Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 4 december 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 391
afton —■ jag menar årsajslutningen af dina hus-
hållsböcker med utdrag af särskilda rubriker, i
akt ocli mening att vinna en åskådlig öfversikt
öfver förbrukningen inom de olika hushållsgre-
narne. Att detta sista arbete må i allo lemna ett
tillfreddsställande resultat, är min bästa husmoder-
liga nyårsönskan.
Stenia.
Barnens julglädje.
S
eit säkert finnes mer än en mamma, som
offrar en stor del af sin tid och sina
tankar på att såväl före som under julen
bereda de små sysselsättning och glädje.
Redan några veckor före helgen kunna de
ju förfärdiga julklappar och jnlgransprydnader,
och visst är att dessa kära sysselsättningar bli
för barnen en glädjekälla.
Men helgen närmar sig; hemmet skall iklä-
das festskrud, och därför råder den störta flit
därinom. Särskildt de sista dagarne före jul-
afton kännetecknas ju af stök och brådska.
Bäst är det då att först iordningställa det rum,
i hvilket barnens julbord skall stå. Men på
många orter har man aldrig hört talas om
»barnens julbord»; det torde därför vara lämp-
ligt att gifva en liten skildring af, huru det
skall anordnas, helst som det hör till de saker,
som bereda såväl större som mindre barn sys-
selsättning och glädje.
Ett stort och stadigt rektangulärt bord pla-
ceras antingen midt för ett hörn eller vid ena
långväggen i ett större rum. Bakom bordet
göres en fonddekoration af större och mindre
granar, prydda blott med ljus samt möjligen
glitter, kottar och flingor. Öfver bordet bredes
en hvit duk, och därpå förvandlas hela det
snöhvita fältet till ett enda stort vinterlandskap.
Berg och backar anbringas lätt genom att stapla
upp böcker eller dylikt under duken; särskildt
bör man tillse, att midtpartiet höjer sig öfver
det öfriga. »Marken» klädes med fin och torr
mossa, då och då afbruten af slingrande vägar
och stigar af fin, hvit sand. Större och mindre
sjöar fås af speglar, hvars kanter döljas af mos-
san, skogsdungar och alléer göras af 1 dm.
höga, ogrenade grantoppar. För att på bästa
sätt fästa dessa lägger man under mossan en
brädbit, hvari man på något afstånd från hvar-
andra borrat djupa hål. I dessa nedstickas
kvistarne, och man har då genast en tät liten
granskog. Här och där ställas små trähus af
enklare eller finare beskaffenhet, några skogs-
djur ordnas enstaka eller i vackra grupper, och
högst upp på »backen» måste man ha en liten
vacker kyrka. Såväl en kyrka som några små
nätta hyddor kan man lätt själf förfärdiga af
stora kritstycken med blott en pennknif till
redskap. Om man så vill, kan man sedan
måla dem med vattenfärg. — Anordnadt med
smak, tar sig bordet mycket bra ut, i synner-
het då ljusen i granarna äro tända. Naturligt-
vis kan idéens utförande varieras i oändlighet.
Men äfven ett annat slags »julbord» före-
kommer. På många ställen är det vanligt, att
på julaftonen ett långt bord dukas och förses
med s. k. julhögar, bestående af limpor och
bakverk af allehanda slag, en »hög» för hvarje
familjemedlem. Detta bruk medför dock van-
ligen den olägenheten, att man får se alla dessa
goda saker ligga framme hela helgen och torka,
utan att någon bryr sig om att förtära dem.
Däremot torde det vara en god och efterföl-
jansvärd sed att låta tjänarne få rikliga sådana
gåfvor, om de nämligen ha ett fattigt hem i
närheten.
Tjänarne! Ja, godt vore det, om hvarje
husmoder och moder tänkte på att icke blott
själf tillgodose dem vid julhögtiden, utan äfven
lära sina barn att göra det. Får hvarje barn
gifva en liten, obetydlig gåfva åt hvar och en
af husets tjänare, så äro redan därigenom goda
frön utsådda hos båda parterna. Förbi säges
den vara, den goda, gamla tiden, då husbond-
folk och tjänare lefde ett gemensamhetslif, som
sällan af något kunde störas. Kanske kunde
de tiderna återkomma, om våra barn finge lära
sig vänlighet och omtänksamhet mot den tjä-
nande klassen.
Och må de få lära sig känna och visa kärlek
mot alla nödställda, som komma i deras väg.
