Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 14. 1 april 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 ! D U N ni
Uf notisboken.
Ett dödsbxid frail Italien har i dagarne in-
gått, ägnadt att inom vida kretsar väcka sorg och
förstämning, om man än de senare åren haft anled-
ning att bereda sig på detsamma. Den framstående
sångerskan fru Georgina Sommelius-Bottero afled
nämligen i Florens den 17 mars efter ett långvarigt
lunglidande. Då Idun redan vid den älskliga konst-
närinnans senaste besök i fäderneslandet — hvilket
ägde rum år 1890 samtidigt med hennes mans fram-
gångsrika gästspel å k. Operan — meddelade såväl
hennes porträtt som en sympatisk teckning af hennes
lif och konstnärskap, hänvita vi till denna uppsats,
då nu timmen slagit för landsmaninnor och vänner
att rista runan öfver hennes miane.
*
Svenska kvinnan på Chicagoutställnin-
gen. På föranstaltande af den af Fredrika Bremer-
förbundet tillsatta komitén, med uppgift att träffa
lämpliga anstalter för den svenska kvinnans värdiga
representerande vid världsutställningen i Chicago
nästa år, hölls i lördags ett tredje möte å Hôtel
Continental. Därvid företogs förnyad granskning af
förslaget till de skilda komitéernas sammansättning.
Dock ha dessa ännu ej så stadgats, att vi i dag
kunna meddela ledamotsförteckuing.
Ofver alla dessa komitéer, till antalet 11, hvaraf
flere delade på sektioner, valdes en centralkornite, som
har att förmedla samarbetet med myndigheterna och
komitén i Chicago. Centralkomitén består af gene-
raldirektörskan Åkerman, justitierådinnan Olivecrona,
fru Ankarsvärd samt fröknarna Fries och Wcem och
har närmast beröring med den s. k. »allmänna komi-
tén», bestående af de särskilda mindre komitéernas
ordförande.
Till assistent vid Svenska mosskuttur-
föreningen har styrelsen, i ledigheten efter kand.
Rohden, som den 1 april frånträder sin befattning,
antagit fröken Eva Nordenskiöld. Fröken N., som
är brorsdotter till professorn frih. Nordenskiöld, har
idkat kemiska studier vid universitetet i Helsingfors
samt äfven deltagit i arbetena på Landtbruksakade-
mieng kemiska laboratonum å Experimentalfältet vid
Stockholm.
l ör fosterlandet. Svenska kvinnoföreningen
för fosterlandets försvar, som är 1890 ställde ett be-
lopp af 24,000 kr. till konungens förfogande i och
för inköp af mark å det vid Karlsborgs fästning be-
lägna Vaberget, lär hafva för afsikt att såsom bidrag
till inköp af några mindre pansartorn för det å sam-
ma berg nu under arbete varande fortet erbjuda ett
större penningebelopp, under förutsättning att riks-
dagen kraftigare än hittills låter bedrifva dessa be-
fästningsarbeten.
Kvinnlig organist har utsetts i Färgelanda
församling i närheten af Venersborg, där fröken
Maria Ferlin betrotts med detta för en kvinna säll-
synta ämbete.
*
En finsk banbryterska. Femtio år fyllde
den 17 mars fröken Rosina Heikel, Finlands första
kvinnliga läkare.
_ Hos hennes rikt begåfvade ande vaknade redan
tidigt håg för läkarekallet, och ehuru vägen ej var
banad, kunde intet hinder kväfva den inneboende
kallelsen. För 28 år sedan begynte fröken Heikel
sina studier i anatomi och gymnastik. Vägen var
då hård och obruten, men slutligen vanns målet,
och för 14 år sedan tillerkändes fröken Heikel rättig-
het att utöfva läkarekallet i sitt hemland. Denna
seger var visserligen värdefull för henne själf, men
i vida högre grad för alla dem, som fått lyckan att
anlita en läkare af sitt eget kön, och af högsta be-
tydelse för de unga kvinnor, som härefter ägna sig
åt Jäkarcverksamlieten.
*
Två förlofvade kandidater. FörJofning
mellan en fil. lic. och en med. kan. torde med all
säkerhet höra till sällsyntheterna. En sådan har
emellertid i dsgarne eklaterats, i det med. kand. frö-
ken Anna Glasell förlofvat sig med amanuensen vid
riksmuseets paleontologiska afdelning fil. lic. Gunnar
Andersson.
*
Prinsessan Karadja som författarin-
na. Prinsessan Karadja, som bekant född Smith,
en dotter af den kände grosshandlaren L. O. Smith,
har uppträdt som författarinna på franska. Den bok,
hon utgifvit, utgöres af en samling aforismer, sam-
manförda under titeln Etincelles (Gnistor). Boken,
som är dedicerad till prinsessans man, utmärker sig
för en sällsynt vacker utstyrsel och är utgifven af
förläggaren Alphonse Lemerre i Paris.
