Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 8 januari 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DUN i86a
Kvinnosällskapet Nya Iclun hade i lör-
dags sitt första samkväm för i år. Musik för pi-
ano, viol och violoncell utfördes af fruarna H.
Svedbom och H. Lundqvist samt fröknarna M. Kull
E. Lagergren, W. Lagervall och A. Österdahl. Sång
af fröknarna Posse och Wetterstedt. Fröken
Koutschalska från Warschau höll på franska språ-
ket ett kortare föredrag öfver den polska författa-
rinnan Eliza Orzeszkos literära verksamhet. Konst-
utställningen för aftonen utgjordes af ett porträtt
af sällskapets frånvarande ordförande fröken Ellen
Key, måladt af Richard Bergh — detsamma hvaraf
Idun i n:r 44 för i fjor meddelade sina läsarin-
nor en vällyckad afbildning ; pastellporträtt och
genre af Elisabeth Keyser; akvarell, landskap, af
Anna Billing; studier i olja från Algier af Eliza
Olivecrona samt ett broderi efter skånsk väfnad.
Teater och musik.
Kungl. operan. Senaste reprisen utgöres af Webers
populära opera »Friskytten», hvilken här ej gifvits
sedan ungefär 4 år tillbaka. AU den äfven nu
skall visa sig äga sin gamla dragningskraft i behåll,
taga vi för gifvet.
Med anledning af ingångna förfrågningar kunna
vi nämna, att nytt abonnement torde komma att
anordnas i slutet af innevarande månad.
Vasateatern har inledt det nya året med ett nytt
program, å hvilket den sedvanliga årsrevvn icke
saknas, denna gång i form af en monolog af det
kända märket S. K.
Frans Hodells lustspel »Visitlådan» visade sig
visserligen som allt mänskligt ha en smula åldrats
med åren, men ägde dock kvar en tillräcklig stam-
trupp af gamla minnesgoda vänner för att helsas
med förnöjelse och vann säkerligen genom sitt
oförargliga humör en hel del nya. Särskildt bril-
jerade hr Varberg i vaktmästarens parti och fru
Cederberg som pigsnärtan. Hr Sternvall, som gast,
rönte ock lifligt och förtjänt bifall i professorns
roll.
Hr Hagman gjorde af nyårsrevyn, »Vid boupp-
teckningen» benämnd, hvad rimligtvis kunde begä-
ras af det icke allt för kvicka opuset. Flere po-
inter slogo emellertid lifligt an.
Nytt i musikhandeln. Från Gehrman & komp:s
förlag utgingo strax före jul åtskilliga nya musi-
kalier, hvilka vi då ej hunno anmäla. Vi nämna
dem därför nu:
Flickan från Arles (L’Arlésienne), Suite I och II,
för 2 och 4 händer, innehållande styckets bästa
melodier.
Operor i eleganta originalupplagor-. Verdis Aïda
och Otello, Gounods Faust och Romeo och Julia,
Bizets Carmen, Boïtos Mefistofeles.
Balsäsongen, samling af ny och populär dans-
musik i lätt arrangement för piano.
Valser af Strauss, Ivanovici och Royle.
Polka af Faure.
Waldteufel: I Spanien (Espana) efter Chabriers
stora Rhapsodie.
Ur barnens lif. Lätta stycken för piano med
utsatt fingersättning. 2 häften.
I&s
Den rätta.
Berättelse från landsbygden
af Fanny Chrysander.
Prisbelönad vid Iduns stora pristäfling.
(Forts.)
B
umman, som nästan inslumrat vid de vemo-
diga tonerna, spratt hastigt till och frågade.
~ »Hva’ ä’ det, gosse!»
»Jag behöfver komma bort — ut litet i världen
— jag – jag––– »
»Ja, jag har nog sett, att det är något, du grubb-
lar öfver,» vidtog den gamla vänligt och delta-
gande. — »Det är väl ingen sorg, du går å bär
på, min gosse, som gör, att du vill hemifrån ?»
»Nej, farmor ! Nån sorg har jag inte, gudske-
lof! Men jag tycker ändå, det vore roligt att
komma ut å se, hur andra ha det.» — Den unge
mannen hade gått fram till fönstret, och seende
ut, sade han med låg, men fast röst: — »Jag
skulle vilja ta mej tjänst på ett större bondställe
ett år eller så — det — det skulle bestämdt vara
nyttigt. — Vill inte farmor vara snäll å tala med
pappa härom?»
»Jo gärna, om du så nödvändigt vill. Men tror
du, att han vill låta sin enda son gå ut å tjäna
andra, när det inte behöfs? Å sanningen att säja,
Nils, så förstår jag inte heller, hva’ det ska’ tjäna
till.»
