Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 2 oktober 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
1891
I DU N
Intet är stort, som icke är godt, och intet är sannt, som icke består.
JA. pLAUDIUS.
f?********************************************************’**********************************
alla framåtskridandets vänDer borde med
glädje helsa ett tillfälle att skänka den goda
saken sitt stöd.
Staden Chicago är helt visst i denna stund
den lifligast sysselsatta och bullersammaste
stad på jordens rund. Den är en af de
ståtligaste och vackraste af världens befolk-
ningscentra. Såsom lämplig mark för motta-
gandet af civilisationens sådd är Chicago
kanske mera lofvande än någon annan stor
amerikansk stad. Utställningens finanser äro
så godt som oinskränkta. Alla förberedelser
äro vidtagna i den mest storartade skala.
Arbetet på expositionsbyggnaderna har redan
tagit sin början, och komma dessa att vida
öfverträfia alla från föregående internationel-
la utställningar.
I hvad mån vårt lilla fosterland kan kom •
ma att göra sig gällande bland de jättekraf-
ter, som här en gång skola mäta sig, beror
ej minst på hvad den svenska kvinnan efter
sin förmåga vill verka. Goda tecken hafva
redan visat sig. Som en liten påskyndelse
för det intresse, som utan tvifvel redan i vida
kretsar är väckt, hafva vi i dag velat brin-
ga mrs Potter-Palmers bild.
Två par.
flag såg de två i deras kärleks maj.
Vid glada sångers ljud, med vimplarne
på svaj,
De styrde lustigt jullens lätta bana,
Famn emot famn och kinden högt i brand,
Mot vackra trohetslöftens underland,
Dit unga ögon ståds i längtan spana,
Dår skönt det blana ses vid himlakustens
rand.
Men ack, för slik seglais till barlast icke
duger
En flyktig stämning, svärmisk blott och vek.
Det händer, blodets röst i unga pulsar ljuger,
Och löfte, gifvet under kärlekslek,
Når tiden kom med kraf, blott alltför ofta
svek.
Det gick för dessa tvänne som för flera;
Det kom en dag, som dem i trångmål fann
Den digra ömhetsskuld att honorera,
På hvilken de en gång ställt växlar till
hvarann.
Hvar var vål nu den vån, hvartill sitt hopp
man stålide,
Som något var i stund, då något gällde,
Som icke svek i smärta och betryck?
Hvar var den hand, som trofast vännen stödde,
Som lade balsam på hvart sår, som blödde,
Och åtförtorkad läpp gaf kärleks läskedryck?
Hur litet vackra löften ofta menai
Man varit för hvarann en lekkamrat allena,
Hvars känsla räckt en vacker vårdags glans
Att spela krocket och att kasta krans!
Nu var det slut, förtrollningen var bruten.
Den vackra årets tid den år förfluten,
Och ingen fågel mer sin visa slår.
Framför dem vintern blott, i köld och mör-
ker sluten,
En hjärtats vinter utan hopp om vår.
Jag såg ett annat par. Ej ljuflig trolldoms-
sång
Förent de två. Den heta kårleksbranden
Hos dem ej rubbat blodets lugna gång.
Helt nyktert, om du vill, hvarann de räckte
handen
Att dela trofast allt hvad lifvet ger
Af sorg och fröjd, två vänner blott, ej mer.
Hur sällsamt! Lifvet, som så ofta bryter
De vackra löften, dem vi, litat på,
Som mången kärléksvår i tidig vinter byter,
En lycka, aldrig drömd, består det dessa två.
Af plikten ledda, vid hvarandras sida _
De trädde an sin vandring. Stunder blida
Och stunder mulna kommo. Vänfast bröst
Hvar fröjd ett genljud gaf ochfann för smär-
tan tröst.
Den offervillighet, som ingen lön betingar,
Kring deras vånskapslif allt trängre bandet
drog.
Förtroende man gaf, förtroende man tog,
Och allt, en delad lifslott med sig bringar,
En kungsväg mellan deras hjärtan slog.
På trogen vänskap stilla växte vingar,
Till dess en dag, med ljufva kärleksnamn
Den ena makan sjönk uti den andras famn.
All fröjd, som af två trogna hjärtan kännes,
Blef dem beskärd.. All kärlekslyckans glans
Från hennes ögon strålade mot hans
Och strålade igen från hans till hennes.
Det bief en ljuflig saga, dessa tvännes.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