*
Den djärfva engelska upptäcktsfarer-
skan mrs Frank Sheldon har nyligen fullbordat en
expedition till det inre Afrika. Man skulle ha trott,
att hon på denna äfventyrliga färd medförde så litet
bagage som möjligt. Men Evas dotter förnekade sig
icke. En engelsk tidning berättar, att mrs Sheldon
till det mörka fastlandet medförde en elegant baldräkt
af hvitt siden med långt släp. Hvarje gång hon
uppvaktade någon höfding, iförde hon sig denna
skrud. Och mrs Sheldon själf försäkrar, att »höf-
dingarne voro alldeles förtjusta öfver denna upp-
märsamhet, hvilken aldrig förut visats dem af nå-
gon.»
*
En vacker guvernantlön. Konungen af Siam
vill, att hans döttrar skola uppfostras af en engelsk
lärarinna. Han har därför gjort förfrågningar i Eng-
land efter lämplig person och bjuder verkligt lysan-
de vilkor: 12,000 kronor i åriig lön, fri bostad och
fritt vivre i det kungliga palatset samt för öfrigt en
massa förmåner.
1?
Teater och musik.
Kungl. operan. Till omväxling med de mer eller
mindre lyckade debutanter, som på senaste tiden
framträdt å k. operans scen, har man under den
gångna veckan fått höra en verkligt framstående
operasångerska af utländsk extraktion. Förut alldeles
okänd här hemma, kom fru Béatrice Véhon-Halvor-
sen hit, utan att föregås af de vanliga reklamerna.
Men redan vid första uppträdandet, som Violetta i
i »Den vilseförda», tog bon publiken med storm.
Angående detta uppträdande och fru V.-H:S egen-
skaper som sångerska hänvisa vi till den med det
värderade märket H. G. S. signerade uppsatsen till
den ärade sångerskans porträtt. Vi vilja endast till-
lägga, att efter fru V.-H:s uppträdande som Marga-
reta i Gounods »Faust» endast en mening kan vara
rådande beträffande hennes sång och sångsätt. Sällan
om ens någonsin har t. ex. juvelarian utförts på ett
mera mönstergillt sätt än nu, hvarjämte särskildt
torde böra framhållas trädgårdsscenen i tredje akten
samt femte aktens fängelseseen. Mot spelet hafva
vi hört åtskilliga anmärkningar framställas. Vi anse
dock, att den ärade gästen därutinnan iakttager ett
berömvärdt lagom, som dock, där så behöfves, blir
af verkligt gripande art, såsom i dödsscenen i »Den
vilseförda», hvilken utfördes lika enkelt naturligt som
djupt gripande. Endast i mimiken skulle vi må-
hända önska litet mera uttrycksfullhet. Sången är
emellertid och helt naturligt hennes starka sida, och
med den tager hon ock ofelbart sin publik.
På tal om »Faust»-föreställningen i måndags kunna
vi ej underlåta att särskildt komplimentera hrr Öd-
mann och Sellergren för deras utförande af Fausts
och Mefistofeles’ partier. Båda tyckte vara förträff-
ligt disponerade. Litet mera dämoniskt i mimik
och åtbörder skulle dock ej skada hr Sellergrens
Mefistofeles. Hr Malmsjö förtjänar erkännande för
sitt öfvertagande af Valentins parti, hvarigenom ope-
rans uppförande möjliggjordes. Fröken Karlsohns
Siebel är för väl känd för att särskildt behöfva fram-
hållas.
— I Ibsens »Härmännen på Helgeland» upp-
trädde förliden lördag fröken Mejlcender, hvilken nu
återhämtat sig från sin opasslighet, som bebådadt i
Hjördis’ roll. Totalintrycket af denna hennes tredje
debut var afgjordt godt; två ting äro synnerligen
förtjänta af beröm: den ungdomliga värme, med hvil-
ken hon helt ger sig hän i rollen, och den för en
främling sällsynta korrektheten i den svenska dia- .
logens uttal. Hon sträfvar tydligen att gifva ett
bjärt dramatiskt uttryck åt de skarpt motsatta skift-
ningarna i Hjördis karaktär, och om äfven härvid
öfvergångarna ibland bli väl oförmedlade och de
lidelsefulla utbrotten någon gång en smula för pateti-
ska, uppnår hon i det hela god effekt och lyfter sig
i flere moment till verklig öiVertygande kraft. Helt
visst finDas här vackra förutsättningar, som efter
vunnen mognad och konstnärlig afrundning böra borga
för mindre hvardagliga resultat.
Fröken Zetterbergs bemödanden att tolka det kvinn-
ligt blida och veka i Dagnys väsen följas ej af sam-
ma framgång. Det blir något nästan plågsamt för-
tryckt och förkrympt öfver denna vikingadotter, som
väl ingalunda varit skaldens afsikt och på intet vis
härrör från karaktärens teckning. En liknande otill-
räcklighet att gifva figuren frisk liffulihet förspörjes
äfven hos hr Hjertstedt i Thorolfs parti.
