Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 18 mars 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I D U N ^
Stora ord ej slå likt klubbor, Handling bättre är än ordprål,
i Skryt är icke sträng på bågen, Mäktigare är än högmod.
ji. y/. JLongfellow.
för mångslöjden. Måhända dref äfven erfaren-
heten härom fröken Hjelt — hon var under
läseåret 1881—82 anställd som lärarinna vid
Hammarlands folkskola på Aland — att med
så mycket större ifver tillgodogöra sig under-
visningen vid Nääs, där hon vistades under
åren 1883—84, först i egenskap af lärarinna
vid flickskolan och sedan, efter genomgången
kurs vid seminariet, som slöjdlärarinna vid
gosskolan. — I några skolor hade man by-
snickaren som lärare, men han var främmande
för skolans arbetssätt och saknade förmåga att
upprätthålla disciplin.
Huru annorlunda är det icke numera med
intresset för arbetet i de skolor, där träslöjden
är införd. Att blifva utesluten från slöjdtim-
marne är det största straff en gosse känner
till. Glänsande blickar och glödande kinder,
det lif och den lust, som råda i slöjdsalen,
samt de händigt och noggrant utförda föremå-
len vittna mer än långa tal om det metodiskt
ordnade arbetets lyckliga inflytande på ungdo-
men. Äfven uti flere lärda skolor i Finland
är slöjden införd.
Kanske ligger nyckeln till lösningen af den
sociala frågan gömd uti någon liten slöjdares
hjärna, ty här läres ju ungdomen, efter »prak-
tisk och lättfattlig metod», aktning för kropps-
arbetet och därmed äfven — för kroppsarbe-
taren.
År 1885 inrättade fröken Hjelt en pedago-
gisk slöjdanstalt i Helsingfors. Anstalten, som
står öppen för barn och vuxna, män och kvin-
nor ur alla samhällsklasser, är mycket besökt
och utsänder årligen skickliga lärarinnor. Vi-
dare har hon anordnat slöjdkurser med stats-
bidrag under sommar- och julferier, hvilka kur-
ser omfattats med det lifligaste intresse af lära-
rinnor.
Ihärdigt och mödosamt, förenadt med många
personliga försakelser har hennes arbete varit
— icke alltid uppskattadt som nu, nej, många
gånger misskändt och motsagdt, men så är det
ju oftast, när en idé arbetar sig fram genom
motståndet af tidens opposition.
Särskildt ledo de kvinnliga ifrarne för den
pedagogiska slöjdens införande i Finland ett
stort nederlag vid sjunde allmänna folkskole-
mötet år 1887. Mötet hölls i Ekenäs och hade
samlat deltagare till ett antal af omkring 700
ifrån olika delar af landet. Redan då hade
flere finskor med framgång genomgått slöjdkurs
vid Nääs, bland andra fröken Hedvig Sohlberg,
föreståndarinna för lärarinneseminariet, då lära-
rinna vid Pojo folkskola, fröken Emmy Ramsay,
lärarinna vid en samskola i Helsingfors, och
fröken Ebba Hjelt, numera gift med en svensk
lärare; redan då hade landets regering skänkt
saken sin uppmuntran, men ännu hade endast
ett fåtal skolor öppnat sina portar för träslöjden.
Fröken Hjelt ville hafva den införd som läro-
ämne vid seminariet, men, som sagdt, det lyc-
kades icke, man led ett nederlag, men neder-
laget var dock endast skenbart, ty vid mötet
blef saken känd och därifrån vidare utbredd.
Ett ibland skälen emot var att man trodde
slöjden skulle vara för mycket ansträngande
för lärarinnor. Till hälften på skämt, till hälf-
ten pä allvar sade man under de förberedande,
privata diskussionerna, att systrarna Hjelt —
hvardera ägde en utmärkt hälsa, hvilket också
visade sig uti deras sunda och kärnfriska ut-
seende — när motpartiet anförde öfveransträng-
ning som skäl emot, kunde hänvisa till sig
själfva och visa syn för sägen, att sysslandet
med slöjd erbjöde en nyttig rekreation och häl-
sosam motvikt till nutidens jäktande och ener-
verande tankearbete.
