Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 januari 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DUN 7
för mannen endast är en öfvergångspost, dä kvinnan
däremot blir stående på samma punkt och har or-
sak att vara glad och tacksam att ens ha hunnit
den. Måhända är också kvinnans arbete i allmän-
het underhaltigare än mannens, men hvad vill det
icke också säga att plöja på en förhoppning ; och
huru många kvinnor få göra detta? Dock vittnar
det kvinliga arbetet öfver hufvud taget om stor
samvetsgrannhet.
Hvad åsikten om den forcerade undervisningen
på kursen beträffar finnes mycken sanning däri. Så
illa stäldt som vid senaste kurs har det väl dock ej
förut varit. Då man förlägger undervisningslokalen
så aflägset som på Söder, synes det föga välbetänkt
att ej liksom förr hafva lektionstimmarne i följd,
utan fördela dem, så att ett par timmar tages på
förmiddagen, 1 ’/s på aftonen. Huru splittrad ele-
vernas tid härigenom blir, kan lätt tänkas. Ett an-
nat skäl, som äfyen borde tagits hänsyn till, är de
obehag, som, särskildt för dessa unga flickor, som
nätt och jämnt lemnat skolåldern, ofta ligger i att i
mörkret färdas på gatorna. Visserligen kan häremot
invändas, att eleverna böra kunna välja sina bostä-
der i närheten af kursen, men det kan finnas många
skäl, som tala for, att de bo hos bekanta eller släk-
tingar i olika stadsdelar. Att genom aftonlektionerna
nästan alla tillfallen till förströelse omöjliggöras för
dem, kan man naturligtvis ej begära att något af-
seende fästes vid. Att tillbringa aftonen i familjen
omintetgöres i alla händelser. Däremot förefaller
nödvändigheten till ständigt nattarbete litet ifver-
drifven. Det behöfver väl ändå ej inträffa mer än
en och annan gång, att de behöfva sitta uppe till 2 à 8.
Följderna af dessa ej synnerligen välbetänkta an-
ordningar visade sig äfven vid senaste kurs genom
en alldeles ovanlig manspillan i den s. k. praktiska
examen (telegrafering), i det att fjärdedelen af ele-
verna sedermera nödgas komplettera denna examen
i hemorten. Ingen föreskrift om föregående praktisk
öfning finnes. E.
Husmoderlig almanack.
Januari.
Januari månad kräfver jämförelsevis få extra göro-
mål inom hemmet; men ett omtänksamt öga upp
täcker dock hvarjehanda som kan vara viirdt att
ställa med. De ännu fulla förråden af vinterfrukt,
grönsaker, sylter, ägg, korf, salt kött (af hvilket se-
nare en del kanske nu först är färdigt att sändas till
rökning) m. m. behöfva en ständig tillsyn; — den
nu till en betydlig tjocklek hunna isen på sjöarna
påminner, att det är tid att upptaga och inlägga is
i iskällaren; — under hösten samlad fjäder under-
kastas en granskning; om det ännu ej blifvit så
mycket, att det lönar mödan att sprita den, förvaras
den fritt hängande i glesa säckar; — blomstervänner
syssla med sina blomsterlökar; och i de gamla goda
hemmen höres nu spinnrocken surra, medan väfsto-
len entonigt slår takten därtill.
Vid plundring af julgranen tager modern tillvara
alla prydnader, som kunna användas åter igen. Van-
ligen upptäcker man då några ovälkomna vaxfläckar
på duken eller mattan, där granen stått. Dessa af-
lägsnas bäst; a) Från golfmattan : Man skrapar bort
vaxet med en slö knif och borstar efter med sprit;
skulle en återstod af fläcken vara kvar, torkar man
bort den med en i benzin doppad lapp. b) Från
ylleborddukar : Man blöter fläckarna med eter, Hoff-
manns droppar eller sprit och pressar dem medels
tyngd mellan fuktadt läskpapper, eller man upphet-
tar i kakelugnsnischen en ren linnelapp, tills den bör-
jar bli svedd, och låter försiktigt vaxet uppsugas af
denna lapp. Fläcken sköljes därpå med ljumt vatten
medels en fin svamp, c) Från hvita linnedukar:
Fläckarna uppmjukas med eau de Cologne, terpentin,
sprit, eter eller dylikt, äfven kunna de smältas ge-
nom påläggning af ett hett strykjärn, hvarvid upp-
repade gånger ett rent läsk- eller silkespapper måste
läggas öfver och under fläckarna. Återstående mär-
ken försvinna sedan under tvätten. I stället för
strykjärn kan man också använda en blecksked med
glödande kol uti. d) Från polerade föremål: Sedan
man varsamt aflägsnat det mesta genom uppsugning
i heta lappar, gnider man fläcken med en blandning
af bomolja och sprit.
I början af det nya året upplägger och inrättar
husmodern äfven sina hushållsböcker, hvilka kunna
vara ganska vidtomfattande, såsom synes af ne-
danstående :
Husmoderns bokföring.
