Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 januari 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Våra författarinnor
inför
Svenska akademien.
En liten revy för Idun
af H. H.
I.
Ï
r huru Svenska akademiens den 20 sistl. dec.
A firade högtidsdag icke som den nästföre-
j? gående tillförde den svenska kvinnan nå-
gon ny lager och sålunda ej ger oss särskild
anledning att upptaga ofvanståeDde ämne, ha
vi trott, att en återblick •—• för öfrigt så kort-
fattad, som det rika ämnet medgifver — öfver
den ställning, nämnda akademi under sin mer
än hundraåriga tillvaro intagit till det kvinliga
arbetet i vitterhetens tjänst, skulle för våra
läsarinnor vara af intresse. Det skall på sam-
ma gång visa, hvilka inlägg kvinnan i vårt
land gjort uti det arbete, som faller under vår
vittra areopags domvärjo.
Af de belöningar Svenska akademien har
att utdela bland dem, som deltagit i hennes
vittra täflingar, är den högsta akademiens stora
pris. Den belönade, hvilkens namn tillkänna-
gifves vid akademiens högtidsdag inför den ly-
sande och talrika samlingen af åhörare, bland
hvilka sällan saknas medlemmar af vårt ko-
nungahus, erhåller en guldmedalj af 50 karo-
liners vikt, å ena sidan prydd med akademiens
valspråk »Snille och smak» inom en lager-
krans, å den andra — om priset vinnes för
skaldekonst — med bilden af Apollo med zitt-
ran och — om det afser vältalighet — med
Merkurius, till hvars flerfaldiga funktioner äf-
ven lär hafva hört den af vältalighetens be-
skyddare. Det prisbelönta stycket uppläses vid
högtidsdagen och tryckes i akademiens hand-
lingar för året. Därnäst kommer — vi för-
bigå här den belöningsgrad, som kallas »he-
ders-accessit», bvilken utdelas endast under
vissa undantagsförhållanden och aldrig tillfallit
någon kvinlig täflande — det mindre priset.
Guldmedaljen är här af 10 dukaters vikt, bär
på åtsidan Gustaf III:s bröstbild och på fråo-
sidan akademiens valspråk inom en lagerkrans.
Pristagarens namn kungöres på samma sätt,
som då stora priset utdelas, prisskriften upp-
läses, där så tiden medgifver, men intages i
regeln ej i akademiens handlingar. Vid he-
dersomnämnande, som slutligen är den lägsta
graden af utmärkelse för en täflande, tillkän-
nagifves på högtidsdagen blott styckets, ej för-
fattarens namn.
Sitt stora pris har akademien under de 105
år, som nu förflutit från hennes instiftelse,
en enda gång tilldelat en kvinna. Det var
år 1851, då Thekla Knäs erhöll denna utmär-
kelse. Redan är 1845 hade den hedern veder-
farits henne att några af henne efter täflings-
tidens utgång insända dikter, kallade »Bilder
från hemmet», blifvit upplästa vid akademiens
högtidsdag, ehuru utan angifvande af författa-
ren. Uppmuntrad häraf, inlemnade hon år
1851 dels en större sammanhängande dikt, kal-
lad »Ragnar Lodbrok», dels en samling smärre
skaldestycken. För Ragnar Lodbrok tillerkän-
des henne akademiens stora pris och för hen-
nes smärre dikter det mindre priset — såle-
des en dubbel utmärkelse, som är enastående
i akademiens häfder, enligt hvilka dessa båda
pris aldrig på en gång vunnits af någon annan.
Thekla Knös var då 36 år och hade sedan
sin tidigaste ungdom sysslat med poesi, hvar-
till hon af naturen ägde stora anlag, utveck-
lade i ett högt bildadt hem — hennes far
IDUN
var professor i Upsala — och under umgän-
get med de vittra storheter, som då funnos i
vår första universitetsstad, en Geijer, Atter-
bom m. fl. De hufvuddrag, akademien beröm-
de i hennes diktning, voro naivitet i uppfatt-
ningen, friskhet i känslostämningen, skönhet i
färgen, klang i uttrycken. Därför saknar man
ock i hennes Ragnar Lodbrok det kämpastarka,
som synes tillhöra det heroiska ämnet. Dess
mer lyckade äro de många delar af dik-
ten, där vekare stämningar skola skildras.
