Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 25 mars 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ItSfÜ
w
83®
ojj
a rj
g®
S’®
I ®
s ®
SO Wd
P* K
I®
i O
*= M
o E.
ro c‘
P
.8?
■ W
©>
e4-
®
». 3 «D
g t*r
c.:£»2
" 3* 91
^ OQ
£o
. cd
r»r
ggE
g £T. a.
£-3*
»— po Era
B?"
® hj c
_ B S
IS
O £ O
3 — n
• o pr*
2: o’
,t?3
."3 ^
5 Fö
w S’ ©
cd 3
4M B
• p M
* Ö
“B
bI1
! IS
CD:
o-
Teater och musik.
Kungi. operan, som fortfarande med oförminskad
framgång uppför »Gioconda», gaf i måndags tili
omväxling den tydligen ännu alltid lika populära
operan »Carmen». Publiken fick här tillfälle åter-
knyta bekantskapen med ett par yngre artister,
som förut uppträdt här, men på senaste tiden va-
rit fästa vid Göteborgs-operan. Hr Bratbost ut-
förde nämligen don Josés parti och fröken Linde-
gren Micaelas. Hvad den förre beträffar, så få vi
bekänna, att vi ej kunna finna någon egentlig an-
ledning, hvarför hr Bratbost ånyo, såsom det upp-
gifvits, skulle fästas vid vår operascen. Stämman
är hård och föga sympatisk samt blir i höjden
som oftast skrikande. Tonansatsen och renheten
lämna också åtskilligt öfrigt att önska, och text-
uttalet är grumligt. För vekare lyriska saker läm-
par den sig föga, att döma af hvad hr B. preste-
rade som don José. Måhända lämpar den sig
bättre för hjältetenorpartier. Vacker är den i alla
händelser ej. Bättre anslog aftonens andra »gäst»,
fröken Lindegren, hvilken åt Micaelas parti lycka-
des förläna den värme och innerlighet, som karak-
tärisera detsamma. Spelet är både hvad mimik
och rörelser beträffar väl afvägdt och den lilla, men
ganska sympatiska stämman användes väl men
bör ytterligare kunna utvecklas. — Fru Edling är
fortfarande en alldeles förträfflig Carmen, i hvil-
ken roll hon nästan för hvarje gång bjuder på
någon liten nyhet, som bidrager till karaktärens
helgjutenhet och afrundning.
I onsdags skulle »Traviata» uppföras med fru
Beatrice Véhon-Halvorsen i Violettas parti. Fru
V.-H. är född i Chicago och gift med en i Paris
boende norrman. Hon säges förfoga öfver goda
röstmedel, har sjungit å flere utländska scener och
erhållit utmärkta loford.
Coquelin-föreställningarna å k. operan taga sin
början omkring midten af april.
»Hexan», den danske tonsättaren Ennas opera,
som väckt så stort uppseende i Köbenhavn, är nu
antagen till uppförande äfven å vår k. opera.
MaLnéer. A k. Dramatiska teatern gifver om
söndag teaterns nitiske och skicklige regissör hr
Axel Roos en mâtiné med biträde af flere fram-
stående förmågor och efter ett omväxlande pro-
gram som upptager 1) O. Benzons »Tillfälligheter»
(med dir. G. Fredriksson och fröken Seelig); 2)
Sång af operasångaren C. Fr. Lundquist ; 3) Dan-
ska visor, sjungas af fru Helga Rundberg ; 4) August
Blanche’s odödliga lustspel »Ett resande teater-
sällskap» med skådespelareveteranen C. F. Lager-
qvist i Öländers och hr Gründer i Sjövalls roller.
AU denna mâtiné kommer att fylla leatersalongen
från golf till tak, taga vi för gifvet.
— En mâtiné, väl värd att uppmärksammas,
kommer den kända skåpespelerskan fru Hedvig
Dahmgren —- hvilken af sjuklighet under de se-
nare åren nödgats afbryta sin vackra sceniska
verksamhet — att gifva å Vasateatern söndagen
den 3 april med biträde af artister från Dramati-
ska och Vasateatrarne. Härvid kommer att gifvas
»Mellan bjudningarna» af fröknarna Ahlander och
Svanström samt hrr Skånberg och Hedlund. Fru
Rundberg bidrager med några danska visor och
hr Bæckstrôm med humoristiska deklamationsnum-
mer. Det omväxlande programmet omfattar äfven
ett baleltnummer och afslutas med det lilla styc-
ket »Hos portvakten», i hvilket matinégifverskan,
fröknarna Ekström och Grönberg och fru Ceder-
berg uppträda.
Idealem a.
Berättelse
af
C. O. Gumœlius.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns
slora pristäfling.
Afskedsfesten.
jKHJLaslågor och kandelabrar gjorde sitt bästa att
| Ç’| genomtränga den tjocka röken, som hvirflade
upp från ett tjogtal cigarrer, och de rökande
gjorde ock sitt bästa att låta glädjens fackla lysa
klart, men båda försöken slogo klent ut, ty sedan
sexans slut hade en otrolig mängd cigarrer och en
IDUN
förvånande mängd tal, sånger och andra rolighe-
ter förbrukats. Därför började både ljuslågor och
sinnen att mattas, då det nu led in på småtim-
marne. I det stora hotellet var det tyst, alla sofvo
utom en stackars kypare, som satt i serverings-
rummet vid en nedskrufvad gaslåga och väntade
på order från herrarne i privatrummen.