Icke endast i husfaderns pulpet må man leta efter
räkenskapsböcker — från journalen och postboken
till inventarie- och hufvudboken — nej, en ordentlig
husmoder skyr ej det lilla besväret att äfven inom
sitt speciella område upprätthålla en noggrann bok-
föring, Få äro väl de, hvilka uraktlåta att åt-
minstone notera de dagliga utgifterna för att i nå-
gon mån kunna redogöra för de af mannen emottagna
hushållspengarna, men oändligen många gå aldrig
utöfver denna enda nödtorftiga redogörelse, fastän det
för dem själfva skulle vara af största intresse att
ingå i enskildtheter, allt efter omständigheterna, unge-
fär enlfgt följande uppgift;
1. Kassaboken d. v. s. de dagliga utgifterna, dock
ej huller om buller, utan genast inregistrerade i »hus-
håll, diverse, kläder och inventariers. 2. Hufvudboken,
eller den månatliga och årliga, öfversiktliga samman-
ställningen af samtliga utgifterna. 3. Trädgårdsboken.
Hvarje år börjar med trädgårdens planritning och
tillämnade plantering (såning), hvarefter arbets- och
andra omkostnader jämte den egna skörden samt
kontanta inkomster antecknas med slutlig öfversikt
öfver årets resultat. Dessutom, som bihang, anteck-
ningar och iakttagelser angående trädgårdsskötseln.
4. Mejeri- eller ladugårdsboken. 5. Hönsgårdsboken,
som omfattar både de befjädrade hönsgårdsinvånarne
och deras produkter. 6. Inventarieboken, som icke
blott blir en stor hjälp vid plötsligt dödsfall, utan
äfven lemnar nyttig upplysning om husgerådets värde,
dess anskaffning och förbrukning. 7. Tvättboken. 8.
Slaktboken med kostnadsöfversikt öfver slaktuppköpet
samt resultatet för hvar gång. 9. Syltningsboken.
Bredvid syltets beskaffenhet och mängd (saftbuteljer-
nas antal) anmärkes kostnaden samt hänvisas till
den använda metoden. 10. Handtverkarboken, däri
bleckslagare, snickare, kopparslagare, målare, sömmer-
skor — ja alla, hvilka ej betalas kontant för hvarje
lagning eller beställning, hafva sitt konto, på det-att
man sedermera, när räkningen kommer, kan jämföra,
om man verkligen fått allt, som är däri upptaget.
11. Dubblet till motboken med kryddkrämare, ba-
gare etc. Om det ej går an, att husmodern själf in-
skrifver beställningen i kontraboken och säljaren
endast ifyller priset, bör kontrollbok föras hemma,
till båda parternas säkerhet, ty handlanden kan äfven
ibland glömma att skrifva in ett och annat, som
kunden fått. 12. Adressboken, i hvilken alla intresse-
väckande adresser för hushålls- ocb toalettartiklar
m. m. införas i alfabetisk ordning — dock ej enligt
firmans namn utan efter sakens rubrik. 13. Korre-
spondensboken. En sådan är ibland af oskattbart
värde för att komma minnet till hjälp eller bevisa
afsändandet eller mottagandet af bref. 14. Dagboken
öfver barnen (Jfr Iduns 4:e årgång n:r 10). 15.
Tjänstehjonsboken med noga förteckning öfver tjänar-
nes namn, födelseort och -år, tjänstens tillträdande
och hjonens afflyttning (om man så vet — hvarthän)
jämte erhållna och gifna orlofssedlar i kopia. 16.
Julboken med förteckning öfver alla utdelade jul-
klappar till såväl familjens olika medlemmar som
till tjänare och fattiga, jämte kostnaden för dessa
presenter. Födelsedags-, lysnings- och andra presen-
ter uppskrifvas äfven i denna bok. 17. Matsedel-
boken för hvarje dag under året, såsom menu’n i
själfva verket varit. 18. Fruns enskilda kassabok.
Stenia.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
Till balsäsongen.
Hemgjorda kotiljongsdekorationer.
Prisbelönt svar på frågan LXXVII.
Af W—y.
Fjärilar. Man uppritar på papper större och
mindre fjärilar med endast två vingar, dessa läggas
på tarlatan eller styf gas i olika färger ooh utklip-
pas sedan till det antal man önskar. Vingarna lan-
guetteras rundt om med silke, prydas med svarta,
guld- och silfverpaljetter, kulörta pärlor och kråk-
spark. Kroppen göres af svart eller brun chenilj,
omvirad med glitter, ögonen af svarta pärlor och
känslohornen af fin guldtråd. Dessa och vingarna
böjas lätt. Vacker är fjäril af hvit gas, svart lan-
guette och guldpaljett eller gul tarlatan, röd languette,
svarta och röda pärlor.
Fastlagsris. Af små fina kvistar bindas ris, 7 å
8 cm. stora, förgyllas med guldbrons, prydas med
kulört silkespapper, omviras med smala brokiga si-
denband, som knytas i små rosetter.
