Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 8 april 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klok och försiktig Ofta de ord,
vare livar man, at andra förtros,
i förtroende varsam. man dyrt får gälda.
j^AVAMAL.
£¥¥¥*¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥W¥¥¥¥¥¥¥£*¥¥¥¥¥**¥¥#*¥¥¥¥¥**¥¥¥¥¥¥¥¥£¥£¥¥¥£¥*¥¥¥*¥¥¥£¥¥¥¥?¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥?
Lundins på. senaste Köpenhamnsutställningen
prisbelönade modell ha att vänta den.
Först ett par timmar efter midnatt afslöts
den i hög grad angenäma och lyckade festen,
som allt igenom bar vittne om det mest an-
genäma förhållande mellan principal och med-
arbetare.
Augusta Lundin är, som sagdt, ett namn
som har god klang och är väl bekant, särskildt
för den högre societetens damer. Hvilken bland
des^a försummar väl att för vår- och höstsä-
songen, liksom för de stora bjudningarna, taga
sina toaletter från »Lundins» för utsökt smak
och elegans vidt beryktade atelier? Äfven
den sparsamma borgarfrun tillåter sig för nå-
gon gång den lyxen alt beställa en dräkt från
detta storartade etablissement. Och artisterna
— framförallt artisterna! Huru skulle väl
dessa kunna visa sin skönhet i sådan glans,
om de ej hade fröken Lundins bepröfvade smak
att rådfråga. Och »fröken Lundin» tröttnar
aldrig att gifva råd. Bemötande hvar och en,
hög som låg, n ed förbindlig älskvärdhet, öpp-
nar hon den ena kartongen efter den andra
och förevisar de elegantaste lyger och garni-
tyrer, hvilka fresta hvarje med estetisk smak
begåfvad kvinna att, om också blott för en gång,
offra på modets och lyxens altare.
Hvad som torde vara mindre bekant, är
fröken Lundins varma intresse för sina arbe-
terskor. Pä samma gång fröken Lundin klä-
der oeh förskönar societetens damer, bereder
hon utkomst åt omkring 160 unga kvinnor af
folket. En högborén dam tycker måhända nå-
gon gång, att arbetslönen för hennes dräkt är
väl högt taxerad, men fröken Lundin anser,
att arbetaren är värd sin lön, och att det är
bättre och nyttigare att utbetala en större ar-
betslön än att öfva välgörenhet och skänka
almosor. — Fröken Lundins frikostighet mot
sina arbeterskor inskränker sig dock icke till
att allenast gifva god aflöning, ntan yttrar sig
på flerehanda sätt. Exempelvis kan nämnas
hennes tillvägagående att ej genom realisation
bortslumpa från säsongen öfverblifna klädes-
persedlar, utan i stället som skänker utdela
dessa bland arbeterskorna. För ett par år se-
dan nedsatte hon ock sina arbeterskorg arbets-
tid med 2 timmar, så att den nu omfattar ti-
den från 9 på morgonen till 7 på aftonen,
kortare än hvad på något annat ställe inom
samma fack torde existera.
Att denna frikostighet icke är någon som
helst reklam, någon åstundan att vinna popu-
laritet, framgår bäst af hennes arbeterskors
vittnesbörd. Den, som i likhet med förf. till
dessa rader, vid jubileet i lördags var i tillfälle se
deras förtjusning vid erhållandet af fröken Lun-
dins fotografi samt hört deras utrop: »Detta
var det bästa af alltsammans,» kan ej gärna
misstaga sig angående deras känslor gent emot
den aktade arbetsgifvarinnan.
Fröken Lundins affär öppnades den 2 april
1867 i en liten anspråkslös våning vid Malm-
skilnadsgatan. Hvar och en, som skådat denna
ringa början, kan ej annat än förvånas öfver,
att af det lilla senapskornet uppvuxit ett så’
väldigt träd. Endast fröken Lundins förmåga
som organisatör och ledare kan förklara denna
kolossala framgång. Utan lånade kapital har
affären år efter år vuxit, stigit i anseende och
tillvunnit sig -förtroende.
Fröken Lundin föddes i Kristianstad d. 13
juni 1840 af borgerliga föräldrar. Hennes ytt-
re lif erbjuder ej något ovanligt, för så vidt
det ej är ovanligt att genom mödor och för-
sakelser kämpa sig fram till erkännande och
anseende.
Såsom en afslutning af denna kortfattade
framställning af en kvinnas lifsgärning må följa
de för tillfället af Charlotte Lindholm förfat-
tade verser — af fröken Anna Palm förtjänst-
fullt textade — som af en bland dramatiska
teaterns framstående artister vid jubileet den
2 april framsades :
På arbetsmödans nötta stråt i lifoet
oss möta hviloställen här och där;
ett sådant, af betydning, blef oss gifeet
med denna högtidsdag, som inne är.
Så låt oss stanna, föra oss till minne
förgångna, städse lyckosamma år
och hylla, tacksamma i själ oeh sinne,
dig, festens drottning, som ibland oss står.
En huld försyn dig skänkte stora goftor,
och du — du har ej nedergräft ditt pund.,
men handlat med de dig förlänta håfvor
som god förvaltare till denna stund.
