använd.
Och likväl fanns det en sky på-hennes
glädjes himmel, och skyn växte hastigt till
ett helt moln. Och äfven nu var det fråga
om kläder, dock icke hennes utan mannens.
Ej som skulle hon blygts öfver att gå till-
sammans med honom, ehuru hans kläder nu
sägo dubbelt så gamla och dåliga ut i jäm-
förelse med hennes nätta kostym, men det
grämde henne, att hon fått allt och han in-
tet. Hon böljade därför med små antydnin-
gar om, huru väl han behöfde en ny som-
mardräkt, men Tage hörde inte på det örat,
utan slog bort det med skämt. Hon blef
enträgnare och fick bestämdt nej till svar.
Hon började på allvar hata de gamla otäcka
kläderna och ville ej gå ut och promenera,
ty det var ju tydligt, att folk sade, att hon
var egoistisk och ej brydde sig om sin man,
bara hon själf fick kläda sig grann. Det
skämtsamma gnabbet började blifva bittert,
och det var nu ej så ovanligt, att tårarne
kommo med i spelet.
»Hvad gjorde det?» räsonerade hon, »om
du bad skräddaren om kredit, tills vi kunde
spara ihop så mycket?»
»Aldrig sätter jag mig i skuld af ren få-
fänga,» genmälde han barskt. »Och om jag
ej betalar kontant, blifva kläderna så mycket
dyrare. »
»Ja, men låna då af någon bland bank-
herrarne ... de veta ju, hur ordentlig du är.»
»Ja visst, men börjar jag låna, är det snart
slut med mitt anseende. Se så, tänk inte
mer härpå, utan följ med ut, om du ännu
har någon vänlig känsla för mig, som kan
komma dig att glömma, att jag ej är så ele-
gant som de andra ungherrarne.»
Och därpå teg Elise, tog på sig sin pro-
menadtoalett och utstod sedan under hela
tiden de voro ute riktiga kval för hvarje
blick, som riktades på dem.
Slutligen urartade detta tillstånd därhän,
att själfva anledningen till tvisten höll på
att glömmas och i stället hvarje liten mot-
gång, hvarje olika tanke gaf anledning till
bittra ord och uppträden, hvilka slutade
med att han ensam gick ut och hon satte
sig att gråta af alla krafter.
Men en gång återvände han direkt, sedan
han gått. Han hade varit rentaf hård den
gåDgen och kände sig så olycklig vid tanken
på sin lilla alltid lika ömt älskade hustrus
nedslagna uppsyn. »Det måste taga ett slut
det här,» tänkte han, »annars bär det rent
på tok. Hvad månne hon nu gör i ensam-
heten?» och han påskyndade stegen, öppnade
sakta dörren och stod en stund alldeles för-
stenad vid åsynen af hustrun, som kastat sig
ned i sotfan och med ansiktet doldt i näsdu-
ken, skakade af konvulsiviska snyftningar.
Slutligen smög han sig fram och knäböjde
vid hennes sida.
»Käraste min vän,» hviskade han och fat-
tade den motsträfviga handen, »förlåt mig
min häftighet. Jag menade ju inte så illa.
Jag skall göra hvad som helst, bara vi kunna
få tillbaka vår förra trefnad och glädje.»
Och så småningom lugnade hon sig, och då
han var färdig att gå till banken, var afskeds-
omfamningen lika varm som fordom, och med
glädtig röst. som dock ännu bar spår af rö-
relse, ropade hon efter honom: »Jag väntar
på dig utanför banken, så att vi genast få
gå till skräddaren och välja ut kläderna, om
gubben kamrern varit snäll och gifvit dig
pengar. »
Ty Tage Berglund hade beslutit låna hun-
dra kronor för att skaffa sig en fullständig
sommarkostym. Det skulle allt bli så myc-
ket öfver, att frun kunde få en mera passande
klädning än den där mörka af ylle, som då
kunde sparas till vintern.
(Forts.)
Efterplock från industriutställ-
ningen i Göteborg,
||| ett par föregående nummer af Idun har jag
sja sökt fästa uppmärksamheten vid, att en icke
Æ. obetydlig del af de utställda föremålen voro
frukter af kvinlig slöjdskicklighet, flit och
företagsamhet, och jag hoppas därigenom hafva
visat, att det kvinliga arbetet varit ganska väl re-
presenteradt å denna utställning. Det torde dock
för många af Iduns läsarinnor, särskildt för hus-
mödrarna, vara af ett visst intresse att erfara
något om de öfriga utställningsföremålen, särde-
deies om sådana artiklar, som äro föremål för
daglig konsumtion eller på ett eller annat sätt
äro egnade att gifva väckelser och uppslag till nya
sysselsättningar eller förbättrade metoder för det
kvinliga hemarbetet.
