Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 2 oktober 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 319
stänger sorgfälligt alla fönster och dörrar och sätter
midt på golfvet ett järnfat med glödande kol, på
hvilka man strör en handfall enbär. Efter 12 tim-
mar vädrar man och skall finna att lukten försvunnit.
I anseende till den sedvanliga höstskurningen vill
jag erinra om ett och annat. Man glömme ej att
från allt damm befria själfva resårerna på möblernas
undersida, och att snören och tofsar samt fransar äro
äkta dammgömmor och kräfva särskild uppmärksam-
het. — Smutsfläckar på tapeter vika för behandling
med mjukt hvetebröd. Till tapeternas afdamning
bekläder man dammborsten med en mjuk duk eller
virkadt öfverdrag och sopar sträekvis rakt uppifrån
och nedåt. Endast till taket använder man det s.
k. krushufvudet (en lång käpp med ett rundt borst-
hufvud). Vid tvättning af dörrar och fönsterkarmar
varnas i alla husegares intresse för begagnande af
såpa och soda, hvilka angripa målningen ; i
stället, gör en liten tillsats af salmiaksprit under-
verk, utan att orsaka skada. Äfven fönsterrutor och
speglar behandlas med salmiak och vatten, eller litet
blåelse upplöst i vatten ; jag för min del tycker bäst
om att skura glas med en liten kritpåse, som fuktats
lagom, hvarefter jag torkar med fint linne och pole-
rar med sämskskinn. Möblerna poleras bäst med
olja och sprit, användt droppvis på en yllelapp eller
på bommullsvadd, klädd med en linnelapp. (I tyska
tidningar rekommenderas varmt »Brunolein».) — Ett
parkettgolf får glans af gnidning med en fet lapp
eller med vax. Nipper af porslin och biscuit ren-
göras med ljumt såpvatten; gipsfigurer däremot tåla
ej någon behandling med vått. Figurer af elfenben
blifva som nya, om man borstar dem med en salmiak-
lösning, hvarefter de måste själftorka. Saker af
cuivre poli gnidas endast med olja. Träsmderier
öfverstrykas vid behof med en schellaeklösning (gum-
milacka och sprit). Lackerade föremål gnidas med
en fuktig skinnlapp och litet hvetemjöl. — Linoleum-
mattor rengöras enklast med ljumt vatten och tvål
— allt efter behof med svamp, lapp eller borste,
hvarefter man gnider mattan väl torr. Soda bör
under inga vilkor användas. För att konservera dy-
lika mattor kan man efter rengöringen begagna ett
uppfriskningsmedel (näml. en fet pasta, som i han-
deln kallas »Linoleum Reviver», hvilket äfven lär
bidraga till färgernas bibehållande), dock ej oftare
än en, högst två gånger om året, hvarvid man måste
vara noga att jämnt fördela salvan och gnida så länge,
tills allt fett insugits i mattan. (Linolja duger ej
för detta ändamål 1) En dosa af salvan kostar 3 kr.
och räcker för två gånger till ett helt rum.
Pelssaker, vinterkappor o. d. tagas nu fram ur
kistorna, samt vädras och piskas veberbörligen.
Med afseende på höstbak upprepas här några all-
männa regler (hvilka delvis återfinnas i Iduns II år-
gång sid. 226). Jästens beskaffenhet spelar en stor
roll: bryggerijäst silas, så att inga bäska humlefrön
blifva kvar ; skall den ej genast begagnas, häller man
friskt källvatten på, som dock sedan afhälles. Präss-
jäst lägges i kallt vatten under några timmar och
uplöses sedan i ljum mjölk. En bröddeg jäser lät-
tare, om man vid omvridningen tager hälften ister
och hälften smör. Jäsdeg må under jäsningen ej
flyttas; utan traget eller fatet bör stå orubbadt på
samma ställe, naturligtvis med lätta skynken öfver,
för att förekomma att degen »skinnar sig». Fat ocb
tråg, som skola användas till jäsdegar, mjölet samt
alla ingredienser måste uppvärmas på förhand, likaså
bakfiltar och baklinne (så framt man ej gör degarne
kvällen förut till s. k. kalljäsning). Bakugnen pröf-
vas på så sätt, att man ilägger en bit papper: blir
detta genast brunt, så är ugnen för het; viker eller
rullar det sig endast, är ugnen lagom varm. Steker
man i kokspisen, bör man undvika att under stek-
ningen hälla kallt vatten i reservoiren ; den därige-
nom uppkommande plötsliga afkylningen kan förstöra
mången plåt med bakverk. — Blandar man rifven
kokt potatis eller förvällda risgryn i bröddegen, så
håller sådant bröd sig längre saftigt. Att öfverstryka
brödkakorna med ljumt vatten före gräddningen för-
hindrar att de spricka sönder; öfverstrykning med
kallt vatten under stekningen och sedan de blifvit
tagna ur ugnen, ger dem ett vackert glänsande ut-
seende. Tager man starkt saltadt vatten, blir skor-
pan hårdare.