»Det är Ingen skam att själf förtjäna sitt bröd,
farmor. Och jag tänker naturligtvis inte ta tjänst
i hemtrakten, så folket får något att prata om,
utan på något ställe långt härifrån och där —
där det är större jordbruk, än vi själfva ha, så
jag kan få lära mig något nytt. Far är ju rask
och duktig själf å öfver vintern kan han nog bärga
sig med drängen och soldaten som hjälpkarl. Till
våren kan han ju ta en dräng till öfver sommarn.»
Farmor talade vid far, och efter många betänk-
samma invändningar gick han slutligen in på att
lemna sin son ifrån sig på ett år, ehuru han
tyckte, att det bara var ett dumt påhitt af honom
att vilja ge sig ut som dräng. Det hade väl va-
rit mer »passligt», om han gått igenom en kurs
en landtbruksskola, ehuru han då inte kunde be-
höfva det heller, eftersom han förut hade reda på,
huru ett ordentligt landtbruk skulle skötas, och
gått med vackra betyg igenom folkskolan samt
afton- och kommunalskolan.
Emellertid fick Nils bege sig bort för att höra
sig om tjänst till hösten. Han hade likväl gjort
det förbehållet, att om han ej lyckades få någon
passande plats, ville han stanna hemma.
Efter fyra dagar återkom han. Tjänst hade
han fått på en stor bondgård, som hette Berga,
flere mil från hemsocknen. Adressen samt när-
mare reda på stället och dess förhållanden skulle
hans anhöriga få, sedan han flyttat dit. Till dess
skuile saken hållas alldeles tyst, så att ingen i
socknen skulle få reda på hans flyttning.
Ingen hade heller en aning om, att det var till
sin morbror och] moster i Tofta, som den unge
mannen varit.
Dit hade han emellertid kommit sent en kväll,
och mostern, som var ensam inne, då han in-
trädde, kände ej igen sin systerson, så »stor, man-
haftig och galant» hade han blifvit. Nils själf var
litet förlägen att börja med och hade litet svårt
att få fram anledningen till sitt besök; men när
morbrodern kom in och belåten började orda om,
hur roligt det var, att Nils ändå ville komma och
höra sig för, fast han sagt så tvärt nej i brefvet
— svarade Nils rodnande och ifrigt: »I det
ärende, morbror menar, kommer jag inte, långt
därifrån ! Det var en annan sak i morbrors bref,
som jag fäste mig vid; och det var, att härads-
domaren, det var fråga om, behöfde en dräng till
hösten. Jag tänkte anmäla mig till platsen, ty jag
— — jag behöfver komma ut å — — — å själf
förtjäna mitt bröd.»
»Hur i fridens namn ä då skaptL utropade vid
denna underrättelse mostern. »Har ni de’ så
ställdt, att min systers enda son måste gå ut å
tjäna som dräng?»
»De’ tänker jag inte skämmas för», — genmälde
Nils lugnt och undvikande. — »Jag skall nog göra
rätt för mig. Och nu ville jag be morbror vara
snäll å rekommendera mig hos häradsdomarn som
dräng till flyttningen. Morbror behöfver inte säja
annat, än, som sanningen också är, att jag är er
systerson, som ni ville hjälpa til) en god plats.
— Arbete och ordning är jag van vid, det kan
morbror också säja. — Jag tänker» — tilläde den
unge mannen i något frågande ton — »att morbrors
rekommendation skall ta bra, för morbror är väl
god vän å mycket tillsammans med häradsdo-
marn.»
Morbrodern såg visserligen smickrad ut vid detta
antagande, men svarade dock, trots Anna Stinas
tydligt ogillande min och vinkar:
»Ah, hva’ de’ anbelanger, ä’ de’ just inte så myc-
ket. Han är, som jag skref, en riktig storkaxe å sit-
ter på ett helt mantal, då jag bara är en fjärndels
bonde, å inte hör vi till samma läsrote heller, men
så mycket känner jag till’en, så nog ska’ jag språka
för dig, så du får plats hos honom. Han har
bara två drängar i maten öfver vintern, å ett bra
matställe lär det vara å duktig lön, tror jag han
ger, så du blir nog belåten med de’ — å, om du
vill, ska’ vi följas dit i morgon förmiddag.» Nils
som, vid morbroderns försäkran, att han inte plä-
gade något umgänge med den rike bonden, fått
en mycket belåten uppsyn, förklarade sig villig
härtill, men Anna Stma invände ifrigt : — »Men i
morgon ä’ inte döttrarna hemma, di ska bort på
husförhörskalas, hörde jag åf en statgumma —
-— .i dom» — tilläde hon dröjande — »vill du
väl si på samma gång.»
Den unge systersonen vände sig helt hastigt till
mostern och sade med en flammande rodnad: —
»Med döttrarna har jag ju inte det minsta att
göra ! Och moster kan väl förstå, att det nu al-
drig kan bli fråga om det, ni talte om i brefvet,
nu, då jag tänker bjuda ut mig som dräng i hu-
set.»
