Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 20 maj 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1892
108
lavering af Wallander, Here porträtter och inströdda
illustrationer, dikter af Curt Thelander, Gustaf Ero-
ding och P. Bosenius, en berättelse frän Finland
af Juhani Aho, en intressant skildring »Ur kampen
om Afrika» af H. E. Larson m. m. Hvarje häfte
åtföljes ock af ett ark följetongsroman till inbind-
ning. För närvarande pågår »Constance» af Th.
Bentzon. Priset för årgång, 10 kr., kan ej betrak-
tas annat än som moderat i förhållande till publi-
kationens förtjänster.
Hemåt heter en tidskrift, som börjat utgifvas af
»Kristliga föreningen af unga kvinnor» i Stockholm
under redaktion af vår kända författarinna Mathilda
Roos. Tidskriften, som skall utgå med 10 sexton-
sidiga häften om året, räknar dessutom många an-
dra skattade författarenamn bland sina medarbetare,
och synes dess prägel, att döma af det utkomna
profhäftet, bli varmt religiös. Ett af dess närmaste
syften blir naturligtvis att redogöra för den nämnda
föreningens verksamhet.
Folkskolans barntidning, redigerad af fröken Stina
Quint, själf lärarinna i Nyköping, synes vara ett
vackert litet företag, väl värdt att understödjas. Dess
tanke är att bjuda de unga en verkligt god, bildan-
de och fosterländsk läsning af svenska författare,
med urskiljning vald för barnasinne och barnasmak
och prydd med goda illustrationer —- allt detta en
gång i veckan för ett så billigt pris, att detta ej
bör kunna utestänga det lilla bladet från äfven an-
språkslösa hem. De utkomna numren vittna om
redaktionens omsorg vid fullföljandet af det erkän-
nansv&rda programmet.
Idealem a.
Berättelse
af
C. O. Gumoelius.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns
stora pristäfling.
(Forts.)
2kå var det också. Efter en stund utkom arre-
V stanten ur sitt fängelse, grinande mot solen och
hälsad af skratt och jubel. Stämningen höjde sig
åter, och snart var det väl endast de närmare
vännerna, som tänkte på den för sin människokär-
lek lidande mannen. Dansen börjades och fort-
saltes med lif och lust till supén, som bestod af
öfverlefvorna från middagen, och därefter företogs
hemresan i den vackra sommarnatten.
»En särdeles lyckad utfärd,» behagade fru Bröms
yttra sig, tillägande, »det vill säga, det var ju trå-
kigt med jägmästaren, men hvem bad honom också
rusa åstad så där på egen hand.»
»Jag är glad, att mina gossar hade bättre för-
stånd,» sade fru Strömberg. »De väntade, tills det
blef ordning i arbetet, och då kom det så mycket
folk, att de knappt behöfde vara med.»
»Men tänk så rysligt förargligt för flickorna Col-
lén,» hviskade fru Bröms, sedan hon sett, att
brukspatronen ej var i närheten. »Så opassande
alt dåna och sedan springa sin väg, i stället för
att som de andra flickorna vara lugna och ej visa
ett sådant anständigt deltagande för en karl.»
»Ja, de stackars barnen, som hafva en mor,
som inte bryr sig om dem, utan låter dem göra
hvad de vilja. Nu ser man följden,» nickade
vännen.
För alt ytterligare kröna sitt simpla beteende,
lät herrskapet från Finnsboda ekipaget köra di-
rekt från ångbåtsbryggan upp till jägmästarens bo-
stad, där Axel sprang in och frågade efter vän-
nens tillstånd. Han hade kommit till sans, ska-
dorna voro förbundna, och doktorn gaf godt hopp.
Efter middagen följande dag gick notarien en-
ligt löfte ut till bruket för att aflägga rapport om
den sjuke. Axel, som nu skulle börja sätta sig
in i brukets skötsel, hade måst medfölja bruks-
patronen på en resa till en några mil därifrån
belägen masugn, och väntades ej hem före kvällen.
Fru Collén tänkte som vanligt i sin hvilslol, och
det var därför endast flickorna, som mottogo honom.
Sedan Matte framfört sitt ärende, försvann Elsa,
hon skulle ut i köket, hvarpå Anna rodnande och
med en för henne ovanlig förlägenhet sade: »Kära
Siri, jag hoppas, att du ursäktar, om jag enleve-
rar notarien, ifall han går in därpå,» tilläde hon
med en anstrykning af koketteri. »Vi hafva nu
några dagar lefvat så i nöjenas och känslornas
regioner, att jag just längtar efter litet förståndigt
tal. Hvad säger notarien? Skola vi företaga oss
en liten färd i fantasiens värld?»
»Ned mycket nöje,» svarade Malte artigt.