SyItningstiden är nära förbi, om man nu ej vill
koka fruktmarmelader och göra sylt af morötter.
Af nedstampade lingon pressas nu saften, som icke
alls får något uppkok. — Men det under sommaren
inkokta syltet behöfver flitig tillsyn och omkokning
vid första tecken till jäsning eller mögel. —■ Bland
Inläggningar intager rödbetor och surkålen första
rummet (hvarom närmare i Hjälpredan). Äfven in-
lagda grönsaker kräfva tillsyn en gång i veckan :
Saltade skärbönor befrias från osnygghet på ytan;
lapp, bräde och sten sköljas och fatets inre kanter
torkas. Om så behöfves, påspädes saltlake. Det
samma gäller för saltgiwkor. Syltlök vill gärna skäm-
mas: den gamla ättikan hälles bort, löken sköljes
med kall ättika, och ny kryddättika hälles kokande
öfver. Skulle torkad frukt blifvit mjuk, kan man
eftertorka den. •— Svamp måste ofta skakas och sik-
tas. — En kinkig sak är förvarandet af rå vinter-
frukt. Därom kunde skrifvas hela kapitel, om ut-
rymme funnes. — Färska blommor kan man rädda
undan frosten och förvara några veckor i källaren.
Af trädgårdsalster skördar man nu hela återsto-
den : potatis, morötter, rödbetor, kålrötter, kål m. m.
Den sistnämnda bredes ut några dagar på frostfritt
rum, innan den hänges upp i källaren ; alla rötter
böra äfven vara torra, innan de bäddas ned i sina
sandlådor. Efter höstgräfuingen (utan hackning) täc-
kas jordgubb- och sparrissängar med grankvistar.
Stenia.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Friskgymnastik för unga kvinnor. Kvin-
liga gymnastiksällskapet i Stockholm börjar den 6
oktober åter sina kurser i friskgymnastik för kvinnor.
Yi behöfva ej för våra läsarinnor påpeka nyttan och
betydelsen af dessa stärkande och uppfriskande öfnin-
gar, hvari äfven den minst bemedlade kan deltaga,
då priset är satt så lågt som till 1 kr. i terminen.
Ofningarna stå under öfverinseende af underläraren
i pedagogisk gymnastik vid Gymnastiska centralin-
stitutet kapten C. A. Silow.
Om undervisning i huslig ekonomi uti
flickskolorna höll den framstående lärarinnan från
Cassel, Auguste Förster, på den allmänna tyska lära-
rinneföreningens generalförsamling i våras ett före-
drag, som redan tyckes ha resulterat äfven här hemma
i Sverige, i det i dessa dagar en svenska, fröken Ida
Norrby, begifvit sig till Cassel för att hos fröken
Försten• den 1 oktober börja att genomgå en fullstän-
dig lärarinnekurs i huslig ekonomi och sundhetslära.
Fröken Norrby har förut studerat i Neuendettelsau,
hvarest hon med september afslutade sin årskurs, i
hvilken ingått Diakonie, Hausarbeit samt ärtzlieher
Unterrieht, och vill nu i Cassel genom den nämnda
kursen afsluta sin utbildning i denna riktning.
Exemplet manar till efterföljd.
Kvinlig advokat. Fröken Sarmisa Bilcesco,
ett ungt fruntimmer, som för någon tid sedan tog
juridisk doktorsexamen i Paris, har sökt och erhållit
anställning som advokat i Bukarest. Rumänien har
alltså blifvit den första stat i Europa, där en kvinna
får behandla en rättssak, något som redan är brukligt
i 24 af Amerikas stater. Fröken Bilcesco är med-
lem af Société de legislation och en flitig medarbe-
tare i sällskapets tidskrift.
Teater och musik.
Kungl. operan. Knappt är det ena märkliga gäst-
spelet afslutadt å vår kungl. operascen, förrän ett
nytt, ej mindre märkligt, tager sin början. Omedel-
bart efter fru Arnoldson-Fisehhofs sista uppträdande
kom den portugisiske operasångaren Francesco d’An-
drade. Hans första uppträdande egde rum på förra
veckans onsdag som Don Juan i operan af samma
namn, och redan från första akten tog han publiken
med storm. Och erkännas måste, att en mera full-
ändad Don Juan torde man få leta efter. Sång,
spel, figur och utseende — allt förenade sig hos den
framstående gästen och åstadkom en Don Juans-typ
så full af lif och eld, skalkaktighet och öfverdåd,
att säkerligen på mycket länge här ej skådats någon
bättre framställare af detta parti. Och det var ej
blott publiken, som rycktes med; äfven på de med-
spelande utöfvade signor d’Andrade det allra största
inflytande, allt till båtnad för det hela. Så inten-
siva applåder, som under de fyra aftnar operan nu
gifvits helsat den ärade gästen, hafva vi sällan be-
vittnat å k. operan. Äfven de medspelande förtjäna
loford, särskildt naturligtvis fru Östberg som Elvira
och fru Edling som Zerlina.