—- Det fanns för ett par tiotal af år sedan
en prestgård, hvarest den regeln troget följdes.
Hemmet var det lyckligaste, och aldrig sakna-
des glädje, framför allt julglädje, i den stora
familjekretsen. Husmodern var en af dessa
varmhjärtade och rikt utrustade kvinnor, som
egde förmåga att tänka på allt och alla. Och
när julen kom, då delades ut från det ingalunda
rika hemmet matvaror och julljus till alla sock-
nens nödställda. Aldrig behöfde någon vänta
förgäfves; ingen blef glömd. — Men, kanske
någon tänker, hvad har detta att göra med
ämnet, barnens julglädje? — Jo, det var bar-
nen, som sändes ut i fattigdomens boningar
för att bringa understöd och lindring, det var
barnen, som fingo frambära gåfvan, gå in i de
olika hemmen och se, huru välkommen hjälpen
var.
Yar viss, att de barnen lärde sig finna det
naturligt, att den ena människan delar med
sig åt den andra, och att de kände, ehuru
omedvetet, den rika och varaktiga julglädje,
som gifvandet skänker.
En barnavän.
Steriliserad mjölk.
%
AÏfiar herrskapet sett, huru det går till att sterili-
’-D sera mjölk?
Jaså, icke.
Men ni ha väl smakat sådan mjölk?
Inte det heller och icke ens hört talas om
saken.
Ja, då skall jag bedja få tala om, att i huset
n:r 15 Vallingatan har Steriliseringsaktiebolaget sin
lokal, och där kan man hvarje dag få se, huru sa-
ken tillgår, och afprofva den förädlade varan ; men
skulle ni bo för långt bort eller icke hafva tid att
gå dit, så sänd bara ett telefonbud, och dagen
därpå så har ni ett prof i edert hem, ty bolaget
sänder det gärna, på samma gång som det skic-
kar ut sina förseglade mjölkflaskor till kunderna.
Hvad som menas med att sterilisera mjölk? Jo
det är att underkasta mjölken en sådan behandling,
att alla däri varande baciller dödas, så att den
blir fullkomligt helsosam och icke innehåller nå-
gra frön till sjukdomar.
Bacillerna äro väl kända? Det är högst obe-
hagliga små organismer, som till milliontal äro
spridda öfverallt och söka på många sätt verka
förstörande och ödeläggande. I mjölk trifvas de
synnerligen väl och utveckla sig i den i otalig
mängd och hastighet. Sedan förtäres mjölken och
med den bacillerna, hvilka sedan utveckla sig i
människokroppen. På så sätt uppkomma en mängd
sjukdomar, bland hvilka lungsoten är en af de
allmännaste och farligaste.
Hos våra nötkreatur är nämligen en sjukdom,
som benämnes tuberkulos, mycket allmänt spridd,
och då denna sjukdoms baciller öfverföras med
mjölken till människan, så finnas frön till nämnda
farliga sjukdom, som utveckla sig, om förhål-
landena äro gynsamma.
Genom att i den så kallade sterilisermgsappa-
raten först uppvärma mjölken till öfver 80° och
sedan genast afkyla den till 5°, så förstöras så-
väl tuberkulosbacillerna som äfven en mängdan-
dra, och har detta blifvit konstateradt af flere af
vår tids förnämsta bakteriologer, hvarför ock
mjölk, behandlad i nämnda apparat, rekommen-
deras af många läkare, i främsta rummet till barn
och sjuklingar, men äfven till bruk i hushållen.
När man betänker, huru många barn årligen dö,
blifva sjuklingar för hela sitt lif eller ock krymp-
lingar genom förtärandet af mjölk, hvilken inne-
håller sjukdomsfrön, så bör man vara tacksam,
att nu fullkomligt helsosam mjölk kan fås i huf-
vudstaden. Meningen är, att apparater skola spri-
das till öfriga städer och större mejerier.
Själfva apparaten är enkel. Två cylinderformiga
kärl af trä, i hvilka finnas bleckcylindrar, mellan
hvilka mjölken rinner, i den första uppvärmd
medels ånga och i den andra afkyld medels is
och rinnande vatten, som cirkulerar i cylindrarne.
Genom på olika ställen placerade termometrar
observeras temperaturen.
Då luften är uppfylld af baciller, som lätt
kunna komma i mjölken under och efter afkyl-
ningen, sker hela förloppet, äfvensom tappningen
på kärlen, hvilka levereras förseglade till förbru-
karne, med minsta möjliga lufttillträde.