Värden, eller rättare festarrangören tittade i smyg
på klockan och kväfde en gäspning. Det var ännu
tre timmar, innan tåget gick, och öfverenskommel-
sen var ju, att de alla skulle vaka natten ut och
sedan följa resenärerna till stationen. Detta lät
så trefligt i teorin, men praktiken hotade att lämna
ett allt annat än godt resultat. Hade de varit
nödsakade att gå klockan tolf eller ett, skulle nog
glädjen tagit ny fart vid hvarje timme de fält på
köpet. Men nu ...
»Hvad katten skall jag hitta på för att få lif i
de domnande lifsandarne,» tänkte han. »En idé ...
ett kungarike för en idé! Ah jag har det,» och
därmed knackade han i bålen och äskade tystnad,
hvilket ögonblickligen eflerkoms, ty sanningen att
säga hade de få, som ännu pratade, gjort detta
blott för att det skulle så vara.
»Mina herrar,» började han, »här ha i afton
hållits otaliga tal, och om vi därmed samt genom
att sjunga, äta och framför allt röka och dricka
hafva, uträttat något godt för våra resenärers fram-
tid, skulle det vara oss mer än kärt. Men om vi
skola vara fullt uppriktiga, måste vi erkänna, att
våra välönskningar, då de gått i en viss riktning,
saknat tillräckligt underlag för att vara fullt verk-
samma. Icke har det varit svart att önska extra
ordinarie hofrättsnotarien Ström en plats i högsta
domstolen eller extra jägmästaren Bäck och me-
dicine kanditaten Fors generaldirektörsplatserna i
respektive domareförvaltningen och medicinalsty-
relsen, men då vi kommit till de ömmare tonerna,
hafva vi ej stått på känd grund. Visserligen hafva
vi önskat dem unga, rika och tjusande flickor till
ledsagarinnor genom lifvet, men om dessa^flickors
närmare egenskaper, det vill säga huru vara vän-
ner själfva vilja hafva dem, därom veta vi platt
intet. Då det nu är min — och jag förmodar det
— allas af hjärtat gående, innerliga önskan, alt i
denna högtidliga afskedsstund,» här torkade han
sig i ögonen med en på bordet^ kvarglömd
servet, »intet skymmande moln må stå emel-
lan oss och våra bortkilande vänner, ber jag
dem i korthet för oss beskrifva, huru de tänkt sig
sina idealer eller med andra ord kvinnan i sin
fullkomlighet. Vi skola då kunna närmare preci-
sera våra välönskningar till ömsesidig fröjd och
fromma. Har jag talat väl, kamrater,» afslutade
han oeh reste sig upp.
»Bravo !» jublade de öfriga, nu åter helt mun-
tra och krya af detta oväntade inlägg.
»Godt,» utropade talaren, förtjust öfver fram-
gången af sig plan. »Nu återstår blott, att få veta
hvem som skall börja. Vill du Fors?».
Men vännen Fors behöfde betänka sig. Så äf-
ven vännerna Ström och Bäck, då de tillfrågades.
»Jaså,» utropade värden. »Det ser ut, som
om herrar vattumän ämnade strejka.» I för-
bigående sagdt kallades de tre vännerna ofta
gemensamt för vattumännen, till följe af deras
vattenhaltiga namn.- »Men,» tillfogade han, »där-
med ämna vi ej låta oss nöja. Då ingen godvil-
ligt vill börja, föreslår jag, att de draga lott. Har
jag icke uttryckt er mening, mina herrar?»
Förslaget vann allmänt bifall, till och med från de-
linkventerna själfva, ty hvar och en kunde ju hop-
pas att ej blifva den förste. En hatt anskaffades,
numrena 1, 2 och 3, skrefvos på papperslappar
och så fingo offren själfva upptaga hvarsin lott.
Resultatet blef, att jägmästaren skulle börja, sedan
kom doktorn och sist notarien.
