Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 20 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 I DU N 375
som vingar och fjädrar af matnyttiga fåglar, hvilka
ändock måst uppoffra sitt lif för människans skull,
anser sig styrelsen icke böra afstyrka.
Stocholm i november 1891.
Styrelsen för Svenska allmänna kvinnoföreningen till
djurens skydd.
m:-
Ode till kokkonstens lof.
I I et mig alltjämt förtretat har,
17 I att kvinnan dömts i alla dar
från vetenskap och konster många
«P’ att glömmas uti kökets ånga.
Jag därför kommer med bevis,
att vi med tillhjälp af vår spis
och med vår konst utföra dater
af vikt för samhällen och stater.
Blott jag nu hade »mål i mund»,
»på gaffeln» fick jag det på stund
så »klart som korfspad». De som svara,
att »8lefven skall i grytan vara» —-,
de »koka soppa på en spik»
och falla lätt för min replik,
där stolt jag för konservburksaxen
och lägger litet »lök på laxen».
Hör nu, hvad kvinnan allt förmår,
då hon uti sitt rike står:
hon »riddare» och »munkar» skapar,
naturen själf hon efterapar;
och af en enda flaska vin
— gör nu ej så förbluffad min ! —
hon »kardinal» och »bischoff» trollar,
platt intet hufvudbry det vållar 1
Och politiken i ditt land
regerar endast köksans hand,
hon ä.r dess »kräftgång» väl på spåret
och ändrar grått till rödt på håret;
ty enligt kokkonstens mandat
blir ock en »svartrock» demokrat,
när kräftan röd ur ångan stiger
och till sitt nya »mål» sig viger.
Hvar är det universitet,
som mera än vår kokbok vet?
Den största »stockfisk» just vi ära
och »risets» nytta grundligt lära;
en oxe talare kan bli
minsann på vår akademi:
pikant och fin hans »tunga» blifver
och »pepprad» skarpsås piffen gifver.
Den kvickaste ur männers led
blir slagen riktigt med besked
blott af den simpla, dumma gåsen,
men — plockad och med rät,a såsen.
Och gör frun »bockar» ock ibland,
så skadar detta ej ett grand,
hon vet, att männen göra flera,
»gör kål» på dem, som sig mockera.
Och pressen känner väl hon till,
du det väl ej bestrida vill.
Med »presstorf» lagar hon »pressylta»,
»pressgurkor» ock hos henne skylta;
hon knäcka kan den värsta »nöt»,
»med hartass» jämna, hvad hon bröt,
»vindböjtelns» hålighet hon visar,
med »ankor» sin publik bespisar,
I byggnadskonsten är hon stor,
en arkitekt i henne bor,
hon kan servera, forma maten
och bygger tryggt på grunden — faten.
Och dansens graciösa fe
hon egnar mången »frikassé»,
»i vackra handen» tar hon slefven,
och på sin köttkvarn »drar hon vefven».
Hon gräfver »råheten» en graf,
så det blir »andra bullar» af;
blott salt —- det attiska — nog gör’et,
att så hon kommer »upp i smöret».
»En lycklig ost» blir hvar och en,
som. hyllar hennes spira sen
och tror ej, som de dårar ropa:
»pannkaka» blir af alltihopa!
Enia.
Smånotiser för kvinnovärlden.
En i många afseenden ovanlig kvinna
gick ur tiden, då grefvinnan Honorine Slackelberg
den 11 dennes afled å sin vackra egendom Stensnäs
i Norra Tjust. Den hädangångna var gift med den
på sin tid mycket omtalade grefve Adolf Stackelberg,
hvilken, oaktadt han egde betydliga landtegendomar,
Öfverums bruk, grufvor och omätliga skogar, iklädde
sig en resepredikants anspråkslösa skepelse och reste
från by till by, predikande evangelium, och omvände
syndare. Då grefven 1871 afled, befanns, att den stora
possessionen, som han såsom måg hos den mäktige
baron Adelsvärd på Adelsnäs erhållit med sin maka,
icke förvaltats, så att den gifvit förtjänst, utan tvärt
om var behäftad med skulder. Enkau ställde dock
snart egendomen på andra fotter, sålde Öfverum till
ett bolag och ordnade allt på ett utmärkt sätt. I
fråga om välgörenhet och uppoffringar för missions-
verksamheten följde hon dock sin makes föredöme.
Frikostigt mottogs en hvar å det fridfulla Stensnäs,
och till och med alla slags »drifvare» hade där att
påräkna ett godt herberge och ett mål mat, för så
vidt de kunde styrka, att de voro ärlige vandrare.
Grefvinnan Stackelberg efterlemnar en son, löjt-
nant vid Kronprinsens husarkår, en dotter gift med
prof. Oscar Petersson i Upsala och en med chargé
d’affaires i Wien, grefve Gustaf Lewenhaupt, samt
två ogifta döttrar.