I afton gifves operan »Rigoletto», i hvilken sig-
nor d’Andrade har sin andra gästroll.
— _I söndags gafs å operan säsongens andra
dramatiska program, »Älfjungfrun», en öfversätt-
ning af J. L. Heibergs bekanta romantiska skå-
despel »Elverhoi», hvilket i sitt hemland åtnjutit
en 60 årig popularitet, som å KöpenhamnssceDen för-
skaffat detsamma ett antal föreställningar, öfversti-
gande hvarje annat stycke. _ För ett och annat tio-
tal år sedan visade sig »Älfjungfrun» äfven här i
Stockholm betinga god framgång, och söndagens
repris stadfäste, att detsamma ej ens för våra da-
gars publik förlorat all sin fängslande förmåga. I
det hela torde nog både uppränningen och ämnets
behandling verka väl specifikt danska för en svensk
åskådarekrets ; men det nationella lynnet, som lyck-
ligt framhäfves genom Kuhlaus musik, eger tillräck-
ligt många befryndade punkter med vårt eget för
att än i dag verka smittande.
Af de olika rollinnehafvarne gjorde enhvar ett
jämngodt arbete, utan att egentligen någon särskildt
framträdde. Fru Dorsch gaf åt Elisabeths parti den
afrundning, den rutinerade artisten ej förfelar. Frö-
ken Lindzdns Agneta ha vi ej .varit i tillfälle att taga
del af; vid den andra föreställningen i tisdags debu-
terade fröken Lindenau i denna roll. De unga kraf-
terna förslogo ej fullt; deklamationen verkade uta n-
lärd och famlande, men den angenämt ungdomliga
apparitionen slätade öfver mycket. Hr Ranft gör
en ganska kraftfull och porträttlik Christian IV och
hr Holmquist som hofmästaren på Höjstrup är synner-
ligen till sin fördel.
De vackra balettnumren i 4:de och 5:te akterna
bidraga väsentligt att gifva det brokiga sagospelet
ökad lockelse.
K. Dramatiska teatern har i de båda programmen
»Dubbelspel», samt »En varning» och »Stulen lyc-
ka» fått goda dragningskrafter. Under inöfning är
brukspatron Michelsons »Skandalen i natt» och de
Maupassants »Musotte».
Vasafeatern gifver i morgon lördag f. f. g. »Sköna
Plelena» i Frans Hedbergs bearbetning.
Vid pensionen.
Skildringar för Idun
af
Channäh.
Forts. o. slut fr. föreg. n:r.
Jaulen hade ändtligen gått, ja ändtligen, ty den-
na stora fest, högtiden öfver alla högtider, som
fastare knyter till familjebanden och sår frid och
glädje i så många hjärtan, väcker hos den, som
vistas borta från hem och fädernesland, så många,
många minnen, så vemodiga tankar. Hur kärt
det blir, det gamla landet där uppe i norr, hur
stilla högtidliga skogarne och fälten, höljda af snö
med evigt gnistrande stjärnor däröfver!
Nu tindrar julgranen där hemma, nu går den
glada dansen däromkring, och nu och åter nu
igen går tanken från de hemmavarande ut till
barnet därute i världen, som ej står med i sysko-
nens krets.
Och för barnet smyga dagarna så oändligt lång-
samt fram, årets sista dagar. Men i öster bräc-
ker en svag morgonrodnad, och klar stiger det
nya årets blänkande stjärna fram, då böjas fol-
kens hjärtan. Hvad skall stjärnan gifva — glädje,
lycka, sorg eller smärta?
Nyårsönskningarna regnade ned, allt var så
förhoppningsfullt, allt så gladt. Men bland de
friska löfven finnes stundom ett förvissnadt.
Sångaren från Italien hade med skälfvande
hand skrifvit underrättelsen, att vår lilla sångfo-
gel var död. Döden hade icke inväntat våren,
löftenas, lifvets tid, då, sällsamt, döden gör sin
största skörd ^ bland de unga, han hade kommit
redan nu. Så lätt, så omärkligt, som det gamla
året glider in i det nya, hade för henne skuggor-
nas lif här nere vikit för det högre, allt förkla-
rande, ljusa, eviga lifvet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