»Lycklig resa dä, mitt herrskap,» sade Siri med
en underlig blick på Anna. »Bra ledsamt, att jag
inte skall vara mäktig följa er på er strålande
barn»
>Åh, för all del, fröken Siri,» inföll Matte lifligt
»Vill fröken göra sällskap, så är det godt utrymme
i vår char.»
»Det var ett nytt infall af min nyckfulla lilla
syster,» afbröt Anna med någon häftighet. »Förr
har du ju aldrig kunnat finna nog skarpa ord, när
det gällde att håna intelligens och litterära syssel-
sättningar.»
»Du misstar dig, Anna.» svarade Siri lugnt.
»Det är ej detta jag hånat, utan blott dess löj-
liga öfverdrifter. Men jag vill ej längre uppehålla
herrskapet. Jag kan utan fruktan se er gifva er
af,» tillfogade hon en smula spetsigt, »ty några
faror hota er icke på er lugna väg.»
Hon gjorde en bugning och gick in i huset.
De kvarvarande började nu ett af sina vanliga
samtal. Det rörde sig denna gång om en nyss
utkommen »realistisk» bok, hvilken notarien haft
med sig vid sitt förra besök och Anna nu läst.
Det hade ej varit utan tvekan, han lämnade henne
denna bok, ty såväl hjältinnan som hjälten, en
gamma1 ungkarl, voro temligen drastiskt skildrade.
Men Anna hade bedt honom skaffa den, och han
lugnade sig med, att på det hela taget gjorde det
väl ej någonting. Hon var ju så föga kvinnlig.
Och det nu förda räsonnemanget visade, att han
gissat rätt. Hon såg arbetet uteslutande ur este-
tisk synpunkt, och det var med förståndet, ej med
känslan hon bedömde de uppträdande personerna.
Hennes ord kommo så lugnt och öfverlagdt, som
om hon läst ur en bok, och hur det var började
notarien tänka på, om det ej var tid för honom
att gå hem och göra litet nytta. Det var ju bara
några dagar kvar till extratinget, där han skulle
sitta som domare, och det kunde minsann inte
skada...
Nu klingade några raskt anslagna ackorder på
flygeln uppe i salongen, och strax därefter hördes
Kjerulfs förtjusande romans »Sovnen» sjungas af
en mjuk och fyllig sopran.
Malte satt stum tills sången tystnat, då han
sade: »Fröken Siri har en utmärkt vacker röst
och sjunger särdeles väl.»
Anna såg förvånad på honom. »Tycker nota-
rien om sång? Det har jag aldrig vetat förut.»
»Jag har knappt vetat det själf,» svarade Malte
småleende. »Min tid har hittills varit så uppta-
gen af studier, att jag ej haft någon öfrig att ägna
åt njutandet af de sköna konsterna. Jag är där-
för ej alls någon förståsigpåare, men kan dock
uppfatta, när jag hör eller ser något vackert.»
Nu klingade åter ett preludium, och där uppifrån
ljöd det smekande skalkaktigt: »si vous n’avez
rien à me dire...»
Anna iakttog med högst blandade känslor sin
kavaljer, som med leende mun smått nickade lak-
ten till det hlla täcka stycket. Det tycktes blott
vara med svårighet hon kunde afhålla sig från
alt bryta ut under sången. Genast efter dess slut
sade hon häftigt: »Det är då märkvärdigt, att flic-
korna kunna så där leka bort sin tid. Siri bVu-
kar då visserligen aldrig göra något nyttigt, men
nu har hon fått Elsa att ackompagnera sig, och hon
brukar då bättre kunna använda sin dag.»
Malte såg i sin ordning förvånad på den upp-
retade flickan. »Visserligen kan man ej direkt
kalla dylikt för att göra nytta,» invände han, »men
å andra sidan bör man ej tala om bortkastad tid,
då det gäller att bibehålla en förvärfvad talang,
af hvilka de själfva och deras omgifning hafva så
mycket nöje.»
»Eftersom notarien är så förljust i musik,» sade
Anna med blixtrande ögon och reste sig häftigt,
»är det väl bäst, att vi gå upp och bedja dem
fortsätta.»
»Nej, jag tackar,» svarade Malte smått för-
skräckt. »Jag har redan uppehållit mig här allt-
för länge. Får jag bedja om min hälsning till
den öfriga familjen. Doktorn kommer väl själf
hit i morgon med sin bulletin.»
Därmed bugade han sig och försvann med en
viss hastighet.
Anna stod en slund och lyssnade efter den bort-
gåendes steg. »Hvad var detta?» tänkte hon vid
sig själf. Skulle jag hafva misstagit mig på ho-
nom? Omöjligt.
(Forts.)
Glömmen ej
”Iduns sko/lofsko/oni”!
De minsta bidrag mottagas med tack-,
samhet. Ingen, som något kan offra, skall
draga sig undan — det är vårt vissa hopp.