Systersouen såg så allvarsam och bestämd ut,
att mostern nästan blef häpen, men hon förstod
ock väl, att hoppet att få räkna släktskap med
socknens styfvaste bonde nu var slocknadt. Och
det kändes allt litet snopet att nu endast få an-
mäla sin systerson som dräng, då man tänkt få
göra det som måg. Och så vacker och ståtlig som
han var, skulle han passat bra mycket bättre till
detta. Emellertid var det inte värdt att tala om
och skryta för mycket af släktskapen nu, — det
skulle hon säja åt Sven.
Innan Nils lemnade sin morbroders hus, hade
han tagit städja för ett år hos häradsdomaren i
Berga.
Han skämdes för sig själf däröfver. Men huru
skulle han också bära sig åt? Allt sedan brefvets
ankomst voro hans tankar sysselsatta med den
vackra och unga bonddottern, som kanske var
»utsedd» åt honom. Han tänkte därpå om dagarne
och drömde därom om nätterna. Han kände al-
drig något lugn mer.
Då beslöt han, likväl först efter en hård strid
med sin sanningskärlek och ärlighet, att taga tjänst
i huset. Sitt namn skulle han därmed icke dölja,
om han ock icke talade om, att han var en för-
mögen bondson. Då skulle han ju få bästa till-
fälle att lära känna denna flicka — och hon honom
— Om det sedan blefve — något af, blefve det
åtminstone ej på det affärsmässiga sätt, morbro-
dern föreslagit och som så förargat honom. Det
skulle då grunda sig på inbördes tycke. Men
för ingen ville han nämna ett ord om denna af-
sikt.
Det var pä aftonen Nils anlände till Berga för
att tillträda sin tjänst.
Med stor hjärtklappning inträdde han i det stora
köket, och ännu mer ökades hans hjärtas slag,
då han framme vid den stora spisen såg en smärt,
högrest kvinnogestalt.
Var detta månne hon, hvilken i så många veckor
upptagit hans tankar? Han fäste en blyg, men
dock forskande blick på det anlete, som till hälf-
ten vändt sig till honom, då han inträdde, och
såg som i en dröm en fin, skär hy, en massa ljust,
vågigt hår och ett par stålgrå ögon, hvilka dock
likgiltigt och kallt mötte hans, då han med låg
röst hälsade:
»God afton!»
Svaret bestod blott af en kort nickning.
»Är häradsdomaren hemma?» frågade Nils, ännu
litet förlägen och förvirrad.
»Ja,» ljöd det från den unga kvinnans läppar,
men utan att taga något vidare besked om den
nykomne, som ännu stod kvar vid dörren, vände
hon sig mot spisen och slog en skopa vatten i
en gryta.
»Nej, det här är den andra, den sturska» —
tänkte Nils, och därvid gick han raskt ett par
steg fram och sade helt morskt: »Jag kommer för
att inträda i min tjänst här.»
»Jaså!» Därmed gick hon förbi honom fram
till en dörr, som hon öppnade, och sade inåt
rummet:
»Den nye drängen ä här nu,» hvarpå hon åter
gick honom förbi, utan att kasta en half blick åt
det håll, han stod, samt återtog sin sysselsättning
vid spisen.
»Stig fram å sitt så länge,» ljöd en vänlig,
ehuru något skygg röst från spiselvrån. Och då
Nils, som hittills blott blifvit varse den unga, nu
såg ditåt, satt där på en låg pall en gammal krok-
ryggig gumma med bleka, skrynkliga kinder, hvitt
uppstruket hår och vänliga ögon.
(Forts.)
Uppmanen edra väninnor som ännu ej prenumererat på
Idun, att skyndsammast göra det, på det de ej måtte
riskera att gå miste om något af årgångens första
nummer!
A*
Innehållsförteckning:
Amalia Lindegren ; ai Georg Nordensvan. (Med porträtt)
— Kärlekssagan pa Björkeberga; af A. U. Bååth. — En far;
af Maria Nyström. — Gamla gömmor ; skiss för Idun af So-
phie Linge. — »Fritt vivre» ; af I. D—f. — Yåra författarin-
nor inför Svenska akademien ; en liten revy för Idun af H.
II. II. — Ett möte ; utkast af Cecilia Bååth-Ilolmberg. (Forts).
— Svartkritsporträtt ; af Emil B. — En leksaksutställning ;
af Alma Fleetvood-Derby. — ßmänotiser från kvinnovärlden.
— Teater och musik. — Den rätta ; berättelse frän landsbyg-
den af Fanny Chrysander. Prisbelönad vid Iduns stora pris-
täfling. (Forts.)
Förlofnings ocb. vigselrinsar T
ständigt lager hos
Juvelerar HALLBERG Stockholm.
Order från landsorten expedieras omgående. T
eva J gammalt guld, silfver och juveler uppköpas kon-
* 1tant eller tagas i uthyte mot moderna arheten.
Om gamla saker insändas frän landsorten, sändes likvid pr omgäende.
Juvelerar HALLBERGr, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