Om vi då följa den något banala, men eljes
icke så oäfna regeln, att »maten är halfva födan»,
så börja vi med den grupp, som i katalogen fått
namnet närings- och njutningsmedel. Vi skänka
vårt erkännande åt utställarne af mjöl, gryn och
hvarjehande kvarnprodukter, åt Bauer $■ Söners,
Göteborg, delikata bröd, skinkor, gåslefverpastej
m. m. Ännu större uppmärksamhet egna vi åt
Skånska konservfabrikens utställning af konser-
verade grönsaker samt bär och bärsafter, äfven-
som åt Göteborgs konservfabriks utmärkta inlägg-
ningar af lax, makrill, konserverad fiskfärs och
fiskbullar samt finare köttkonserver, pickles m.
m. Dessa fabriker representera en för Sverige
tämligen ny industri, och på hvilken sida vi än
må befinna oss i den välsignade tullfrågan, må
vi väl dock kunna vara öfverens därom, att det
bevisar bristande fosterlandskänsla, om vi köpa
utländska varor, när vi kunna erhålla svenska af
samma eller bättre kvalité för ett lika godt pris.
De här exponerade konserverna, jämte de som
erhållas från en och annan ej här representerad
fabrik i denna genre — jag vill särskildt nämna
Grundsborgs konservfabrik, Stockholm — kunna
godt mäta sig med det bästa utländska fabrikat,
och lemna i alla händelser större trygghet mot
förfalskning.
En annan fabrikation, som i nyss nämnda af-
seende förtjänar att noga uppmärksammas, är den
af choklad, marmelad och konfektyrer samt kex.
För mindre än ett tiotal år sedan var det utlän-
dingen, som fyllde hela vårt behof af dylika va-
ror, om vi undantaga de konfektyrer, som tillver-
kades af våra sockerbagare samt den ännu blyg-
sammare tillverkning, hvilken bedrefs af några
hederliga »karamellgummor». Detta var dock en-
dast afsedt för förbrukning på platsen, och alla
de karameller, konfektyrer etc., som gingo i han-
deln, alla tillverkningar af den närande och aro-
matiska kakaobönan, all marmelad och kex kom
från utlandet.
För omkring 6 år sedan begynte emellertid en
företagsam och duktig man, fabrikör John Hult-
man, Malmö, att fabriksmessigt tillverka dylika
saker. Man skrattade åt honom i början. Att
anlägga en »karamellfabrik» — det var ju rent
af löjligt, och hvad kakaobranschen anginge, så
kunde man väl på förhand räkna ut, att hvarje
försök att därvidlag konkurrera med utländingen
skulle vara lönlöst. Hr Hultman fortsatte emel-
lertid med den effekt, att hans fabrik efter 6 års
verksamhet sysselsätter en arbetsstyrka på 120
personer, och den årliga omsättningen icke obe-
tydligt öfverstiger den halfva millionen, Hans
fabrikat äro nu välkända allestädes i vårt land. I
dessa dagar öfvergår hans fabrik titl ett kapital-
starkt bolag, i hvilket hr Hultman själf är största
delegaren.
En så framgångsrik företagsamhet kunde natur-
ligtvis ej blifva utan efterföljd, och så uppkommo
efter hand Svenska Marmeladaktiebolaget i Norr-
köning, som tillverkar choklad, marmelad och
karameller, Göteborgs kexfabrikakstiebolag och sist
Nissens manufacturing C:o, i Stockholm, som ute-
slutande fabricerar karameller eller s. k. drops.
Alla dessa firmor kunna vi med trygghet anbe-
falla åt Iduns läsarinnor till benägen hågkomst.
Deras fabrikat är af utmärkt beskaffenhet^ och
prisen ställa sig i allmänhet ej högre än på ut-
ländsk vara, snarare tvärtom. Försök t. ex. Hult-
mans smultronmarmelad, och ni skall finna, att
deliciösare saker kan ni svårligen bjuda på, ^när
aftonlampan är tänd och ni sitter med några
vänner och väninnor > kring divansbordet i det
bemtrefliga förmaket.
En firma, som vi heller icke få glömma bort,
är Vinborg $ C:o, men jag är nästan säker på,
att flertalet husmödrar redan bytt ut den franska
senapen och sojan etc. på sitt bord mot dylik af
Winborgs tillverkning. Skulle så ej vara förhål-
landet, vill jag i edert eget intresse råda er att
snarast möjligt anställa ett jämförande prof, och
det kan knappast blifva tvifvel om, att det skall
utfalla till den svenska firmans fördel. Winborg
& C:os varor mäta sig fullkomligt med. de bästa
utländska tillverkningar i samma väg, hvad smak-
ligheten beträffar, och de öfverträffa dem i pryd-
lig utstyrsel. Man har dessutom full säkerhet för,
att den svenska firmans varor äro förfärdigade af
de helsosammaste och bästa ingredienser, hvilket
ingalunda är fallet med främmande fabrikat, ty
just inom denna bransch drifvas i utlandet sedan
långt tillbaka förfalskningar i stor skala. En spe-
cialitet för den Winborgska fabriken är lactoserin-
preparaten, billiga och erbjudande ett relativt högt
näringsvärde, men framför allt helsosamma, hvar-
om intyg af högt aktade läkare bära vittne.
För en människas timliga existens torde väl,
näst det att »få litet i sig», frågan om hvad man
skall ha på sig vara den viktigaste, och Gud vet,
om icke en hel del af våra damer rent af betrakta
det spörsmålet som n:r 1. Det är därför hög tid,
att jag för mina läsarinnor in på det område, som
upptages af textil- och beklädnadsindustrien.
Denna bransch är synnerligt väl representerad
I hvad stoff och tyger beträffar. Däremot äro ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
