Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 9 oktober 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 323
Det är nu i dessa dagar ett halft århund-
rade sedan Birgitta i Bom kröntes till hel-
gon, och än i denna dag resas öfver hela
den katolska kristenheten altare till hennes
ära, böner bedjas i hennes namn. Hennes
lefnadsomständigheter hafva utsmyckats med
mänga underbara tillägg, och hennes uppen-
barelser äro öfversatta på alla mera kända
språk och utkomma ständigt i nya upplagor.
Protestanterna skänka henne ej denna hyll-
ning. De anse ej, att det var Gud, Kristus
och helgonen, som talade till henne, de an-
se, att hennes uppenbarelser, liksom andra lik-
nande, höra till dessa företeelser inom andens
värld, hvilka ej kunna förnekas, men ännu
vänta på sin förklaring.
Men icke dess mindre beundra, vörda och
älska de hennes helgjutna, mäktiga, kärleks-
fulla personlighet.
I sina uppenbarelser visar sig Birgitta vara
ett af sitt tidehvarfs och lands främste skriftstäl-
lare. Hennes språk är poetiskt, hon har en rike-
dom af liknelser hemtade från naturen, som hon
älskade och förstod, såsom människorna på
hennes tid sällan förstodo den. Hennes allt-
omfattande ande lemnade ej heller några af
det mänskliga lifvets områden oberörda. Fa-
milj, stat, kyrka, politik, filosofi, allt intres-
serar henne. Hon är en skaldenatur så djup,
så rik, så fantasistark, att vårt land har
frambragt endast få hennes likar.
Genom den framstående ställning hon in-
tog i Sverige, utöfvade hon ett ej obetydligt
inflytande på de historiska händelser, till
hvilka hon var vitne, och konung Magnus
Eriksson fruktade henne, såsom en af de kraft-
fullaste representanterna af de mäktige Stor-
nianssläkterna.
Afven på den stora världsscenen spelade
hon en roll. Påfvar och furstar i hela Eu-
ropa kände hennes namn, och genom de kraf-
tiga väckelseord hon talade mot den katol-
ska kyrkans missbruk, är hon en reformatio-
nens förelöperska.
Genom sin egen personlighet och än mer
genom den nunneorden hon stiftade, gjorde
hon det svenska namnet kändt öfver Europa.
Vadstena kloster bief en berömd vallfartsort.
Det blef ock under medeltidens senare skede
medelpunkten för ett rikt kulturlif, och detta
klosters betydelse för vår odling kan ej skat-
tas nog högt. Hon är sålunda en af medel-
tidens betydelsefullaste personligheter och den
enda från detta tidehvarf, som har europeisk
betydelse.
Och med all denna yttre verksamhet, makt,
ära, var Birgitta, eller åtminstone sträfvade
hon allvarligt efter att vara, en ödmjuk, kär-
leksrik, uppoffrande kvinna, som ej sökte efter
egen fördel, utan efter sin nästas, ej efter
människors pris, utan efter Guds.
Ellen Fries.
ife-
Sancta Birgitta.
- 1391-1891.
<jj|||pf rosenlunden på Finstad gård,
där ån under pilar strömmar,
hon slumrar, barnet, i änglars vård
och drömmer heliga drömmar.
Hon ser Guds moder, i snöhvit skrud,
på purpurskyar sig sänka.
En krona bringar hon med från Gud,
i gîildet stenarne blänka.
En sten är sanning, den flammar klart,
barmhertighet är en annan,
och barnet värmes så underbart,
när kronan fästes kring pannan . . .
Ur medeltidens mörker
där strålar en kvinnogestalt,
hvars lefnad med Kristi lära
i ödmjukhet sammansmalt —
beata Brigida, ora pro nobis!
Hon torkade nödens tårar,
hon lindrade andras sorg,
hon förde sanningens talan
med kraft i konungens borg -
beata Brigida, ora pro nobis!
Hon satt vid Frälsarens fotter
och himmelen öppnad såg,
och därför i hennes gärning
något af himmel låg —
beata Brigida, ora pro nobis!
I helgonskrin nu multna hennes ben,
och messor sjungas nu till hennes ära,
och gyllne bokens blad de vittne bära,
att hon var likafrom, som hon varvren.
Hvad gör väl, o Birgitta, att du blef
ett helgon nämnd och firad efter dö-
den ?...
Din rätta storhet ingen påfve skref —
den lyser lika klart som morgonglöden.
Hvar helst ett hjärta slårför likar ömt
och anden törstar efter idealen,
där har ditt namn ännu man aldrig
glömt
i fattigkojorna, i kungasalen.
