Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 21. 20 maj 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 IDUN 167
Up notisboken.
Prinsessan Bernadotte har i tisdags pä
morgonen lyckligen nedkommit med en dotter.
Moder och barn befinna sig väl.
På gamla dagar. Nittiofyra år fyllde den
15 d:s fröken Seraphie Brandström på Saltå, Jerna
socken, i närheten af Södertelge, sista kvarlefvande
dottern till C. G. Brandström, anställd i Gustaf
IILs enskilda tjenst och såsom skådespelare kamrat
och vän med Lars Hjortsberg samt slutligen 1856
död såsom landtbrukare i Jerna. Den vördnads-
värda gamla, som ännu aldrig varit nedtyngd af
någon sjukdom, har allt sedan de första åren af
1800-talet oafbrutet varit bosatt på Saltå och
genom sitt, trots ensamheten, alltid förnöjsamma
sinne varit en föresyn för äldre och yngre släkten.
*
Fru Anna Nilsson, född Zetterling, hvilken
sistlidet år härstädes aflade barnmorskeexamen
och därvid erhöll högsta betyget, sattes kort
därefter genom ett anslag från Fredrika-Bre-
mer-förbundet samt genom mellankomst af för
saken intresserade i tillfälle att företaga en studie-
resa till Wien. Äfven här aflade hon barnmorske-
examen och undfick högsta betyget. Fru N., hvil-
ken är en af de första bildade kvinnor i vårt land,
som ägnat sig åt barnmorskeyrket, har nu, såsom
synes af annons i detta nummer, slagit sig ner i
hufvudstaden som praktiserande barnmorska.
*
Landvinning förvärfvar alltjämt det svenska
systemet för kvinnlig slöjd. För närvarande stu-
deras det vid härvarande folkskolor af lärarinnan
vid Drammens folkskolor fröken M. Billow. Me-
ningen är att vid Drammens folkskolor grunda
den kvinnliga slöjdundervisningen efter det svenska
systemet.
*
Alfhild Agrell på Londonscen. Alfhild
Agrells bekanta skådespel »Räddad» uppfördes
under namnet »Karin» och i en af Hugh Bell
verkställd öfversättning den 10 dennes för första
gången å Vaudevilleteatern i London. Pali Mall
Gazette yttrar om stycket, som lär ha fått ett ut-
märkt utförande:
»Ändtligen har ett godt skådespel uppförts å
en mâtiné! »Karin» är intet mästerstycke. Men
felen uppvägas. Ty det finnes en stark, intensiv,
kärft humoristisk dialog, präktig karaktärsteckning
och stor kraft, och det finnes djärfva, sanna
tankar i pjäsen.»
*
En kvinnlig lifförsäkringsdirektör för
ett bolag i Kalifornien uppbär ett årligt arvode
af 36,000 kr. — sannolikt den största lön någon
kvinnlig tjänsteman har. Bolaget sysselsätter ute-
slutande kvinnliga tjänstemän, af hvilka ett par
hundra finnas på dess kontor.
*
Den rumänska sångardrottningen »Car-
men Sylva» har svårt insjuknat. Sedan veckor
tillbaka lämnar hon ej sitt rum och befinner sig
i ett tillstånd^ af ständigt tilltagande svaghet. Lä-
karne yrka på, att hon hela sommaren kvarstannar
i Pallanza.
*
Ånyo en furstlig författarinna. Drott-
ning Nathalia af Serbien har skrifvit en teater-
pjäs, som är bestämd för en scen i Paris. Den
heter »Modern» och utgör att försvar för hennes
rättigheter,
*
En kejsarinnas garderoh. Kejsarinnans
af Rysslands toaletter, däribland de, som skola
begagnas vid guldbröllopsfestligheterna i Köben-
havn, exponerades nyligen af den stora parisiska
modefirma, som har förfärdigat dem. Toaletterna
voro smakfullt arrangerade i ena ändan af en stor
sal, där åskådarne fingo beundra dem genom en
glasvägg.
Den praktfullaste toaletten är en robe af guld-
brokad med gul crépe-besältning och guldstickning.
Dessutom uppräknas en mängd andra toaletter,
alla mycket praktfulla och dyrbara. Man fram-
håller bl. a. en robe, tätt besatt med ytterst värde-
fulla venetianska spetsar och hvars olika delar
sammanhållas af tre diamantspännen. Vidare en |
rosafärgad morgonklädning med en väst af guld-
invirkade spetsar, en heliotropfärgad sammets-
kappa, garnerad med ljust pälsverk o. s. v.
*
På äktenskapslotteriet. Miss Collett har i
»Nineteenth Century» skrifvit en artikel om kvin-
nore utsikter att bli gifta, särskildt afseende engelska
förhållanden. I England och Wales, säger hon,
äro kvinnorna i proportion till männen så öfver-
vägande, att en på sex måste förbli ogift. I Lon-
don är detta fallet med en på fem. Miss Colletts
siffror visa i öfrigt, att utsikterna till giftermål
äro betydligt större för de fattigare klassernas
kvinnor än för de i ekonomiskt hänseende bättre
lottade.
