Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 6 maj 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 IDUN 147
ligare och uppfinningsrikare barnen däremot
äro, dess större äro antagligen deras natur-
gäfvor.
Medgifves emellertid gärna, att dä de äro
öfverlämnade ät sig själfva, gå hela deras
diktan och traktan ut på att förstöra ; man
måste följaktligen, för att skydda sina till-
hörigheter och för att ieke få hela sin trefnad
rubbad, stäfja denna deras förstörelselusta.
Men må vi ihågkomma, att förbud och för-
maningar föga uträtta härvidlag, ty hindrar
man dem från ett, företaga de sig omedelbart
därpå något annat, ännu sämre kanhända.
För att råda bot mot detta obehag måste
vi ingripa på ett mera positivt sätt.
Först och främst har man naturligtvis att
tillse, hvad denna förstörelselusta egentligen
är för något. Vid första eftertanke framstår
då tydligt, att den sammanhänger med det
vaknande verksamhetsbegäret hos barnet och
således är ett uttryck för en af de mäktigaste
krafter, som äro nedlagda i människonaturen,
ett godt, hvilket det tillkommer uppfostran
att leda in i en sund fåra. Långt ifrån att
denna uppspirande kraft får förkväfvas, är det
af största vikt, att hos barnen tidigt väckes
medvetande om, att trög overksamhet illa
anstår människan; att hon fastmer är bestämd
för ett verksamt lif och är satt att uträtta
något i världen. Må man därför uppbjuda
alla medel, som stå en till buds, att ska/fa
barnen lämplig och roande sysselsättning! På
det sättet endast skall man själf efter hand
få lugn och hemmet blifva bevaradt.
Begreppet sysselsättning intager rummet
mellan lek och arbete. Den har med arbetet
det gemensamt, att den är riktad på ett be-
stämdt mål; däremot närmar den sig leken
däri, att den utesluter egentlig ansträngning.
Dess mål är öfning af de mänskliga krafterna,
förståndets utveckling och ett nyttigt hand-
hafvande af de saker, som roa.
Men icke blott af nyss antydda grunder
är en förståndigt ledd sysselsättning af vikt,
utan den har framför allt i pedagogiskt af-
seende en hög betydelse, ity att genom den
barnets insikter ökas, dess förmåga öfvas och
icke sällan en särskild fallenhet eller begåf-
ning därvid uppenbarar sig, så att den vid
sidan om skolan kan blifva en förberedelse
för ett kommande värf eller kall. Dess etiska
värde är vidare mycket stort, ty liksom lättjan
är upphofvet till många laster, är sysslolös-
heten de flesta vanarters fruktsamma moder,
och många bestraffningar och tårar skulle be-
sparas barnen, liksom modern många sorgsna
stunder, genom att de växande krafterna på
ett tjänligt sätt användes. Ja, vi gå så långt,
att vi påstå, att alla barn äro snälla, blott
de hafva något att göra, som roar dem och
icke öfverstiger deras förmåga, då däremot
hvar och en vet, att de under en sysslolös
tillvaro blifva stygga, kifvas, slåss och före-
taga sig hvarjehanda odygder.
Nu uppstår emellertid den frågan: Huru
skall man bäst sysselsätta barnen?
I första rummet skola de leksaker, som
gifvas åt dem, icke vara så färdiga, att de
endast hafva att äga dem, beundra dem och
slutligen förstöra dem, utan barnens verksam-
het måste genom dem sättas i rörelse, deras
handlag öfvas, hvarför t. ex. en doeka att
kläda af och på är att föredraga framför en
med fastsydda kläder, en häst att sela af och
på framför en med målade seldon o. s. v.
Gossar visa i allmänhet böjelse för meka-
niska sysselsättningar, hvilket man äfven ser
däraf, att de nästan aldrig hafva så roligt,
som när en haudtverkare är sysselsatt i hem-
met. Därför är det högst lämpligt att gifva
dem en verktygslåda, men, märk väl, en så-
dan med fullt brukbara verktyg. Hvar och
en, som haft bröder, minns, huru de i forna
dagar till julklapp fingo en låda med etikett:
Für fleissige Knaben. Af allt tyskt kram,
som importerades, voro dessa handtverkslådor
»för idoga gossar» kanske det sämsta. Jär-
net i verktygen var vekt som bly; man kun-
de med dem knappt bearbeta en barkbit, och
alltsamman liknade ett hån. Nu mera fin-
nas att tillgå lådor med ganska användbara
svenska verktyg. Med dessa, några vedträn
och barkbitar samt litet spik skola gossar
kunna syssla långa stunder, utan att tröttna,
och därmed åstadkomma små primitiva före-
mål, hvilka skola roa dem mera än välgjorda
saker från leksaksbodarne. Lyckligtvis upp-
fatta barnen ännu ej heller den stora roll
pänningevärdet spelar i världen: äfven det
ett skäl att icke kasta ut summor för leksaker
åt dem. En liten vagn, tillverkad af honom
själf efter många ansträngningar och kanske
misslyckade försök af ohyflade träbitar, med
trådrullar till hjul, skall en liten gosse känna
sig stoltare och lyckligare öfver än öfver ett
fin-fint ekipage, som han fått till present.
Det ligger en särskild tillfredsställelse i att
hitta på och utföra något själf. Därvid har
då uppmärksamheten fått föremål och tiden
varit använd: två viktiga insatser vid barna-
uppfostran. Men det händer äfven, att man
ibland får lof att hjälpa barnen i deras små
arbeten, ty icke alltid kunna de på egen hand
öfvervinna mötande svårigheter, och en viktig
sak att taga med i räkningen är, att de hafva
att glädja sig åt framgång, hvarförutan de
lätt mista intresset.