Varmt intresserad af teckningsundervisningen,
hvilken ju äfven nära sammanhänger med slöjd-
undervisningen, i ty att en skicklig slöjdare
äfven bör vara en skicklig tecknare, har fröken
Hjelt utarbetat kurser i linearteckning.
Men ännu en öfverraskning skulle fröken
Hjelt bereda sina landsmän. Förlidet år öppnades
nämligen af henne ett ångsnickeri i Åggelby,
nära Helsingfors. Ångsnickeriet levererar virke,
tillverkar verktyg, slöjdmodeller och gymnastik-
redskap, möbler m. m. Hon är den första
kvinnliga ledaren af en fabrik i Finland och
således i mer än ett afseende en banbryterska
för sitt kön.
Hennes arbete har vunnit erkännande, fram-
gången är viss, men större segrar än dessa
skola vinnas, ty fröken Hjelt har på sitt pro-
gram skrifvit: framåtskridande — utveckling.
Visserligen hör man ännu många misstrogna
röster höjas emot kvinnans arbete vid hyfvel-
bänken, men ingen har ännu kunnat förneka
hennes inflytande på det uppväxande släktet i
skolans och uppfostrans tjänst. Och det är
dem den pedagogiska slöjden vill gagna.
Mathilda Bergendah/.
Jfritmför §knm J/tlilo
et car en ljöslöag t £oupren,
öär Demis från UTtlo står
od) lodar tanfen tillbafa
till fellas od) fonstens når.
3ag satt som jag ofta gjoröe
i stum beunörart od) njöt,
od) in öfoer blefa marmorn
I)östsoIens sfimmer flöt.
De stolta od) fina öragen
öå syntes få lif od) färg,
od) rummet fyllöes af pälljuö
från Dttifas branta berg.
Den pärlb, l)pars brofiga sfara
nu örog bouleparöen fram,
jag glömöe för gamla minnen,
som bäööats i seflers bamm.
3ag glömöe nutiöens frågor
af mer eller minöre pift
od) lyssnaöe, ensam meö Demis,
till parisfa marmorns bift.
(Dd) ntåjslaöe läppar röröes —
öet Ijöö som en Ijuf musif,
när fpållpinöen safta spelar
blanö säfpen i månlyst pif.
Det flang som ett fjärran efo
från l)ärliga, glaöa öar,
när pan på sin pipa lefte
od) sföntjeten än fanns fpar.
Där står öu, strålanöe Demis,
od) tjusar lifsom en öröm,
som stigit ur öunfla öjupet
af tiöens ilanöe ström.
Däl är öin fägring stympaö
od) ofänöt öet namn öu bar,
od) fåfängt öe läröe grubblat,
på t)pem od) på I)paö öu par.
Dlen lifpål all mänsftig längtan,
som mot iöealet trår,
öen flyger öin famn till mötes,
öär sfimranöe ljus öu står.
Den fäster fring marmorpannan
öaggfrisfa rosors frans
od) ser öig ur marmorn stiga
i sfönfjetens fulla glans,
§micl Mtlhlröm.
0^3
Hemmets ”försvarsförbund.”
fverallt i Svea rike se vi, huru försvars-
Çy / förbund bildas, stora och små. För-
svarsskrifter utdelas i mängd, och ma-
ningsorden »varen svenske» ljuda från Skånes
slätter till Lapplands fjäll.
Äfven kvinnan medverkar ej så litet i den
rörelse, som eldande går genom fosterländska
sinnen ; hon ger sin skärf, hon ger sin tid,
sin flit, sitt behag och ofta sitt hela hjärta.
Men är det nog att utåt offra allt detta?
Vinner hon därmed allt, hvad vinnas bör? Nej,
icke allt, om ej arbetet börjas från grunden,
som ligger i släktets uppfostran. Ätt ordet
»fosterland» sällan eller aldrig numer ljuder i
det lägre folkets hem, är en bedröflig sanning,
men vi få ej på dem kasta hela skulden här-
för. Äfven härvidlag gäller visserligen språ-
ket: »Den där mera fått, af honom skall ock
mera ntkräfdt varda.» Må vi ej glömma, att
sådan kvinnan är, sådant är och blir folket.
Och bör ej den bildade kvinnan vara det goda
föredömet?
Först och främst borde väl hvarje fo-
sterlandsälskande moder bilda ett försvars-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