En kvinlig hjälpfond. Fruntimmersförenin-
gen D. F. V. (De fattiges väl) hade den 13 dennes
härstädes månadssammankomst, hvarvid behandlades
ett väckt förslag om bildandet af en nödhjälpsfond
inom föreningen, frän hvilken årligen ett mindre
belopp skulle utdelas till något i verklig nöd varande
äldre fruntimmer. Grundplåt för en dylik fond fin-
nes förut. Frågan bifölls enhälligt. Till förmån för
denna fond beslöts att framdeles anordna en försälj-
ning.
Tien kända svenska skådespelerskan,
operettdivan fröken Anna Petterson, har i dagarue
i Köpenhamn ingått äktenskap med fil. kandidat
Norrie. Vigseln försiggick den 12 dennes i all tyst-
het i Fredriksbergs kyrka med särskild kunglig tiil-
låtelse. Endast några få af kontrahenternas närmaste
vänner voro Därvarande.
Kand. Norrie är omkring 25 år och son af för-
mögna föräldrar. Plan gjorde sin frus bekantskap
under hennes gästspel i fjol på Folketeatret. De ny-
gifta afreste dagen efter vigseln till Finland.
Doktor Erik Nordenson, vår utmärkte spe-
cialist i ögonsjukdomar, kommer icke, såsom i åtskil-
liga tidningar oriktigt uppgifvits, att lemna sitt fäder-
nesland, utan egnar sig allt fortfarande åt den vid-
sträckta praktik han här i hufvudstaden redan hun-
nit förvärfva. Vi hafva velat meddela detta med
anledning af åtskilliga förfrågningar, som ingått till
oss härom, samt hänvisa för öfrigt till d:r Norden-
sons annons å annat ställe i detta nummer.
En större vinterfest anordnas å Stora börs-
salen härstädes den 9 och 10 december. Behållnin-
gen af densamma kommer att lika fördelas mellan
åkerbrukskolonien för fattiga barn och de under
bildning varande folkköken i hufvudstaden.
Teater ocli musik.
Kungl. operan har blifvit i tillfälle att för trenne
gånger kunna återupptaga den vackra operan »Lak-
mé», därigenom att fru Arnoldson-Fischhof åtagit sig
att utföra titelrollen, hvilken i utlandet lär räknas
som en af hennes bästa uppgifter. Vi bekänna, att
vi denna gång —- det var i måndags — gingo till
operan med mycken nyfikenhet, särskildt vid minnet
af det förvånansvärdt lyckliga sätt, hvarpå fröken
Petrini här kreerat Lakmés parti. Partiet ligger nu
ovanligt högt, och det kräfver en sopranstämma med
så fenomenal höjd som fröken Petrinis, för att inne-
hafvarinnan skall gå ut därmed. Fru A.-F. eger ej
en så hög sopran, men förfogar däremot öfver en
mera utvecklad sångkonst, hvilken naturligtvis lätt
hjälpte henne att besegra partiets svårigheter, om
stämman ock i de högre tonerna lät en smula an-
strängd. I första akten låg fru A.-F. beträffande
sången afgjordt under fröken Petrini, och beträffande
andra aktens pariavisa föreföll det oss, som den se-
nares drillar och löpningar varit korrektare, om ock
något trögare, medan den förra däremot gaf mera
dramatiskt lif och skiftning åt sin sångprestation.
Vi beundra fru A.-F:S förträffliga sätt att använda
sin röst, hvilket också sätter henne i stånd att lätt
öfverskyla de brister, som förefinnas i densamma.
Hennes spel är däremot alltigenom förträffligt och
gifver tydligt vid handen, att vore hon ej en utmärkt
operasångerska, så skulle hon tvifvelsutan blifvit en
minst lika utmärkt ackvisition för den dramatiska
scenen. Vi erinra endast om hennes första möte
med Gerald (hr Odmann) i första akten, pariascenen
i den andra samt icke minst dödsscenen i sista akten.
Också har ej någon af fru A.-F:s företrädarinnor
härstädes kunnat åstadkomma en så god helbild af
den unga brahmanska flickan och prestinnan. Fram-
ställningen väckte naturligtvis detJifiigaste bifall från
den fullsatta salongen.
Hvad utförandet för öfrigt beträffar, förekommo
ej så få slitningar både i körer och duetter, och det
kräfde ibland hr Hennebergs hela energi att kunna
sammanhålla det hela. Ofriga rollinnehafvare, bland
hvilka särskildt böra framhållas hrr Lundqvist och
Odmann, voro desamma som förut med undantag af
fröken Wolf, som öfvertagit Koses parti, ingalunda
till fördel för detsamma.
