Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 11 september 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 I Dü N 1891
från monter till monter. Jag märker det af den un-
dertryckta gäspningen och af gesten mot den lilla
näpna klockan.
Klockan ja — det var ju sannt. Ett pålitligt ur i
prydligt foder får ej fattas i matsalen. Den saken
är lätt hjälpt genom att vända sig till Linderoth,
Stockholm, som har de yppersta saker i den vägen
att erbjuda. Och litar ni ej på ert fickur, utan vill
skaffa er ett nytt, så kan ni ej finna pålitligare
klocka, om ni sökte jorden rundt, än dem, som fås
från Haida fickursfabrik. I den lilla montern strax
bredvid Linderoth kan ni själf öfvertyga er om, att
urets inre företer det subtilaste och mest noggranna
arbete, samt att tafla och boett i prydlighet och finess
lemna ingenting öfrigt att önska.
De otaliga småsaker, som eljes behöfvas för att
pryda ert hem, vet ni nog, hvar ni skall skaffa er,
ty ni har säkert icke glömt den dagen, då vi gingo
igenom utställningen enkom i.afsikt att taga reda
på, huru den kviniiga slöjden där var representerad.
Men känner jag er rätt, så kan ni själf dra försorg
om en hel del af dessa föremål, ty ni är ju ej blott
en intresserad åskådarinna, utan ock en flink och
kunnig utöfvarinna af kvinlig slöjd.
Nåväl jag visste det! Men då måste ni också
tillåta, att jag följer er till ännu ett par tre montrer.
Ni skall nog finna, att besöket lönar mödan.
Först till Smibiarnas. Där ha vi visserligen varit
en gång, men då voro vi så upptagna med deras
spisar, kaminer och dylikt, att vi glömde symaski-
nerna. Och dem har man väl ändå på intet vis lof
att glömma, när man tjänstgör som ciceron för en
ung dam, som går i bosättningsfunderingar.
Se på denna symaskinstyp, som man kallat Göta.
Den börjar att sy igenom en tunn linneremsa, men
går lika ogeneradt igenom sjudubbel tjock korderoj
och till och med genom en blyplatta af rätt betydlig
tjocklek. Samma nål har tjänstgjort i veckotal på
dylikt hårdarbetadt material, utan att brytas af. Och
betrakta vi maskinen närmare, skola vi finna, att den
är till sin sammansättning ytterst förenklad, de få
delarna kunna med några handgrepp tagas isär och
sedan lika ledigt hopsättas. En så stark, enkel och
lättskött maskin är ju en verklig skatt i en flitig
och arbetsam kvinnas hand, och prydlig är maskinen
också till sitt yttre, så att ni godt kan_ sätta den
hvar som helst i er våning. Äfven maskinen Freja
m. fl. typer bära vittne om, huru högt Huskvarna
drifvit upp sin symaskinstillverkning. Medgif att
det hvarken är fosterländskt handladt eller ur den
egna ekonomiska synpunkten klokt att köpa utländ-
ska symaskiner, då vi hafva ett så ypperligt inhemskt
fabrikat.
Gå vi ut ur hufvudbyggnaden och tvärs öfver
planen mot annexet, finna vi där på venster hand
en liten paviljong, hvari utställas några små maski-
ner, som äro lika nyttiga och för ett hem oumbär-
liga som symaskinen, men dessa vittna måhända om
ännu större uppfinnareförmåga och mekanisk fyndig-
het. Det är ingeniör Per Perssons stickmaskiner.
Dessa maskiner tillverkas å J. E. Erikssons mek.
verkstad, Stockholm, och äro således alltigenom, så
väl till uppfinning som arbete, af svenskt ursprung.
Det som väsentligen skiljer dessa stickmaskiner från
andra dylika är den beundransvärdt väl konstruerade
räkneapparaten, som med osviklig säkerhet säger till,
när ni skall sätta till en nål eller taga ut en, med
andra ord när ni skall öka eller minska _ bredden på
det stycke, som är under arbete. Härigenom kan
ni, utan att behöfva bry er hjärna med en ansträn-
gande räkning, gifva hvad slags form som helst åt
stycket, och det färdiga plagget smyger sig fullkom-
ligt efter kroppens linier. Och betrakta blott alla
dessa färdiga arbeten, gjorda på de Perssonska stick-
maskinerna, som kläda den lilla paviljongens väggar.