Ilur från en ringa början verket leddes
allt mer och mer framåt, det veta vi ;
de tusen svårigheter löstes, reddes
af din ståndaktighet, din energi.
Det är dig till berömmelse och ära
alt, när du modigt brutit dig en stig,
med trofast sinnelag du dina kära
och väna syskon samlade kring dig.
De hafva, dessa systrar uti ringen,
oeh verkat framgångsrikt på ädelt vis;
men du, Augusta, djärfvast lyjtat vingen,
dig främst tillkommer segerns lön och pris.
Men det är icke för de dina bara
du burit omsorg under flydda år;
därom hon vittnar denna ungdomsskara,
som här i dag till högtid samlad står.
Den henne fråga vill, han skall få veta,
att hon hos dig har gjort de bästa rön,
att man den »arbetsgifvare» får leta,
som ger så mycken tack och vinst till lön.
Dock — icke »lön» allenast. Du betänkte,
att »mänskan lefver icke blott af bröd» ;
en lofstund du ibland de unga skänkte
och gästfritt till ditt glada hem dem bjöd.
När våren kom med milda västanvindar,
dit förde »skaran» ut till lundens sal
att njuta skuggan från de gröna lindar
vid sköna sommarstället — Ulriksdal.
Oräkneliga nödens offer lida,
rop efter arbete är städse hördi;
lack, att du öppnat arbetssalar vida
och dit så många unga kvinnor fört !
Att fliten parad är med rena seder
hos dina lärjungar, det kan man se;
af hvar och en det aktas såsom heder
att vara anställd vid din atelier.
Må lönen för din möda du fä skörda
uti ditt samvetes, ditt hjärtas frid,
och må »de yngsta», hvilka djupt dig vörda
förljufva skönt din sena ålders tid!
Af ditt exempel må vi alla lära,
hvad idoghet och ädelt nit förmå,
och att vårt arbete skall frukter bära
i mån af hvad vi verka, hvad vi så.
Själfbeherskning.
•SiBrvårt är det redan att vara en annan
underdånig och att lyda någon, men
ännu svårare är det att lyda sig själf, att
underordna sig sin egen vilja. Om den, som
förmår detta, säger man, att han äger själf-
beherskning.
Själfbeherskning innebär alltid i sig en
hög grad af själfförnekelse, och att »förneka
sig själf» vill säga detsamma som glömma
sig själf för andras vilja, en dygd, som ut-
gör ett af de vackraste dragen hos en ädel
kvinnokaraktär.
Kvinnan bör och måste i sina handlingar
och sitt uppträdande bevara en måttfull jämn-
vikt. Den kvinna verkar frånstötande, som
häjdlöst ger vika för sina uppbrusande käns-
lor och sin häftighet. De hos kvinnan så
ofta förekommande hysteriska anfallen här-
röra mestadels från bristen på själfbeherskning.
Och likväl är det just utöfning af denna
dygd, som är nödvändig, för att man skall
kunna uppfylla sällskapslifvets plikter. I
detta senare fordrar hänsynen till medmänni-
skorna, att man tiger, då man kanske kände
det största behof att med ett spetsigt svar
bemöta ett skarpt omdöme, eller att man
väntar lugnt, tills förbittringen lagt sig, och
då först besvarar - en skrifvelse, på hvilken
man kanske i första uppbrusningen skulle
ha gifvit ett hårdt, bittert svar. Detta är
själfbeherskning, själfförnekelse.
Man måste medgifva, att utöfningen af den-
samma fordrar stor moralisk kraft, men den
stärker människans karaktär till allt godt
och ger motståndskraft mot lifvets frestelser.
Men själfbeherskningen måste läras och in-
skärpas hos oss genom uppfostran. Den, som
ej genom uppfostran i hemmet redan vants
vid själfbeherskning, får sedermera göra det
i lifvets skola, och de lärdomar denna skola
bjuder på, äro mycket hårda.
Hemmet bör vara en förberedande skola
för lifvet; inom familjelifvets trånga gränser
måste karaktären redan danas, därute i lif-
vets bränningar, i umgänget med människorna,
får den först sin fulla utbildning och mognad.
Föräldrar, som alltid böra tjäna barnen som
förebild, måste genom sitt föredöme lära dem
själfbeherskning.
Ingenting skadar mera i det skarpsynta
barnets ögon föräldrarnes auktoritet och akt-
ningen för dem än s. k. äktenskapliga scener,
som utspelas inför dess åsyn. Själfbehersk-
ningen är en dygd, som är absolut nödvän-
dig. Brottsmålsstatistiken visar, att många
existensers moraliska och fysiska undergång
berott på bristande själfbeherskning, liksom
en erfaren dårhusläkare förklarade, att den
talrikaste klassen af sjuka utgöres af perso-
ner, hvilkas egensinne ej kufvats i den tidi-
gaste ungdomen, under det de, som hållits
till ständig själbeherakning, mera sällan blifva
sinnessjuka.
Yänjen därför tidigt edra barn vid själf-
beherskning!
E. Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