Bolaget låter hvarannan dag undersöka den le-
vererade mjölken på teknisk-kemiska byrån för
att vara förvissadt om, att mjölken innehåller fö-
reskrifven fetthalt.
Sålunda hoppas jag, att herrskapet finner, att
saken är god och förtjänar framgång, det tyckte
åtminstone jag, när jag härom dagen var inne på
lokalen, och därför har jag velat tala om den.
V. Nauckhoff.
Teater och. musik.
Kungl. operan. Sista föreställningen i det gamla
operahuset egde rum i måndags. Hela salongen
var naturligtvis till sista plats fylld med den ele-
gantaste publik, herrarne mestadels i frack och
hvit halsduk, damerna likaledes i festdräkt. På
hvarje plats å parkett och första raden var fästad
en törnros med vidhängande band med inskription
— en present från den alltid påpasslige blomster-
handlaren Karl Sachs — och notställaren framför
direktör Conrad Nordquist, som denna afton själf
skötte taktpinnen, var omvirad med blommor och
lager.
På slaget halfåtta anlände konungen, kronprin-
sen samt prinsarne Carl och Eugen med talrik
svit. Vid deras inträde reste sig hela publiken och
förblef stående, medan folksången spelades. Här-
efter framträdde premieraktören Emil Hillberg och
framsade med klangfull stämma en synnerligen
anslående prolog, författad af prof. C. R. Nyblom.
Så vidtog den egentliga föreställningen, vid hvil-
ken uppfördes de 4 första akterna af prof. Iear
Hallströms »Den Bergtagna», i hvilken titelrollen
på ett glänsande sätt återgafs af grefvinnan Ma-
thilda Taube, f. Grabow. Den ärade gästen för
aftonen hyllades med oräkneliga inropningar samt
blommor och lager i mängd. En annan gäst, som
också fick sin välförtjänta del af hyllningen, var
fru Charlotte Strandberg, hvilken för aftonen åter-
tagit sin gamla roll som fru Ragnhild. För öfrigt
fingo äfven hrr Ödmann och Lundqoist samt frö-
ken Almati sin rikliga lott af blommor och hyll-
ning.
Till sist gafs Frans Hedbergs efterspel »Sång-
gudinnornas afsked» med däri inlagda tablåer ur
»Gustaf Wasa», »Kronfogdarne», »Norma» (Jenny
Lind), »Erik XIV», »Lohengrin» och »Värmlän-
dingarne» samt en sluttablå, framställande det nya
operahuset efter ritning af arkitekten Anderberg.
Sedan ridån till sist gått ned, uppspelades på
begäran åter folksången, hvarefter publiken tyst
och förstämd aflägsnade sig. Ett par svaga försök
till nya applåder och ovationer nedtystades. Och
ett sista tyst farväl till den för mången så kära
operasalongen stämde ock på sistone Trättre öfver-
ens med stundens betydelse. Emellertid gick
direktör Nordquist härigenom miste om en välför-
tjänt hyllning, som säkerligen hela publiken eljes
skulle hafva varit villig att egna honom. Den
kom honom emellertid senare på aftonen till del
vid den fest, som konungen anordnat för operans
och dramatiska teaterns hela personal, hvilken
fest hölls i foyervåningen och på scenen och hvar-
vid medaljen Uteris et artibus af k. rmt tilldelades
fru Carolina Östberg och fröken Tekla Ahlander samt
premieraktören Emil Hillberg och balettmästaren
Sigurd Lund.
Och nu äro k. operans portar stängda för alltid,
och Gustaf den tredjes härliga skapelse skall jäm-
nas med jorden. Minnet af densamma skall dock
lefva bredvid hoppet om att inom en ej allt för
aflägsen framtid få se ett ännu härligare konst-
tempel resa sig, där det gamla stått.
K. Dramatiska teatern har återupptagit Chr. Moi-
bechs förträffliga skådespel »Ambrosius» med
delvis ny rollbesättning. Som vi emellertid ännu
ej haft tillfälle taga denna repris i betraktande,
Jakob Kuîle’s
Scenska Monster for IConstvafunder och Broderier (Omkring 200 mönstermotiv) i färgtryck. 6 käften med 6 planscher i hvarje
hafte. Första haftet utkommet. Andra häftet i medio af decemher. Hela verket fullständigt i april n. à. Pris 1:50 för häfte För
subskribenter 7:50 for hela verket (Postanvisning). Subskription hos JAKOB KULLE, Postadress Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