Men öfver den framställning, som öfriga roller få
i denna senaste uppsättning af den norske skaldens
vikingadrama, kan dess bättre sägas hvila den rätta
bredden. Så förlänar hr Ranft åt den gamle Örnulfs
väldiga skepnad och hrr Skånberg och Engelbrecht
åt Sigurd sjökonung och Gunnar Herse en kraftig
relief, som kommer dem att träda fram ur den gam-
malnordiska ramen med dessa en smula öfvermänsk-
liga mått, som barnen — vi stora som små — älska
att lägga öfver sagornas hjältar.
— I morgon lördag gifves den fjärde symfonikonser-
ten för denna säsong. Programmet upptager: 1)
Schumanns »Manfred» ; 2) Två isländska melodier
för stråkorkester af Svendsen samt 3) Beethovens
pastoralsymfoni.
— Coquelinska sällskapet anländer hit den 17 den-
nes med ångaren Express. Dagen därpå gifves första
föreställningen, då Victorien Sardous dram »Thermi-
dor» uppföres med Coquelin som Labussière. Den
19 gifves »L’Indécis», enaktskomedi, samt »La mégère
apprivoisée», en bearbetning efter Shakspeares »Så
tuktas en argbigga». Fru Ellen Hedlund utför häri
sin gamla roll, Catharina, Coquelin blir Petruccio.
Den 20 april: a) »Le député de Bombignac», komedi
i 3 akter af Bisson, (Chantelaur: Coquelin), samt b)
Moliéres »Les précieuses ridicules», (Mascanville :
Coquelin). Den 21: a) »L’Aventurière», (Annibal:
Coquelin), b) »Un crâne sous une tempête», skämt
i en akt af Dreyfus, (Coquelin och fru Hedlund).
Den 22: a) »Monsieur Scapin», komedi i 2 akter
af Jean Richepin, med Coquelin i titelrollen, samt
b) Ernst Ahlgrens enaktskomedi »Par Téléphone»,
(Ellen Hedlund). Den 23: »La mégère apprivoisée».
Den 24: »Par Téléphone», »Gringoire» (med Coque-
lin i titelrollen) samt »Un crâne sous une tempête».
K. Dramatiska leatern gifver fortfarande med oför-
minskad framgång Echegarays kvicka komedi »En
kritikers debut», hvilken afton efter afton framkallar
det Ulligaste bifall. Innan någon utländsk nyhet vi-
dare upptages, vore det skäl, anse vi,(att direktionen
toge i öfvervägande, om det ej vore förenligt både
med k. Dramatiska teaterns uppgift och dess ekono-
miska intressen att åter framföra något af våra gamla
svenska lustspel. Ett godt uppslag härtill torde
kunna sökas i det stormande bifall, som kom Blanche’s
klassiska lustspel »Ett resande teatersällskap» till del
å den i allo lyckade mâtiné, som i söndags gafs å
k. Dramatiska teatern af dess regissör Axel Boos.
Oeh lämpligare representanter- för de tre hufvudrol-
lerna Sjövall, Öländer oeh Gråström än hrr Gründer,
Lagsrqvist och Bceckström torde för närvarande näp-
peligen kunna uppletas. Visserligen har hr Lager-
qvist redan dragit sig tillbaka från teatern, men sä-
kerligen skall han, hoppas vi, gå en tacksam publiks
önskningar till mötes och återtaga sin gamla glans-
roll, om stycket tages upp. Hr Grunder var helt
enkelt ypperlig som teaterdirektören) denna roll torde
ock få räknas som hans allra bästa efter engagementet
vid Dramatiska teatern. (Sedan ofvanstående var
uppsatt och just som tidningen skall läggas i press,
erfara vi, att »Ett resande teatersällskap» fr. o. m.
torsdagen gifves hvarje afton i denna vecka och med
samma rollbesättning).
För att ytterligare nämna några ord om hr Roos’
mâtiné, så inleddes densamma med Otto Benzons
fina proverb »Tillfälligheter», hvilket erhöll ett all-
deles ypperligt utförande af direktör Fredrikson och
fröken Seelig. Hr Engelbrecht deklamerade Tegnérs
»Sång till solen», och fru Rundberg föredrog på sitt
oefterhärmliga sätt några mycket roliga visor på
danska, hennes modersmål. Salongen var utsåld i
förköp.
Vasateatern bjöd i lördags åter på en ny operett,
denna gång af en här förut alldeles okänd komposi-
tör, Ed. Jakobowski. »Jack och Bob», burlesk ope-
rett i 3 akter af Paulton och Bellamy, är från en-
gelskan fritt bearbetad af Harald Molander. Och
att bearbetaren ej skämt bort texten, kan man med
kännedom om hans skicklighet och fyndighet taga
för gifvet. Slående repliker och kvicka vitsar, någon
gång nästan alltför djärfva, förfela ej att hålla en
munter stämning i salongen vid lif. På det sanno-
lika i styckets handling får man emellertid ej ställa
för stora anspråk. Både styckets idé och musiken
äro för öfrigt föga originella. Den senare innehåller
emellertid flere sångbara nummer. Styckets fram-
gång hvilar hufvudsakligen på det sätt, hvarpå de
båda titelrollerna utföras. Och erkännas måste, att
de båda landsvägsriddarne Jack och Bob ej gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0115.html