Man satte sig så bekvämt man kunde i soffer
och stolar, och allas ögon riktades på jägmästaren
Oskar Bäck, en hög, smärt gestalt med ett litet
brunlockigt hufvud, högt buret öfver de breda
skuldrorna. Lilliga bruna ögon och ett par käckt
uppsnodda mustacher förlänade de för öfrigt re-
gelbundna ansiktsdragen ett synnerligt angenämt
och tilltalande uttryck. Med ett komiskt leende
på de skarpt skurna läpparne såg han sig omkring
i kretsen, tände en ny cigarr, smuttade litet ur
sitt glas och började;
»Ni, mina herrar, tyckas tro det vara en smal
sak att så här på rak arm blotta sitt hjärtas hem-
liga känslor, att för en hel allmänhet offentliggöra
det, som ännu endast dunkelt och anadt bor i
ynglingens bröst. Mången skulle nog anse, att
man därigenom profanerar något af det högsta
och ädlaste man bär inom sig, och helt enkelt neka
att begå ett dylikt brott, men jag, som flere gån-
ger i afton hört, att våra hjärtan klappa med samma
slag med mera, jag vill för er uppdraga den hem-
lighetsfulla förlåten och visa er den bild, som i
mitt hjärta bor — ehuru jag ingalunda vet, om
dess motsvarighet finnes i verkligheten. Natur-
ligtvis skall hon vara ung, vacker och hafva godt
om pengar, det hafva vi ju redan kommit öfverens
om, men dessutom fordrar jag åtskilligt. Jag vi-
stas en stor del af min tid ute i skog och mark,
mitt öga vänjes vid de härliga taflor naturen i
så outtömlig rikedom framställer, mina öron tju-
sas af fågelns drill, vattenfallets brus, stormens
och åskans dån ... och så kommer jag hem i en
möblerad våning, snygg, ja, kanske elegant, men
intetsägande, bedrölligt prosaisk. Och då jag bör-
jar tala om ljuseffekter, får jag en liten litania öf-
ver pigorna till lifs och vill jag spela eller sjunga,
så är jag osällskaplig och får höra, att jag ledsnat
på min hustru, att jag aldrig älskat henne, att
hon ville vara hemma hos mamma igen eller död
eller något sådant, allt ackompagneradt af bjärtsli-
tande snyftningar. Ett dylikt^ fall känner jag per-
sonligen och har ej lust att råka lika illa ut. Nej,
min hustru skall vara artistiskt anlagd. Jag for-
drar ej, alt hon är utöfvande konstnär och själf
målar eller modellerar, men hon bör hafva sinne
och smak för det sköna. Och framför allt bör
hon vara musikalisk, spela och sjunga med fär-
dighet. Se, så ska hon vara, som ja’ ska’, ha,»
gnolade han och afslutade sitt tal med följande
inbjudning öfver lag: »Och när jag fått henne, skola
ni komma till mitt trefliga bo, och vi skola ge-
mensamt söka visa er idealet af ett angenämt hem,
där musikens tonar, konsten synes upp åt väg-
garne och glädjen står högt i tak. Mycket väl-
komne!»
Ännu med det något gäckande småleendet på
läpparne, bugade han sig höfligt åt alla sidor och
inhöstade skallande applåder och bravorop. Vär-
den tackade honom för såväl talet som inbjudnin-
gen, föreslog en skål för herrskapet Bäck och läm-
nade sedan ordet åt doktor Edvard Fors.
Denne skrufvade sin tämligen välfödda person,
torkade sig om den fylliga munnen och yttrade
en smula generad:
»Ni få ingalunda vänta er ett tal, till form
och innehåll så fulländadt som vännen Bäcks.
Det skulle också föga passa mig att måla mitt ideal
i så skära färger, som han använde, ty uppriktigt
sagdt är det verkligen föga poetiskt. Jag vill till
hustru hafva en huslig kvinna, som förstår sig
på matlagning och håller ordning på pigor och
barn. Duger hon bara härtill och ser hygglig och
treflig ut, må hon sedan sakna alla så kallade ta-
langer. Jag tycker bättre om att se en fru med
en visp än en pensel i hand, anser henne bättre
placerad vid en symaskin än vid ett piano. Om
ni nu i en framtid vilja hedra äfven mig med ett
besök, är det kanske inte så gentilt uppåt väg-
garne som hos Bäck, men på gofvet står ett stort
matbord och därpå en god middag och några bu-
teljer gammalt vin. Håll till godo!»
(Forts.)
Glömmen ej,
ärade läsarinnor, kvartalsskiftet. I, som ej ha/ven
prenumererat på mer änförsta kvartalet, skynden
att förnya prenumerationen. Nu när I hafoen
pröfoat, head Idun lämnar af gediget och om-
växlande innehåll, hunnen I ock med godt sam-
vete taga edra väninnor, som ej förut haft Idun,
med eder från och med andra kvartalet. Den,
som uppskjuter för länge, löper risk att gå miste
om ett eller annat nummer. Idun med Iduns
Mode- och Mönstertidning kostarfrån 1 april
till årets slut endast
4 kr. 90 öre.
Ensam kostar Idun för denna tid
3 kr.
—
Innehållsförteckning-.
Eleonora Charlotta Gullbrandsson ; af Birger Schöldström.
(Med porträtt.) — »Din pojke» ; lör Idun efter Frances E.
Willard. — Tre systrar; en sannsaga, berättad af Vilma
Lindhé. — Från kvinnans arbetsfält; studier från Stockholms
horisont af Gustaf Gullberg: IX. Den »merkantila» kvinnan.
— Om en furstinnegåfva och en bit svensk konsthistoria. —
Mina ringar; poem af 0. L—n. — Den svenska kvinnan på
Chicagoutställningea. — Konsten att gifva middag; för Idun
af Herna. (Slut från föreg. n:r.) — Ur notisboken. Teater
och musik. — Idealerna; berättelse af C. 0. Gumœlius. Bel.
med hedersomnämn. vid Iduns stora pristäfling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