Operan uppfördes likaledes i onsdags och gifves
äfven i afton.
Kungl. operans sista vecka, hvilken kan sägas ingå
om söndag, blir en verklig festvecka. Som bekant
stängas dess portar för alltid måndagen den 30 den-
nes, hvarefter flyttningen till f. d. Svenska teatern
företages. Första representationen å denna tillfälliga
operascen tros kunna ega rum annandag jul, då efter
all sannolikhet »Värmländingarne» uppföres. — Re-
pertoaren för operans sista vecka i det gamla opera-
huset har förslagsvis uppgjorts såiunda: om söndag
den 22 dennes gifves »Konung för en dag» för
150:de gången, på måndagen »Den bergtagna», tis-
dag .»Trollflöjten», onsdag »Regementets dotter»,
torsdag »Aida» (med fröken Selma Ek) för 100:de
gången, fredag »Friskytten», lördag symfonikonsert
med uteslutande svenska kompositioner, söndagen
den 29 på middagen »Värmländingarne» och på af-
tonen »På Sicilien», andra akten ur »Gustaf Vasa»
och Frans Hedbergs tillfällighetsstycke »Sånggudin-
nornas afsked» ; samt sista föreställningen på mån-
dagen den 30 dennes, då de tre första akterna ur
»Den bergtagna» skola uppföras (med grefvinnan
Mathilda Taube f. Grabow i titelrollen) jämte » Sång-
gudinnornas afsked». Denna repertoar är som sagdt
endast förslagsvis uppgjord och torde möjligen komma
att undergå någon förändring. I hufvudsak torde
den dock varda beståndande. Såsom synes komma
tvänne af publikens högt värderade gäster att upp-
träda, nämligen grefvinnan Taube och fröken Ek.
Onskligt vore, att ännu en tredje, som för närva-
rande vistas i hufvudstaden, komme till; vi mena
fru Vendla Sörensen, född Anderson, tiennes upp-
trädande som t. ex. »Regementets dotter» skulle sä-
kerligen helsas med oerhördt jubel, eller måhända
ännu hellre i »Diamantkorset», om denna opera
kunde upptagas. Fru Sörensens plats vid operan
står ännu tom.
Biljetterna till sista operaföreställningen lära komma
att bortauktioneras.
K. Dramatiska teatern. I måndags gick för första
gången å denna scen ett nytt svenskt femaktsorigi-
nal, »Lilla professorskan», komedi af Ernst Land-
quist. Sannt må vara, att hvarken själ’va ämnet
eller dess behandling erbjuder något särdeles originelt
eller nytt, utan snarare ända därhän smaka en
smula gammalmodigt, att själfve salig Jolin ganska
lifligt föres i minnet. Sannt må vidare vara, att
styckets stilart af att vara komedi ej så skarpt ge-
nomföres, att icke både färs och melodram här och
hvar spöka. Det finns dock en genomgående god
egenskap hos detsamma, som följt den omtyckte och
vane novellisten äfven hit på det dramaiiska områ-
det : det underhållande sätt att berätta, som utesluter
alla longörer och håller åhöraren-åskådaren vid ett
jämnt och angenämt intresse. Härom vittnade den
fulltaliga premiörepublikens stämning, hvilken ofta
var munter, alltid uppmärksam, efter aktsluten er-
känsam i lifliga applåder och rop efter författaren.
Den vidlyftiga personlistan för snart sagdt samt-
liga teaterns bästa krafter i elden — en omständig-
het, som ej minst torde bidraga till »Lilla profes-
sorskans» bestånd å repertoaren. Utrymmet med-
gifver oss blott att helt kort nämna några af de mest
framträdande rollinnehafvarne. Främst då fröken
Seelig, titelpartiets uppbärarinna, som nu, för tredje
gången i sträck inom en helt kort tid, helt enkelt
ypperligt skiljer sig från en maktpåliggande uppgift.
Hr Fredrikson — professorn — sekunderade henne
charmant, och fru Rundberg hade denna gång i Olga
Vernhjelms roll funnit ett parti som enkom skapadt
för henne. Resultatet blef ock i dubbel bemärkelse
glänsande. Fröken Åhlander gjorde af den allt annat
än sympatiska gamla amman en skarpt karaktäri-
stisk figur, liksom hr Hedlund af den unge, livad man
brukar kalla »dekisartade», Kjellson fick en god typ.
Jakob Kulle’s
Svenska Mönster för Konstväfnåder och Broderier (Omkring 200 mönstermotiv) i färgtryck. 6 häften med 6 planscher i hvarje
häfte. Första häftet utkommet. Andra häftet i medio af december. Hela verket fullständigt i april n. â. Pris 1:50 för häfte. För
subskribenter 7:50 för hela verket (Postanvisning). Subskription hos JAKOB KULLE, Postadress Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