Sommaren är snart öfver oss. Insänden
därför, ärade läsarinnor, oförtöfvadt edra
bidrag till Redaktionen af Idun, Stockholm,
i postanvisning eller postsparmärken (ej
frimärken). Vid försändelsen bör tydtigl
angifvas, att densamma är afsedd för »Iduns
skollofskoloni».
Alla inflytande bidrag redovisas i Idun.
Stockholm i maj 1892.
Hedaktionen.
Redovisning för influtna medel
till Iduns skollofskoloni.
Iduns redaktion, 100: — ; Lilla Greta, Stockholm,
1: — ; c. F. 1: — ; Sven, 2: — ; Marie Henning,
Kristianstad, 5: — ; H. B., Linköping, 2: — ; Liten
landttös, 1: —; Tant Emmas skolbarn, 4: — ; C.
Kbg, 2: — ; Fru Carl Smith, Trelleborg, 10: — ; F.
B., Sthlm, 5: —; Anonym, Hernösand, 1: —; B—d,
Vadstena, 1: 90; Ulla, Helsingborg, 2: —; Fru Jo-
sefina J. och Ellen S., Göteborg, 5: — ; Anna A.,
Boxholm, 4: 25; Jip, Falun, 4:50; C. B. prenume-
rant, 5: — ; Axel och Bagnar H., 5: — ; Emmy,
Henne, 2: — ; Elsa och Gunnar, 2: — ; Fru Laura
Tillberg, Falsterbo bruk, 4: 50; Prenumerant i Fk-
berg, 2: — ; P. Kalmar, 5:—; Två systrar, 2: —;
A. F., Stenqvista, 2: 50; Prenumerant i Valdemars-
vik, 4: 50; Hildur, 5: — ; Bagnhild och Olof, 6: —;
Lille Gösta, Vesterås, 1: — ; Maria, 1; — ; Gerda
och Elsa, Sthlm, 3: — ; E. A., Stockholm, 3: — ;
Chr. Elis Elfving, Skogsby, 5: — ; —n,4: — ; Anna och
Eva, 2; — ; Jane,0:30 ; Lilla Märit, Östersund, 10: — ;
Fem lyckliga syskon, 5: — ; Anna, Ofvanåker, 3: — ;
Bose Marie, 1: — ; Från Billingsfors, 6: — ; Från
Bobertsholm, 6: — ; Fru Magnusson, 3: — ; Jenny
H. 1: — ; S. B. 2: — ; S—g, Borås, 1: — ; Frän
Dylta bruk, 3:—; M. Wallin, Lycksele, 1: — ; En
lidande sjukling i Ystad, 5: —; Anonym, Stockholm,
10: — ; Fröken A. Tornberg, Sthlm, 10: — ; Gum-
morna, 2: — ; Bob och Olle, Medhamra, 1: —A.
P. 1: —; Från lilla Ediths sparbössa, 2: —; Sigrid
och Lilly, 20: —; M. B., 1: 50; VivaD, 2: —; O—n,
2: —; a—n—A—n, 1: —; Anonym, 2: — ; Tvän-
ne systrar, 5: — ; Svea, Valborg, Btgnar och Si-
gurd, 4: — ; Einar3 minne, 10: — ; L. S., 25: —;
Fanny och Anna, 2: —- ; »Masse» med familj, 3:20;
F—fl, 1: ■—; Signe, Hvellinge, 5: —; Mila, 2: —;
O. P., 2: 50; M. A., Karlshamn, 5: —; Grönvall,
Forsby, Vingåker, 12: —; Ida Lindberg, Sorsele,
1: 25; Helga m. fl., 3: — ; Några elever vid Bergs
skola, 2: —; J. H—d, Statuas, 2: —; S. och F.,
Sandviken, 1: —. Summa: 403: 90.
Med detta nummer följer till Iduns alla prenu-
meranter ett cirkulär frän .T. E. Eriksons Mek.
Verkstads Aktiebolag om deras synnerligen ut-
märkta svenska stickmaskiner. Få samma gäng vi
fästa våra läsarinnors uppmärksamhet härpå, hedja
vi fä framhålla dessa stickmaskiner såsom de ut-
märktaste i sitt slag.
Innehållsförteckning.
Maria Cederschiöld ; (Med porträtt.) — Förnöjsamt sinne ;
af Adolf Hollander. — Rustningar. — En hittills okänd ung-
domsdikt af Atterbom; af Bernhard Risberg. —Från lidandets
och barmhärtighetens värld. — Kvinnlig simkonst ; ett blad ur
dess svenska historia af H. H. — När grosshandlaren förlof-
vade sig ; novellett för Idun af Elin Amecn. (Forts.) — Ur
notisboken. — Teater och musik. — Literatur. — Idealerna;
berättelse af C. O. Gumœlius. Bel. med hedersomnämn. vid
Iduns stora prist. (Forts.) — Redovisning för influtna medel
till Iduns skollofskoloni. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