*
Rösträttssaken. Kanadensiske Premiermi-
nistern Abbot har mottagit en deputation af kvin-
nor, hvilken inlämnade en petition om den poli-
tiska rösträttens utsträckning till kvinnor. Abbot
förklarade, att Kanadas kvinnor inom en icke
alltför aflägsen framtid skulle få full medborgar-
rätt, dock ville han icke lofva att redan under
denna parlamentssession framlägga ett lagförslag
i dettä syfte.
*
Herbert Bismarcks fästmö. Herbert Bis-
marck, den store »järnkanslerens» son, har för-
lofvat sig, och hans fästmö, grefvinnan Margrethe
Hoyos, intresserar för närvarande i hög grad den
utländska, särskildt naturligtvis den tyska, pressen.
Grefve Bismarck lärde käuna henne vid ett besök
hos sin vän, det preussiska sändebudet i Darm-
stadt, baron Plessau, hvilken är gift med en syster
till grefvinnan Margrethe, och den ej längre så
unge diplomatens hjerta smälte som snö för vårsol
inför den 21-åriga, älskvärda skönheten.
Teater och musik.
Kungl. operan uppförde i måndags för första gån-
gen under innevarande säsong Verdis »Otello».
Att den storslagna och väl uppsatta operan fortfa-
rande äger oförminskad dragningskraft, visade sig i
fullsatt salong, som med lifligt bifall gaf sitt intresse
tillkänna. Främst bland de utförande stod oveder-
sägligen hr Ödmann, hvilken här ock har en af
sina allra lyckligaste uppgifter. Mer än i någon
annan uppgift sammansmälta här sång och spel
till ett helt, som förträffligt framhåller den passio-
nerade mohrens karaktär och åstadkommer en yp-
perlig totalverkan. Desdemonas parti sjunges på sven-
ska af fröken Oselio, hvilken som bekant kreerat
rollen å härvarande operascen. Hennes framställ-
ning är i dramatiskt hänseende af mycket god ver-
kan, särskildt i de båda sista akterna. Hvad sången
däremot beträffar störes den allt fortfarande af bri-
ster i intonationen och ett ofta framträdande vibrato.
Ligger grunden härtill, såsom det uppgifvits, i en
envis indisposition, af hvilken sångerskan under hela
sitt gästspel härstädes lidit, så måste ett fortsatt
uppträdande betraktas som en stor oförsiktighet,
hvilken kan komma att stå henne ganska dyrt. Vi
hoppas emellertid, att indispositionen ej måtte vara
oöfvervinnelig, och att ett förnyadt gästspel en an-
nan gång skall visa, att den begåfvade sångerskan
ej stannat på vägen, utan ännu är mäktig en ytter-
ligare utveckling. Herr Lomberg utförde för första
gången Jagos parti och detta på ett sätt, som, om
man frånräknar några mindre missöden såsom bri-
stande memorering o. dyl., länder debutanten till
heder, särskildt hvad sången beträffar. Stämman är
vacker och klangfull samt användes med förstånd.
En bättre maskering samt litet mera rörlighet i ge-
ster och mimik hade nog varit att önska. Öfriga
medspelande fyllde sina platser, och operan gick i sin
helhet förträffligt och framkallade som sagdt mycket
lifligt bifall.
I morgon lördag uppföres för första gången å k.
operan »Skrifvarkungen», opera-comique i 3 akter,
musiken af Messager (elev af Saint-Saëns), texten
af Alb. Carré, öfvers. af Ernst Wallmark. Hufvud-
rollerna innebafvas af fröknarna Holmström och
Moritz samt hrr Lundmark, Sellergren, Johanson
och Brag,
K. Dramatiska teatern gaf i tisdags för sista gån-
gen under innevarande termin skådespelet »Bröllo-
pet på Valéni». Det synnerligen omtyckta stycket
återupptages i höst. I onsdags skulle för första
gången uppföras »Krig i fred», lustspel i 5 akter
af G. von Moser och F. von Schönthan. För denna
gång måste vi inskränka oss till att nämna, att rol-
lerna och deras innehafvare äro: kapitalisten Hein-
dorf — hr Gründer; Matilda, hans fru — fröken
Klefberg; lika Etvös, hans nièce — fru Rundberg;
Agnes Hiller — fröken Seelig; Henkel — hr Ryd-
gren; Sophie, hans hustru — fru Littmarck; Elsa,
deras dotter — eleven fröken Svanström; general
von Sonnenfels -— hr Hillberg; Kurt von Folgen
— hr Skånberg; Ernst Schäfer — hr O. Byström;
Reif von Reiflingen — hr Bseckström; Paul Hof-
meister — hr Palme; Franz, kalfaktor — hr En-
vall; Martin — hr Strömberg; Rosa—fru Hamrin
och Anna — fröken Behrens.