Tofflor (åt herrar). Man klipper af ljust kläde
en sula, 5—6 cm. lång, tillsyr sedan en trekant af
siden, plysch eller sammet, hvilken är broderad med
en liten blomma, kedjestygn m. m. Toffeln kantas
med smala sidenband, som på baksidan sluta med
en ögla. Gul botten med rödt siden och guldbro-
derier, grön och laxröd, ljusblå med silfver äro myc-
ket omtyckta och särdeles nätta.
Guldfiskar (åt herrar). Man köper hos en järn-
handlare s. k. glinder, öfverstryker dem med en
blandning af guld och karminbrons, fäster en liten
rosett i kroken. Helst böra de inbäras i en mussla
eller snäcka af ett till fiskare klädt barn.
Kokböcker (åt damer). Man viker små böcker,
3—4 blad, 4 cm. stora, pärmen af plysch eller cha-
grin ; i förra fallet sys, i senare präntas »kokbok för
okunniga damer». Man inskrifver i hvarje några
tarfliga lättlagade rätter.
Tockeymössor. 4, 5 trekanter af siden i olika får-
ger, rundade i hörnen, hopsys och fästas upptill
med en öfverklädd knapp. På en liten skärm af
brun papp klistras siden, sys till mössan, kantas
med mycket smala sidenband, som sluta i rosett.
Deviser (åt damer). På vanliga guldkantade kort
skrifves en vers på två rader, hvilka helst böra sluta
med namnet på en af de dansande damerna ; lika
många vers skrifvas, som damer finnas. Sedan läg-
gas korten i kuvert och numreras. Åt herrarne bju-
das små hoprullade nummer, dessa utropas, och den
herre som t. ex. fått n:r 14, skall dansa med den
dam, hvars namn är inblandadt i vers n:r 14. De-
viserna uppläsas högt af en midt i rummet stående
person.
Dessa kotiljongsdekorationer hafva blifvit förfärdi-
gade af oss själfva i hemmet, kostat snart sagdt
ingenting samt väckt ofantligt uppseende på våra
baler.
Dansprogram kan man ock åstadkomma. Jag före-
slår här två olika sorter, Man viker kulört, styft
papper ett visst antal gånger i motstående veck, ut-
drar det sedan och omvirar ena hälften med ett si-
denband, som knytes i en stor rosett. En solfjäder
bildas nu — metoden är ju gammal och bekant.
I hvarje veck präntas eller målas: vals, polka, ga-
lopp o. s. v. Eller ock : På vanliga kort målas med
vattenfärg en dansande herre och dam. Modeller
fås lätt å julkort eller illustrerade tidningar. Äfven
kan man i dess ställe skrifva några strofer och titeln
af någon känd vals eller polka.
Smånotiser för kvinnovärlden.
Kvinnans äktenskapsålder. Högsta dom-
stolen har lemnat utan anmärkning det inom justitie-
departementet utarbetade förslaget till ändring af 1
kap. 6 § i giftermålsbalken, som skulle komma att
erhålla följande ändrade lydelse: Man eller kvinna
må ej förr i äktenskap träda, än han hafver fyllt
21 år och hon 17, utan konungen pröfvar skäligt
att lof därtill gifva. Lappman må dock kunna träda
i äktenskap, då han fyllt 17 år och lappkvinna vid
fyllda 15 år. Denna lag skall träda i kraft den 1
januari 1893.
Notabelt dödsfall. En af vårt lands mest
populära konstnärinnor — både såsom genre- och
porträttmålarinna — Amalia Lindegren afled här-
städes i söndags, 77 år gammal, i lunginflammation,
en svit af influensan.
Då vi redan i nästa nummer ämna komma åter
med en utförligare skildring af den märkliga kvin-
nans lif och verksamhet samt då äfven meddela hen-
nes porträtt, inskränka vi oss för dagen till detta
korta omnämnande.
Förenade i lifvet och döden. Förenade
som de varit i lifvet, ha ock i döden förenats tre
kvinliga representanter af »ett tidehvarf som flytt»,
tidehvarfvet nämligen, hvilket med fäste från den
gustavianska perioden sträckte sig in i Karl Johans
regering: oden 22 d:s afled härstädes fröken Aurora
Fredrika Abergsson (född 1812), och julaftonen följ-
des hon af sina båda systrar, Äugusta Regina (född
1815) och Mathilda (född 1811). De voro döttrar
af den store skådespelaren, öfverdirektören Gustaf
Fredrik Abergsson och hans maka, född Ottiliana
Kuhlman, äfven hon på sin tid en af vår k. scens
främsta prydnader.
Under de långa år, som förflutit efter både faderns
och moderns bortgång, ha de åldrande barnen hållit
hop i ett och samma hushåll och med rörande pietet
vårdat hemmets mobilier, prydnader och konstverk.
I synnerhet den äldsta var en dam, som ännu in
i det sista förvånade vänner och bekanta genom
sin snillrika, lifliga konversation och sina fina, träf-
fande iakttagelser om saker och personer. Sina fa-
miljeporträtt — dyrbara oljemålningar af Ulrica
Pasch, Westin m. fl. — ha de tre systrarna genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