De äro ju utmärkt vackra och smakfulla alla dessa
ylleartiklar från den lilla näpna bebékostymen upp
till nattrocken, som skulle göra er man öfverförtjust.
Det är sannerligen icke att undra på, att hr Perssons
maskiner väckt formlig entusiasm till och med bland
Amerikas kvinnor, som dock af helt naturliga skäl
äro mycket bortskämda och fordrande, när det är
fråga om inventiösa och praktiska saker af hvad slag
de vara må. Och hade det ingått i hr Perssons plan
att här nere vid utställningen hafva försäljning af
stickmaskiner, så hade han kunnat realisera en an-
senlig mängd.
Blott ännu en liten ött in i stora annexet. Där
finna vi utom täflan en utställning från Sven Dym-
ling & C:o af alla slags råmaterial, verktyg och uten-
silier för träsnideri. Detta är en vacker och nyttig
slöjdgren, som lämpar sig väl för kvinnor, och som
äfven flitigt öfvas af dem. Det är därför glädjande
att se det en person, hvars verksamhetsfält är ett
helt annat än köpmannens, af intresse för saken ta-
git sig för att åt träskulpturens idkare tillhandahålla
allt hvad de behöfva för ett moderat pris. Tydetta
är fallet med hr Dymling. Plan har också för att
utvidga intresset för denna slöjd anordnat pristäflin-
gar, hvilkas vackra resultat man till en del kan se
bland de utställda arbetena.
Dymling & C:0 höra hemma i Göteborg och äro
utan tvifvel den i fråga om material och verktyg för
träskulptur bäst försedda firma i landet.
Och härmed, värderade läsarinna, taga vi farväl
af industriutställningen i Göteborg, som snart stänger
sina portar. Låt oss vara öfverens om, att denna ut-
ställning haft åtskilligt godt och glädjande att säga
om kvinlig så väl som manlig arbetsskicklighet, att
den gifvit oss en god inblick i skilda grenar af vårt
lands industri, och att den kraftigt bidragit till att
lära oss älska och uppskatta svenskt arbete.
Och då har ju utställningen också gjort, hvad den
skulle göra.
Scævola.
Apropos senaste simpromo^
tionen för damer.
Forts. o. slut fr. föreg. n:r.
0T?)en hvarje medalj har, åtminstone i som-
ligas ögon, en frånsida. Äfven mot dessa i
vårt tycke så glädjande och berömvärda prof
på kvinlig idrott, som vid simpromotionerna
lemnas, uppmuntrande till efterföljd, eggande
till täflan — äfven mot dem hafva åtskilliga
anmärkningar framställts, hvilka vi här anse
oss icke böra med tystnad förbigå, utan vil-
ligt skola framlägga, endast med rätt att i
korthet bemöta dem.
Dessa anmärkningar hafva hufvudsakligen
framställts dels ur sanitär, dels ur sedlig syn-
punkt. Man har nämligen trott, att de vid-
lyftiga prof, som erfordrades för magisters-
och kandidatgradernas vinnande, och hvilka
naturligtvis fordra både kraftansträngning och
en längre stunds vistelse i vattnet, skulle ofta
verka skadligt på den kviniiga organismen,
särskildt på de individer, hos hvilka funnes
vissa sjukdomsanlag. Denna fråga bragtes
äfven under diskussion i Stockholms Simsäll-
skap redan år 1878 af en kvinlig ledamot,
professorskan Retzius, född Hierta, och detta
med den påföljd, att nämnda sällskap ingick
till Svenska Läkaresällskapet med begäran om
dess yttrande i ämnet. Detta uppdrog svarets
afgifvande åt tre bland Läkaresällskapets leda-
möter (hvaraf två specialister i fruntimmers-
sjukdomar och en hygieniker), hvilka åter med
sig adjungerade tvänne erfarne badläkare.
