Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 1 april 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
kunnat få ett par bättre representanter än hrr War-
berg och Strömberg, hvilka med en oförliknelig gaig-
humor, värdig de bägge galgkandidater de föreställa,
locka publiken från den ena skrattsalfvan till den
andra. De belönades också med det Migaste och
mest välförtjänta bifall. Bland de öfriga uppträdande
förtjäna hrr Lundahl, Hagman och Ander jämte
fröknarna Grönberg och Ekström samt fru Lindström
att nämnas.
Aulinska kvarlelten gifver sin sista kammarmusik-
soaré för säsongen nästkommande måndag efter ett
som vanligt utmärkt program.
Ilona Eibenschlitz, hvilken för några år sedan upp-
trädde härstädes som »underbarn», har nu ytterli-
gare utbildat sig som pianist och gifver som sådan
konsert härstädes om tisdag i Musikaliska akademien.
I d c a 1 ér n a.
Berättelse
af
C. O. Gumœlius.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduus
s’.ora prist&flmg,
j||oktorns och hans trinda, trefliga doktodnnas
skål dracks under skratt och bravorop, och
så kom notarien Malle Ströms tur.
Han var ganska olik sina vänner, denne man
med de skarpa dragen och den djupa blicken,
hvilken liksom, borrade sig in i det föremål, hvarpå
den fästes. Äfven nu, då de öfriga ännu skrat-
tade åt doktors ideal, tycktes han taga saken på
sitt vanliga allvarliga sätt, och det var med ett
nästan drömmande tonfall han, efler att hafva
höjt handen för att begära tystnad, långsamt och
sakta yttrade:
«Mitt ideal? Vet jag väl själf, huru det är?
Så mycket kan jag dock säga, att min blifvande
hustru måste vara lika fjärran från Bäcks rodocka
som från doktorns köksa. Om jag någonsin gif-
ter mig, vill jag i min maka finna en bildad och
intelligent vän, ej blott villig alt följa mig på
mina intellektuela ströftåg, utan eggande mig till
andlig verksamhet både genom uppmaning och
äfven exempel. Sålunda stödjande och uppmun-
trande hvarandra skulle vi vandra vår väg genom
lifvet och kunde då vid dess slut med tillfreds-
ställelse se tillbaka på ett arbete i det godas, det
ädlas, det nyttigas tjänst. Men,» tilläde han och
såg upp med ett småleende, som märkvärdigt för-
skönade hans drag, »låt äfven mig som de före-
gående vännerna sluta med en inbjudning att
gästa mig och min hustru. Jag lofvar, att ni ej
skola behöfva lefva på själaspis, ty lyckligtvis fin-
nes det både hushållerskor och kokerskor att få.»
Den relativa tystnad, som rådde sedan paret
Ströms skål druckits, afbröts oförmodadt af ett
klingande skratt, hvilket framkom så plötsligt och
fulltonigt, att man väl märkte, hur den skrattande
sökt kväfva det, ehuru förgäfves. Allas ögon rik-
tades på en ung man, hvilken med högröda kin-
der och tårade ögon ännu kämpade mot paroxys-
men.
»Se på Coilén!... hvad går åt dig? ... är du
rent befängd?» haglade utrop och frågor omkring
honom.
»Jag ber så mycket om ursäkt,» sade han slut-
ligen, »men det kom för mig en sådan lustig tanke,
och her rarne veta nog, hur oemotståndlig lusten att
skratta blir, då man fösöker att hålla sig allvar-
sam.»
»Nå,» frågade någon, »hvad var det som var
så roligt?»
»Ah,» genmälte Coilén en smula förlägen, »det
var just ingenting.»
»Seså,» utropade värden, »intet hemlighetsma-
keri .. . i kväll måste alla tankar och känslor
framläggas såsom i en öppen bok. Är det ej så?»
»Jo, jo,» instämde de öfrige.
»Ser du, min käre brukspatron, att det icke
hjälper att pruta emot. Bekänn öppet och ärligt,
hvad du skrattade åt.»
»Nå, så låt gå då, äfven med risk att ni ej
finna det minsta lustigt däri. Du kallade mig nyss
brukspatron, och detta öknamn har jag ju fått,
därför att min far rår om ett bruk ... det där vet
ni. Men hvad ni inte veta, åtminstone ej alle-
sammans, är, att det bruket ligger strax utanför
I D U N
Storeby köping, där våra vattumän i sommar skola
sköta sina respektive vikariat. Och hvad ni be-
stämdt inte ha en aning om är, att jag har lyckan
äga trenne systrar, hvilka fullkomligt passa in på
de tre idealerna.» Här blef taiaren afbruten af
en allmän skrattsalfva.
»Genast då Bäck beskrifvit sin artistiska fantasi,
tänkte jag på min syster Siri, som målar, sjunger
och spelar dagen lång. Doktorns praktiska köks-
gudinna var syster Elsa upp i dagen, och jag var,
redan innan Ström öppnat munnen, öfvertygad om.
att han skulle teckna af min visa, poetiska syster
Anna. Ni få därför förlåta mig, att jag brast ut
i skratt, när min aning slog in till punkt och pricka.»
Han drack ur sitt gias och sjönk tillbaka i stolen.
»Förunderliga ödets lek,» deklamerade nu fest-
lalaren med en stor gest, »här hafva vi nu ej
blott fått reda på, huru våra vänners idealer skola
vara beskaffade, utan äfven fått veta deras namn.
Må vi hoppas, att dessa tre så olika representan-
ter för kvinnan i sin fullkomlighet skola i verklig-
heten motsvara, hvad fantasien målat, så att vi
inom kort få gratulera Axel Coilén till tro svåg-
rar med så lysande framtidsutsikter som de, hvilka
i afton upprullat sig. Skål!»
Sedan glasen tömts, lutade sig en bredvid Coi-
lén sittande mot honom och frågade sakta: »Men
är det verkligen ditt allvar? Har du tre systrar?
Och äro de så beskaffade? Det är ju alldeles
otroligt.»
»Tyst du,» hviskade Coilén tillbaka. »Har du
ej hört talas om sanning med modifikation? Tre
systrar har jag, det är då säkert, och inte skall
det bli milt fel, om de ej till punkt och pricka
motsvara de där herrarnes idealer. Präktiga fö-
rutsättningar därtill hafva de redan, och med klok
behandling hoppas jag kunna få dem rätt långt,
hvar och en i sitt fack. Jag hoppas, att somma-
ren på det vördnadsvärda Finnsboda brak skall
medföra åtskilliga pikanta situationer.»
»Men är det riktigt grannlaga ...?» invände den
andre.
»Grannlaga1... Hvem katten tror du är grann-
laga mot sina systrar? Och de där herrarue tän-
ker jag ej genera mig för. De kunna minsann
vara glada om .. . hm . ..»
Jf. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