Vi tro ej, att man kan eller bör hindra
gossar att begagna knif, då de äro sex, sju
år gamla. Ett förbud däremot skulle gifva
anledning till olydnad, ty knifven är för gos-
sen allt för lockande och blifver snart nästan
ett sällskap för honom. En hyfvelbänk och
riktigt virke böra litet längre fram utgöra en
tillökning i den lilla »verkstaden». Ett sär-
skildt litet rum, där de få skräpa så mycket
de behaga, böra pojkarne hafva, och man kan
gärna gifva det rummet benämningen verkstad.
Det utesluter ju icke den nyttiga ordningen,
att de själfva få städa efter sig, då de slutat
tälja, hamra, såga och hylla. De böra också
få en lämplig dräkt och slippa det odrägliga
bandet på sin frihet att akta kläderna. Hvar-
för icke t. ex. en blå linneblus att draga
utanpå? Och så skulle den hafva sin gifna
krok att hängas upp på, verktygslådan en
annan: allting sin bestämda plats. På det
sättet inplantades ordning hos barnet liksom
gratis eller på köpet.
Så tidigt som möjligt skola barnen hållas
till att göra små tjänster i hemmet, gå ärenden
o. d., så att den tilltagande kraften må träda
i det gemensamma och icke blott i det egna
intressets tjänst. Och icke blott att ett sådant
förfaringssätt motarbetar själfviskheten hos
dem, utan deras duglighet uppöfvas också
därigenom ganska betydligt. Goethe berättar
om sig själf, att hans universella sinne för
allt mänskligt utbildades mycket däraf, att
han af fadern skickades till haudtverkare, i
hvilkas verkstäder han uppmärksamt följde
och lärde sig förstå arbetet.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
Små kulturbilder.
Af Ave.
IV.
S
itt föräldrahem låg i en folkrik nejd och värt
hushåll utgjordes vanligen af cirka femtio
personer. Fruktan och afskyn för straffade
brottslingar voro då så stora, att få husbönder
vågade taga f. d. straffångar till tjänare eller
daglönare. Min far var en af dessa få, och
bland våra manlige tjänare och arbetare funnos
tidtals flere f. d. fångar. De voro inga dygde-
mönster, många af dem, icke ens han, som
varit i tjänsten tretton år, då han afled i vårt
hus; men ingen af kamraterna dristade sig att
med ord eller min antyda dessa karlars flydda
lif; de stodo under den stränge husbondens och
hans familjs särskilda skydd.
Hur trygg gick man icke då just i sådana
folkrika nejder! Mord hade i denna bygd ej
blifvit föröfvadt, så långt de gamle kunde min-
nas tillbaka, lika litet rån. Men likt en myt
lefde berättelsen om »Göinge-Elsan» (alltså en
flicka från Skånes skogsbygd, närmast Småland),
som var intagen på straffängelset i NorrköpiDg.
Hon hörde till de då ytterst sällsynta mödrar,
som dräpt sitt barn ; hon hade blifvit dömd
till döden, men benådad med »lifstids spinn-
hus».
Så spred sig en dag ryktet, att Göinge-Elsan
blifvit benådad och frigifven för att återvända
till vår bygd, och med en viss rysning tänkte
man på, att hon sedan skulle vistas midt i en
folkrik socken. Hvem skulle väl vilja ha henne
i arbete, henne som kunnat förgripa sig på sitt
eget barn ? Skulle hon ej komma att lida
nöd, ifall hon ej ville gå omkring och tigga
sitt bröd.
»När du går bud för att lega skördefolk
till i morgon, så gå till Göinge-Elsan och fråga,
om hon vill komma med hit på höstarbete,»
lydde samme stränge husbondes order till det
af hans barn, som stod i tur att gå nämnda
ärende. Och med en lindrig rysning af hälf-
ten fasa, hälften medömkan med den »lös-
släppta fången » blef befallningen utförd ; Göinge-
Elsan — då öfver medelåldern — blef här-
igenom befriad från den tysta bannlysning, som
hvilade öfver henne, men vi kände dock alla
en viss skygghet och fasa för henne.
Tjufverier voro äfven tämligen sällsynta på
denna ort, och då sådana förekommo, bedrefvos
de alltid af så att säga yrkestjufvar. Stöld
på åkrar och oinhägnade platser ansågs för ännu
föraktligare än inbrott. Om en arbetare hvi-
skades det, att han mjölkat en annans ko ute
på marken, och han gick där som en i tysthet
utstött samhällsmedlem.
Kring mitt barndomshem funnos på alla
kanter vidlyftiga trädgårdar med en ofantlig
rikedom på bär och trädfrukter, allt ifrän körs-
bär, persikor och aprikoser till den hårda glän-
sande vinterfrukten. Äfven vindrufvor växte
där på kall jord och buro sina klasar i en
ostängd trädgård. Ingenting var skyddadt me-
dels lås eller hög stängsel, men aldrig blef ett
träd, en buske eller en ranka plundrad; tjänst-
folket erhöll dagligen af de mera vanliga fruk-
terna. Ingenting såldes, fruktträdgårdarne voro
endast till glädje och fröjd för familjen, dess
gäster och vänner, för tjänarne och för fattiga
arbetares barn.
Ofta måste jag nu spörja mig själf, hur gick
det till, att landtmannen på den tiden så ofta
kunde från en ringa början förvärfva sig väl-
stånd, ja rikedom, då hvarken mejeri, hönseri,
trädgårdar eller andra binäringar gåfvo kontant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
