Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 23 oktober 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 341
sociala lif. Där uppträdde, omvexlande med
bondpojkar och landtfiickor, den ena efter den
andra af de unga damerna på stocken och
tyckte3 liafva lika roligt som någon och blefvo
också lika hjärtligt utskrattade som någon annan,
när de trillade ned från sitt gungande fotfäste.
Hela denna lilla scen lärde mig två fakta; det
ena var, att konvenansen är i Finland betydligt
friare än hos oss, och att detta förhållande
utan tvifvel i många afseenden är till trefnad
och fördel. Och det andra var, att Finlands
hildade kvinnor lärt sig att fritt och otvunget
umgås med folket, deltaga i dess nöjen och
förädla desamma.
När skola vi i Sverige komma ens tillnär-
melsevis så långt?
Få det hela taget förefaller det mig, som
om, med förlof sagdt, de finska kvinnorna skulle
vara åtskilligt mera företagsamma och orädda
än deras svenska systrar. Det visar sig så
väl i det allmänna lifvet som i sällskapslifvet.
Tillsammans med ett femtiotal finska studenter
kom jag en dag på en lustfärd till ett gam-
malt adligt gods i södra Finland. Värden på
stället var borta, men vi mottogos på det mest
förekommande sätt af damerna i huset, och
djupt nere i de stora, mystiska källarhvalfven,
där väggarna tala om fyrahundraåriga minnen,
och där nu vid facklors sken ett romantiskt
samkväm var anordnadt, helsades vi välkomna
af husets unga dotter, som i ett glänsande
tal skildrade den gamla borgens öden. Det
gick en ton af lugn säkerhet och otvungenhet
genom hennes ord, och dock hvilade öfver det
hela en sådan fläkt af nobel kvinlighet, att alla
ovilkorligen rycktes med. Och åhörarne -—
ja, de utgjordes af de femtio studenterna och
åtskilliga af traktens egendomsegare.
Hvilken af mina läsarinnor hade kunnat
eller rättare vågat göra det efter?
Så visar de finska kvinnornas lif åtskilliga
drag, som i ett och annat komma det att
skilja sig från deras svenska systrars. Dit hör
kanske i främsta rummet den glädjande foster-
landskärlek de städse i tal och handling röja,
en fosterlandskärlek, som ieke är blott en nöjets
förevändning eller ett ämne för glänsande_ord-
svall, utan som spirar ur deras hjärtas djupaste
rötter. Kunde deras exempel i detta afseende
mana Sveriges kvinnor till en lika djup och
ren fosterlandskärlek !
Under alla förhållanden äro de finska kvin-
nornas lif, förhållanden, tankar och åskådnings-
sätt, trots all likhet också, i så mycket olika
de svenska kvinnornas, att några skisser från
Finlands kvinnovärld kanske icke alldeles skulle
sakna sitt intresse.
Och det är ett par sådana jag i det följande
vill teckna för Iduns läsarinnor.
Iduns julklappsbasar’
kommer äfoen i år att öppnas, som vi hop-
pas till alla våra läsarinnors hugnad och
nytta. De närm.ast föregående åren har in-
tresset för »basaren» visat sig mycket lifligt,
och vi åro öfoertygade, att det ej skall stå
efter i år.
I detta syfte anordnar nu redaktionen
en extra pristäfling
för korta uppsatser, angifvande och
beskrifvande nya, vackra julklappshand-
arbeten,
IDUN
hvaroid den bästa kommer att tilldelas ett
pris af 25 kronor. Beskrifningarna,
livilka endast böra upptaga mindre be-
kanta och nya handarbeten, ned-
skrifvas kortfattadt och lättbegripligt på blott
en sida af papperet. Redaktionen förbehål-
ler sig rätt att äfoen meddela de bättre af
de ef prisbelönade beskrifningarna och utta-
lar som sin varma förhoppning, att ingen af
våra läsarinnor, som kan ha något att med-
dela, undandrager sig detta. Emellertid vilja
vi sårskildt framhålla, att några få verk-
ligt originella och trefliga beskrifningar,
lämpade att tillverkas af olika medlemmar
inom familjen, äldre som yngre, döttrar som
söner, och af värde som gåfoor för olika
åldrar och kön ■—■ att en så utvald och
sorterad beskrifning eger större värde
ån någon aldrig så rikhaltig samling af kri-
tiklöst hopfördt likt och olikt i många tiotal
nummer. Det har ej varit såfritt att ickeföre-
gående års erfarenhet föranledt oss i år be-
tona detta.
Men hvad som göres, bör göras fort! An-
nars kommer det hela för sent. Inom
den 8 november måste alltså alla i
täflingen deltagande skrifter vara
till Redaktionen insända.
■ Yilddufvan.
♦
Berättelse ur verkligheten af John Johnson.
(Slut från n:r 41.)
t
är Rose fyllt femton år, konfirmerades hon.
Den unga flickan hade nu utvecklats till
en yppig skönhet. Hennes förut så gängliga
lemmar hade fått stadga, och det slappa, sam-
metsmjuka hullet fasthet. Och hvarje rörelse
preglades af en ormlik smidighet, ett arf från
volternas och kullerbyttornas tid, parad med en
elegans, förvärfvad på hästryggen under ridtu-
rerna i grefvens sällskap.