Läs t. ex. »Aslögs sång»! Den späda hjälte-
dottern, som gamle Heimer velat rädda, och som
därför burit dold i harpan, har efter Heimers
mord blifvit en fattig getvakterska. Hon van-
drar bland klipporna vid Spangarhed, öfvergif-
ven, utan vän, dömd till ett uselt och hopp-
löst lif tillsammans med dem, som dräpt hen-
nes morfader. Men under tiden har barnet
vuxit till en mö, hvars ädla skönhet den svarta
vadmaln ej förmår dölja. Nu blickar hon
drömmande och längtansfull utåt hafvet:
»Ensam jag är — i vida världen allena.
Sol, som sjunker ned i vågen, den rena,
Djupt i det skimrande blå,
Lemnar du mig också?
Ensam jag är — i vida världen allena.
Norna, hur spinner du väl min lefnads öden?
Frihet, ära och fröjd ? — Månn’ träldom till döden ?
Kvällen så huld
Målar med guld
- Fjärran en rand — ett hopp om glänsande öden.»
Och detta hopp blir verklighet. Ragnar,
den vidtberömde vikingahöfdingen, landar med
sina drakskepp vid den ensliga kusten, finner
där den undersköna mön, och hon följer honom
såsom hans drottning, då han återvänder hem
till Leire. Där blir hon en öm och älskad
mor åt de båda späda söner, Erik och Agnar,
som Thora Borgarhjort, Ragnars första gemål,
vid sin död efterlemnat.
»Skön Aslög löser sitt gyllne hår
Tiil barnens nöje och gamman,
Och glad den skimrande slöjan slår
Kring yra piltar tillsamman.
De sitta inunder det gyllne tält
Och tappra riddare leka,
Men Erik klättrar på karmstol snällt
Att modren hinna och smeka.»
Ur de smärre dikter, för hvilka Thekla
Knös vid samma tillfälle erhöll det mindre pri-
set, och hvilka en af akademiens ledamöter till
och med förklarade sig ställa högre än »Rag-
nar Lodbrok», vore det mycket frestande att
äfven få meddela ett prof. Yi skulle då välja
det älskliga, för författarinnan så karaktäristi-
ska lilla stycket: »Om du bara hade tid» —
om utrymmet i Idun blott tilläte. Men nu
måste vi nöja oss med en vänlig hänvisning
till hennes tryckta diktsamling, där nämnda
bit återfinnes.
Ännu en gång, det var 1868, erhöll Thekla
Knös akademiens mindre pris. Det var för en
samling smärre dikter, kallad »Pagen» Hon
hade 1852 efter enträgna uppmaningar utgifvit
på trycket sina dikter, till hvilka Atterbom
skref ett varmt förord. Under de många år
af sjukdom och bekymmer, som Thekla Knös
sedan hade att framlefva, räckte akademien
henne flere gånger en hjälpsam hand. Hon
dog 1880 — på Yexjö hospital, dit en 1869
fullständigt utbruten sinnessjukdom fört den
olyckliga skaldinnan.
Sitt mindre pris har akademien något oftare
haft tillfälle skänka kvinliga författare. Utom
Thekla Knös hafva’ nämligen fyra kvinnor er-
hållit detsamma.
1892
Redan 1826 tilldelades Carolina Elisabeth
Ruders denna utmärkelse för en afhandling öf-
ver det af akademien utsatta ämnet »Slutet
af konung Albrechts regering». Hon är den
första kvinna, som erhållit akademiens pris
och den enda, som fått det för vältalighet.
Hon var då endast 22 år. Nämnas bör må-
hända, att akademien, som förklarade skriften
utmärka sig genom en sann och redig fram-
ställning i en ren skrifart, dock i densamma
»saknade den historiska blicken». Författarin-
nan afled det följande året 1827.