Daniel Fallström.
Kvinnor och politik*.
|)et skall säkert icke finnas någon förstån-
dig och rättvis man, som vill förneka,
att icke de flesta finbildade och intelligenta
kvinnor äro i besittning af ett politiskt sinne,
som sätter dem i stånd att i sin lilla värld
genomdrifva hvad de åstunda, långt lättare än
* Ehuru Bedaktionen ej alldeles delar författarens
stränga uppfattning i denna fråga, ha vi ej velat
undertrycka densamma. Våra spalter stå som alltid
öppna, om någon skulle känna sig manad att med
anledning af denna artikel göra ett bemötande eller
hvad i ministerkabinetten en Talleyrand och
en Metternich förmått. Kvinnopolitiken är ett
nät af de finaste trådar, ett system, samman-
satt af tusende hjälpmedel. Brister en maska
någon gång, sammanknytes den ögonblickligen,
sviker ett medel, tillgripes strax ett annat,
ännu mera verksamt, och resultatet blir i de
flesta fall —• seger åt kvinnan.
»Hvad kvinnan vill, det vill Gud», är ju
ett ordspråk, som hela världen känner — fram-
för allt herrar fästmän och äkta män. Nog
brummas det ibland, och nog göras några slin-
gerbultar för att komma undan den lilla mjuka
handens öfvertag, men hur det är, fogar man
sig i det oundvikliga och nödgas kanske med-
gifva — helt tyst, förstås — att man mår
ganska väl efter nederlaget.
Dock — hvad är grundvilkoret för dessa
hennes segrar? Jo, att hon är älskad och
aktad, och att mannen känner, att hon är hans
bästa vän. Annars hjälper hvarken öppenhet
eller den mest finslipade politik, och då, stac-
kars kvinna, säg farväl åt alla segrar !
Hennes bästa faktorer äro således hennes
äkta kvinlighet, hennes hjärtas godhet och hen-
nes klara förstånd. Omhöljer hon dessa goda
egenskaper med ett täckt koketteri, smusslar
hon ibland med en liten oskyldig list i sitt
politiska krig, så har mannen ingenting där-
emot, så mycket mindre som han är nog klum-
pig att icke märka listen, förrän han är
snärjd och fången.
Det är inför dessa hennes snillrikt vunna
diplomatiska segrar, som vi män buga och böja
oss i oförställd beundran, vare sig de tillkäm-
pats på allvarets område inom hemmets värld
eller under konversationens snabbeld i den rikt
strålande salongen.
Ja, — med denna komplimang åt kvinnan
som politiker vore det kanske rådligast att
sluta och sätta punkt, men jag vågar kuppen
och fortsätter, ganska viss om att få medhåll
af icke så få af Iduns ärade läsarinnor.
Hvar sak har sina två sidor, och vi vilja
nu komma till den andra.
Vår tids djärft och segerrikt framåtskridande
rörelse har på intet sätt ur sina stridande le-
der utrangerat kvinnan. Tvärtom har henne
tillmätts, eller har hon tillkämpat sig själf en
framstående ställning på en stor del områden,
och den plats hon eröfrat utom hemmets sfer
har hon visat sig fullt kompetent att fylla.
Hennes likställighet med mannen har blifvit
en nästan fullbordad verklighet — så vida man
icke vill springa öfver till ytterligheter.
Och till ytterligheter räknar jag kvinnans
Iaggifna deltagande i det politiska lifvet, lika
absurdt, som om man skulle ställa upp frågan
om hennes aktiva deltagande i landets försvar.
Jag är alldeles öfvertygad om, att våra damer
under ett klingande skratt skulle slå ifrån sig
sådana projekt, vare sig blott det förstnämnda
eller bådadera, och att de visserligen kunde
känna en viss smickrad tacksamhet mot kvinno-
emancipationens entusiastiska svärmare, såväl
manliga som kvmliga, men ändå — »betacka
sig för äran».
Att snillrika kvinnor haft sin hand med i
politiken, det veta vi af historien ; men vi veta
också, att det alltid varit på intrigens småak-
tiga områden och oftast till landets och natio-
nens skada. Vi veta också, att kvinnan gärna
lånar sig till agitation för det ena eller andra
partiet vid ett riksdagsmannaval o. d., och de
kunna vara både förtjusande och energiska i
sina ansträngningar, men säkert är, att de då
gå sina värda mäns eller bröders ärenden. För-
söker man pejla djupet af deras egna politiska
åsikter, så svepa de in sig i sin värdighets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