Om några år, när den unga flickans upp-
fostran hunnit afslutas, hoppades det grefliga
herrskapet och i all synnerhet grefvinnan, att
Rose skulle bli en prydnad för salongerna och
en balernas drottning. Hon skulle då kunna
lägga en hel stab af beundrande kavaljerer för
sina fotter, som täflade om hennes allra ringaste
ynnestbevis, och så skulle plötsligen hennes
lycka vara gjord, och fosterföräldrarnes alla
sträfvanden bli belönade.
Ännu funnos dock åtskilliga mörka moln,
som då och då döko upp på de3sa vackra för-
hoppningars ljusa och strålande himmel.
Rose visade efter konfirmationen just inga
tecken till förbättring i det som rörde god ton.
Hon var densamma i långa kjolar som förut i
korta och trifdes bättre i kök och stall bland
tjänstepersonalen än uppe i våningen. Hon
var också lika välkommen, hvart hon kom, och
lika ogeneradt munter, som hon alltid visade
sig bland tjänarne, lika ogenerade blefvo de så
småningom mot henne.
Ett par gånger gjorde grefvinnan flickan före-
bråelser, då hon tyckt sig komma underfund
med, att Rose gått för långt i kamratlikt um-
gänge med jungfrurna eller statfolket, men med
tanken på, hur roligt hon själf tyckt det vara
att som ung flicka prata bort en stund med
gubbar och gummor, åka i hölassen och vid
skördekalasen dansa på logen med någon af
de duktigaste drängarne, fann hon i det stora
hela Rose’s smak för dylika förströelser ganska
naturlig och oskyldig. Och frågade hon sin
man till råds för att höra hans tanke om saken,
så skrattade endast grefven som vanligt åt
Roses upptåg, och hans slutomdöme blef alltid:
»Det är en sakramenskadt pigg flicka, låt
henne du bara hållas, sådant där går öfver
med tiden. Och förresten är det inte jag, som
åtagit mig hennes uppfostran, ty det duger jag
inte till.»
Så småningom inträdde emellertid en märk-
bar förändring i den unga flickans sätt att vara.
Hon syntes betydligt ha lugnat sig, var mera
stillsam och ibland nästan en smula försagd.
Visserligen gick franskan lika illa som förut
under lektionerna för lärarinnan, men mot gref-
vinnan visade hon sig mera naturligt tillgifven
än förut, och en gång hade hennes välgörarinna
funnit henne sitta med en roman i knät, ifrigt
läsande, under det emellanåt en tår sipprade
fram och fastnade i heDnes ögonfransar.
»Hvad läser Rose?» hade nu grefvinnan frå-
gat, och då hade flickan med ens flugit upp
från sin plats och stoppat boken bak ryggen.
Men ögonblicket därpå hade hon lemnat fram
den till påseende och svarat:
»Det är bara en berättelse, som jag fått
låna af Lotten nere i köket.»
Då hade grefvinnan smålett och gått, utan
att se på boken.
En dag på böstsidan blef det plötsligen be-
slutadt, att det grefliga paret skulle göra en
trip upp till Stockholm och hli borta en vecka.
Denna underrättelse slog vid herrgården ner
som en bomb, ty väl hade det händt, att gref-
ven då och då rest upp till hufvudstaden och
stannat kvar där någon tid, men grefvinnan
tycktes på de senare åren hyst en afgjord mot-
vilja att resa bort, hon for numera ej ens på
bjudningar i socknen som förr, utan satt ofta
hela dagarne instängd i sin lilla privatdubblet,
sysselsatt med läsning, målning eller andra för-
ströelser. Det talades till och med om, att
hon på sista tiden varit på det ifrigaste sys-
selsatt med att uppgöra planer för en storartad
restaurering af den gamla herrgårdsbyggnaden.
På bestämd dag anträddes emellertid resan,
och Rose’s lärarinna, som fått permission för
att helsa på släktingar i hufvudstaden, med-
följde dit. Rose själf fick däremot stanna
hemma för att öfva tillsyn öfver det grefliga
hemmet. Och där gick nu den unga flickan
ensam i de ödsliga rummen, de tider då hon
ej gjorde sina sedvanliga promenader till häst
eller som vanligt underhöll sig med tjänstfolket.
Fyra dagar gick allt sin gilla gång, men på
den femte dagen fick unga fröken en lustig
idé, som hon strax beslöt sätta i verket. Hon
gaf ordres åt tjänstepersonalen att anordna en
fest och inbjöd både dem och en massa af
godsets underlydande att bli sina gäster. In-
spektoren sände återbud för sig och sin familj
jämte lämpliga ursäkter för uteblifvandet. Men
alla de öfriga inbjudna tackade och lofvade
komma.
Och en muntrare fest hade aldrig gått af
stapeln vid herrgården, icke ens på den tid då
grefven och grefvinnan voro värd och värdinna
för sina underhafvande.
Hela våningen stod på festkvällen glittrande
af ljus, och vid sjutiden samlades gästerna un-
dan för undan och troppade in i de ståtliga
gemaken, där trakteringen genast tog sin bör-
jan. Och midt ibland alla syntes värdinnan
vid det briljantaste humör, välkomnande gäster
till höger och venster och uppmanande dem
att slå sig ner och vara trefliga. Och det be-
höfde man ej be dem två gånger.
C. W. SCHUMACHER 1 För Sve,riges
\ Husmödrar!
Spisbröd | Cakes o. Biscuits \ STOCKHOLM,
Koii£’l. lloflcvcruntör. försändes öfver hela riket. | 1 17 Norrlandsgatan 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
