Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 6 maj 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 IDUN 1892
A********************************************************************************************
Den som är lycklig, kan göra lycklig, och den som gör lycklig, skapar sin egen lycka.
f. ff. jL. pLEIM.
afslutad kurs därstädes intogs såsom elev i
Teknologiska institutet i samma stad, det för-
nämsta i sitt slag på denna sidan oceanen.
Hon är den första och enda kvinna i Amerika,
som visat sig äga ihärdighet nog att genomgå
den fyraåriga och mycket ansträngande kursen
vid nämnda institut, hvarefter hon erhöll en
förmånlig plats såsom lärare vid en teknisk
skola på Jamaika.
När mrs Potter Palmer, den kända presi-
denten för kvinnornas afdelning på världsut-
ställningen i Chicago, utfärdade sin inbjudning
till kvinnliga arkitekter att deltaga i en pris-
täflan för ritningen till deras utställningspalats,
väckte detta miss Haydens intresse, och inom
trenne veckor hade hon på sina fristUDder ut-
fört denna ritning, som icke endast tilldelades
första priset, utan också antogs för uppförandet
af ofvannämnda byggnad.
Miss Hayden uppmanades nu att komma
till Chicago för att personligen öfvervaka ar-
betets utförande, hvilket hon också gjorde.
Hon har sin arbetslokal i »The Eookery Buil-
ding», hufvudkvarteret för världsutställningens
exekutiva komité. Där arbetar hon nu, om-
gifven af sina många manliga biträden, från
tidigt på morgonen till sent på aftonen med
en uthållighet och punktlighet, som icke kunna
öfverträffas af någon man.
»Kvinnornas utställningspalats» kommer att
uppföras i italiensk renässans, denna egendom-
liga stil, hvilken var herskande i södra Europa
under den tid, de romerska traditionerna blan-
dades med intryck af den moriska smaken.
Till den i första våningen befintliga central-
paviljongen med sin trefaldigt bågformiga huf-
vudingång leder en bred marmortrappa, öppna
pelargångar med en cirkelformig gesims, prydd
med basreliefs, bilda andra våningen af denna
paviljong. På ömse sidor äro de så kallade
hörnpaviljongerna, i hvilkas kolonnader »sväf-
vande trädgårdar» komma att anläggas. En
bred gång leder till en öppen rotunda, hvilken
med sitt kupolformiga glastak upptager hela
höjden af byggnaden. Denna rotunda är om
gifven af arkader, afdelade i tvänne våningar.
På högra sidan härifrån finna vi »a model
hospital» och på motsatta »a kinder garten».
Södra paviljongen kommer uteslutande att an-
vändas som utställningslokal, den norra för
»reform- och välgörenhetsorganisationens» räk-
ning. I andra våningarna äro salonger, biblio-
tek och komitérum belägna. I södra pavil-
jongen komma också att förläggas ett »modell-
kök» samt flere förfriskningsrum m. m.
Färdig, är denna byggnad beräknad att kosta
200,000 dollars och kommer i smak och arki-
tektoniskt hänseende att blifva en af de för-
nämsta på utställningen.
Detta är i allra största korthet några ord
om det verk, som förskaffat miss Hayden
namn och ryktbarhet äfven långt utom Amerika.
Slutligen ett par ord om henne personligen.
Miss Hayden har efter sin spanska moder ärft
ett sydländskt ansikte samt en fantasi, rik på
lif och färg. Hennes första modersmål var
spanska, hvilket hon dock säger sig hafva för-
gätit under sin mångåriga vistelse i Förenta
staterna, hennes faders hembygd. Från denne
fader, amerikanare i ordets verkliga betydelse,
har hon fått sin ihärdighet, sin företagsamhet
samt stora praktiska duglighet. Hennes upp- I
trädande är det mest kvinnliga och anspråks-
lösa, man kan tänka sig, ty en emanciperad
kvinna i ordets sämre betydelse är i sanning
en sällsynthet i Amerika, ehuru man i Europa
föreställer sig just motsatsen härom. Ser man
miss Hayden på hennes arbetsrum i »The
Bookery Building», är hon allvarsam och tyst-
låten, men efter slutad arbetstid finner man
henne lika glad och lycklig, som hvarje ung
flicka bör vara i ungdomens år. Hennes mörka,
djupa ögon tyda på en poetisk natur och de
något starkt markerade sydländska anletsdra-
gen på en upphöjd ehuru tillbakadragen ka-
raktär. Sådan är i få ord Amerikas första
och enda kvinnliga arkitekt.