Resultatet blef ett utlåtande, hvari desse läkare,
efter att hafva betonat de faror, som af kalla
bad och simöfningar kunna för kvinnan under
vissa förhållanden uppstå, sluta med att an-
befalla vissa försiktighetsmått. Sålunda skulle
den spädare kviniiga ungdomen ej få taga kall-
bad vid lägre värmegrad i vattnet än 17 gra-
der, ej uppehålla sig i vattnet längre än en
kvart, ej bada mer än en gång om dagen,
ej under den starkaste middagshettan och ej
före midsommar. Särskild försiktighet anbe-
falles under den utvecklingsperiod, som van-
ligen inträffar vid 13—15 års ålder. An-
gående simdräkten föreskrifves, att den bör
vara vid samt tillverkad af strid, spänstig
ylleväfnad. På’ grund af detta utlåtande,
hvilket genom Simsällskapets försorg blifvit
tryckt och spridt till alla landets simskolor
för fruntimmer, ansåg sig Simsällskapet lämp-
ligen böra inställa de kviniiga simpromotio-
nerna, och sådana förekommo i Stockholm
sedermera ej heller under de närmaste åtta åren.
Först efter fullbordandet af Stockholms stads
nuvarande stora bad- och siminrättning år
1886 återupptogos de, men då med de betyd-
ligt nedsatta fordringar, för hvilka vi här
ofvan redogjort, och hvarigenom all fara för
öfveransträngning eller förkylning vid profvens
afläggande, hvilket för öfrigt alltid sker under
erfarna lärarinnors tillsyn, torde vara undan-
röjd. Det synes sålunda, som om de ur helso-
synpunkt framställda anmärkningarna motkvin-
iiga simpromotioner vore nöjaktigt vederlagda.
Frågan har åtminstone behandlats af Simsäll-
skapet med ett allvar, hvaråt man måste gifva
sitt erkännande. Också finnas i detta säll-
skap flere läkare, af hvilka en tillhör säll-
skapets styrelse — något som vi nämna till
oroliga modershjärtans ytterligare lugnande.
Den andra anmärkningen är kanske svårare
att vederlägga, ty vid dess behandling spela
tycke och smak en så stor roll. Den kommer
hufvudsakligen från betänksamma mödrar, som
skaka på hufvudet och säga: »Ja, de där
fruntimmerspromotionerna kunna nog vara bra,
men aldrig skulle jag tillåta, att min dotter
finge uppträda på en sådan. » Detta räsonne-
mang har också ofta gjort, att skickliga sim-
elever aldrig fått mottaga sin förtjänta ut-
märkelse och verka genom sitt exempel, detta
både till egen och sina lärarinnors ledsnad.
Det har till och med drifvits så långt, att i
en uppvisning inför endast kviniiga anhöriga
flickor af sina mödrar vägrats deltaga, sedan
dessa erfarit, att några herrar af simskolans
styrelse (alla gamla familjefäder) måste invite-
ras att närvara. Och på detta sätt har hela
uppvisningen gjort fiasko till stor skada för
lärarinnan, anstalten och hela den kviniiga
simundervisningen. Detta måste ju för denna
undervisnings vänner vara mycket nedslående.
Men frågan är af så ömtålig beskaffenhet, att
vi visst icke våga fördöma de med oss olika
tänkande. Vi vilja endast vördsamt och vän-
ligen erinra dels om simkostymens blygsamma
beskaffenhet, i vårt tycke vida blygsammare
än den, i hvilken kanske mången af dessa
nyssnämnda mödrar släpper sina döttrar på
bal, dels om den värdiga och rena ton, som
vi alltid funnit utmärka dessa promotioner,
där kögt stående och högt aktade personer
(till anmärkningsvärdt stort antal prester) ut-
föra promotors höga funktioner, samt där man
ser närvara en mängd personer, både damer
och herrar, af obestridt anseende, hvilka säkert
ej skulle bevista en offentlig tillställning, öfver
hvilken den minsta skugga hvilade. Yi kunde
berätta om en simpromotion i Stockholm för
många år sedan, då en prost såsom promotor
satte magisterkransen på tre af sina döttrars
hufvuden — detta på en tid, då kviniiga sim-
promotioner ännu voro något utomordentligt
sällsynt. Må de, som rycka på axlarna åt
dessa, själfva i all försiktighet en gång be-
söka en sådan fest och med egna ögon se, hur
der tillgår! Men, som sagdt, vi respektera
till fullo en mors känslor i fråga om sin unga
dotter och våga blott till slut uttala den för-
hoppning, att så småningom de strängare åsik-
terna i denna fråga måtte mildras därhän, att
de ej verka hindrande på simkonstens utbred-
ning bland det kön, som just i vår tid är i
så stort behof af god fysisk utveckling — ifall
vi för resten önska att hos nästa generation
ännu finna kvar något af helsa och kraft.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