Samma stycke gifves sedermera hvarje dag i veckan.
Det finska Arppeska sällskapet, som med så mycken
framgång och erkännande under loppet af ett par
veckor gästat å Vasateatern och där hela tiden för
goda . hus uppfört von Numers lustspel »Bakom
Kuopio», inledde i måndags en kortare sejour å
Sveateatern med ett annat finskt lustspel, »Utskott»
af Johan Less. »Utskott» befanns vara en i flere
punkter både blodig och rolig satir öfver den högre
finska byråkratien — så pass skarp, att det här med
skäl väckt förvåning, huru ens den stränga finska
censuren kunnat släppa stycket fram. I dramatiskt
värde står det dock ett godt stycke efter det först-
nämnda programmet och lider af longörer och stö-
rande gammalmodiga godtköpseffekter. Utförandet
var i det hela förträffligt, samspelet framför allt värdt
största erkännande. Direktör Arppe trädde äfven
här i förgrunden med en högst karaktäristisk och
konsekvent bild af det stackars tröttkörda gamla
statsrådet, som längtar efter landtlif och ro, men
endast af sin hustrus ärelystnad alltjämt piskas framåt.
Att nämna äro vidare hr Z. Zachrissons, fru Lars-
sons samt fröknarna Strömbergs och Tunés respektive
framställningar som hvar i sitt slag goda prestationer.
I onsdags gafs åter ett nytt finskt program, skå-
despelet »Prestens familj» af Minna Canth, här förut
känd genom »Arbetarens hustru», som för några år
sedan gafs å dåvarande Nya teatern. Vi kunna
dock ej i veckans nummer inlåta oss på denna före-
ställning.
Hallén-matinén sistl. söndag i Musikaliska akade-
mien var besökt af en ganska talrik och mycket
tacksam publik, som med det lifligaste bifall hälsade
de olika numren å programmet. Detta var ock syn-
nerligen väl hopsatt. Efter den med schwung och
smak af hofkapellet utförda uvertyren till »Tann-
häuser» kom Gades vackra och stämningsfulla stycke
»Agnete og Havfruerne,» hvari solopartiet pä ett
mycket vårdadt sätt utfördes af fröken Brander.
Beethovens undersköna Andante cantabile ur stråk-
kvartetten i a-dur, som förut kommit till utförande
härstädes, förfelade ej heller nu att lifligt slå an.
A-capella-körerna intogo naturligtvis en framstående
plats å matinén. Alla voro de kända från föregå-
ende musiktillställningar, men alla hörde man också
gärna om igen, såväl Schumanns »Heidenröslein»
och Saint-Saëns’ »Nattlig frid» som Halléns friska
och anslående folkvisor »Så hafre» och »Hök och
dufva». Ett af de större numren å programmet
var hr Halléns musik till Tigerschiölds dikt »Slen
Sture». Denna komposition är förut utförd härstä-
des samt tillvann sig då liksom nu rättvist erkän-
nande, om den ock mot slutet förefaller en smula
väl långdragen. Hr Tor Aulins utförande af violin-
solot i Wilhelms parafras öfver Walters prissång
ur »Mästersångarne» af Wagner tillvann sig lifligt
och välförtjänt bifall. I betraktande af de stora och
obestridliga förtjänster, som hr Andreas Hallén inlagt
om musiklifvet i hufvudstaden, skulle vi gärna sett,
att matinén varit fulltaligt besökt. Både matinégif-
varen och programmet hade varit väl förtjänta däraf.
Litteratur.
Ord och bild, illustrerad månadsskrift, utgifven af
Karl Wåhlin, har från och med detta år ställt sig
i vår tidskriftslitteraturs ej allt för manstarka led och
fyller där en plats, som kan räknas bland de mera
framskjutna. I de stora kulturländerna ha sedan
länge existerat billiga, utomordentligt väl illustre-
rade månadsskrifter för skönlitteratur, konst och kul-
turfrågor; »Ord och bild» vill för Sverige blifva de-
ras motstycke och har verkligen med hvarje nytt af
de hittills utkomna häftena allt mångsidigare upp-
fyllt äfven höga förväntningar på ett gediget, om-
växlande innehåll och verkligt goda illustrationer,
båda delarne anslutande sig till dagens skiftande in-
tressen. I det senast föreliggande häftet bjudes så
till exempel på två synnerligen fint utförda plan-
scher, efter Edelfelts här nyligen utställda porträtt
af prins Carl och efter en tafla af Kronberg, till-
hörig fru Helen Berg och benämnd »Svärmeri», en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0171.html
