Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 8 januari 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■_ __ _____ -J - - - - - ■____ ; ’ ’
7—Ä1.y
■■■■i
£;jÿ;
yiNNAN OCH
Stockholm. Gernandts Boktr.-Aktieb.
ei
&1P1
mm
—.■
N:r 2 (212) Fredagen den 8 januari 1892. 5:te årg.
Prenumerationspris pr är:
Idun med Modetidning och
kolorerade planscher......... kr. 8: —
Idun m. Modet, utan kol. pl. » 0: 50
Idun ensam........................... » 4: —
Byrå :
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr,
(Aftonbladets nya hus.)
Prenumer. sker i landsorten å post-
anstalt, i Stockholm hos redaktion.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 12—1.
Allm. Telef. 61 47.
Ü tgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerspris 15 öre.
(vid kompletteringar).
Annonspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
J
Ï är folkströmmen
I på söndagsmidda-
A gen väller upp för
I trapporna i Natio-
nalmuseum och in i taf-
velgalleriet, så är det de
stora, monumentala du-
karne i kupolsalen, som
tillvinna sig den första
uppmärksamheten. Men
sedan man sett på »Karl
den tolftes likfärd» och
»En hjältes död», går
strömmen in i den sven-
ska salen, skänker »Nor-
densköld» och »Erik den
fjortonde» några minuters
uppmärksamhet och tar
sedan en öfverhlick öfver
de mindre anspråksfulla,
men mera intima taflorna.
Bland dessa finns knap-
past en enda, som sam-
lar så många åskådare
framför sig, som Amalia
Lindegrens » Söndagsaf-
ton i en dalstuga».
Iduns läsarinnor ha sä-
kert motivet i godt min-
ne. Det är på en sön-
dagseftermiddag på som-
maren. Solen skiner in
i stugan, som är fejad
och pyntad. Arbetet hvi-
lar, far har tagit af sig
pälsen och fått fram fio-
len, och nu ljuder en
käck och munter polska
och barnen dansa — hu-
sets barn i sin brokiga
helgdagsstass och en fat-
tig barfotaflicka i sin ur-
vuxna ylleklädning. Gläd-
Amaiia Lindegren.
’ MËH
»2
. . Ui
mm
jen står högt i tak, och
familjens allra yngsta tel-
ning, som sitter på sin
moders knä vid spiseln,
sträcker ut sina små ar-
mar och vill vara med i
ringen.
När folkströmmen sking-
rar sig i smårummen,
kan man vara viss om,
att de, som skockat sig
omkring nyssnämnda tafla,
ej gå förbi »Flicka med
apelsin», utan att stanna
och småle åt den trefli-
ga ungens genomförtjusta
blick och de knubbiga
händernas fasta tag om-
kring apelsinen. Och så
småler man i förbigående
åt »Frukosten», den pig-
ga, mörklockiga tösen,
som sitter på golfvet och
äter välling i sällskap med
sin docka, och som är
lika glad, fast hon har
hvarken strumpor eller
skor att sätta på sig.
Det är i första rum-
met de ämnen, Amalia
Lindegren valt att fram-
ställa, som skänkt hennes
taflor denna popularitet.
Det fordras ingen konst-
närlig uppfostran för att
glädjas åt ett skälmskt
barnansikte på en tafla,
men för att måla det så
sprittande liffullt, fordras
det ej blott den tekniska
förmågan, utan ock det
kärleksfulla hjärtelaget.
Det var detta, Amalia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