Bland de till 1840 års täfling inkomna skrif-
ter hade akademien funnit en dikt öfver Gustaf
Yasa förtjänt af det mindre priset. Då namn-
sedeln öppnades, läste man där endast denna
vers af Shakspeare: »Om du bryts, så är min
lycka gjord.» Sedermera namngaf sig förfat-
taren, som befanns vara en 25-årig författarin-
na vid namn Sofia Henrika Hollander, kort
därefter gift med fil. mag., v. häradshöfdingen,
sedermera bokhandlaren N. W. Lundequist,
grundläggare af den bokhandelsfirma i Upsala, som
äunu bär hans namn.
Vidare har samma pris 1879 tilldelats frö-
ken Beata Fredrika Augusta Braunerhielm för
ett skådespel i 4 akter, benämndt »Kåre»,
och slutligen har 1890 en för denna tid-
nings läsare särskildt bekant författarinna
Charlotte Lindholm vunnit berörda utmärkelse
för ett religiöst poem, »Veronica», hvilket till
denna jul utkommit på trycket tillika med nå-
gra andra dikter af samma hand.
Kvinliga telegrafister.
Med anledning af En f. d. telegmfists
uppsats i n:r 50 för i fjor.
#
m ock mycket i eder mörka skildring om »kvin-
liga »telegrafister» är sannt och behjärtansvärdt,
förefaller den dock väl ensidig. Hvilka befatt-
ningar i vår tid fordra ej ett ansträngdt arbete?
Särskildt hvad kvinliga tjänster beträffar, kan man
väl endast leta ut ett fåtal, där icke innehafvarin-
nans krafter till det yttersta tagas i anspråk, — van-
ligen utan att tillförsäkra henne mera än de nödiga
medlen till uppehälle, endast sällan sättande henne
i stånd att litet njuta af lifvet och, värst af allt, utan
möjlighet att skydda sig mot brist på gamla dagar
eller under tider af möjligen iråkad sjuklighet. En
ganska hederlig pension tillfaller telegrafisten. I
händelse af sjukdom afdragas endast tjänstgörings-
penningarne eller /, af lönen (de e. o. telegrafisterna
måste dock afstå hela sin aflöning). Dessa fördelar,
som åtfölja telegrafisttjänsten, äro dock värda att
uppskattas. Andra ej oviktiga förmåner, som af
f. d. telegrafisten ej omnämndes i förening med löne-
villkoren på 800 kronor (hvartill dessutom kommer
ålderstillägg), äro fri bostad, fri eldbrand, fri belysning
och mångenstädes fri uppassning. Tämligen dåligt
ställer det sig ju däremot för e. o. telegrafister och
deras aflöning af 60 à 66 kronor i månaden. De
arbeta ju dock med förhoppning att få det bättre,
och huru många nödgas ej att arbeta lika hårdt,
för lika liten lön, utan detta hopp. Ofta erhålla de
bostad på den telegrafstation, till hvilken de förord-
nats. Man måste dessutom göra styrelsen den rätt-
visan, att den tager hänsyn till, att de om möjligt få
förordnande i hemorten. Med telefonens införande
ökades dock telegrafisternas arbete mycket och äfven
på ett ganska hänsynslöst sätt, utan den minsta mot-
svarande löneförmån.
Att befattningen är ytterligt ansträngande och
nervretande står fast, men äro icke dessa fel gemen-
samma för nästan alla verksamhetsfält ! I praktiken
tages sällan hänsyn till det s. k. svagare kärilet.
Lärare t. ex. tagas vanligen i anspråk för ett mindre
timantal än lärarinnorna (folkskolans undantagna,
där rättvisa så till vida råder, fastän det manliga
arbetet naturligen äfven där betalas bättre) o. s. v.
På ett och annat område kan lönen ju ställa sig
lika för en manlig eller kvinlig innehafvare af en
tjänst, med den ej oväsendtliga skillnad likväl, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