Signe AnkarfeH.
Sn h/aéim/lé mivUaCp
0a, nu bliv våren så skönt besjungen
utaf poeter från land och stad;
hvar svärmisktärna~gu’signe ungen!—
nu nästan känner sig nödd och tvungen
att rimma samman en liten rad.
Det är en likhet, som rent förvillar,
i detta slag utaf poesi,
den lika ledigt som ärtan trillar,
och blommors kalkar och fågeldrillar
ha hedersplatsen alltjämt däri.
Och så hvarendaste en i kören
vill se sin visa, förstås, i tryck ;
man skickar in den till redaktören,
och guld och ära man väntar för’en
och undrar blott, hvad han ger per
styck.
Men efter hoppet så kommer sorgen,
det är i lifvet en vanlig sak;
att visan kryper i papperskorgen,
därför jag nästan kan gå i borgen,
ty redaktörer ha ingen smak.
Jag sträfvar icke så högt mot Pinden,
min visa saknar allt broderi
af fågelns drill och af västanvinden,
och därför kanske jag kan få in den,
fust för dess brist uppå poesi.
En husmor kan icke prisa våren
och får ej lyssna på näktergal’n,
ty knappast vintern blir lagd på båren,
förr’n utaf pälsarne ryka håren,
ifall man icke får bukt på mal’n.
Och utan husmor det bara slarfvas,
som Iduns fruar så väl förstå,
och barnens kläder behöfva skarfvas,
ja, öfverallt hennes händer tarfvas
och hennes öga i hvarje vrå.
Ej västanvindarne hör hon hviska,
men rotting smattrar i hvarje hörn.
Och medan pigorna, mattor piska,
så får hon roa sig med att diska,
om jag skall skvallra för redaktörn.
Och hon ska städa, och hon ska stöka,
och hon ska fäkta från tu till sju,
och där gå herrarne lugnt och röka,
men, ack, nog borde de få försöka,
hvad det vill säga att vara fru.
Ja, kung och riksdag må snart be-
stämma,
att också de få sin dryga, del;
nu gå de bara och kinka hemma,
och f’non ser ut som en»fågelskrämma»,
och »hela bråket» är hennes fel!
Jag borde nog ej så svårt mig grufva,
ty våren kan ju ha sitt behag,
men när en stackare dras med snufva,
så bli ej känslorna just så ljufva,
helst när man ständigt ska gå i drag.
Dock ej förutan allt hopp jag klagar,
det skall väl ljusna ändå en gång;
ibland jag drömmer om gröna hagar,
där jag skall vandra i sommardagar,
och kanske dikta en bättre sång.
Snorre.
Barnens sysselsättning.
Af
Ellen Bergström.
S
var och en, som har egna barn eller är
omgifven af andras, vet huru ofta det
heter till de små: »Låt bli det där! Akta
det där! Grå inte dit! Kom inte hit! Gör
inte så!» — allt uttryck för de äldres fruk-
tan, att barnen skola förstöra än det ena, än
det andra i hemmet eller stöka till i de pryd-
liga och väl städade rummen. Det är nu
visserligen lofvärdt att hålla hemmet ordent-
ligt och skydda det mot förstöring, blott att
detta intresse för döda ting och detta ord-
ningssinne icke inkräkta på barnens trefnad
och det mått af frihet, hvartill de äro be-
rättigade. Föräldrar och äldre personer i all-
mänhet göra sig icke reda för, att den gifna
följden af deras ideliga förbud, om de åtlyd-
des, vore hart när den, att barnen skulle
sitta på hvar sin stol med armarna i kors,
tigande, hänvisade till fullkomlig overksamhet,
och barnen äro icke klyftiga nog att vid det
ofta upprepade: »Du får icke» framställa
motfrågan: »Hvad får jag då?»
Men endast slöa barn skulle kunna finna
sig i att tillbringa tiden på nämnda sätt, och
ingen enda moder vill väl, att hennes älsk-
lingar skola höra till den kategorien. Ju lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
