Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 29 april 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm. Gcrnandts Boktr.-Aktleb.
-i
WÉm
HH
jÜTSgft
VINNAN
llP^f IHBI
–• -
K
gggggÄ
N:r 18 (228) Fredagen den 29 april 1892. 5:te årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun med Modetidning och
kolorerade planscher......... kr. 8: —
Byrå :
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr,
(Aftonbladets nya hus.)
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
U tgifningstid:
hvarje helgfri fredag
Annonspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser*
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50
Idun ensam................................... » 4: —
Prenumer. sker i landsorten å post-
anstalt, i Stockholm hos redaktion.
Träffas å byrån kl. 12—1.
Allm. Telef. 61 47.
Lösnummerspris 15 öre
(vid kompletteringar).
an har sagt att,
operettens dar
’ äro räknade, att
af den glada,
själfsväldiga, litet för
själfsväldiga unga damen
blifvit en utlefvad gam-
mal kokett, som numera
förgäfves lägger ut sina
krokar och gör sina troll-
konster. Född af äkta
parisisk lefnadslust och
esprit, med later både från
quartier Latin och fau-
bourg S:t Germain, men
gnistrande kvick och strå-
lande vacker — sådan
gick hon i unga dar från
boulevarden ut att er-
öfra världen. Och värl-
den lät sig eröfras. Hvem
kunde hålla sig allvar-
sam, och den som skrat-
tar — det vet man —
är till hälften besegrad.
Det var under många år
ett berusande, jublande lif
den förde Europa rundt,
på alla scener ägnade
åt den glada gudin-
nan. Men en vacker af-
ton upptäckte publiken
— den alltid oberäkne-
liga publiken — att ope-
retten blifvit tråkig, fadd
och ful, och så gäspade
man och vände sig åt
annat håll för att låta
förströ sig. Men hvart?
Jo, till varietén ! Men
det var för moralen och
den goda smaken det
samma som att komma
Anna Pettersson-Norrie.
tt»:
G
V. W:
ur askan i elden, och
hade man en gång haft
skäl att korsa sig och
ropa på skandal, när det
gällde Offenbachs frivola,
men lekande kvicka ku-
pletter, så hade man
dess större nu, då det
gällde simpla och dumma
slagdängor. Men — ope-
retten är död, lefve va-
rietén! —- det är dagens
lösen. Likväl håller jag
tio mot ett, att den smak-
riktningen, som är en
skam för vårt »öfver-
förfinade» sekel, knap-
past håller detta ut. Det
sekel, som gryr, skall fö-
da den sceniska konsten
på nytt, fullblodig, frisk
och ung till världen .. .
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
